Kränkt, kränktare och kränktast

Det har varit en del diskussioner kring tolkningsföreträde, kränkthet och att uttrycka sig klantigt i en facebook grupp som jag är med i. Ofta så handlar det om att den som känner sig kränkt som hör hemma i en viss grupp eller är av en minioritet har rätt att känna sig kränkt och bli tagen på allvar. Jag förstår, jag kan inte tala om för en person ur en grupp eller minioritet huruvida ett visst beteende eller bemötande är kränkande eller upplevs som stötande för det är inte riktad mot mig.
 
Något som jag däremot har vissa problem med är vem som ska stå representant för vad och hur mycket den enskildes uppfattning och uttalande ska vara representativt för gruppen och hur mycket som är en personlig och subjektiv upplevelse. Jag kan tala för mig själv i egenskap av människa, i egenskap av att vara kvinna, kort, vit, svenskfödd dansk, överviktig, lågutbildad, men mina åsikter och synpunkter är ju främst representativa för de människor som hör hemma i samma grupp och delar min syn på frågan jag uttalar mig i. Jag föredrar att den som skulle föra min talan i en fråga är den som effektivast för fram budskapet korrekt och om den personen är en korrekt represerntant för min grupp eller inte, det skiter jag faktiskt i. Jag vet dock att många inte resonerar så.
 
När man talar om tolkningsföreträde, kränkningar och makt så tycker jag att man ofta glömmer att den egna perceptionen kanske inte alltid är den korrekta tolkningen. Givetvis så kommer den som känner sig kränkt att tycka att den har bedömt verkligheten korrekt, men vår perception är inte objektiv varseblivning. Hur vi upplever verkligheten och hur folk bemöter oss är färgat av tidigare upplevelser och erfarenheter och därför så tycker jag att det är viktigt att man även tar hänsyn till vad avsändaren hade för avsikt med sitt handlande eller bemötande. 
 
Om någon råkar uttrycka sig på ett sätt som upplevs som stötande eller kränkande men menade väl och var ovetande om att någon kunde ta anstöt och personen som upplever sig kränkt blir skitförbannad och börjar skälla ut den som uttryckt sig dumt, det kan inte komma något bra ur det. Kanske var det så att den som råkade uttrycka sig illa aldrig hade samtalat med någon ur den gruppen tidigare, kanske hade hen fått en felaktig bild från media eller fått felaktig information. Jag förstår att man blir jävligt trött och arg när man stöter på samma förutfattade mening för femtioelfte gången men någonstans så måste respekt, hänsyn och förståelse vara ömsesidig. Tänka på vad man säger så att man inte sårar och se avsikten och inte bara handlingen i sig.
 
Det talas om sparka upp och sparka ned och om olika maktordningar, check your privilege, vem som är mest priviligerad och minst. Ibland mynnar det tyvärr ut i kränkt, kränktare och kränktast. Om någon påtalar för mig att jag uttrycker mig eller agerar på ett sätt som kan upplevas som kränkande så försöker jag absolut att ta till mig det och tänka på det, jag vill vara en bra människa och inte skapa obehag hos andra. Man ska vara snäll mot sina medmänniskor.
 
Det finns dock rimliga gränser för vilken kunskap och hänsyn du har rätt att kräva av dina medmänniskor. Alla kan inte veta allt och kunskap kommer av erfarenhet och att ge sig på okunniga eller folk som kanske inte är språkligt begåvade men som verkligen försöker, förlåt men då får du vara hur jävla kränkt du vill, det är fel. Jag anser att det är kränkande att tala om för vissa att de ska hålla käften eller att de inte ska få delta i vissa diskussioner på grund av sin okunskap. Språket tillhör inte bara de som behärskar det med viss begåvning och diskussionsutrymmet tillhör inte bara de som kan lasta teorier på hög tills det rasar.
 
Man brukar säga att kunskap är makt och i viss mån är det så. Diskuterar du med en person som i en maktordning står över dig men som är lågutbildad, icke allmänbildad och okunnig inom ämnet så kan man ganska effektivt använda sin kunskap till att sätta sig på och förminska personen genom att lägga upp sina argument på ett sätt som ger meddebattören svårt att hänga med och ganska snabbt så börjar hen se ganska liten och dum ut. 

Kommentarer

  • Tess säger:

    2013-09-04 | Bloggadress: http://highlandertess.blogg.se

    Diskussionsmiljön kan ibland bli otrevlig och rent sagt hemsk ibland. Jag har blivit totalt överkörd några gånger för att folk har ansett att det jag tycker är viktigt bara är trams. Varför ska de få bestämma det? När det gäller frågan om att bli kränkt... Den är svår. Självklart ska den som känner sig kränkt få känna det hen känner. Ingen ska komma och säga att "du kan inte bli kränkt av detta". Ingen har egentligen tolkningsföreträde där. Men om man inte menat att kränka någon så kan man lära sig något. Dock är det svårt att lära sig om den kränkte blir arg. Riktigt svårt det där...

    Svar: Jag tycker att man har rätt till sina känslor, absolut, jag kan dock tycka att självrannsakan och självinsikt kan vara på sin plats ibland :)
    Anna Kaagaard Kristensen



  • e säger:

    2013-09-06 | Bloggadress: http://www.esterii.blogg.se

    Kikar in som ny här,måste läsa in mig innan jag säger något, så länge,, vih örs ha det gott!




Kommentera inlägget här: