Min främsta inspirationskälla när det gäller komplex och utseendefixering

Kategori: Sex & kroppsligt

När utseendefixering kommer på tal så pratar man ofta om de skönhetsideal som media förmedlar och hur det påverkar främst kvinnor och tjejer. Självklart så påverkar det män och killar också men det diskuteras inte i lika stor utsträckning. Jag har faktiskt aldrig kollat på ett tidningsomslag eller en kvinna på TV och känt att jag vill eller borde se ut så som hon gör. Jag har alltid fattat att det är orimligt för mig att sträva efter att se ut som Gisele Bündchen eller Angelina Jolie. Att bilderna dessutom oftast var retuscherade fattade jag ungefär samtidigt som jag köpte min första Frida.

Min främsta inspirationskälla när det gäller komplex och utseendefixering kom tveklöst från jämnåriga tjejer som beklagade sig över fettet som vällde över byxlinningen från deras enorma 45-kilos kroppar. Det är från kompisar som jag lärde mig att hår borde rakas, ögonbryn borde noppas, att BH:ar var livsviktiga och att stringtrosor was the shit. Fast jag har nog alltid tyckt att stringtrosor är shit, i negativ bemärkelse. Jag rakade mina armar en gång när jag gick i sexan för att en tjej sa att jag såg ut som en isbjörn efter att hon hade beskådat mina armar. Då åkte det ljusblonda lurvet.

Inga tjejtidningar sa någonsin till mig att jag borde raka mig, använda BH eller att jag såg ut som en isbjörn eller att jag borde banta, jag betraktade det mest som fina bilder och det gör jag faktisk än idag. Budskapet är ganska ofta hjärndött och är konstruerat för att du ska vilja ändra på dig, men jag har aldrig tagit det på särskilt stort allvar. Problemet var väl att mina jämnåriga inspiratörer fick sina idéer någonstans ifrån, kanske från en Frida eller vecko revyn, så på så sätt kan man väl säga att jag vara som en passiv rökare, fast passivt påverkad av tjejtidningarna istället.

Konsten att vara inkonsekvent

Kategori: Genus & jämställdhet

Varje vecka läser jag en hel hög bloggar, diskussioner, krönikor och annat diverse om (och ibland ganska anti) feminism och jämställdhet och jag skulle någ vilja påstå att det hör till mina främsta intressen. Något som jag har tänkt på ett tag är hur klimatet i diskussionerna ofta är ganska hårda, för alla ska fan hålla med och leva upp till och inte vara såna där hycklare.

Jag kan ärligt säga att jag garvar åt ett och ett annat sexistisk skämt ibland, jag fullkommligt frossar i könsnormativa tv-serier och jag använder ibland ord eller citat lite skämtsamt fast att det inte alltid går stick i stäv med resten av vad jag tycker. Jag pallar liksom inte att vara en supermilitant jämställdhetskrigare på heltid, dessutom så orkar jag definitivt inte hålla med hela tiden. Jag håller inte med hela tiden och jag är inte intresserad av att läsa krönikor och böcker skrivna i ämnet och sedan leva efter det som att det fanns en bibel eller 20 skrivna i ämnet. Det händer faktiskt till och med att jag tycker att det är rena rama navelskåderier "igår hade jag sex i missionären, var det för att jag är kvinna och ville känna mig underlägsen?" typ. Framförallt så tycker jag att det viktigaste är att tänka själv och reflektera inför sin egen verklighet och inte bara memorera tankar och åsikter som andra människor har satt på papper.

Det jag tycker är så viktigt med jämställdhet är att det är en frihet att kunna få vara den man är oavsett kön utan att bli dömd eller sedd som underlig för att man kliver utanför könsnormen. Därför känner jag också att det knappast behövs en ny grupp med människor som ska tala om för mig vad jag får skratta åt, vad som är okej att se på och vilka ord som borde ingå i mitt vokabulär.

"Det här är inte Stockholm!"

Kategori: Halmstad

På fredag ska jag och Oskar åka till Stockholm och hälsa på Rodde. Stockholm känns fortfarande mer som hemma än halmstad. I Stockholm fungerar saker mer som saker ska fungera, man går längre bak i bussen så att fler får plats, folk förstår hur en ansökningsblankett fungerar och folk är trevligare. I halmstad så står folk och gnider sig mot busschauffören utan minsta tanke på att gå längre bak så att folk kommer på bussen, ansökningsblanketter är för administrationen på halmstad komvux samma sak som fysik är för mig, svårt att förstå sig på. Man brukar säga att småstadsbor är trevliga och vänskapliga, inte i den här staden i alla fall. De drar roliga skämt om att "i Stockholm bor det en dryg miljon" helt ovetande om att de typ drygar skiten ur oss "badjävlar". småstadskomplex.

Svaret på min klagan är ibland "det här är inte Stockholm!" och jag känner bara att, nej, det är det verkligen inte.

"Jag är stolt över att vara kvinna!"

Kategori: Genus & jämställdhet

Vad är egentligen grejen med att vara stolt över sin könstillhörighet? "borde lära våra barn att vara stolta över sina kön!" och "Jag är stolt över att vara kvinna!" är ju vanliga hurtighetsutrop bland genuskritiker, men vad betyder det och vad innebär det?

Är det när man går naken förbi en spegel och så sköljer det en känsla av stolthet över en när man betraktar sitt eget könsorgan?

Är det en stolthet över att kunna producera könsceller?

Är det att verkligen leva sig in i sin könsroll och sen vara stolt över att man är en människa som besitter typ noll kritiskt tänkande.

Stolthet för den medfödda och högst biologiska cupcake bagar genen?

Hur kan man vara stolt över något som inte är en prestation och som man har noll möjlighet att påverka? Det är som att vara stolt över att man kan andas eller för att man föddes med fötter.

