"lättja, låga ambitioner och beroendepersonlighet byggde denna kropp"

Lady Dahmer skriver om bantning, peppning och att leva hälsosamare och är lite skeptisk till om man blir mycket gladare och lyckligare av det. Jag är en riktig hobbybantare. Jag kan nog inte räkna alla bantningsomgångarna på mina sammanlagda tår och fingrar, de är hur som helst fler än förlorade kilon. 
 
Alla har väl hört kommentarer a la "din kropp är ditt tempel" och "du duger som du är, problemet är att min kropp är en förlängning av alla mina personlighetsbrister. Ja, ja, det lät överdrivet melodramatiskt, jag vet. Men det är sant. Skulle jag ha en sån där pinsam torg t-shirt med text skulle det stå "lättja, låga ambitioner och beroendepersonlighet byggde denna kropp". Min oförmåga att organisera, ta tag i saker och att lyfta arslet ur vagnen speglar sig definitivt i mitt yttre. Jag tar lättaste och godaste vägen och let´s face it, på den väger möts man av ben and jerrys och inte av morötter.
 
Jag gör dessutom skillnad på att vara fullt duglig som människa och person och på att vara fulländad eller att behöva en uppryckning här eller där. Mitt människovärde är självklart intakt oavsett om jag är slimmad och knaprar sallad eller om jag är fet och tuggar kexchoklad. Jag lägger helt klart större vikt (haha) vid personlighet, intelligens och så vidare än vid att ha ett attraktivt yttre.
 
Jag röker, äter en massa skräp, dricker cola light som att det vore vatten och har ytterst tveksamma motionsvanor, jag fyller kanske typ sextio precent av det normala sömnbehovet och frukt och grönsaker, alltså jag äter ju tacos någon gång i veckan och det innehåller ju sallad. Finns det en hiss bredvid trappan så finner du mig i hissen. Helt sant och inte överdrivet alls. Problemet är att jag börjar få lite ångest för det är folk som mig som dör av en hjärtattack när de är drygt 30 år gamla. Lev fort, dö ung, bli ett överdimensionerat lik.
 
Jag hatar inte mig själv, jag är rätt okej. Allt jag gör är inte bra alltid, men det är okej. Jag är fullt duglig som jag är, ja, jag duger som jag är. Men jag vill inte bara vara duglig, okej eller ganska bra, jag vill göra mitt bästa, vara det bästa jag kan bli. Jag vill inte sörja halvarslade försök eller bortslösad tid. På hälsofronten kan jag göra bättre, leva bättre och må bättre. Det får mig inte att må dåligt att läsa och se andra som försöker göra det samma, jag ser det som inspirerande och om andra kan klara det så kan jag också. Utan att vara medveten om sina brister så kan man heller inte rätta till dem.

Kommentarer

  • Fanny säger:

    2013-04-08 |

    Jag tycker det är intressant att läsa om vad andra anser om just det här. Men har samtidigt väldigt svårt att veta vad jag tkr själv.
    Iaf jättebra inlägg!



  • jessica säger:

    2013-04-15 | Bloggadress: http://kessen.blogg.se

    Skrattade gott åt detta ljuva textstycke. Förlåt om det inte var tänkt så.



  • jessica säger:

    2013-04-15 | Bloggadress: http://kessen.blogg.se

    (Vill förresten trycka upp en sån t-shirt och glida runt i. Exakt en sån)




Kommentera inlägget här: