Den här förkylningen, till skillnad från de andra två, var lite som ett kinderägg

Kategori: Vardagligt

Jag har värsta monsterförkylningen, för tredje gången på knappt åtta veckor. Jag vet att det är barnsligt och totalt verklighetsfrånvarande men jag känner mig skitförbannad och särbehandlad, tre gånger på mindre än två månader, är det ett jävla skämt? Varför händer det just mig? Jag håller på att drunkna i min egen självömkan (och mitt eget snor), jag orkar inte med en till jävla förkylning som jävlas med mig i si sådär ett par veckor. 
 
Den här förkylningen, till skillnad från de andra två, var lite som ett kinderägg. Den innehöll en överaskning, jag blir andfådd som att jag har sprungit ett fucking marathon av att gå två meter till toan eller av att gå till köket och dricka vatten. Jävla skitkropp bli frisk.

Varför går man då inte klädd i pyjamasbyxor på en arbetsintervju?

Kategori: Vardagligt

När jag har diskuterat barnuppfostran och genus med folk så är folk ofta väldigt skeptiska till hela grejen med att klä sina barn könsneutralt, de tror inte riktigt på att bemötandet av barn formar deras självbild eller så anser de att det är bemötandet som borde förändras och inte förutsättningarna förbemötandet, alltså kläderna. Jag fascineras lite av att man kan förneka att bemötande är olika beroende på hur man klär sig, att det skulle vara obetydligt hur man klär sig. Varför går man då inte klädd i pyjamasbyxor på en arbetsintervju, eller shoppar på ica i balklänning? Självklart för att man skulle ses på och bemötas som att man vore galen.
 
Om man tror att man inte påverkas av vad man ser och hur man bemöts så kan man ju ta en funderare på hur många av varorna som man har hemma som frekvent reklamas i tv, tidningar, på internet och så vidare. Ajax-reklamerna må vara kassa och du känner dig inte lurad, likt förbannat så är det just Ajax du köper när du ska ha regöringsmedel, en slump? Knappast. 
 
Många vuxna verkar tro att barn ska klara av att värja sig från yttre påverkan fast att de själva inte ens kan fly från alla du ska, du vill, köp den här och se ut så här. Det vill jag kalla övertro på barns förmåga till eget tänkande. Speciellt med tanke på att det skulle ta mig knappt 5 minuter att lura i en 5-åring att det finns flygande blå grisar. 
 
 
Outfit som med största sannolikhet inte går hem på en arbetsintervju. Fast jag älskar mina pyjamasbyxor som ser ut som en gammal bordsduk. 

På tal om komplimanger

Kategori: Personligt

Jag läste precis ett inlägg om komplimanger hos Lady Dahmer. Jag måste säga att jag blir nog gladast över komplimanger som är lite oväntade.
 
Om någon säger att jag är snäll, rolig eller smart så är jag så självgod att jag känner typ "jag vet". Efter att ha grottat ned mig i mina mindervärdeskomplex under stora delar av mitt liv så välkommnar jag liksom storhetsvansinnet.
 
Att få komplimanger för sånt som jag kanske inte ens hade tänkt tanken på att någon skulle tänka eller tycka att jag är bra på gör mig absolut gladast.
 
 
På tal om något helt annat, jag heter annakaagaard på instagram, följ mig gärna där.

Att lägga sig i eller att inte lägga sig i, det är frågan

Kategori: Genus & jämställdhet

Här om dagen hade jag en diskussion med en bekant, vi småtjafsar ofta om genus och barnuppfostran, hon håller med men föredrar att hålla det på en superlight-nivå. Hon menade på att man inte hade rätt att blanda sig i hur andra människor väljer att göra med sina barn, man kör på att enas om att man inte enas och sen är det punkt slut. Jag håller inte riktigt med, jag anser att om någon behandlar sitt barn på ett sätt som är kränkande så är det fel att inte lägga sig i, om någon står och tjoar "upp och hoppa Kalle, det är bara tjejer som gråter" så är det i syfte att kränka barnet i fråga, rätt sak är alltså att säga ifrån att det inte är okej.
 
Det roliga är att folk i tid och otid bjuder in sig själva till att kommentera på hur jag väljer att göra, det ska ifrågasättas, hånas och självklart så ska folk påpeka att det minsann finns viktigare saker man kan göra än [.....] (här kan man sätta in leksaker, kläder, bemötande, underhållning eller vad fan som helst eftersom att många lider av den totala oförmågan att se att många små saker blir en större helhet). Det är ju självklart bara normen som inte får ifrågasättas, för alla här rätten till att slippa tänka efter själva.
 
Att uppfostra sina barn till att vara könsnormativa genom kränkningar och elaka kommentarer är att missbruka sin makt som förälder ganska ordentligt. För att inte tala om att alla dumma kommentarer till pojkar om att "så gör bara tjejer" om allt från gråt och visa känslor till lek och kroppsspråk skapar en ganska kass och nedlåtande syn mot flickor och kvinnor. De är kärringar som gör alla de där sakerna som en man aldrig skulle sänka sig till att göra.
 
Jag har fått så mycket dumma kommentarer angående hur jag väljer att uppfostra mitt barn, upprepade gånger och jag är rätt säker på att den sista kommentaren ännu inte är sagd, att jag känner att jag har blivit inbjuden av kommentatorerna att lägga mig i. Efter alla bögteorier, hjärntvättskommentarer och hånflin så har jag bestämt mig för att den där gatan inte är enkelriktad.