mobilblogga

Kategori: Vardagligt

Mobilen tycker tydligen att centrerad text is the shit. Jag håller inte med alls.

Nu när jag ändå är inne på att klaga...

Kategori: Vardagligt

Jag har haft mens i 20 dagar. I morgon firar vi tre veckors jubileum. Eller inte. Tycker synd om mig själv, stackars mig. Känner mig kränkt och orättvist behandlad, vältrar mig i,självömkan.

Jag hatar mens, känns alltid som en bestraffning.

Att vara vuxen är jättetråkigt

Kategori: Vardagligt

Att vara vuxen är jättetråkigt. Det finns så mycket roliga saker som jag vill hinna göra men som alltid måste prioriteras bort för skitsaker som jobb, disk, tvätt, plugga och annan skit som känns mer som överlevnad än som att leva.
 
Jag känner mig som en dålig vuxen, som att jag inte riktigt klarar av att vara den där maskinartade människan jag behöver vara för att vardagen ska gå ihop på ett bra sätt. Hade jag varit en ikeamöbel så hade jag hamnat i fyndhörnan. Jag är inte praktiskt lagd för fem öre och jag har ingen organisationsförmåga alls, folk säger att man lär sig, övning ger färdighet. Det är inte sant. Dessutom är det orimligt att alla människor ska fungera på samma sätt och vara bra på samma saker.
 
Jag känner att jag blir belastad med en massa ansvar som jag helt uppenbart inte klarar av, vilket givetvis leder till att jag konstant misslyckas, glömmer bort viktiga saker, gör fel. Varför måste det vara jävla svårt att vara människa?
 
 
 
 
 

Till alla som inte tycker att bruna skor matchar en svart handväska

Kategori: Vardagligt

För några dagar sedan skulle jag följa Rodde till tåget så jag klädde på mig och sen gick vi, framme vid tågstationen börjar Rodde hångarva åt mig och pekar på mig, jag bah "men tack som fan då!" sen ser jag det. Jag har gått hemifrån med två olika skor på mig. Skickligt Anna!
 
Likadana skor, olika färg. Uppenbarligen.

Julstämning kostar pengar

Kategori: Vardagligt

Snart är det jul, om ganska exakt 47 dagar. Jag älskar julen, i alla fall tanken på hur julen borde vara. I verkligheten så gör julen mig lite bitter och uppgiven, den konstanta påminelsen om allt meningslöst skit som jag desperat vill ha men absolut inte har råd med. Nu tänker jag inte skriva ett gnälligt inlägg om hur julen bara är en komersiell skithögtid, det är en del av charmen med julen. Jag gillar pengar, nej, jag älskar pengar. Att använda dem, att tjäna dem och framför allt att slösa med dem, enda gången som jag inte gillar pengar är i deras frånvaro.
 
Jag hittar fina snöglober fyllda med små träd och renar som kostar flera hundralappar, tomtar som åker skidor och är nästa lika långa som mig som förmodligen kostar mer pengar än vad jag skulle inbringa om man auktionerade ut mig till högstbjudande. Jag hittar julgranskulor som kostar nästan en hundralapp och inslagningspapper som kostar mer än presentern man slår in. Julstämning kostar pengar. 
 
Halva nöjet för mig med julen är att köpa saker, fin saker som glittrar, blänker och lyser. Saker som vilken annan månad på året som helst hade setts som osmakligt och korkat. Jag börjar inse att granen från ÖB för hundra spänn kommer att få hänga med ett år till, att julklapparn kommer få gekås-papper och att snögloben kommer att bli en urdiskad syltburk med vatten och sönerrivna pappersbitar i.
 

Välkommen till världens mest försummade blogg

Kategori: Vardagligt

Att bestämma sig för att göra något och sedan fullfölja det har aldrig varit riktigt min grej. Det märks ju givetvis av här inne också. Jag tänker på en massa smarta och givetvis skitroliga saker som jag ska skriva. Jag har en tendens att fastna på planeringsstadiet. Det går lite som en röd tråd genom allt jag gör, faktiskt. Jag jobbar på det. Det kommer nog inte att ändra sig över en natt. Känner jag mig själv rätt så kommer det inte heller att ske över en månad heller. 
 
Det roliga är att ibland känner jag att jag borde be om ursäkt för att jag inte uppdaterar. Sen funderar jag på om någon bryr sig. Om jag ber om ursäkt för att jag inte skriver en massa smarta och roliga saker, som jag bara antar att ni vill läsa, betyder inte det egentligen att jag är ganska full av mig själv? Förmodligen. Det är dock en egenskap jag kan leva med. Det finns värre saker jag hade kunnat vara full av.

Rotade bland gamla foton idag...

Kategori: Vardagligt

Och kom fram till att jag gillade den här utstyrseln, det borde ju gå att sporta samma frisyr och kläder idag, si sådär 26 år senare, fast kanske med andra sandaler. 
 
 
 
 

Jag är en faster

Kategori: Vardagligt

...Fast jag funderar på att avsäga mig titeln, det låter så gammalt. 
 
Det är alltså min bror och hans sambo som har förökat sig, Vincent heter han. Än finns det inte så mycket att säga om honom, han tycker om att äta och han sover och fiser mycket.
 
 
Oskar och Vincent. Oskar är den stora, Vincent den lilla. Men det förstod ni nog.
 
 
 
 
 
 
 

Omöjligt

Kategori: Vardagligt

Jag måste plugga, det går inte bra alls. Jag vet inte vilken av mina föräldrar som sabbade genpolen men jag är en människa med noll koncentrationsförmåga, ostrukturerade tankar och jag är typ oförmögen att göra en sak i taget. Det enda som oftast räddar mig är att jag är snabb. Det är så lite kvar och det går så jävla segt, det är för varmt, för tråkigt, för ointressant. 

Inga prinsessor sover här

Kategori: Vardagligt

Min sambo har börjat halla mig för prinsessa ibland. Äckligt och osmakligt tycker jag, det vet han och det är nog därför han säger det. Jag såg ingen annan utväg än att ge honom ett likvärdigt smeknamn, jag kallar honom för Hello Kitty.
 
Han säger "god natt min prinsessa" och jag svarar "sov gott Hello Kitty" sen sover vi.

Mitt barn ritar och pärlar (hans ord inte mitt, jag skulle aldrig säga pärlar)

Kategori: Vardagligt

 
 
 

Den här förkylningen, till skillnad från de andra två, var lite som ett kinderägg

Kategori: Vardagligt

Jag har värsta monsterförkylningen, för tredje gången på knappt åtta veckor. Jag vet att det är barnsligt och totalt verklighetsfrånvarande men jag känner mig skitförbannad och särbehandlad, tre gånger på mindre än två månader, är det ett jävla skämt? Varför händer det just mig? Jag håller på att drunkna i min egen självömkan (och mitt eget snor), jag orkar inte med en till jävla förkylning som jävlas med mig i si sådär ett par veckor. 
 
Den här förkylningen, till skillnad från de andra två, var lite som ett kinderägg. Den innehöll en överaskning, jag blir andfådd som att jag har sprungit ett fucking marathon av att gå två meter till toan eller av att gå till köket och dricka vatten. Jävla skitkropp bli frisk.

Varför går man då inte klädd i pyjamasbyxor på en arbetsintervju?

Kategori: Vardagligt

När jag har diskuterat barnuppfostran och genus med folk så är folk ofta väldigt skeptiska till hela grejen med att klä sina barn könsneutralt, de tror inte riktigt på att bemötandet av barn formar deras självbild eller så anser de att det är bemötandet som borde förändras och inte förutsättningarna förbemötandet, alltså kläderna. Jag fascineras lite av att man kan förneka att bemötande är olika beroende på hur man klär sig, att det skulle vara obetydligt hur man klär sig. Varför går man då inte klädd i pyjamasbyxor på en arbetsintervju, eller shoppar på ica i balklänning? Självklart för att man skulle ses på och bemötas som att man vore galen.
 
Om man tror att man inte påverkas av vad man ser och hur man bemöts så kan man ju ta en funderare på hur många av varorna som man har hemma som frekvent reklamas i tv, tidningar, på internet och så vidare. Ajax-reklamerna må vara kassa och du känner dig inte lurad, likt förbannat så är det just Ajax du köper när du ska ha regöringsmedel, en slump? Knappast. 
 
Många vuxna verkar tro att barn ska klara av att värja sig från yttre påverkan fast att de själva inte ens kan fly från alla du ska, du vill, köp den här och se ut så här. Det vill jag kalla övertro på barns förmåga till eget tänkande. Speciellt med tanke på att det skulle ta mig knappt 5 minuter att lura i en 5-åring att det finns flygande blå grisar. 
 
 
Outfit som med största sannolikhet inte går hem på en arbetsintervju. Fast jag älskar mina pyjamasbyxor som ser ut som en gammal bordsduk. 

sakerattgöra-listan

Kategori: Blogg

Här händer det inte så jävla mycket. Jag tänker hela tiden på att jag ska ta tag i bloggandet, jag har massor av saker att skriva om, ingen skrivkramp här inte. Däremot så har jag jäkligt kort om tid. 
 
När jag har många saker som ska göras så tenderar jag att bli stressad och virrig och jag vet inte vad jag ska börja med eller vilket som är viktigast, så jag flummar omkring och gör allt lite halvdant, ju mer stressad jag blir ju långsammare går det. Jag har ingen organisationsförmåga. Inte ens lite.
 
Jag har börjat inse att jag är konstant stressad, jag ser "att slappna av" som en syssla på den oändliga sakerattgöra-listan så jag sitter där framför någon tv-serie på kvällen och äter glass och tänker på hur jävla avstressad jag borde vara " här sitter jag och äter glass och slappnar av" liksom, men jag slappnar inte av för jag jobbar fortfarande på attgöra-listan, tänker på att jag kommer kunna bocka av "slappna av". 

Jag är så jävla osmidig att det nästan är lite synd om mig

Kategori: Vardagligt

Först råkar jag tippa en tallrik som är full av mat så att allt rinner av. Hunden mätt och glad.
 
Sen öppnar jag en cola flaska som hade råkat frysa till lite så det sprutade i hela köket. 

Mitt vardagsrum har gula hund

Kategori: Inredning

Här hemma jobbar vi på att inreda vårt hem, när vi flyttade från stockholm så kastade vi ju alla våra möbler och det enda vi hade med oss var det mest nödvändiga som rymdes i flyttkartonger. Det kändes intressant att göra så, att börja om från scratch. Jag badar ju inte direkt i pengar så det är nästan alltid budget som gäller, frustrerande ibland men det gör att jag får tänka till lite och se vart det finns potential, det är roligt att kommapå vad jag vill ha och sen leta efter ett sätt att sätta planen i verket utan att ruinera mig själv. 
 
Vit porslinshund som jag målade gul, den står bredvid min TV.
 
Jag har målat secondhand möbler, rea fyndat, tittat ut saker hemma hos familjemedlemmar och kört "om du ska sälja den där, ring mig" och tummat lite här och där, just nu är det mest vardagsrummet som har börjat arta sig. Jag testar till och med på något nytt, att inte välja clownfärger på allt, jag älskar färg och kommer förmodligen aldrig att klara av att låta det förbli nedtonat i längden.
 
 

"kolla på mig, jag är ett specialerbjudande!"

Kategori: Vardagligt

Igår var jag på ica maxi och då hittade jag det här, jag såg att den gamla prismärkningen satt under den där gula skrikiga "kolla på mig, jag är ett specialerbjudande!", nyfiken som jag är så kollade jag närmare.
 
 

Hon har inte bara stora öron, hon är smart också

Kategori: Vardagligt

Jag har lärt min hund att vinka, man håller fram en godis, vinkar med ena handen och säger "hej då" så vinkar hon med ena tassen, det ser jätteroligt ut. Vi har övat det så mycket så ibland när hon ser att jag har något ätbart så kommer hon och pickar på mig med nosen sen stirrar hon på mig och vinkar för allt vad hon är värd. 
 

Familjeliv.se live i vardagsrummet och vid middagsbordet

Kategori: Genus & jämställdhet

I min familj är det ganska populärt att ifrågasätta genuspedagogik och ett par-tre stycken framställer det gärna som att jag är en halvgalen fundamentalist som har hjärntvättat mitt barn att dockor, rosa och hello kitty is the shit. Familjeliv.se live i vardagsrummet och vid middagsbordet. Att jag skulle gå för hårt ut med något alls är nästan skrattretande, jag är ju så förbannat lat och gör det mesta ganska halvdant, jag är inte inte den som anstränger sig i onödan. Det som irriterar mig mest är att de ofta har missförståt totalt vad det handlar om och vad syftet är och att lyckas förklara det i en familj som består av kroniska avbrytare (mig inräknat) är en utmaning.
 
Det lustigaste av allt är att ordet påverkan tolkas lite väl fritt, den kristensenska principen är rätt enkel:
 
Titta en bil åh vilken häftig bil = ingen påverkan.
Vill du ha dockan eller bollen = påverkan
 
Att ens ge barnet alternativ i "fel" färg eller från "fel" avdelning är att pracka på, påverka och hjärntvätta. Argumentet "men om du hade släppt lös honom i leksaksaffären från början och låtit honom välja, då hade det varit fritt val" används ganska flitigt, saken är att det är ett ganska dåligt argument. Hur kan vuxna människor tro att barn ska klara av att värja sig från reklam, normer och bemötande när inte ens vuxna klarar av det? Anekdotisk bevisföring är också ganska populärt "jag vet enkille som lekte med dockor och han blev bög" eller "jag fick ju leka med leksaksvapen och mig är det inget fel på" kristensensk vetenskap, enda beviset som krävs är förmågan att kunna gapa högst. 
 
Det är inte heller jätteviktigt att ha något belägg för sina utspel, kunskaper är inte så nödvändiga, istället så är det den enskilda människans fördomar och förhastade slutsatser som ses som mest relevanta.
 

Geografi

Kategori: Personligt

Jag försöker plugga. Det går inte bra alls. Jag är ungefär lika välfokuserad som en sockerknarkad 3-åring och jag har ett attention span på si sådär 3-4 minuter. Att jag är skittrött och råkar tycka att ämnet är ganska tråkigt gör inte saken bättre. Jag vet att om jag bara tar mig samman så blir jag klar ganska fort, och så sitter jag och tänker på det också, hur bra det skulle gå om jag skärpte till mig.