Att lägga sig i eller att inte lägga sig i, det är frågan

Här om dagen hade jag en diskussion med en bekant, vi småtjafsar ofta om genus och barnuppfostran, hon håller med men föredrar att hålla det på en superlight-nivå. Hon menade på att man inte hade rätt att blanda sig i hur andra människor väljer att göra med sina barn, man kör på att enas om att man inte enas och sen är det punkt slut. Jag håller inte riktigt med, jag anser att om någon behandlar sitt barn på ett sätt som är kränkande så är det fel att inte lägga sig i, om någon står och tjoar "upp och hoppa Kalle, det är bara tjejer som gråter" så är det i syfte att kränka barnet i fråga, rätt sak är alltså att säga ifrån att det inte är okej.
 
Det roliga är att folk i tid och otid bjuder in sig själva till att kommentera på hur jag väljer att göra, det ska ifrågasättas, hånas och självklart så ska folk påpeka att det minsann finns viktigare saker man kan göra än [.....] (här kan man sätta in leksaker, kläder, bemötande, underhållning eller vad fan som helst eftersom att många lider av den totala oförmågan att se att många små saker blir en större helhet). Det är ju självklart bara normen som inte får ifrågasättas, för alla här rätten till att slippa tänka efter själva.
 
Att uppfostra sina barn till att vara könsnormativa genom kränkningar och elaka kommentarer är att missbruka sin makt som förälder ganska ordentligt. För att inte tala om att alla dumma kommentarer till pojkar om att "så gör bara tjejer" om allt från gråt och visa känslor till lek och kroppsspråk skapar en ganska kass och nedlåtande syn mot flickor och kvinnor. De är kärringar som gör alla de där sakerna som en man aldrig skulle sänka sig till att göra.
 
Jag har fått så mycket dumma kommentarer angående hur jag väljer att uppfostra mitt barn, upprepade gånger och jag är rätt säker på att den sista kommentaren ännu inte är sagd, att jag känner att jag har blivit inbjuden av kommentatorerna att lägga mig i. Efter alla bögteorier, hjärntvättskommentarer och hånflin så har jag bestämt mig för att den där gatan inte är enkelriktad.

Kommentarer

  • Tess säger:

    2013-02-20 | Bloggadress: http://highlandertess.blogg.se

    Jag håller med dig och undrar varför det ska vara enkelspårigt. Jag får inte yttra något alls när jag tycker något är fel, men att folk ska ha åsikter om MIN uppfostran - det ska vara helt ok. Med andra ord så anser en del att de har all rätt att kritisera mig för att jag inte är normativ, men jag har ingen rätt att kritisera något de gör även om det är, som i exemplet du nämner, direkt kränkande. Jag har fått höra min del av "pojkar kan inte ha rosa", "pojkar ska inte hjälpa till lika mycket i hemmet som flickor", "pojkar ÄR vildare och bråkigare än flickor, det bara ÄR så" och så vidare och jag har väl tyvärr inte hört det sista jag heller.

    Svar: Visst är det intressant. Ofta så är ju åsikterna baserade på att "det bara är så" noll analys eller eftertänksamhet. Folk frågar och ifrågasätter men de klarar inte av att ta till sig svaren.
    Anna Kaagaard Kristensen



  • Nilam säger:

    2013-02-20 | Bloggadress: http://nilamintoto.wordpress.com

    Bra att du tar upp den aspekten så tydligt. Det är så viktigt. Jag funderar på om ni som har barn, och som uppfostrat genom att "gå mot strömmen" om jag får uttrycka mig så, någon gång sagt något tillbaka? Alltså med samma tonläge, med samma nonchalans frågat rätt upp och ned hur det kommer sig att föräldern gör si eller så med sin könsstereotypa uppfostran. I diskussioner på nätet förekommer det ju visst (men där är man ju mer elle rmindre anonym bakom skärmen), det vet jag. Menar med IRL, på "bebisträffar", på café eller var tusan ni nu träffas.

    Argumenten att "det ÄR så" har jag förstås hört. Eller är det helt enkelt så att "dessa föräldrar" inte kan ta en sådan diskussion. Jag menar, har ni någonsin sagt typ som du skriver Anna: "Att uppfostra sina barn till att vara könsnormativa genom kränkningar och elaka kommentarer är att missbruka sin makt som förälder ganska ordentligt." Det är förstås att sjunka rätt lågt i diskussionen, men vad jag märkt genom allt jag sett på nätet, så får ju "genusmedvetna" föräldrar ta skit, och att "kasta åt andra hållet" är inte Ok. Hur kan det vara så liksom- klart, de beror på normen och på minoritet kontra majoritet, men jag tycker det visar på en rätt låg intelligensnivå- faktiskt på "dem". På just den fronten givetvis. Det inte sagt att de inte är bra föräldrar.

    Problematiskt helt enkelt och jag känner att jag måste börja samla bra saker att säga till den dag då jag själv får barn. Då vill jag inte stå som ett fån och enbart tvingas förklara mig. Vill ha några minst lika sylvassa kommentarer att ge tillbaka- som sagt- inte alltid schysst klimat, men tröttnar en inte ibland liksom?

    Well, röriga tankar, rörigt ämne. Bra skrivet av dig Anna, som vanligt alltså!

    Svar: Jag brukar oftast försöka förklara på ett schysst sätt så att det ska gå fram vad jag menar men jag kan ju ärligt medge att det ibland känns som att förklara kärnfysik för en två-åring, och jag känner ofta att jag blir jävligt förbannad över att det missförstås gång på gång. Ofta spelar det ingen roll hur man förbereder förklaringar eller små tal, folk har ofta bestämt sig för att det man säger är skit, fel eller konstigt och dessutom så tar många det som personlig kritik hur ödmjuk man än försöker vara. Jag har tjurat till någon gång och varit halvspydig men då blir folk mest griniga och klagar på min oförmåga att acceptera att alla gör olika. Omöjligt uppdrag minst sagt.
    Anna Kaagaard Kristensen



  • Tess säger:

    2013-02-20 | Bloggadress: http://highlandertess.blogg.se

    Nilam: Jag försöker alltid hålla god ton, men tyvärr känns det som att mycket av sådana samtal går ut till att förklara det jag gör. Jag tycker du framhäver bra punkter och att man ska vända på det och istället fråga den andra föräldern: "Varför har din flicka rosa?" till exempel. Det vore intressant att höra svar på det. Fast när jag någon gång försökt framföra något i stil med att pojkar också kan ha rosa för det är bara en färg så blir en del så aggressiva direkt. Jag tål inte riktigt när folk blir på det viset och inte kan diskutera på ett vettigt sätt så då brukar jag bara lämna det.




Kommentera inlägget här: