Finns det någon människa som klarar av att leva upp till sina egna ideal till hundra procent?

För ett par dagar skrev jag om att större delarna av min familj är mindre glada i mitt genustänk. En annan sak som jag har tänkt på är att standarden ofta blir satt mycket högre om man förespråkar genustänk och jämställdhet. Jag har fått höra hur många gånger som helst att jag predikar en sak och lever en annan, jag studerar hemifrån, vilket tydligen är samma sak som att vara hemmafru och jag städar mer för att jag är hemma mycket mer. 
 
Det roliga är att en person som tror på att alla ska vara snälla och vänliga mot varandra kommer undan med att vara otrevlig och grinig ibland, en kristen som syndar blir förlåten av gud och så vidare men vissa ämnen och ideal är av någon anledning allt eller inget, det finns ingen felmarginal.
 
Jag har verkligen jobbat för att förändra det som var mindre bra, att jag ska utbilda mig för att kunna skaffa mig ett riktigt jobb och tjäna egna pengar (work in progress), att dela hemarbetet mer lika, att båda ska ta lika ansvar för Oskar och all annan skit som kanske inte alltid är på topp, men det hjälper inte. Tydligen ska utgångspunkten vara perfektion annars ska jag hålla käften. 
 
Finns det någon människa som klarar av att leva upp till sina egna ideal till hundra procent? Är inte det det som är grejen, att man sätter ribban högre än vart man befinner sig och strävar efter att bli bättre? 
 
 

Kommentarer

  • Tess säger:

    2012-11-24 | Bloggadress: http://highlandertess.blogg.se

    Klockrent! Varför tror du att kraven är så höga på att man ska vara "perfekt" om man förespråkar genustänk, feminism och jämställdhet?

    Svar: Förmodligen för att folk känner sig träffade eller känner att det man tror på innebär att man tycker att allt de gör är fel. Jag tror att det handlar om att försvara sig själv, typ "jag kanske inte gör det här bra, men titta hur jävla mycket fel du gör hela tiden".
    Anna Kaagaard Kristensen



  • Sandra säger:

    2012-11-24 |

    Känner igen mig bullz-eyigt. Både när det kommer till genustänk & hur folk reagerar när man säger att man väljer att - inte kalla sig vegetarian/inte stämpla sig med NÅGOT överhuvudtaget - MEN äta så närproducerat & vegetariskt som möjligt med tanke på både sina egna etiska värderingar om liv & slaktindustrin samt ur ett miljöperspektiv & folk ba när man käkar ägg eller har sin "köttdag" once a month - "dålig vegetarian". Så istället för att få cred för det man gör så blir man dissad för att man inte gör det - ur den andras perspektiv - perfekt.

    Svar: Precis. Folk verkar liksom leva efter devisen, kan du inte göra det perfekt så skit hellre i det och gör inget alls.
    Anna Kaagaard Kristensen



  • Teskedsmamman säger:

    2012-11-25 | Bloggadress: http://www.teskedsmamma.se

    Du har så rätt så!
    Det finns inga perfekta föräldrar, det finns inga perfekta genusmänniskor, det finns inga perfekta feminister och så vidare i all oändlighet.
    Om man kunde bli perfekt har man inget att sträva efter, inget att kämpa för och inga positiva känslor när man väl gör nåt rätt!




Kommentera inlägget här: