absolut, men fortfarande: eget ansvar

I går så läste jag en artikel om otrohet, under artikeln så fanns det en kommentar som gick ungefär så här "det är inte bara den otrognes fel, man är två om ett förhållande och det är bådas fel om förhållandet är så dåligt att ena parten känner att han eller hon måste vara otrogen". Det är inte första gången som jag stöter på det resonemanget och jag tycker att det är vansinnigt fult att en del tycker att man kan skylla på den som blir offer för otroheten.

Jag förstår resonemanget men jag tycker att det är jävligt orättvist att påstå att den som har blivit bedraget bär en del av skulden. Det finns faktiskt de som har trott att allt har fungerat prima, inga problem, inget som ligger och puttrar under utan och sen kommer otroheten ändå som en käftsmäll och idyllen faller samman. Även om ett förhållande har stora problem och inte fungerar alls så tycker jag att man har tre alternativ 1: gilla läget 2: ta itu med problemen 3: gör slut på skiten. Väljer man att vara otrogen så bär man givetvis ansvaret för det själv, det är ett val, man kan liksom inte hävda att det var något som partnern drev en till. Det finns fall där jag förstår att någon har valt att vara otrogen, absolut, men fortfarande: eget ansvar.

Jag förstår att det är ganska behändigt för den som har varit otrogen att bli klappad på ryggen och få höra att det faktiskt var hans fel också, men jag tycker att det är ungefär lika dumt som att hävda att en person som lever i ett misshandelsförhållande är delaktig i misshandeln, att man är två om ansvaret för att den ena blir slagen, spottad på och kränkt. Det låter precis lika jävla dumt.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0