Tyvärr det blir ingen vinterjacka i år, jag köpte ekologiska ägg för alla pengarna

Kategori: Tankar & funderingar

Lady Dahmer skrev för några dagar sedan ett inlägg om konsumtion. Jag tycker att det är en väldigt intressant ämne eftersom att det på senare tid har börjat läggas fram krav på att var och en ska bära världen på sina axlar. Att alla ska ha någon form av världsamvete där man bara har ryggen fri om man shoppar etiskt, ekologiskt, kvalitet, lagom många och lägger några extra kronor (inte helt sällan sedlar) på precis allt man konsumerar.
 
Självklart så vill ingen att någon fattig bonde i något land i fjärran ska jobba röven av sig eller att någon i asien ska sitta och sy skitkläder för småpengar, men alla i väst är inte så bemedlade att vi kan välja att köpa ett par byxor för tre femhundringar istället för tre par för samma pris. Inte för att krackelera någons världsbild, men somliga får nöja sig med att köpa ett par byxor för två hundralappar. Om man ska handla ekologiskt, kravmärkt och allt vad det nu är, så handlar det inte om en femma mer för ägg och tre kronor mer per kilo för bananer eller apelsiner. Varenda jäkla sak som åker i korgen koster 1, 3, 5 och 10 kronor mer, handlar man 50 varor så blir det... Enkel lågstadiematematik. Det blir en jäkla massa sedlar i månaden.
 
Många gånger så tycker jag att det handlar om snobberi, fattar man inte att det blir en klassfråga så har man tappat fotfästet totalt. 
 
Att säga att de som är mindre ekonomiskt bemedlade får konsumera mindre och investera i kvalitet istället för kvantitet upplever jag nästan som hånfullt. Om man tänker ett par varv på hur vårt samhälle ser ut och fungerar, vad är lycka? Hur definierar vi framgång? De som ses som framgångsrika och lyckliga är ofta de som har en massa saker, fina hus, bilar, elektronik, heminredning, kläder och en annan massa ytlig skit. Givetvis är det ytligt, tråkigt och många gånger till och med helt felaktigt. Men så ser det ut. Människor som är ekonomiskt svaga ska alltså hamna ännu mer utanför, det ska synas ännu tydligare att de är mindre bemedlade. Ekologiskt, etiskt och kravmärkt utanförskap.

Kränkt, kränktare och kränktast

Kategori: Tankar & funderingar

Det har varit en del diskussioner kring tolkningsföreträde, kränkthet och att uttrycka sig klantigt i en facebook grupp som jag är med i. Ofta så handlar det om att den som känner sig kränkt som hör hemma i en viss grupp eller är av en minioritet har rätt att känna sig kränkt och bli tagen på allvar. Jag förstår, jag kan inte tala om för en person ur en grupp eller minioritet huruvida ett visst beteende eller bemötande är kränkande eller upplevs som stötande för det är inte riktad mot mig.
 
Något som jag däremot har vissa problem med är vem som ska stå representant för vad och hur mycket den enskildes uppfattning och uttalande ska vara representativt för gruppen och hur mycket som är en personlig och subjektiv upplevelse. Jag kan tala för mig själv i egenskap av människa, i egenskap av att vara kvinna, kort, vit, svenskfödd dansk, överviktig, lågutbildad, men mina åsikter och synpunkter är ju främst representativa för de människor som hör hemma i samma grupp och delar min syn på frågan jag uttalar mig i. Jag föredrar att den som skulle föra min talan i en fråga är den som effektivast för fram budskapet korrekt och om den personen är en korrekt represerntant för min grupp eller inte, det skiter jag faktiskt i. Jag vet dock att många inte resonerar så.
 
När man talar om tolkningsföreträde, kränkningar och makt så tycker jag att man ofta glömmer att den egna perceptionen kanske inte alltid är den korrekta tolkningen. Givetvis så kommer den som känner sig kränkt att tycka att den har bedömt verkligheten korrekt, men vår perception är inte objektiv varseblivning. Hur vi upplever verkligheten och hur folk bemöter oss är färgat av tidigare upplevelser och erfarenheter och därför så tycker jag att det är viktigt att man även tar hänsyn till vad avsändaren hade för avsikt med sitt handlande eller bemötande. 
 
Om någon råkar uttrycka sig på ett sätt som upplevs som stötande eller kränkande men menade väl och var ovetande om att någon kunde ta anstöt och personen som upplever sig kränkt blir skitförbannad och börjar skälla ut den som uttryckt sig dumt, det kan inte komma något bra ur det. Kanske var det så att den som råkade uttrycka sig illa aldrig hade samtalat med någon ur den gruppen tidigare, kanske hade hen fått en felaktig bild från media eller fått felaktig information. Jag förstår att man blir jävligt trött och arg när man stöter på samma förutfattade mening för femtioelfte gången men någonstans så måste respekt, hänsyn och förståelse vara ömsesidig. Tänka på vad man säger så att man inte sårar och se avsikten och inte bara handlingen i sig.
 
Det talas om sparka upp och sparka ned och om olika maktordningar, check your privilege, vem som är mest priviligerad och minst. Ibland mynnar det tyvärr ut i kränkt, kränktare och kränktast. Om någon påtalar för mig att jag uttrycker mig eller agerar på ett sätt som kan upplevas som kränkande så försöker jag absolut att ta till mig det och tänka på det, jag vill vara en bra människa och inte skapa obehag hos andra. Man ska vara snäll mot sina medmänniskor.
 
Det finns dock rimliga gränser för vilken kunskap och hänsyn du har rätt att kräva av dina medmänniskor. Alla kan inte veta allt och kunskap kommer av erfarenhet och att ge sig på okunniga eller folk som kanske inte är språkligt begåvade men som verkligen försöker, förlåt men då får du vara hur jävla kränkt du vill, det är fel. Jag anser att det är kränkande att tala om för vissa att de ska hålla käften eller att de inte ska få delta i vissa diskussioner på grund av sin okunskap. Språket tillhör inte bara de som behärskar det med viss begåvning och diskussionsutrymmet tillhör inte bara de som kan lasta teorier på hög tills det rasar.
 
Man brukar säga att kunskap är makt och i viss mån är det så. Diskuterar du med en person som i en maktordning står över dig men som är lågutbildad, icke allmänbildad och okunnig inom ämnet så kan man ganska effektivt använda sin kunskap till att sätta sig på och förminska personen genom att lägga upp sina argument på ett sätt som ger meddebattören svårt att hänga med och ganska snabbt så börjar hen se ganska liten och dum ut.