Rätt hus, rätt bil, rätt ekonomi och rätt barn, så får vuxna också vara med och leka med andra vuxna

Kategori: Om föräldrar & barn

Fågan om man ska lära sina barn att följa strömmen diskuteras inne hos Lady Dahmer. Jag tror att det är positivt att barn får känna att de är annorlunda ibland, att veta hur det känns gör det lättare att relatera till och skapar förståelse inför andra människors situationer och känslor. Jag tror att om man får känna själv att det är okej att vara lite annorlunda ibland så kommer man att lära sig att det är mer okej när andra kanske är lite annorlunda eller sticker ut.

Jag tror faktiskt inte att föräldrar formar sina barn efter flocken för att barnets skull, jag tror att det handlar mer om att föräldern ifråga själv är rädd för att sticka ut och sen använder föräldern barnet för att passa in, precis samma skitbeteende som många föräldrar anklagar genusmedvetna föräldrar för att göra, de använder sina barn till sina egna högst egoistiska intressen. Rätt hus, rätt bil, rätt ekonomi och rätt barn, så får vuxna också vara med och leka med andra vuxna.

Jag vill inte att mitt barn ska vara som alla andra barn, jag vill inte att han ska växa upp och bli normal och normativ. Jag tror helt enkelt inte att "normala" och superanpassade individer blir de mest lyckliga och lever upp till sin fulla potential, varför sikta på normal när man kan vara exceptionell?

Att lära sina barn att det är viktigt att vara och se ut som alla andra är ganska uselt och egositiskt, snacka om att springa sina egna ärenden genom sina barn. Som vuxen får man faktiskt ta ansvar för sin egen rädsla för att sticka ut och sin rädsla för att "inte få vara med" om man inte är som alla andra.

Barn är inte lika sabbade och fucked up som vuxna är, de anpassar sig lätt och är öppna för nya saker

Kategori: Genus & jämställdhet

På senaste tiden har jag läst en del reaktioner på ordet "hen". Ett ord som tydligen är väldigt upprörande som gör barn både förvirrade och osäkra på sin könstillhörighet. Vissa har svårt att förstå att vi inte lever i usa och att ordet faktiskt inte betyder "höna" i det svenska språket, jag kan dock förstå att det kan vara lätt att röra till det med språken om man är lite mindre begåvad eftersom att amerikanska sitcoms typ dominerar det svenska TV utbudet. Vissa är inte normalbegåvade, så är det bara.

Jag är dock lite fundersam över varför de aldrig har reflekterat över att ord som "fack" och "fart" är mer okej, fart och fuck (fack) betyder ju trots allt fis(a) och knulla?

Så fort det är något som har med kön eller könstillhörighet att göra så ska det vara totalt uppror. Jag pallar inte ens rabbla upp meningen med ordet "hen" för det känns som att det redan har blivit gjort femhundra gånger av minst lika många människor och har man inte fattat grejen vid det är laget så är det dags att avfärda den gruppen med personer som förståndshandikappade. Jag tror inte att några barn kommer att bli förvirrade eller bli tveksamma på någon könstillhörighet, däremot så finns det säkert en och en annan konservativ vuxen som kommer att bita lite mer på naglarna än normalt. Barn är inte lika sabbade och fucked up som vuxna är, de anpassar sig lätt och är öppna för nya saker.

Något som faktiskt börjar göra mig jävligt sömnig är den gamla "de vill tvinga alla att klä sig i bruna overaller och leva i ett könlöst samhälle!?" jag börjar känna att de som drar det argumentet kan ta sin påhittade bruna overall och köra upp den på tvären. När argumenten brister så hittar man på en massa trams för att göra ned sina meningsmotståndare.

Nej, "hen" kanske inte är det mest nödvändiga tillskottet i svenska språket, men vart var alla språkpoliserna när skitord som "plånboksbröllop", "fröbomba" och "hemester" var uppe på tapetern?

"jo men du är ju faktiskt född i sverige och du pratar ju bara svenska"

Kategori: Tankar & funderingar

Jag läste kommentarer under en Laleh video på youtube och där var det en hel hög med människor som tyckte att det var jävligt viktigt att anmärka på att hon INTE är svensk, hon är minsann iranie (eller vad det nu var). Väldigt, väldigt viktigt. Tydligen.

Jag är dansk, jag har två heldanska föräldrar och jag har ett ickesvenskt efternamn, fast för mig är det tvärt om, jag passerar alltid som svensk. Då tycker folk nästan att det är viktigare att påpeka att jag ÄR svensk "jo men du är ju faktiskt född i sverige och du pratar ju bara svenska" då är jag en riktig svensk, mycket viktigt. Jag tror att det är för att jag är alldeles för vit för att folk ska kunna se mig som en andra generationens invandrare, för det är precis vad jag är.

När man inte är tillräckligt vit och ljushårig så spelar det ingen roll hur bra svenska man pratar, vart man är född, hur länge man har bott vart, en riktig svensk kan man ju inte bli. Underligt.

Underskattat tidsfördriv

Kategori: Tankar & funderingar

Något som jag har funderat på ett tag är varför det är lite "skaffa dig ett liv" -stämpel på att vara värsta TV-serie junkien. Att ha filmtittande som intresse ses ju som ett geuint intresse, det är hobby på allvar. Jag ser nästan aldrig på film jag håller mig till mina TV-serier och jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att det är slöseri med tid, en hjärndöd aktivitet och att jag har alldeles för mycket fritid om jag "har tid med sån skit". Om det är slöseri med tid och trams att se på Dexter eller till och med 90210, vad är det då som är så jävla ädelt med att se typ "baksmällan 2"?