Jävla cyklar, skitväder, blåsiga vintrar och efterbliven service

Kategori: Vardagligt

För lite drygt ett år sedan flyttade jag till halmstad, det verkade vara en väldans bra idé. Min familj bor ju här och jag började bli uttråkad. Halmstad är ganska tråkigt. Det är trevligt att bo nära min familj och havet är väl kul att bo nära när solen behagar att titta fram. Det kommer aldrig att bli en riktig halmstadbo av mig, det är hit alla drömmar kommer för att dö. Jag har hemlängtan om jag ska vara ärlig. Jag kommer att flytta tillbaka till stockholm när vi har skrapat ihop en mindre förmögenhet så att vi kan köpa en lägenhet och jag har utbildat mig klart, det kanske tar en fem-sex år, men jag behöver lite ljus i slutet av tunneln. 

Min inre inredningsfascist gråter och försöker klösa sig ut

Kategori: Halmstad

Jag har bott i min lägenhet i ungefär sex månader och sakta och ganska osäkert så försöker jag få ordning på katastrofen som jag kallar för mitt hem. I vardagsrummet börjar ta sig, men resten ser lite ut som en byggarbetsplats/fulthelvete. I båda sovrummen är det tapeter med bård, det var det i vardagsrummet från början också. Vilken frisk jävla människa sätter upp en bård på 2000-talet? vardagsrummet är ommålat och tapetserat men inte resten.
 
Varje gång jag ser en bård så får jag en obotlig lust att ohämmat börja slita sönder hela väggen, och nu bor jag med två stycken. Min inre inredningsfascist gråter och försöker klösa sig ut när jag blir exponerad för skiten. Det borde vara straffbart att i modern tid sätta upp sån skit.
 
* För den som inte vet så är en tapetbård en ful tapetremsa som man använder för att skarva när man har två olika fula tapeter i samma rum, ofta en ljus uppe och en mörkare under.

De tror att de är odödliga på sina tvåhjuliga fordon

Kategori: Halmstad

Nu har jag bott i Halmstad i lite drygt ett år. Det knallar och går. Något som jag har lite svårt att förstå mig på här nere är deras cykelvanor. Hallänningar cyklar väldigt mycket, väldigt, väldigt mycket. I garaget hemma hos mina föräldrar så svär jag på att det står fler cyklar än vad det bor människor i huset och inne i staden så står det cyklar parkerade överallt. Det är ju skitbra att de cyklar mycket, bra för hälsan och naturen och grejer.

Vad som är mindre bra är hallänningarnas cykelvett, för de flesta har inget alls. De liksom bara susar fram med vinden i håret och tror att de är odödliga på sina tvåhjuliga fordon. De flesta verkar ha ringklockor på sina cyklar men de verkar inte riktigt ha upptäckt den funktionen eller så kanske de är osäkra på när den bör användas. Här om dagen så cyklade en grinig hallänning nästan på mig så fräste hon "MÄNNISKA!!! SE VART DU GÅR!!!" helt surrealistiskt att man typ ska kasta sig i en buske för att inte bli övercyklad och sen få skäll när man inte gör så.

De cyklar rakt ut i gatan också vid övergångsställen helt utan att se sig för. Ett par gånger har jag sett hallänningar som nästan har blivit plattade jäms marken av både bil och buss. En annan rolig grej är att de tror att det är okej att cykla överallt, hade de trott att de kunde komma undan med att cykla inne på ICA och Åhléns så svär jag på att de hade gjort det. I stan i löningstider när hela stan är packad av folk så ska de cykla i folkmassorna, plöja sig fram till vilket pris som helst, självklart så använder de inte heller då ringklockan för att varna fotgängare. Nej då, då är det ingen sport.

"Det här är inte Stockholm!"

Kategori: Halmstad

På fredag ska jag och Oskar åka till Stockholm och hälsa på Rodde. Stockholm känns fortfarande mer som hemma än halmstad. I Stockholm fungerar saker mer som saker ska fungera, man går längre bak i bussen så att fler får plats, folk förstår hur en ansökningsblankett fungerar och folk är trevligare. I halmstad så står folk och gnider sig mot busschauffören utan minsta tanke på att gå längre bak så att folk kommer på bussen, ansökningsblanketter är för administrationen på halmstad komvux samma sak som fysik är för mig, svårt att förstå sig på. Man brukar säga att småstadsbor är trevliga och vänskapliga, inte i den här staden i alla fall. De drar roliga skämt om att "i Stockholm bor det en dryg miljon" helt ovetande om att de typ drygar skiten ur oss "badjävlar". småstadskomplex.

Svaret på min klagan är ibland "det här är inte Stockholm!" och jag känner bara att, nej, det är det verkligen inte.

Jag vet vart jag ska bo!

Kategori: Halmstad

Jag har fått en lägenhet! Eller jag får den i januari, men jag skrev kontraktet igår. En 3:a på 67 kvadrat för 4760:- i månaden. Det bästa av allt är att den inte har sånt där hemskt gult parkettgolv. På hfab (kommunala bostadsföretaget) får man en renoveringsfond också och i min var det ganska skapligt med pengar, lite över 8000:- plus att jag får vardagsrummet och hallen omtapetserad utan att det går på fonden. Nu vet jag att jag har någonstans att bo och det känns jävligt bra.

Gula parkettgolv

Kategori: Halmstad

Jag bor fortfarande hemma hos mina päron och letar lägenhet, det går lite si och sådär, jag har ju stått i bostadskö här i halmstad i nästan fem och ett halft år (så länge har jag alltså INTE bott hos mina föräldrar) men bostadsköerna här är ganska bedrövligt långa, jag har liksom bara bostadsköpoäng till att få en lägenhet i ett halv(o)skapligt massproducerat miljonprojektsområde, min inre kräsna smygsnobb gråter. Jag vill hellre ha en sekelskifteslägenhet, en fin lägenhet, utan plastgolv eller gula fula parkettgolv. Jag vill inte ha en rynkanäsanåt-adress.

Men nu är det så det kommer att bli, gula parkettgolv, plastmattor och 60-tals byggen. Jag kan inte vara särskilt kräsen. Sänkta krav.

Jag skyller allt på inredningstidningar och bloggar, fan innan dess så levde jag ju lyckligt ovetandes om att det fanns en hel värld av kakelungnar, öppna spisar, stuckaturer och golv som inte var gjort av plast.

Att kalla Halmstad för kunskapsstad är lite som att strössla glitter på en bajskorv

Kategori: Halmstad

Nu har jag bott i halmstad i lite drygt fem veckor, vissa saker är trevliga, andra inte så värst. Stränderna är fina, vattnet är badbart, turisterna är fulla och glada (badjävlar, det är stockholmare, tydligen). Något som roar mig ganska mycket är hur Halmstads kommun stolt deklarerar hur halmstad siktar på att bli en "kunskapsstad" något som rimmar jävligt illa med att man skär ned på komvux och har ett kursutbud som skulle få även den torraste personen att börja småfnittra, halmstad borde snarare kallas "komunalpolitikermedkassaprioriteringar-staden".

Jag blev nekad att läsa på distans med motiveringen "har ej planerat studier med studievägledare på vägledningscentrum" kruxet är bara det att jag tror inte att farbrorn på vägledningscentrum som var med och skrev under min ansökan skulle hålla med riktigt om det. Jag ska överklaga, sen ska jag ha den riktiga anledningen på papper med en namnunderskrift, sen ska jag ifrågasätta om deras ganska godtyckliga utval av studerande faktiskt är okej, jag är sur som fan och har fem-sex långa studiefria och helt lediga veckor.

Jag vet vad den egentliga anledningen är, det är att de bara har kryssat för en random anledning bara för att den riktiga anledningen ser dålig ut på papper, nedskärningar, besparingar och att de selektivt väljer ut folk som har väldigt lite kvar att läsa. Oärligt, oseriöst och jävligt fattigt.

Jag kommer att få läsa en massa skräp som är helt irrelevanta för mina mål, som tex geografi, för att utbudet på kurser är så fattigt att det inte går att välja
, det finns kurser för precis för att täcka upp poängen som krävs för högskolebehörighet, så det enda alternativet är att maxa ut hela det fattiga utbudet. Jag har bott i Botkyrka, kommunen som är känd för att vara skit, men Botkyrka Komvux kickar Halmstads komvuxs röv, där fick jag välja vad jag ville, massor av kurser, distans, flex eller lektioner och när jag fick avslag så fick jag en riktig anledning till varför.

Att kalla Halmstad för kunskapsstad är lite som att strössla glitter på en bajskorv, det ser finare ut men stinker fortfarande lika illa.