När man plötsligt blir sugen på saker man inte ens tycker om

Kategori: Oskar

Mitt barn kommer ut och frågar "varför äter vi aldrig lasange?" En väldigt underlig fråga eftersom att han inte ens gillar lasange, han smakar och sen spottar och fräser han oftast. Jag svarar att han brukar säga att det smakar skit och därför äter vi det i princip aldrig. Han blir halvnöjd med svaret och återgår till det han sysslade med.

Jag går in i vardagsrummet för att fråga varför han helt plötsligt vill ha lasange och då ser jag att ungen sitter och glor på katten Gustav. Gåtan var löst.

Om man har ett budskap som man gärna vill föra fram så borde det rimligtvis vara av intresse att de flesta faktiskt kan förstå innebörden

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag tycker att det är intressant det där med manshat. Jag förstår vad som menas med det, att det inte är menat att tolkas ordagrant och att det handlar om strukturer och könsroller, men hur smart är det egentligen att använda sig av ett uttryck som blir missförstått och feltolkat av alla icke invigda?

Om man har ett budskap som man gärna vill föra fram så borde det rimligtvis vara av intresse att de flesta faktiskt kan förstå innebörden utan att behöva läsa in sig på så mycket teorier, åsikter och insikter att en genomsnittlig människa skulle bli skelögd av mindre. Det är som när religiösa menar på att deras heliga skrifter blir feltolkade för det är metaforer, liknelser och meningen att man ska läsa mellan rader och jag känner bara, jo men se hur jävla bra det har gått med det genom ett par decennier. Människor är bokstavstolkare och ofta bokstavstroende. Inte för att vara sådan, men många är helt enkelt inte tillräckligt smarta eller pålästa för att läsa mellan rader eller att läsa något svart på vitt sedan se två, tre steg bortom det som faktiskt står skrivet.

Givetvis kan man försöka förklara, men då snackar vi om att du ska förklara något för en person som för det första tycker att du är en rabiat knäppgök och för det andra redan har bestämt sig för att du har fel, oavsett vad du säger. Snacka om att cykla i motvind. Den där förklaringen kommer att vara lika givande som om du skulle försöka förklara för en 4-åring vad stagflation innebär.

Att förstå varför någon hatar är inte svårt, det är ganska mänskligt och de flesta har nog hatat något eller någon någon gång, i alla fall i en stund. Det går att empatisera med men det är faktiskt inte konstruktivt att hata, och jag tycker faktiskt inte att det är helt okej att kalla sig själv för manshatare, oavsett tänket bakom.

Är det okej att Nisse 32 år kallar sig för invandrarhatare för att en kines stal hans cykel, en turk slog honom på käften och han var ihop med en nigeriansk kvinna som brukade slå honom? Skulle det vara okej om ett riksdagsparti skulle börja kalla sig för invandrarhatare och när de sedan blev kallade för rasister och folk blev förbannade så skulle de förklara "Jo men alltså, nu menar vi ju inte ALLA invandrare, men en del svenskar har ju blivit systematisk kränkta av invandrare och vi måste ju kunna diskutera den enskilda invandrarens roll i upprätthållandet av de här strukturerna" handen på hjärtat, kan du säga att det där låter särskilt vettigt?

Den som står främst i ledet kommer inte att backa för att den som står bakom är lite feg och mesig

Kategori: Genus & jämställdhet

Nina Ruthström kommenterade på mitt senaste inlägg och frågade bland annat:

"Mannen är normen. Kvinnan är det andra krönet. Det normala är mannen. Så fort en kvinna är inblandad måste det markeras antingen med "tjej" eller "dam" framför i språket, med långa ögonfransar eller i lönekuvertet. Visst håller du väl med om detta? Eller gör du kanske inte det? Hur tänker du i så fall. Men OM du håller med om detta då fattar jag inte varför du inte vill kalla dig feminist? Feminist innebär ju att man ser att det finns en skillnad i status mellan kvinnor och män och att man vill korrigera detta"

Jag håller med om det som Nina skriver, men jag känner mig inte hemma i att kalla mig feminist. Jag lever med min egen -ism och det har alltid fungerat för mig.
Det är bekvämt för jag har inga ramar att förhålla mig till och jag är, i ärlighetens namn, jävligt trött på gruppmentaliteten som en del i det facket sitter och trycker på, om man tycker utanför ramen av vad som är okej inom vad de definierar som feminism så sätter det igång "men du är ingen riktig feminist om du tycker/gör/säger ditt eller datt" och då kan jag känna lite, screw you för fan. Det är inte frihet att bara forma nya normer och tracka på dem som faller utanför den nya normen, vad är då i så fall syftet?

Jag tycker att meningen med att kalla sig feminist har överskattats så fantastiskt. Vad vi väljer att kalla oss för är helt irrelevant så länge vi strävar efter ungefär samma mål. Det viktiga måste vara strävan efter något bättre och det vi faktiskt åstadkommer inte vad vi kallar oss under tiden.

Nina skrev ett nytt inlägg idag om kvinno- och mansrollen och där tror jag faktiskt inte att vi är riktigt ense. Nina tar upp grynet och menar på att det borde handla om att inte ge skit istället för att inte ta skit. Jag tror stenhårt på att inte ta skit och stå upp för sig själv. Det är något som verkligen borde anammas från mansrollen, lite lagom mycket övertro på sig själv och att våga peka med hela armen. Tanken är fin, men den som inte vågar be om något får oftast inget alls.

Sen ska jag inte vara skenhelig, skulle jag jobba på en arbetsplats med snälla, fega och tillbakadragna personer så skulle jag förmodligen ta för mig så att det stod härligt till. Jag tror på mig själv, jag vet att jag kan och jag att jag är bra, och ja, jag har nog lite lagom övertro på min egen förmåga. Det har tagit mig en väldig massa år för att inse mitt eget värde och jag har fått lägga om mitt eget tankesätt väldigt mycket för att komma dit, så det finns inte en chans att jag censurerar mig själv eller backar ett par steg.

Därför är det skitviktigt att tjejer lär sig att ta plats, ta för sig och satsa för den som står främst i ledet kommer inte att backa för att den som står bakom är lite feg och mesig och inte vågar armbåga sig fram. Skulle du?

Att påstå att kvinnorollen är felfri och att mansrollen är roten till allt ont är att bara se halva problemet

Kategori: Genus & jämställdhet

Nina Ruthström skrev för ett tag sedan om olika sätt att se på könsroller och vad de leder till.

Så länge en del ser kvinnan som en överlägsen livsform som ska skyddas, bevaras och hyllas och gapar högt om det så landar vi på plus minus noll. Varken den enskilda kvinnan eller kvinnorollen är på något sätt fulländad. Det finns gott om skit att ta rätt på som en del helt enkelt väljer att sopa under mattan istället.

Att påstå att kvinnorollen är felfri och att mansrollen är roten till allt ont är att bara se halva problemet. Kvinnorollen hjälper till att bevara normer och förutfattade meningar om hur både män och kvinnor borde vara. Mammarollen är en del av kvinnorollen och kvinnor som är mammor döms ganska hårt av andra kvinnor, man ska hämta från dagis tillräckligt tidigt, amma lagom länge, vara hemma lagom länge, jobba lagom lite, vara lagom snygg ett par veckor efter att man har fött barn. Kvinnor håller koll på varandra och dömer varandra. Kvinnor utseendehetsar varandra, det är minst lika många kvinnor som män som äcklas och fäller kommentarer om andra kvinnor som inte har rakat benen till tillfredsställelse. Jag kan fortsätta länge. Kvinnorollen är precis lika problematisk för kvinnor som mansrollen är för män, det är en norm som säger till oss vad vi ska kunna, veta, hur vi ska vara och vad vi inte ska vara. Att andra människor kan mäta din duglighet efter hur väl du passar in i mallen är ett problem för alla.

Jag kallar mig inte feminist, har aldrig gjort och kommer aldrig någonsin att göra så. Anledningen till det är att jag har stött på alldeles för mycket dubbelstandard, idioti och vilja till att diskriminera åt andra hållet att jag känner att det inte är något som jag vill sätta mitt namn på och förknippas med. Det finns massor av fantastiska män och kvinnor som strävar efter jämställdhet och frihet för individen att vara just som han eller hon trivs med att vara. Jag tror på jämlikhet och jämställdhet för alla och för att vi ska kunna uppnå det så måste alla dra sitt strå till stacken. Man kan diskutera sparka upp/sparka ned i all oändlighet men vi kommer fortfarande ingen vart på att hävda att det är en vinst när en kvinna beter sig svinigt bara för att det i vanliga fall bara är män som gör ditt eller datt. Bara att man gör skillnad på värderingarna i handlandet eller uttalandet på grund av kön visar på att man själv inte klarar av att betrakta människor som jämlikar om de är av olika kön. Strutsmetoden där man bara stoppar huvudet i sanden och pekar på andra halvan av befolkningen och skyller allt på dem är skit. Skit stinker och jag kommer aldrig att hjälpa till att skyffla mer dynga på skithögen och jag vill definitivt inte förknippas med den heller.

Att peka på män och påstå att allt är deras fel och att det är deras könsroll är den enda som är fel är ungefär lika nyanserat som att påstå att det regnar för att gud gråter.