Jag började tänka att jag kanske var upphovsman till DET DÄR barnet, den som är värst

Kategori: Om föräldrar & barn

Motvilliga mamman skriver att det känns bra att det inte bara är hennes barn som kan fula ord.
 
Jag känner igen det där, jag kan känna att det känns bra när mitt barn kommer hem och berättar om kompisar som kan svordomsramsor värda att avundas och kompisar som gör saker som jag hade skämts om det vore mitt barn. Lycka, mitt barn är inte värst.
 
Det där började någon gång för ett par år sedan när jag skulle hämta barnet från skolan och blev ifatt jagad av en lärare som berättade för mig att mitt barn hade dragit en riktigt frukansvärd (med stort F) harang av förolämpningar till en kompis. Den skammen. Vilket misslyckande. Jag började tänka att jag kanske var upphovsman till DET DÄR barnet, den som är värst, som de andra föräldrarna kommer att säga "jag vill inte att du leker med honom" om, det barnet. I så fall skulle det vara mitt fel, vi skulle ha gjort honom socialt handikappad och med tiden utstött och utanför.
 
Givetvis var det en kraftig överreaktion, efter ett allvarligt samtal om vad man säger och inte säger till andra människor och respekt och hänsyn, sen har det inte upprepats.
 
Men fortfarande så kan det kännas ganska bra när jag får höra att andra är värre, eller i alla fall lika smådefekta.

Senaste personen jag såg naken var inte en tant i stråhat på en strand

Kategori: Sex & kroppsligt

På tal om den naturliga nakenheten, är inte det egentligen lite av ett önsketänkande? Att vi änker på svensk sommar och nakna barn, gubbar och tanter som nakenbadar på en strand och vattnet blänker, glittrar och hela världen luktar kobajs och belgiska (fast egentligen marockanska) svenska jordgubbar. 
 
Senaste personen jag såg naken var inte en tant i stråhat på en strand eller en nudist som vadade iklädd endast födelsedagskostymen genom snön, det var nog Samantha i sex and the city i någon förvriden position i en sexscen, eller kanske var den där annonsen för en porrsida inne på en torrentsida här om dagen? Kanske var det den där "se på mig, jag är naken, deffekt och har en pytteliten degmage" dudugersomduär-inspon som kändes jätteinspirerande, när hon som agerar modell väger lika lätt som en fjäder och har en bilring som inte ens barbie her self skulle bemöda sig att viktväkta bort tillsammans med Leila och Shirley, då måste det betyda att jag duger som jag är. Vad lättad jag kännde mig. 
 
Vi föds förvisso nakna men sen lär man sig att kläder ska vara på, barn ska inte bada nakna för sånt gillar pedofiler och vi gillar inte pedofiler så dem vill vi absolut inte göra glada. Badbrallor och bikinisar för tre-åringar på. Speciellt överkroppen ska skylas at all times, kanske kan vi göra ett undantag för någon enstaka medelåldersman med lagom stora tuttar, om det blir riktigt varm. Man ska inte visa för mycket hud på fel plats, speciellt inte i form av dekolletage eller bara ben, för som en ointelligent man en gång sa på twitter "man har visst egenansvar för vad man ger sig in i". Det är förmodligen inte en jättebra idé att gå en promenad i födelsedagskostymen oavsett väder och jag kan kortfattat förklara varför: förargelseväckande beteende.
 
Hur naturlig är nakenheten idag?

Jag betraktade nog gympa mer som håltimme än lektionstid

Kategori: Genus & jämställdhet

I en facebookgrupp jag är med i diskuteras tjej- och killgympa, alltså när man i skolan delar in grupper efter kön på gymnastiken. Jag hatar gympa, ingen förvåning för den som känner mig, jag betraktade nog gympa mer som håltimme än lektionstid. Ibland en dag när jag låtsades vara sjuk. Gympapåsen blev oftast "kvarglömd" i hallen hemma. Anledningen till att jag hatar gympa? Att först tvingas delta i något som jag suger på och tycker är tråkigt som fan under hurtiga påhejanden från en överentusiastisk gympalärare, sen givetvis den obligatoriska nakentiden tillsammans med människor som jag har noll lust att vara naken tillsammans med. Om man inte vill vara ett äckel som inte duschar. Jag hatade skolgympa mer än ord kan beskriva, psykologisk tortyr och roten till en stor del av mitt skolhat.
 
