"Fan vad PK av dig, tror du att invånarna i mellanmjölkssverige blir stolta nu"

Kategori: Tankar & funderingar

Alla har nog stött på de där människorna, de som stolt säger negerboll, vågar säga blatte högt på bussen och är så modiga och frispråkiga att de vågar erkänna att kvinnor är svagare, trögare och kör sämre bil än män. Stolta icke-PK:are som vågar säga allt det där som alla egentligen tänker.
 
Oftast när folk slänger med "fan vad du är PK" så menar de att man passar in i samma kategori som andra människor som har en ganska välfungerande moralisk kompass som fattar att de egna fördomarna bör stanna i just tankarna och aldrig passera varken stämband eller mun. Jag har helt missat det befriande och förlösande i att våga vara elak, för jag tror inte att de drivs av att säga någon sanning eller att vädra sina egna åsikter, jag tror att det är helt andra orsaker bakom att man blir rasist, kvinnohatare eller allmänt människofientlig. 
 
PK blir man kallad som en förolämpning, men jag blir inte förolämpad, jag känner mig rätt nöjd med det. Jag tycker att man ska vara snälla mot varandra, vara hjälpsam, respektera andra människor, att alla ska få samma möjligheter och chanser oavsett kön, etnicitet, ålder, sexualitet och utseende och att man försöker avhålla sig från att kränka sina medmänniskor, om det gör att jag blir stämplad som PK så ska jag fan bära den stämpeln med stolthet. 
 
 
 

Femininitet i vår kultur och tid är konstruerat och kan köpas för pengar

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag läste precis en kommentar under en artikel, "män vill faktiskt ha feminina kvinnor" jag har läst den kommentaren så många gånger i oändliga variationer, även tvärt om varianten dvs att kvinnor faktiskt vill ha maskulina män. Det som jag tycker är så intressant med de kommentarerna är att det självklart inte är konstigt att tända på det motsatta könet om man är heterosexuell, det underliga är poängterandet av det maskulina och femenina.
 
Femeninitet kommer ofta plastförpackat i olika konsistenser och former, för det som det oftast återkommer till om man börjar fråga vad som menas är att feminina kvinnor klär sig feminint, sminkar sig, rakar sig, har en viss kroppsbyggnad, vissa frisyrer och så vidare. Sen hänvisas det till att män alltid har attraherats av kvinnor som är feminina trots att femininitet i vår kultur och tid är konstruerat och kan köpas för pengar. När jag har frågat kvinnor vad de menar med "att vara maskulin" så handlar det ofta om att han ska vara längre, större, skäggstub, mörkare röst och andra medfödda egenskaper. Sen finns det en och en annan tramspotta som även tycker att han ska agera beskyddare också, undersöka läskiga ljud och andra saker för att försvara sin kvinna och liknande bullshit.
 
Hur som helst, det som roar mig med manliga män som tänder på feminina kvinnor är just att de tänder på kvinnor som avviker så mycket som möjligt från stenålderskvinnan och sen använder precis samma kvinna att hänvisa till för att rättfärdiga sina preferenser och bortförklara dem som naturliga och högst mänskliga. Mänskligt är det givetvis eftersom att  ingen kan matas dag och dag ut med ett ideal och inte påverkas, men naturligt och medfött? Knappast. Kvinna kan man vara utan att vara feminin, precis som att man kan vara feminin utan att vara kvinna.
 
 

Inga prinsessor sover här

Kategori: Vardagligt

Min sambo har börjat halla mig för prinsessa ibland. Äckligt och osmakligt tycker jag, det vet han och det är nog därför han säger det. Jag såg ingen annan utväg än att ge honom ett likvärdigt smeknamn, jag kallar honom för Hello Kitty.
 
Han säger "god natt min prinsessa" och jag svarar "sov gott Hello Kitty" sen sover vi.

Mitt barn ritar och pärlar (hans ord inte mitt, jag skulle aldrig säga pärlar)

Kategori: Vardagligt

 
 
 

"lättja, låga ambitioner och beroendepersonlighet byggde denna kropp"

Kategori: Kost och hälsa

Lady Dahmer skriver om bantning, peppning och att leva hälsosamare och är lite skeptisk till om man blir mycket gladare och lyckligare av det. Jag är en riktig hobbybantare. Jag kan nog inte räkna alla bantningsomgångarna på mina sammanlagda tår och fingrar, de är hur som helst fler än förlorade kilon. 
 
Alla har väl hört kommentarer a la "din kropp är ditt tempel" och "du duger som du är, problemet är att min kropp är en förlängning av alla mina personlighetsbrister. Ja, ja, det lät överdrivet melodramatiskt, jag vet. Men det är sant. Skulle jag ha en sån där pinsam torg t-shirt med text skulle det stå "lättja, låga ambitioner och beroendepersonlighet byggde denna kropp". Min oförmåga att organisera, ta tag i saker och att lyfta arslet ur vagnen speglar sig definitivt i mitt yttre. Jag tar lättaste och godaste vägen och let´s face it, på den väger möts man av ben and jerrys och inte av morötter.
 
Jag gör dessutom skillnad på att vara fullt duglig som människa och person och på att vara fulländad eller att behöva en uppryckning här eller där. Mitt människovärde är självklart intakt oavsett om jag är slimmad och knaprar sallad eller om jag är fet och tuggar kexchoklad. Jag lägger helt klart större vikt (haha) vid personlighet, intelligens och så vidare än vid att ha ett attraktivt yttre.
 
Jag röker, äter en massa skräp, dricker cola light som att det vore vatten och har ytterst tveksamma motionsvanor, jag fyller kanske typ sextio precent av det normala sömnbehovet och frukt och grönsaker, alltså jag äter ju tacos någon gång i veckan och det innehåller ju sallad. Finns det en hiss bredvid trappan så finner du mig i hissen. Helt sant och inte överdrivet alls. Problemet är att jag börjar få lite ångest för det är folk som mig som dör av en hjärtattack när de är drygt 30 år gamla. Lev fort, dö ung, bli ett överdimensionerat lik.
 
Jag hatar inte mig själv, jag är rätt okej. Allt jag gör är inte bra alltid, men det är okej. Jag är fullt duglig som jag är, ja, jag duger som jag är. Men jag vill inte bara vara duglig, okej eller ganska bra, jag vill göra mitt bästa, vara det bästa jag kan bli. Jag vill inte sörja halvarslade försök eller bortslösad tid. På hälsofronten kan jag göra bättre, leva bättre och må bättre. Det får mig inte att må dåligt att läsa och se andra som försöker göra det samma, jag ser det som inspirerande och om andra kan klara det så kan jag också. Utan att vara medveten om sina brister så kan man heller inte rätta till dem.

Jag är inget annat än en unken liten materialist

Kategori: Personligt

Jag måste skicka in min högskoleönsökan, eftersom att jag alltid är välorganiserad och ute i god tid så vet jag givetvis inte vad jag ska välja och har total panik över det.
 
Jag vill gärna tro att jag ska välja något som jag vill göra som jag tycker verkar spännande, roligt och intressant. När allt kommer omkring så blir jag  helt förblindad av hur mycket man kan tjäna, eller hur lite man kan tjäna. Jag är inget annat än en unken liten materialist, det spelar ingen roll att jag är mycket väl medveten om att lycka inte kan köpas, jag fortsätter att försöka.
 
Jag vill ha  en fin bostad, saker, massor av saker. Jag älskar att köpa saker, kostar det pengar så är det roligt. 
 

