Jag ser liksom framför mig hur ett gäng med stingsliga och bittra jävlar sitter och manshatar tillsammans i en mörk källare

Idag läste jag igenom en diskussion i en facebook grupp, en eller ett par stycken (män, ska jag tillägga) ansåg att det kunde vara okänsligt av en man att kalla sig för feminist, att det var kvinnor som skulle ha tolkningsföreträde på att definiera feminismen, vem som skulle få kalla sig feminist och att män gjorde bäst i att vara tysta och lyssna, grovt draget. Jag vet inte ens vart jag ska börja, jag tycker att hela resonemanget är djupt tragiskt.
 
Jag kan förstår faktiskt inte riktigt hur det ska gå att arbeta för jämställdhet och parallellt med det så ska vi särskilja kvinnor och män på det sättet, män borde vara lika välkomna att engagera sig som kvinnor. Jag förstår inte heller varför kvinnor skulle ha patent på feminismen och på hur man ska gå till väga för att bli mer jämställda. Jag ser liksom framför mig hur ett gäng med sorgliga, stingsliga och bittra jävlar sitter och manshatar tillsammans i en mörk källare någonstans.
 
För mig så är ömsesidig respekt och förståelse för varandras upplevelser och situationer ganska viktigt för att kunna gå frammåt. Jag tror på att inkludera, inte exkludera. 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: