Jag är så jävla osmidig att det nästan är lite synd om mig

Kategori: Vardagligt

Först råkar jag tippa en tallrik som är full av mat så att allt rinner av. Hunden mätt och glad.
 
Sen öppnar jag en cola flaska som hade råkat frysa till lite så det sprutade i hela köket. 

Jag har fått påpekat för mig att jag är pinsam och att de flesta har vett nog att skälla på sina barn i bilen på vägen hem i stället

Kategori: Om föräldrar & barn

Något som jag har förstått ses som väldigt fult är att skälla på sina barn offentligt. Om barnet lägger av ett utbrott i den lokala matbutiken så ska man vara superpedagogisk och le ursäktande åt de som får kliva över argt barn som ligger raklångt i pastagången och vrålar för full hals.
 
"Snälla Elsa ställ dig upp nu, jo men snart blir pappa riktigt ledsen, kom nu så går vi, Elsa där kan du ju inte ligga" hörde jag en pappa tjata på en arg tre-åring som hade slängt sig precis nedanför rulltrappan inne på ikea så att alla fick kliva över arga vrålande Elsa som inte hade några planer på att förflytta sig en millimeter.
 
Jag är ganska dålig på att vara så där pedagogisk och förstående, jag ger det typ en minut och försöker truga lite "jag förstår att du är arg och det får man vara, men nu måste vi..." men när ungen låg kvar där på marken som det längsta jävla långfingret jag hade sett i hela mitt liv då brukade jag gå över till "NU RÄCKER DET, GÅÅÅ ANNARS BÄR JAG DIG!"  sen bar jag. Att lära sig att man inte kan få som man vill hela tiden bör alla barn lära sig, oavsett vad överkänsliga Ikea-pappor och Ica maxi-mammor tycker.
 
Efter att jag har fått påpekat för mig att jag är pinsam och att de flesta har vett nog att skälla på sina barn i bilen på vägen hem i stället så har jag upptäkt att folk inte skäller på sina barn ute bland folk längre. Jag tycker inte att jag är pinsam alls och jag skäms inte för att jag säger ifrån. Jag tycker att det är hundra resor pinsammare att stå där på Ica maxi och le ursäktande åt människor som himlar med ögonen och tycker att jag är en idiot samtidigt som jag står där "Elsa, snälla Elsa...".

Vad det är hon tycker luktar gott vill jag inte ens veta

Kategori: Inredning

Vi skaffade ju en ny soffa för ett tag sedan och då fick hunden inte hänga i soffan längre eftersom att hon fäller och det är skitsvårt att få bort hundhår från tyget som vi har från soffan. Dessutom så rullar hon sig i saker som hon tycker luktar gott, vad det är hon tycker luktar gott vill jag inte ens veta. Min mamma och pappa var snälla och gav mig pallarna som tillhör deras gamla soffa så nu kan jag bara släpa dem intill soffan så kan Trassel sitta med, fast på en pall istället.
 
Jag ska klä om dem dock, de är beiga och få färger är lika fula som beige. Jag funderar på något roligt och mönstrat för det är lite entonigt här just nu.
 
 
 

Finns det någon människa som klarar av att leva upp till sina egna ideal till hundra procent?

Kategori: Genus & jämställdhet

För ett par dagar skrev jag om att större delarna av min familj är mindre glada i mitt genustänk. En annan sak som jag har tänkt på är att standarden ofta blir satt mycket högre om man förespråkar genustänk och jämställdhet. Jag har fått höra hur många gånger som helst att jag predikar en sak och lever en annan, jag studerar hemifrån, vilket tydligen är samma sak som att vara hemmafru och jag städar mer för att jag är hemma mycket mer. 
 
Det roliga är att en person som tror på att alla ska vara snälla och vänliga mot varandra kommer undan med att vara otrevlig och grinig ibland, en kristen som syndar blir förlåten av gud och så vidare men vissa ämnen och ideal är av någon anledning allt eller inget, det finns ingen felmarginal.
 
Jag har verkligen jobbat för att förändra det som var mindre bra, att jag ska utbilda mig för att kunna skaffa mig ett riktigt jobb och tjäna egna pengar (work in progress), att dela hemarbetet mer lika, att båda ska ta lika ansvar för Oskar och all annan skit som kanske inte alltid är på topp, men det hjälper inte. Tydligen ska utgångspunkten vara perfektion annars ska jag hålla käften. 
 
Finns det någon människa som klarar av att leva upp till sina egna ideal till hundra procent? Är inte det det som är grejen, att man sätter ribban högre än vart man befinner sig och strävar efter att bli bättre? 
 
 

"Vad tror du att en arbetsgivare skulle tänka om bilderna som du har lagt ut?"

Kategori: Tankar & funderingar

Frågan som står i rubriken har jag bäde läst och hört flera gånger det kan handla om allt från bilder till text. Att folk tänker på det sättet är egentligen inte särskilt konstigt, alla människor har ju en gräns för sin tolerans. Jag skulle ju inte anställa människor som förmedlade vissa åsikter och så är det nog för de allra flesta.
 
Det som jag har tänkt på och som jag undrar över, vill folk jobba tillsammans med, eller åt, någon som inte kan ta en riktigt som man är? Jag vill inte jobba med rasister, religiösa fundamentalister, folk som tror att kvinnor är inkapabla idioter eller att män inte klarar av att ta hand om sina egna barn. Om någon skulle läsa något som jag skrivit och anse att det var en dealbreaker så var det nog ganska bra eftersom att jag omöjligt kommer klara av att gå och censurera sig hur länge som helst. 
 
Nu förstår jag att jag säkert kommer att bli tvungen att jobba med både religiösa galningar, rasister och en hel massa andra underliga typer i framtiden. Man ska se utmaningar och inte hinder, har jag hört.
 

American Horror Story

Kategori: Tv-serier

För ett tag sedan såg jag första säsongen av American horror story och det är en jävligt bra serie måste jag säga, har du inte sett den sök genast upp piratebay införskaffa den på laglig väg. Som titeln säger så är det allså en "spökhistoria" och det är skaparen till nip/tuck som har skapat serien (en väldigt bra anledning till att se den). Den är underlig bisarr och handlingen är ofta ganska oväntad. Vem är död och vem lever?
 
 
Serien är lite speciell på det sättet också att det är olika historier i varje säsong, första handlade om ett spökhus i modern tid (murderhouse), andra säsongen utspelar sig på ett mentalsjukhus på 60-talet och delvis i modern tid (asylum). Vissa av skådesspelarna återkommer i andra säsongen men i andra roller.
 
 
Andra säsongen är inte lika bra som den första, men eftersom att första avslutas och en ny historia börjar i andra säsongen så se i alla fall första säsongen.
 
 
 
 

Mitt vardagsrum har gula hund

Kategori: Inredning

Här hemma jobbar vi på att inreda vårt hem, när vi flyttade från stockholm så kastade vi ju alla våra möbler och det enda vi hade med oss var det mest nödvändiga som rymdes i flyttkartonger. Det kändes intressant att göra så, att börja om från scratch. Jag badar ju inte direkt i pengar så det är nästan alltid budget som gäller, frustrerande ibland men det gör att jag får tänka till lite och se vart det finns potential, det är roligt att kommapå vad jag vill ha och sen leta efter ett sätt att sätta planen i verket utan att ruinera mig själv. 
 
Vit porslinshund som jag målade gul, den står bredvid min TV.
 
Jag har målat secondhand möbler, rea fyndat, tittat ut saker hemma hos familjemedlemmar och kört "om du ska sälja den där, ring mig" och tummat lite här och där, just nu är det mest vardagsrummet som har börjat arta sig. Jag testar till och med på något nytt, att inte välja clownfärger på allt, jag älskar färg och kommer förmodligen aldrig att klara av att låta det förbli nedtonat i längden.
 
 

Jag ser liksom framför mig hur ett gäng med stingsliga och bittra jävlar sitter och manshatar tillsammans i en mörk källare

Kategori: Genus & jämställdhet

Idag läste jag igenom en diskussion i en facebook grupp, en eller ett par stycken (män, ska jag tillägga) ansåg att det kunde vara okänsligt av en man att kalla sig för feminist, att det var kvinnor som skulle ha tolkningsföreträde på att definiera feminismen, vem som skulle få kalla sig feminist och att män gjorde bäst i att vara tysta och lyssna, grovt draget. Jag vet inte ens vart jag ska börja, jag tycker att hela resonemanget är djupt tragiskt.
 
Jag kan förstår faktiskt inte riktigt hur det ska gå att arbeta för jämställdhet och parallellt med det så ska vi särskilja kvinnor och män på det sättet, män borde vara lika välkomna att engagera sig som kvinnor. Jag förstår inte heller varför kvinnor skulle ha patent på feminismen och på hur man ska gå till väga för att bli mer jämställda. Jag ser liksom framför mig hur ett gäng med sorgliga, stingsliga och bittra jävlar sitter och manshatar tillsammans i en mörk källare någonstans.
 
För mig så är ömsesidig respekt och förståelse för varandras upplevelser och situationer ganska viktigt för att kunna gå frammåt. Jag tror på att inkludera, inte exkludera. 
 

"kolla på mig, jag är ett specialerbjudande!"

Kategori: Vardagligt

Igår var jag på ica maxi och då hittade jag det här, jag såg att den gamla prismärkningen satt under den där gula skrikiga "kolla på mig, jag är ett specialerbjudande!", nyfiken som jag är så kollade jag närmare.
 
 

Ingen skulle läsa en bok, se en film eller en tv-serie om allt var totalt förutsägbart

Kategori: Blogg

Lady Dahmer postade en bild på sinblogg som en hel del uppfattade som stötande och upprörande, och en och en annan undrade över syftet eller den högre meningen med bildpubliceringen. 
 
Måste det alltid finnas ett syfte och en högre mening? Jag ser de flesta bloggarna som ren underhållning, som att se på tv, läsa en tidning eller en film. Ibland blir man inspirerad, ibland skrattar man och ibland blir man arg eller irriterad. Att läsa bloggar är gratis och jag tycker faktiskt att det blir lite underligt när jag ser att vissa bloggar har läsare som kräver och förväntar sig så väldigt mycket från personen bakom.
 
Att kunna servera det oväntade är inte det lite det som gör en blogg intressant? Vem fan villl läsa något där man vet vad man har att vänta hela tiden? Ingen skulle läsa en bok, se en film eller en tv-serie om allt var totalt förutsägbart och inte särskilt nyskapande, så varför förväntar sig en del total enformighet och förutsägbarhet hos bloggar?
 

Vuxna har koll på läget och vet vad de sysslar med

Kategori: Personligt

När jag var yngre så trodde jag att alla vuxna hade koll på läget, att de visste vad de sysslade med. Jag trodde också att alla vuxna var smarta, rättvisa och var relativt intelligenta. De som inte riktigt passade in i mallen var någon form av kufiga avarter. Att alla vuxna inte är smarta upptäkte jag väl ungefär samtidigt som jag själv blev smartare än en del av dem, men att vuxna har koll på läget och vet vad de sysslar med, den föreställningen lever kvar.
 
Jag är världens sämsta vuxen. Jag har faktiskt ingen koll alls. Jag tummar lite här, skarvar lite här, sopar resten under mattan och hoppas på det bästa. Jag lever i ett halvorganiserat kaos och känner ganska ofta att jag inte har kontroll över särskilt mycket alls. Jag vet faktiskt inte ens riktigt om jag gör mitt bästa för att ha någon koll. Jag har nog aldrig riktigt gjort mitt bästa alls, tror jag. Jag är nog mer av en 15-åring som har fått lite för mycket ansvar kasst konsekvenstänkande,
 
Det är ju skitsvårt att vara organiserad, ansvarig och hålla koll på allt. Jag äger inte ens en almanacka, jag kör löspapperssystem. Jag har storartade planer på att köpa en alanacka och bli så där välplanerad och ha koll men det blir aldrig riktigt av. Jag fattar inte vart jag var den där dagen när duktigflicka syndromet delades ut. Jag hade säkert tappat bort lappen med tid, datum och plats.

Hon har inte bara stora öron, hon är smart också

Kategori: Vardagligt

Jag har lärt min hund att vinka, man håller fram en godis, vinkar med ena handen och säger "hej då" så vinkar hon med ena tassen, det ser jätteroligt ut. Vi har övat det så mycket så ibland när hon ser att jag har något ätbart så kommer hon och pickar på mig med nosen sen stirrar hon på mig och vinkar för allt vad hon är värd. 
 

Familjeliv.se live i vardagsrummet och vid middagsbordet

Kategori: Genus & jämställdhet

I min familj är det ganska populärt att ifrågasätta genuspedagogik och ett par-tre stycken framställer det gärna som att jag är en halvgalen fundamentalist som har hjärntvättat mitt barn att dockor, rosa och hello kitty is the shit. Familjeliv.se live i vardagsrummet och vid middagsbordet. Att jag skulle gå för hårt ut med något alls är nästan skrattretande, jag är ju så förbannat lat och gör det mesta ganska halvdant, jag är inte inte den som anstränger sig i onödan. Det som irriterar mig mest är att de ofta har missförståt totalt vad det handlar om och vad syftet är och att lyckas förklara det i en familj som består av kroniska avbrytare (mig inräknat) är en utmaning.
 
Det lustigaste av allt är att ordet påverkan tolkas lite väl fritt, den kristensenska principen är rätt enkel:
 
Titta en bil åh vilken häftig bil = ingen påverkan.
Vill du ha dockan eller bollen = påverkan
 
Att ens ge barnet alternativ i "fel" färg eller från "fel" avdelning är att pracka på, påverka och hjärntvätta. Argumentet "men om du hade släppt lös honom i leksaksaffären från början och låtit honom välja, då hade det varit fritt val" används ganska flitigt, saken är att det är ett ganska dåligt argument. Hur kan vuxna människor tro att barn ska klara av att värja sig från reklam, normer och bemötande när inte ens vuxna klarar av det? Anekdotisk bevisföring är också ganska populärt "jag vet enkille som lekte med dockor och han blev bög" eller "jag fick ju leka med leksaksvapen och mig är det inget fel på" kristensensk vetenskap, enda beviset som krävs är förmågan att kunna gapa högst. 
 
Det är inte heller jätteviktigt att ha något belägg för sina utspel, kunskaper är inte så nödvändiga, istället så är det den enskilda människans fördomar och förhastade slutsatser som ses som mest relevanta.
 

Jag är som en rabiat hen-hatare, fast jag är en en-hatare istället

Kategori: Genus & jämställdhet

Något som jag har börjat störa mig kopiöst mycket på är när folk skriver en istället för man, som i "när en försöker göra rätt". Jo jag förstår att det är för att en försöker könsneutralisera språket, mannen som norm, patriarkat och blabla, men det ser så förbannat jävla dumt ut och låter fel gör det också.
 
Jag är som en rabiat hen-hatare, fast jag är en en-hatare istället.
 
Skillnaden är att jag ser syftet med hen, vi behövde ett könsneutralt pronomen. Poängen med en däremot den missar jag helt. Dessutom låter det och ser förjävligt ut, men det tror jag att jag redan har skrivit.

"Men guuu va överdrivet, har du aldrig blivit full och gjort bort dig"

Kategori: Samhälle

Att sverigedemokraterna har blivit ganska bortgjorda i veckan har väl kvappast någon missat. Något som jag däremot önskar att jag hade missat är alla som bara "men guuu va överdrivet, har du aldrig blivit full och gjort bort dig" och det har jag ju självklart gjort, jag har blivit så full att jag har spytt i min kompis föräldrars sovrum, när päronen i fråga var i sovrummet. Jag har somnat i ett dike och spillt öl på ett blackjack bord. Att skrika rasistiska och nedlåtande saker till folk som jag inte känner hör kanske inte riktigt till min repertoar. För normala människor så hör det inte till vardagen att drälla runt på stan för att bråka och kalla folk för babbe och hora.
 
Nu blir folk skitgriniga och ska gapa om att alla tycker att det är orättvist att SD ska dömas så hårt jämt och hela det där vanliga offerkofta-talet. Jag är rätt övertygad om att det är tvärt om, de kommer mildare undan än vad något annat riksdagsparti skulle göra, just för att folk inte hade förväntat sig mycket bättre uppförande än så här. Lika överraskande som att få ett oinslaget paket.
 
Det sorgligaste är att det garanterat sitter en massa rövhattar runt om i landet som tycker att det här är ett parti som består av ett gäng härliga icke-pk killar som "vågar säga det som alla tänker". Sådana människor som går i taket när de inte får lov att säga negerboll.