Annadesign

Det är inte första gången som jag stöter på det resonemanget och jag tycker

Publicerad 2010-11-04 21:06:43 i Allmänt,

I går så läste jag en artikel om otrohet, under artikeln så fanns det en kommentar som gick ungefär så här "det är inte bara den otrognes fel, man är två om ett förhållande och det är bådas fel om förhållandet är så dåligt att ena parten känner att han eller hon måste vara otrogen". Det är inte första gången som jag stöter på det resonemanget och jag tycker att det är vansinnigt fult att en del tycker att man kan skylla på den som blir offer för otroheten.

Jag förstår resonemanget men jag tycker att det är jävligt orättvist att påstå att den som har blivit bedraget bär en del av skulden. Det finns faktiskt de som har trott att allt har fungerat prima, inga problem, inget som ligger och puttrar under utan och sen kommer otroheten ändå som en käftsmäll och idyllen faller samman. Även om ett förhållande har stora problem och inte fungerar alls så tycker jag att man har tre alternativ 1: gilla läget 2: ta itu med problemen 3: gör slut på skiten. Väljer man att vara otrogen så bär man givetvis ansvaret för det själv, det är ett val, man kan liksom inte hävda att det var något som partnern drev en till. Det finns fall där jag förstår att någon har valt att vara otrogen, absolut, men fortfarande: eget ansvar.

Jag förstår att det är ganska behändigt för den som har varit otrogen att bli klappad på ryggen och få höra att det faktiskt var hans fel också, men jag tycker att det är ungefär lika dumt som att hävda att en person som lever i ett misshandelsförhållande är delaktig i misshandeln, att man är två om ansvaret för att den ena blir slagen, spottad på och kränkt. Det låter precis lika jävla dumt.

Skrikande barn

Publicerad 2010-11-04 10:57:39 i Allmänt,

Skrikande barn är tydligen det som stör flest när de åker tåg med SJ. Jag vet något som är tusen gånger värre, att vara den som har ett skrikande barn på ett SJ tåg. Alla stirrar, suckar, glor, en del ropar "få tyst på ungen nu" och liknande dumheter. Jag har själv varit med om det när Oskar var runt två år när vi skulle åka till halmstad, efter femton minuter på tåget så började han spontanvråla, jag försökte med allt, jag försökte till och med muta honom med godis, INGET hjälpte, inte ens lite. Han var missnöjd, sur som fan och vrålade det högsta han kunde.

Efter ungefär fem minuters vrålande så började flera människor runt om bli arga, tanten bakom menade att han säkert var åksjuk och att det var dumt att resa med tåg med så små barn, fjortisen bredvid höll för öronen och gnällde att hon inte orkade lyssna mer "få tyst på den då!" och en annan kvinna berättade för mig att jag inte kunde ha ett skrikande barn med mig på tåget, tack för upplysningarna då förbannade stolpskott. När jag hade ungefär 5 sekunder till att själv börja gråta och skrika ikapp med arga Oskar så kom det en kvinna som hade en hel skock med ungar och försökte hjälpa mig att få tyst på honom, hon tog upp honom och han blev knäpptyst på en sekund, konstigt nog. Sen var han tyst som en mus resten av resan. Hon var verkligen min hjälte den dagen, de andra passagerarna var inte många sekunder från att typ lyncha mig och det arga barnet.

Självklart så vill ingen sitta och lyssna på andras eller sina egna barns hysteriska vrål,

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela