Saker som är mindre okej att skriva till vuxna på internet

Kategori: Tankar & funderingar

Hittade precis bloggen worst of - dejtmejl och jag blir helt fascinerad över att vuxna män tror att det är charmig, tilltalande eller ens lite sexigt att använda sig av ordet bus. Alltså bus som i "jag är en kille som killar att mysa, busa och träna" vad fan innebär det då? Vad är bus? Att kittlas? Knulla? Leka konstiga sexlekar, eller kanske vanliga lekar?

Jag hör en lite halv pedofilig väsig gubbröst i mitt huvud som bara "ska vi busa" när jag läser sån skit, konsten att child grooma en vuxen ungefär. Jag blir helt ärligt jävligt äcklad.

"Åhhh vad du är fiiin!"

Kategori: Om föräldrar & barn

Anaiah, Elin Astrid och Lady Dahmer har skrivit om komplimanger och hur barn reagerar på att få komplimanger. Har man träffat små tjejer så är det ganska uppenbart att många av dem har fått höra att de är fina och söta säkert tvåhundratusen gånger, vissa av dem har till och med lärt sig att fiska komplimanger. Jag skulle gissa på att den så kallade "prinsessperioden" som många flickor har är något som vuxna människor har skapat med hjälp av komplimanger och uppmuntrade av önskat beteende. Väldigt många vuxna tycker att det är naturligt med "prinsessperioden" och jag kan lova att alla föräldrar som tror att det är naturligt med en prinsessperiod, de kommer att få en dotter som har en prinsessperiod för utan att de riktigt tänker på det själva så skapar de själva prinsessperioden med hjälp av komplimanger, beröm och uppmuntran.

Jag tror inte att komplimanger över lag är något dåligt, tvärt om. Att säga "vad glad jag blir att du kom idag!" eller "du är en snäll och bra kompis" tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Det blir däremot ganska ruttet när ett litet barn får komplimanger för sitt utseende flera gånger i veckan.

Att berömma barn för fina teckningar och liknande tycker jag är helt okej däremot, att anstränga sig och göra sitt bästa för att rita en fin teckning tycker jag är okej att berömma för det är en prestation. Att vara fin eller söt är inget man gör eller jobbar på, man bara är det eller så är man det inte. Jag tror på att berömma och att se när barn gör bra ifrån sig för det ska löna sig att anstränga sig och kämpa lite för att åstadkomma någonting. Jag är lagom slashasig och bryr mig mest bara om vad jag tycker är kul, resultatet eller om jag är bäst eller sämst spelar sällan någon roll, sen åstadkommer jag sällan något heller, jag vill inte att mitt barn ska bli som mig för det kommer man ingenstans på.

Anna Och brandvarnaren

Kategori: Vardagligt

För några dagar sedan vaknade jag av ett ljud, sen var jag ganska säker på att jag inbillade mig så jag drack vatten och sen gick jag och la mig igen. Sen hör jag det igen, ett högt "Piiip". Så jag går upp och märker att brandvarnaren kom på att den hade för kassa batterier vid tre snåret på natten.

När den inte vill ge sig utan fortsätter att gnälla si sådär var varannan minut så försöker jag stänga dörren till mitt sovrum, men det hjälpte självklar inte. Jag är skittrött och blir jävligt förbannad så jag hämtar min mopp och börjar slå den i förhoppning om att det ska finnas någon form av "pip lite senare för fan för jag vill sova nu" funktion. Det fungerade givetvis inte heller så då hämtar jag en stol och börjar undersöka den för att se om jag kan stänga av den, det kunde jag inte. Då vill jag plocka ur batteriet men det fungerar inte heller.

Jag fick nog och lyckades slita ned den från taket, den satt hårt som fan där uppe, förmodligen för att man inte ska plocka ned den, men jag var desperat. Åter igen försöker jag få ut batteriet med hjälp av hammare, skruvmejslar och diverse bestick men inget, absolut inget får upp den envisa skitsaken. Då börjar jag överväga att lägga den i en hink med vatten, men låter bli eftersom att hyresvärden förmodligen inte skulle uppskatta att jag badade deras brandvarnare. Jag kämpade med den i säker 30 minuter och under hela tiden så piper den sådär lagom provocerande med jämna mellanrum.

Lösningen blev att jag packade in den i handdukar och knölade ner den bland barnets underkläder och smällde igen garderobsdörren och gick och la mig igen.

Hur sexistisk är din TV?

Kategori: Genus & jämställdhet

För ett tag sedan diskuterades sitcoms i facebookgruppen "varför apor aldrig bär rosa klänning", vilka som var värst/bäst ur genyssynpunkt och om det var okej att skratta åt det som kanske är sterotypt och sexistiskt.

Det där med vad som är okej att skratta åt har ju diskuterats i gruppen ibland och tydligen så tycker en och en annan att humor är väldigt allvarligt "skämt bidrar till att bevara normer!" typ. Jävligt jobbigt att leva så tänker jag, skämt, ironi och satir är ett sätt för mig att plocka allvaret ur det allvarliga, ibland är det är utmärkt sätt att visa på det konstiga och korkade i ett argument. Jag tycker att sitcoms ofta ironiserar över sterotyper och driver med dem snarare än att de uppmanar till att folk ska efterleva dem.

Om man blir tveksam på verklighet och fiktion så kan man alltid dra ett skämt och av det uteblivna publikgarvet dra slutsatsen att man befinner sig i verkligheten.


Det diskuterades att Penny i Big Bang Theory alltid hade så lite kläder på sig i förhållande till övriga karaktärer. Med tanke på att det ska föreställa att de bor i Kalifornien i Pasadena så borde inte frågan handla om varför Penny är så lättklädd utan varför de andra är så jäkla påpälsade hela tiden. Jag tror att problemet är att en del börjar tolka verkligheten efter hur man har fått en bild av att den ser ut.

Det är som reklam med lättklädda kvinnor, om en lättklädd kvinna tillsammans med fem lättklädda män syns i ett reklamuppslag så är det gruppvåldtäktstendenser. Om fem lättklädda kvinnor syns tillsammans med en lättklädd man i ett reklamuppslag så tolkas det som att han har ett harem av vackra kvinnor som ska pleasa honom på alla tänkbara och otänkbara sätt. Ibland behöver man se över styrkan på genusglasögonen.

Om man inte är helt dum i huvudet så brukar man kunna skilja på dikt och verklighet och på skämt och allvar. Sen finns det självklart riktiga lågvattenmärken som till exempel "jims värld" men sen kan man ju fråga sig om det är så jäkla underligt att människor tilltalas av en TV-serie som handlar om en gigantisk manbaby när massor av kvinnor här i världen lever tillsammans med en alldeles egen manbaby?

Oskar och chokladfabriken

Kategori: Oskar

Idag satt mitt barn på en handduk i soffan. Varför gör man det kan man ju undra? För att man har något att dölja givetvis.

Han hade spillt ut en halv jävla tub med chokladsås i soffan och torkat bort överflödet med papper och sedan räddat situationen genom att lägga en handduk lite slarvigt över och sedan placerat sig själv ovanpå katastrofen.