För att återknyta till tjej- och killgympa, jag tycker att det är en väldigt dålig idé. Varje gång man delar in efter kön så finns det människor som kommer i kläm. Jag har förstått att en del tycker att det är bra med könsuppdelning eftersom att tjejerna dels kommer i skymundan och att killarna ofta tar för sig rent fysiskt och blir irriterade på tjejer som är rädda för att bli träffade av hårda bollar och buffliga killar som knuffar sig fram. Jag tänker, hur schysst är den uppdelningen mot de killar som är försiktigare, som inte vill spela fotboll och inte heller tycker att det är särskilt spännande att bli träffad av en boll i bakhuvudet? Hur kul är det för den tjejen som i vanliga fall umgås mest bara med killarna i den egna klassen och inte direkt har några tjejkompisar, eller vice versa?

Gympa borde egentligen delas upp på samma sätt som engelska och matematik, att man tar hänsyn till förmåga och behov. Individanpasasat is the shit. En gruppför de som ligger längre fram och en för de som inte ligger lika långt fram.
 
En annan sak som faktiskt vore schysst är möjlighet att duscha ifred, frivillig nakenhet. Jag skiter faktiskt i när folk kommer med dumma argument som "nakenhet är ju naturligt!" eller "jamen hur gör du på badhuset då?!" för hur naturligt nakenhet är idag kan man ju ifrågasätta, vi har kläder på oss precis överallt och hela tiden utanför våra hem utom just på badhuset. Jag kan tilloch med bjuda på att berätta om hur jag gör på badhuset om man måste duscha tillsammans med en massa nakna främlingar: jag låter bli att gå dit.
 

"Alla samlevnadsformer är inte likvärdiga, det är i det intima umgänget mellan en man och en kvinna som barn blir till"

Kategori: Religion/Ateism

Citat från Kristna värdepartiets principprogram.
 
Jag vill så väldigt gärna tro att alla religiösa människor är söta, snälla och jesusiga människor. Lite som familjen Camden i 7:th heaven (underskattad serie btw). Visst det händer att jag drar paralleller mellan tomten och gud för att göra en poäng, men jag vill ändå tro att det ska vara det goda i människan och världen som ska vara det centrala i religionen. Jag har något vagt minne av något om att endast gud kan döma och vill tro att religiösa borde vara väldigt empatiska och icke dömande i och med att det är gud som dömer, inte människan. 
 
Visst finns de Camden-inspirerade människorna. Det är trevligt. Tyvärr så finns det även människor som tyckte att Kristna värdepartiet var en bra idé. Det är något av det mest oempatiska, konservativa och människofientliga jag har läst på länge.Hur kommer det sig att när religion ska bli politik så ska det alltid värnas om människans moral istället för människans rättigheter och frihet? Givetvis så finns ordet jämställdhet inte ens nämnt i principprogrammet.
 
Det hävdas att det ska värnas om familjen, det är ju lite av en definitionsfråga om det är sant, för Kristna värdepartiet anser sig ha patent på att tala om för människor vilken sorts familj som är värd mest och ska rätten att existera. Givetvis så ingår det också i planerna att på lagstadgad väg hindra de ovärdiga familjeformerna att formas alls. Homosexuella skulle då alltså varken få gifta sig eller adoptera barn. Jag påstår mig inte på något sätt vara allvetande men rimligtvis så borde gud ha skapat även de homosexuella så nu får han fan bita i det sura äpplet och ta ansvar för sin skapelse. Kanske var han heligt bakfull på jobbet den dagen, det är dock ingen vidare ursäkt för någon, inte ens för gud.
 