Vi är inte lika starka och det ska vi ha jävligt klart för oss

Kategori: Genus & jämställdhet

Varje gång skillnader mellan kvinnor och män diskuteras så kommer mäns överlägsna stålmannenlika styrka upp på tapetern. Ungefär som att hela civilisationen står och faller med mannens fysiska styrka, att hugga ved och brottas med björnar är livsviktiga kvaliteter. Jo kvinnor kan också utbilda sig, skaffa jobb som betalar hälften av räkningar och mat, vi har rösträtt och kan göra, ja egentligen allt som män kan. Fast vi är inte lika starka och det ska vi ha jävligt klart för oss. 
 
Jag har dock inte riktigt fått klart för mig vad jag ska göra av vetskapen om mäns överlägsna styrka. Betyder det att jag kan utbilda mig, skaffa samma jobb som dig och tjäna lika mycket pengar, men du kan fortfarande sopa golvet med mig ändå? Det är ungefär här man ska börja diskutera brandmän och hur jävla mycket bättre män är som brandmän. Extra häftigt är det när en man som är typ ekonom ska gnabba på om mäns överlägna muskelstyrka. Så stark att pennan flyger rätt genom rummet när det ska lyftas på grund av oförmågan att lyfta pennan försiktigt. 
 
Så att ingen missförstår nu, om låter det som att jag är hånfull mot den manliga stålmannenstyrkan, så är det precis min mening.

Bloggtips man kan vara utan

Kategori: Kommentarer

 
En kille som kör gissningslekar om stora pattar ber mig att skämmas för att jag kommenterar en tröja. Humor. 
 
Hans päron måste vara stolta.

Om en tröja

Kategori: Genus & jämställdhet

Det här är alltså en bild på en tröja, en vanlig långärmad tröja från HM. Men det är inte vilken tröja som helst, det här är en extra speciell tröja, en tröja som bara är för pojkar.
 
 
Klädkedjorna gillar ju att hävda bestämt att "vi säljer minsann det som våra kunder efterfrågar!". Verkligen HM? Gör ni det? Jag har liksom svårt att se framför mig hur folk har vallfärdat till era butiker och frågat "jag letar efter en blåvitgrön randig tröja som det står ett stort BOY över bröstet.
 
Men det är ju klart, nu har de ju förhindrat katastrofen att någon skulle råka ta fel, tänk vad hemskt och tokigt det hade kunnat bli om en flicka hade haft en långärmad randig tröja i de där färgerna. Oj, oj, oj, vad tokigt det hade kunnat bli.

"Men vad ska tjejerna göra på rasten då?" säger han sedan

Kategori: Genus & jämställdhet

För några dagar sedan var jag på väg med Oskar till skolan, han pratar oavbrutet och repeterande och jag är är så morgontrött att jag mest påminner om något från the walking dead. Vi går förbi högstadieskolan som man passerar på vägen till skolan och Oskar börjar en lång monolog om hur tråkig deras skolgård är och hur tråkiga saker de stackars barnen får sysselsätta sig med, jag lyssna ointresserat med ett halvt öra. "De har en basketplan!" gapar ungen, "kul..." svarar jag.
 
"Men vad ska tjejerna göra på rasten då?" säger han sedan. Då vaknade jag till.
 
Jag börjar, mer klarvaket, att förklara för honom att tjejer också kan syssla med sporter och att många tjejer tycker att sport är kul "Malin spelar fotboll! Massor av fotboll och hon tycker att det är JÄTTEROLIGT!" försöker jag. Men det köper inte barnet "inga tjejer i skolan vill spela saker och alla fotbollskort är BARA killar, INGA tjejer" Jag fortsätter att dividera om tjejer, killar och sport.
 
Han köpte att tjejer får spela hur mycker basket, fotboll och vad de nu vill, att de ska få vara med, om de vill. Saken var att han gick inte med på att de tjejerna fanns bara. Han tyckte ju att bevisligen så finns det inga tjejer som vill vara med och spela, de vill bara leka häst (för hästar var ju ingen sport), inga massproducerade samlarbilder med tjejer på som ska lura av lågstadiebarn deras pengar och han hade ju aldrig sett tjejfotboll på TV. Jävla fotboll. 
 
Skitjobbigt, jag vill ju att han ska få se att han har fel men jag hatar, HATAR, sport. Det är lika tråkigt som att stirra på mossa som gror. Tråkigt och primitivt. 

"jo men det är klart att grabben ska ha pippilotter och en bögtröja, mamma ska ut i könskrig och du vill väl vara mammas lilla rosa soldat?".

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag satt precis och läste kommentarer på Lady Dahmers blogg och en menade på att genusmedvetna föräldrar använder sina barn för att göra ett statement. Jag känner att jag blir förbannat frustrerad och nästan förolämpad av alla som hävdar att barnen blir använda som försökskaniner, slagpåsar i kampen eller medel för att göra ett statement. Det handlar inte om att använda barnen, tvärt om så handlar det om att ge möjligheter, alternativ och större frihet, att inte anta att barn föds som en färdig produkt med egenskaper, åsikter och preferenser. 
 
Jag försöker vara genusmedveten och att bemöta mitt barn på ett könsneutralt sätt, ja, att behandla honom som den individen han är och att ge honom möjligheter och verktyg till att utvecklas till att bli den bästa människan han kan bli och framförallt att han ska bli en lycklig individ som vågar leva på sina egna villkor. 
 
För jag tror givetvis att det jag gör och lär ut är det bästa för honom. Det handlar inte om att stå klockan sju på morgonen och bah "jo men det är klart att grabben ska ha pippilotter och en bögtröja, mamma ska ut i könskrig och du vill väl vara mammas lilla rosa soldat?". Ja, jag frågar min son om han vill ha rosa, grön, blå eller röd tandborste och om han väljer en blixten mcqueen tröja och en tiara med rosa diamanter i affären så får han det, inte för att göra något statement eller för att flasha åsikter i någon kinkig konservativ jävels ansikte utan för att jag tycker att det är viktigt att bejaka det egna tänkandet, viljan, lekandet och lärandet.
 
Jag tror på att jag, genom att visa tolerans och förståelse för honom, lär honom att göra det samma emot andra människor. Det är viktigt för mig att jobba på att vara empatisk, öppensinnad, nyfikenhet och att visa förståelse för varandra och det är egenskaper som jag tycker är essentiella för att vara en bra människa som får ut det mesta av sitt liv. Jag tror inte att rasister, konservativa knäppgökar, sexsister, kvinnohatare eller fördomsfulla människor kan vara lyckliga på riktigt. Hat, egoism och oförståelse föder knappast lycka.
 
Jag fascineras lite av tron på att passiva val är någon form av icke val och att det på något sätt skulle innebära att man därför är immun mot kritik. Att klä sitt barn könskodat, ge könskodade leksaker och uppmuntra könsstereotypiska egenskaper är ju "slagepåse, statement och försökskanin" i precis samma utsträckning. För det är ett val även att inte välja, skillnaden är bara att du har lämnat över ansvaret på normer, toys r us och hm. Jag och andra genusmedvetna föräldrar har tagit aktiva beslut där det finns någon form av mål och strävan, det handlar inte om att barnen ska användas i någon kamp utan att befria dem från tvånget att passa in i en könsroll som kanske rent av passar jäkligt illa med deras egen personlighet.
 
Jag tycker att det är bra att min son får se att jag jobbar för det jag tycker är viktigt och att jag engagerar när jag tycker att något är viktigt, att jag säger ifrån när jag tycker att något är skevt och att jag bryr mig om andra människor och samhället jag lever och verkar i. Det är defenitivt egenskaper och intressen som jag hoppas på att kunna passa vidare. Jag vill att han ska känna att han kan påverka och medverka, att även den lilla människan spelar roll och att om man faktiskt hittar likasinnade så kan man uppnå något större. Jag tror på att egagemang och tron på den egna förmågan är viktig för människor.
 
Vi är inga korkskallar som ställer ut våra barn som protestplakat, vi är drivna och engagerade människor som vill att våra barn ska få växa upp i ett bättre samhälle än det vi växte upp i.