Jag ser inte riktigt motsättningen i att tycka att det är tråkigt att vara förälder och att älska sina barn

Kategori: Om föräldrar & barn

Nu har jag sett en och en annan person som tycker att Motvilliga mamman går över gränsen för hur kontroversiell en mamma får bli, hon uttrycker sig tydligen väldigt obehagligt. Något som jag tycker är obehagligt är den heliga mamman. Det är en snäv roll som granskas i sömmarna av kända, bekanta och främmande, att vara en dålig mamma är något av det allra värsta man kan vara. Inte nog för att det finns gott av ideal man måste leva upp till, sen måste man älska det också, tycka att det är det bästaste i hela världen, att vara mamma. Om man inte känner så så ska man i alla fall ha heder nog i kroppen att ljuga om det.
 
Handen på hjärtat, vem fan tycker att det är skitkul att vara förälder hela tiden? 
 
 Jag kan känna att jag är så jävla ur usel på att vara en sån där riktig mamma, sådär som riktiga mammor bör vara. Samma sak när mammor börjar med "mitt liv fick mening när Torsten föddes", förvirringen är total. Jag tror inte på att livet har någon mening, och om det hade haft det, eller om man nu vill hävda att meningen med livet är individuell så tror jag inte att en enda pusselbit kan utgöra ett helt pussel, så att säga. Jag tycker att det kan vara dödligt jävla skittråkigt att umgås med föräldrar ibland (speciellt vissa mammor) som bara lever för sina barn och tjattrar om dem hela tiden. Jag älskar mitt barn, jag skulle absolut inte vilja vara utan honom och han är en intressant liten person, men han är inte min hobby. Han är en del av min familj.
 
Ibland vill jag vara en pappa istället det verkar vara så oändligt mycket lättare. Man kan vara  en lekpappa, en jobbarpappa, en närvarande pappa, en frånvarande pappa, en tråkig pappa, en trött pappa, en pappa som ligger på soffan och läser text-tv och sköter sitt men fortfarande räknas som närvarande. Jag skulle ju bli en skitbra lekpappa.
 
Jag ser inte riktigt motsättningen i att tycka att det är tråkigt att vara förälder och att älska sina barn. Man har ju faktiskt inte en aning alls om hur det är att ha barn innan de är tillverkade, färdiggräddade och kläckta. Det finns jättemycket som jag tycker är skittråkigt med att ha barn, att stå i lekparken i minusgrader och frysa röven av sig, att inte kunna få göra saker ifred, att bli ständigt sömnberövad, att se på en film betyder att man ska spendera en och en halv timme med att se en film om en snigel som tror att han är en bil. Att försöka vara pedagogisk och lugn för att tio minuter senare inse att man står och skriker och är högröd av ilska för att ungen sitter där på hallgolvet och bara, nej, bara nej.  För att bara nämna några saker. Nu hade jag kunnat skriva positiva saker också, men det finns det redan så många andra som gör.

Jag är rätt säker på att mammor är vanliga människor.

Julstämning kostar pengar

Kategori: Vardagligt

Snart är det jul, om ganska exakt 47 dagar. Jag älskar julen, i alla fall tanken på hur julen borde vara. I verkligheten så gör julen mig lite bitter och uppgiven, den konstanta påminelsen om allt meningslöst skit som jag desperat vill ha men absolut inte har råd med. Nu tänker jag inte skriva ett gnälligt inlägg om hur julen bara är en komersiell skithögtid, det är en del av charmen med julen. Jag gillar pengar, nej, jag älskar pengar. Att använda dem, att tjäna dem och framför allt att slösa med dem, enda gången som jag inte gillar pengar är i deras frånvaro.
 
Jag hittar fina snöglober fyllda med små träd och renar som kostar flera hundralappar, tomtar som åker skidor och är nästa lika långa som mig som förmodligen kostar mer pengar än vad jag skulle inbringa om man auktionerade ut mig till högstbjudande. Jag hittar julgranskulor som kostar nästan en hundralapp och inslagningspapper som kostar mer än presentern man slår in. Julstämning kostar pengar. 
 
Halva nöjet för mig med julen är att köpa saker, fin saker som glittrar, blänker och lyser. Saker som vilken annan månad på året som helst hade setts som osmakligt och korkat. Jag börjar inse att granen från ÖB för hundra spänn kommer att få hänga med ett år till, att julklapparn kommer få gekås-papper och att snögloben kommer att bli en urdiskad syltburk med vatten och sönerrivna pappersbitar i.
 

Jag tycker om vatten utan växtlighet och levande saker

Kategori: Inredning

För ett tag sedan kom jag på att jag vill ha en pool, jag gillar att bada i pool. I en pool behöver jag inte konfronteras med saker som jag är rädd för och tycker är äckliga, som till exempel sjögräs, maneter, krabbor, fiskar och annat äckelpäckel som finns i hav och sjöar. Jag tycker om vatten utan växtlighet och levande saker. För att ha en pool måste man ha en tomt (att ha den på en kolonilott verkar tyvärr vara uteslutet) ska man ha en tomt så är det fullt rimligt att man bor i ett hus på den tomten. Just nu har jag visserligen inte råd med varken hus, tomt eller pool, men titta är gratis (egentligen inte för både el och internet kostar pengar, men ni förstår vad jag menar).
 
För att göra en oändligt lång historia ganska kort, min nya hobby är hemnet. Hemnet gör mig dock besviken gång på gång. Jag vet att min starka sida absolut inte är att jag har rimliga förväntningar och är realistisk, men ändå. Det är inte en kostnadsfråga utan mer en fråga om att leva i fel världsdel. Jag vill ha en viktoriansk villa (om du inte vet vad det är, tänk familjen Addams) en vildvuxen trädgård. Lite äppelträd, plommon och andra roliga saker som jag förmodligen inte kommer att kratta upp som kommer att ligga och ruttna på den oklippta gräsmattan bredvid poolen. Jag vill absolut och desperat bara ha en viktoriansk villa, men det finns inte.
 
Är det så mycket begärt att ett hus ska ha lite torn, fina snickerier och en fin veranda? Nej, jag tycker inte det. Hemnet skiter dock totalt i vad jag tycker.

Okej då, i ärlighetens namn...

Kategori: Personligt

För ett tag sedan skrev Lady Dahmer ett inlägg om att snacka skit. Jag känner igen det där, jag är en skitsnackare av rang. Det är inget som direkt besvärar mig faktiskt. En riktig skvallerkärring är jag också. Blir jag arg på någon så kan man vara riktigt säker på en sak, jag kommer inte bevisa att jag är den större personen. Snarare tvärt om. 
 
Det händer att jag snackar skit om kompisar och människor jag tycker om också, blir jag arg eller dödligt irriterad på något som en kompis gör så tenderar jag att hantera det genom att "prata ut" (aka. snacka skit) med en tredje part. Varför kan man fråga sig. Det finns flera anledningar, kanske är det för att jag är konflikträdd, ibland kan det handla om att någon har ett problem som lastas över på mig och jag kan inte säga ifrån utan att vara elak och göra personen ledsen, ibland för att det är en person som jag vet inte kan ta kritik utan istället blir defensiv och förbannad.
 
Okej då, i ärlighetens namn kan jag säga dumma saker om folks inredning, kläder och sånt skit med. Det kanske är dumt, småaktigt och fult som fan, men om någon liksom kommer med ett par skor som de har slösat någon tusenlaapp på som ser ut som skit, då kan jag inte hjälpa mig själv. Jag har svårt att känna mig dum ändå, jag är halvkänd i mina snäva kretsar för att ha lite "speciell" smak när det gäller färgsättning, inredning och diverse annat så oftast tycker folk att det är öppet mål att bara ösa kommentarer om hur fula och konstiga saker jag gillar. Jag tycker att mitt skitsnackande är schysstare än att säga det rakt ut helt enkelt.

Det är skrev, bröst och rumpor överallt

Kategori: Tankar & funderingar

I facebookgruppen "varför apor aldrig bär rosa klänning" har Miley Cyrus varit på tapeten flera gånger, i en diskussion var det någon som tog upp pornografiskt bildspråk och syftade till bilderna som Terry Richardson tog av Miley Cyrus, det drogs även paralleller till american apparels reklamkampanjer som har varit väldigt omtalade och kritiserade. Jag tänker att, är inte ett pornografiskt bildspråk mer ärligt då? Massor av klädkedjor, tidningar, och diverse annat har inte kommit på att sex säljer och utnyttjar det? När H&M har en sönderretuscherad modell med skrev och bröst i fokus som sitter och ser kåt ut på en strand, är det mer okej? Varför möter inte det samma kritik? Kritiken där handlade istället om att modellen var alldeles för solbränd.
 
Väldigt retuscherade, glansiga och glossiga bilder är överallt och vi ser dem på reklampelare, skyltfönster, tidningar tv och internet. American apparel till exempel, deras bilder ser skitiga och oanständiga ut, det är skrev, bröst och rumpor överallt. De anspelar helt öppet på sex, det missar ingen. HM däremot, fortfarande samma kroppsdelar i fokus men i anständigare poser, retuschering som har gjort modellen till en plastig klädhållare och drömskt ljus. HM försöker sälja sina produkter med precis samma medel, sex och kvinnokroppar, de har bara lagt ett skimmer över verkligheten och ser till att kvinnor ser ut som de bör, lagom kåta, perfekta kroppar och lagom sexiga. "Översexualiserade" kvinnor som de i american apparel reklamen väcker anstöt.
 
Jag kan tycka att det är ärligare med det skitigare och lite råare som i många fall anspelar på porr, det är helt uppenbart vad de anspelar på eller att de försöker sälja sina produkter med sexanspelningar och kvinnokroppar. Skillnaden är att vi är så vardagsmatade med det ideal som till exempel HM presenterar att det nästan har förtagit sexigheten ur de bilderna som anspelar på sex. Vi reagerar inte på det på samma sätt.
 
 
 
 

Jag är skräpkulturens konsument nummer ett och facebook berättar det för alla

Kategori: Personligt

För några månader sedan började jag använda spotify, sist av alla som vanligt visserligen, men jag älskar spotify. Först så bara lyssnade jag på och hade väldans roligt och stjärnade åt höger och vänster. Sen kom det en dag när jag insåg att facebook berättade för alla vad jag lyssnade på, paniken var ett faktum. Jag började tänka på den där gången när jag lyssnade på Dolly Parton en gång, när jag råkade (ett ärligt misstag) sätta igång euphoria med Loreen (schlager!?) och när jag nostalgilyssnade på spice girls. Vad har facebook delat med sig av? Vem har den skvallrat för? Den skammen. 
 
Sen upptäckte jag netflix, använder det dock inte. Min första tanke var, kommer netflix att berätta för facebook när jag smygtittar på 90210? Kommer alla kunna se att jag har sett alla avsnitt av 7th heaven, vampire diaries, sabrina tonårshäxan och pretty little liars? Hemska tanke.