Lite längre ned i principprogrammet blir det läskigt på riktigt:

 "I Sverige tar sig staten idag mycket stora friheter gentemot familjer. Många föräldrar och barn vittnar idag om övergrepp från socialtjänstens sida och om vanvård i familjehem och på institutioner. Vi vill tillsätta en statlig utredning av dessa förhållanden och reformera socialtjänsten så att den i framtiden enbart ska ha en stödjande och rådgivande funktion. Kriminella handlingar inom hemmets väggar ska vara föremål för rättsväsendet, med dess juridiska kompetens, inte för sociala myndigheter"
 
Okej, vi tar ett exempel: om vi säger att 5-åriga Nisse blir misshandlad av sina alkoholiserade föräldrar som glömmer att ge honom mat och lämnar honom ensam hemma långa stunder varje dag, ska socialtjänsten då bara ge stödinsatser och rådgivning? Om rättsväsendet tar itu med föräldrarna (som givetvis är en man och en kvinna, den heliga heterosexuella kärnfamiljen, glöm inte det) och båda får sitta i fängelse och tänka på det dumma de har gjort i några år, vart tar då Nisse vägen? Vilket pris ska barn behöva betala i strävan efter att bevara kärnfamiljen? Vem tar ansvar för de barn som far illa och faktiskt inte borde bo hos sina biologiska föräldrar? Hur kan man föra en så ansvarslös familjepolitik?
 
Två andra punkter som är vidriga intressanta är:
 
"motsätter oss allt statligt stöd till propaganda som riktar sig till ungdomar och som likställer den homosexuella livsstilen med det heterosexuella äktenskapet"
 
"motsätter oss statligt stöd till en sex- och samlevnadsundervisning som inte betonar äktenskapet och den relationella sidan av samlivet"
 
Få saker är lika korkat och idiotiskt som att förespråka bristfällig sexualundervisning i kombination med abortförbud. Hur mycket man än predikar äktenskap och att undvika att vara promiskuös, eller hur man nu skuldbelägger sexualitet nu för tiden, så kommer folk att fortsätta kopulera. tonåringar knullar idag och det kommer de att göra även imorgon och nästa år. Om man nu tycker att aborter ska förbjudas borde det inte då vara ett naturligt steg i processen med ordentlig sexualundervisning och lättillgängliga preventivmedel, och uppmaningar för att gärna använda flera på en gång. 

Homosexualitet är inte en livsstil, det är inte ett val. Att kalla information och utbildning för propaganda säger liksom ganska tydligt vart nivån ligger här...
 
Läs principprogrammet, jag utmanar dig att lyckas ta dig igenom det utan att behöva hyperventilera i en papperspåse.

Till alla som inte tycker att bruna skor matchar en svart handväska

Kategori: Vardagligt

För några dagar sedan skulle jag följa Rodde till tåget så jag klädde på mig och sen gick vi, framme vid tågstationen börjar Rodde hångarva åt mig och pekar på mig, jag bah "men tack som fan då!" sen ser jag det. Jag har gått hemifrån med två olika skor på mig. Skickligt Anna!
 
Likadana skor, olika färg. Uppenbarligen.

Nytt år och förhoppningsvis ett gott sådant

Kategori: Personligt

Första dagen på nya år börjar jag alltid utvärdera föregående år, inte så att det är en rutin utan mer av en neuros. Har jag slösat bort min tid, och därmed även en del av mitt liv, hemska tanke som lätt leder till existentiell ångest. Jag har till och med en lista längst bak i alla mina almanackor med saker som jag bör uppnå/uppleva/göra klart för att försäkra mig om att jag inte har suttit av mitt liv. Förra året var planen att läsa böcker, testa nya saker, bli smal(are) (och en ny parentes till: hahaha!) och en hel del andra saker. Jag brukar klara ungefär hälften. Under ett bra år. 
 
Jag har läst böcker, testat (3) nya saker, gjort klart komvux, försökt vara snäll mot människor, funderat på att sluta röka, köpt mig ett gymkort och använt det två gånger (true story) och skaffat mig ett projekt att roa mig med när jag blir rastlös.
 
Jag ska givetvis göra mig en ny lista i år igen.