Rotade bland gamla foton idag...

Kategori: Vardagligt

Och kom fram till att jag gillade den här utstyrseln, det borde ju gå att sporta samma frisyr och kläder idag, si sådär 26 år senare, fast kanske med andra sandaler. 
 
 
 
 

"men du får väl vifta lite med ögonfransarna då?"

Kategori: Genus & jämställdhet

För ett tag sedan satt jag i baksätet i en bil och två, vi kan kalla dem bekanta, satt i framsätet. Den ena pratade i telefon med ytterligare en bekant och så hör jag henne kläcka ur sig "men du får väl vifta lite med ögonfransarna då?" och syftade då till att personen i telefonen som skulle på arbetsintervjuer skulle vifta på ögonfransar och vara lite halvflörta till sig jobbet. Jag protesterade självklart högljutt där i mitt baksäte men det skrattades bara bort.
 
Dum, dum, dum idé är det att vara klippa med ögonfransar och vifta med vad det nu är man ska vifta med. Snacka om att göra ned sig själv och reducera sig själv till ett våp. En person med rätt kompetens och rätt skills behöver inte bjuda ut sig själv för att få ett jobb, och det vet arbetsgivaren också.
 
Det jag blir mest fundersam över är, förstår kvinnor som gör så varför de får fördelar av det? Vilka signaler de sänder  ut? I bästa fall kanske det är någon mupp med superhjälpe komplex som faller för det för att han får chansen att vara räddaren i nöden, i sämre fall är det en man med lite halvkass kvinnosyn som antingen tror att du är en svag liten kvinna som behöver hjälp eller så är han en gris som tänker på hur du skulle se ut framåtlutad över hans skrivbord, resten kan du nog fylla i själv. Smarta kvinnor behöver inte reducera sig själv till objekt för att få ett jobb.
 
Att stå och spela lite dum och fladdra med ögonfransarna säger inte direkt "hej, vi är jämlika du och jag och jag gör ett bra jobb" snarare "hej, vi är inte riktigt jämlika du och jag och jag ger riktigt bra blowjobs" du vill ha ett jobb men försöker sälja fantasin om något helt annat för att nå dit. Du kanske tror att det är smart, att du använder din kvinnliga list för att få vad du vill, men du riskerar att hamna i en situation där du blir sedd som lite lägre stående, blir mindre respekterad och där din chef alltid kommer veta att det var din urringning och flörtiga blickar som gav dig jobbet, inte din kompetens, intelligens, erfarenhet eller utbildning. 
 
Det är inte kvinnlig list som får dig att tycka att det är en bra idé att försöka få ett jobb på det sättet. Det är för att du har lärt dig att det är större sannolikhet att du lyckas sälja din utsida istället för din utsida, för att du vet att du ska vara flörtig och tillgängligt, inte vara smart och ha pondus, du försöker sälja det som du tror att de vill köpa. Du kanske tror att det gör dig till en vinnare men du är en missledd och lurad förlorare.
 

Då blir vi ett enda överdrivet enhetligt samhälle som bara består av en massa hen och det är ju inte spännande alls

Kategori: Genus & jämställdhet

Alltså är det bara jag eller finns det få saker som är så oporrigt som en riktigt macho man? Jag har läst en del diskussioner där folk oroas av feminiseringen av svenska män, den förlorade manligheten och förlusten av de "riktiga männen". Det är både kvinnor och män som blir förskräkta och upprörda över att män inte längre får vara män, de har blivit någon slags halvkärringar enligt könskonservativa bakåtsträvare. 
 
Jag känner liksom, ut ur grottan med er era jävlar! För helt ärligt, jag vill hellre ha en partner som kan sortera tvätt, byta dammsugarpåse och shoppa matchande soffkuddar än en som helt på egen hand kan klubba en björn, hugga ved med en egentillverkad yxa eller bära mig över ena axeln och beskydda mig från farliga djur och inkräktare från grannbyn. Nej, nu ska jag inte vara sådan, de gör faktiskt manliga saker som att använda vattenpass när de hjälper någon hjälplös kvinna i nöd att skruva upp en hylla och sånt också.
 
Ett hyfsat vanligt påstående är ju att attraktionen sinar och att spänningen dör om kvinnor och män inte är varandras motpoler. Utan könsroller, då blir vi ett enda överdrivet enhetligt samhälle som bara består av en massa hen och det är ju inte spännande alls, folk kommer sluta kopulera och nativitetstalet kommer att sjunka stadigt ända tills mänskligheten slutligen dör ut. Jag har lite svårt att förstå mig på motpols-teorin, mest för att jag själv inte vill ha en motpol, jag vill ha en partner och att förhållandet ska vara ett partnerskap. Jag vill inte vara någons kvinna, jag har inga prinsessfantasier och behöver varken bli räddad eller omhändertagen. Jag kan vara aningens ömklig och tycka jäkligt synd om mig själv vid sjukdom annars reder jag mig ganska bra på egen hand. Jag vill bli behandlad väl och respekterad som medmänniska och partner inte som kvinna.
 
Folk fortsatte ju faktiskt att föröka sig fast att kvinnor började använda byxor och män började använda elborrmaskin. Mänskligheten är mer motståndskraftig än vad man kanske kan tro vid första anblick.
 
Btw, jag hatar när folk säger saker som "han respekterar sin kvinna" eller "man måste ta hand om sin kvinna" det låter som att man pratar om en golden retriever, inte en människa. 

Jag är en faster

Kategori: Vardagligt

...Fast jag funderar på att avsäga mig titeln, det låter så gammalt. 
 
Det är alltså min bror och hans sambo som har förökat sig, Vincent heter han. Än finns det inte så mycket att säga om honom, han tycker om att äta och han sover och fiser mycket.
 
 
Oskar och Vincent. Oskar är den stora, Vincent den lilla. Men det förstod ni nog.
 
 
 
 
 
 
 

Domen är att om är du fet så är du oduglig som förebild och människa

Kategori: Tankar & funderingar

För ett tag sedan i en diskussion i facebook gruppen "varför apor aldrig bär rosa klänning" (joina oss!) var det en kvinna som spydde ur sig att tjocka människor var dåliga förebilder, hon tog upp Lady Dahmer som exempel och konstaterade att hon ansåg att hon ansåg att hon aldrig kunde vara en bra förebild på grund av "att en kropp inte mår bra av att lida av fetma" och det stod hon för. Hur man kan stå för det och att ens knåpa ihop en sådan mening utan att skämmas för sin egen trångsynthet och dumhet, det lär jag aldrig få något bra svar på. 
 
Tyvärr är det inte enda kommentaren om hur en kvinna är dålig förebild, inte borde synas i det ofentliga eller ta plats för att hon är fet och därför borde gömmas bort och helst glömmas bort i ett mörkt hål någonstans. Adele är en dålig förebild för att hon promotar fetma, (kvinno)kläder borde endast tillverkas i små storlekar för att feta människor ska behöva banta för att slippa gå nakna, kommentarer om att det är dåligt att hm anlitar en modell som drar typ storlek 42 för att det är ohälsosamt att vara fet. Idioti verkar man dock få promota hur som helst och vart som helst.
 
Jag blir så jävla förbannad på hela resonemanget. Människor som resonerar på det sättet tar en människa och bakar ihop hela personligheten, prestationer, styrkor, svagheter, ambitioner, tillkortakommanden och reducerar det till: Du duger inte för du är fet. Med andra ord så värderar man inte överviktiga personers åstakommanden och prestationer på samma sätt som man gör med smala(re) människor, domen är att om är du fet så är du oduglig som förebild, människa och det du gör kommer aldrig att vara lika viktigt, bra, märkvärdigt eller beundransvärt som om en smalare mer idealisk person hade gjort exakt samma sak. Allt bra som en människa gör reduceras alltså till absolut ingenting på grund av hur personen ser ut. 
 
Jag känner bara, fuck you. Meningslösa, patetiska, sorgliga ursäkt till människa. Vem fan är du att tro att du kan förminska en annan människa och allt hon gör på det sättet? Vad har du själv gjort som är så jävla fantastiskt och förträffligt (bortsett från att sprida dina människofientliga åsikter och gnäll på internet)?
 
Bara som en parantes, det spelar ingen roll om du själv är överviktigt och tycker att det är fult/jobbigt/äckligt/obehagligt/whatever du har inte större rätt att spy ut ditt självhatande på andra för det. Du kan vältra dig i ditt självförakt och hata dig själv för dig själv, i din ensamhet, utan att skiten ska stänka på andra. 
 
Ta en kaka och var glad istället.
 

Omöjligt

Kategori: Vardagligt

Jag måste plugga, det går inte bra alls. Jag vet inte vilken av mina föräldrar som sabbade genpolen men jag är en människa med noll koncentrationsförmåga, ostrukturerade tankar och jag är typ oförmögen att göra en sak i taget. Det enda som oftast räddar mig är att jag är snabb. Det är så lite kvar och det går så jävla segt, det är för varmt, för tråkigt, för ointressant.