ulv i fårakläder = mansgris i finkostymen

Kategori: Genus & jämställdhet

LD skriver om att få stolen utragen för sig, att mannen ska bjuda och andra könssterotypa dejt företeelser. Vi diskuterade det här hemma för några dagar sedan, jag tycker att det är riktigt avtändande om en kille på en dejt behandlar mig gentlemannamässigt, om han tror att han måste öppna bildörren åt mig, dra ut min stol och agera alfahane för att jag ska känna mig trygg bara för att jag är kvinna då skulle jag faktiskt anta att kanske tycker att jag behöver behandlas annorlunda på grund av mitt kön när det kommer till hemarbete, föräldraledighet och andra saker också, ulv i fårakläder = mansgris i finkostymen. En del av mina familjemedlemmar höll inte med och tyckte att jag var löjlig, det var något som de gör för att vara snälla och man kan "dra jämställdheten för långt.

Man kan inte dra jämställdhet eller jämlikhet för långt, för tippar det över så är det inte jämställdhet längre, då är det bara ojämställt åt andra hållet i stället. Ganska enkel logik. Jag behöver inte bli skyddad,känna mig liten eller omhändertagen, jag kan själv. Jag lever gärna med en man men jag behöver inte en man för att klara av att leva.

En annan sak som vi också diskuterade här om dagen var att bli kallad för fruntimmer, det är jag faktiskt inte heller något fan av. Oftast så används det negativt eller lite nedlåtande som i "kacklande fruntimmer" eller "fruntimmer kan inte köra bil" eller som i fallet vi diskuterade att man var vältaligt "för att vara ett fruntimmer" jag förstår inte komplimangen i att vara bra på något trots att man är kvinna, som att det skulle finnas en motsägelse i att vara kvinna och att vara skillad på vissa saker.

Intressant är det också att män, de allra bästa bilförarna, orsakar flest trafikolyckor. Även om man tar hänsyn till att de kör mer än kvinnor.

"Fy fan för dig som dissar barn med adhd!"

Kategori: Om föräldrar & barn

För några dagar sedan så skrev Lady Dahmer om pojkar som beter sig illa och ouppfostrat när de leker tillsammans med andra barn, halva kommentarsfältet på hennes blogg bara "fy fan för dig som dissar barn med adhd!". Det är ju ett ganska välkänt FL fenomen, när någon tycker att ett barn eller en vuxen ha bettet sig illa så ska den som har bettet sig illa diagnosticeras med så många bokstäver att till och med alfabetet skulle skämmas och känna sig otillräckligt.

Är det okej att släppa sitt barn löst att härja och ha sig på andra barns bekostnad? Självklart inte, adhd eller inte, det kvittar. Har man ett barn som inte klarar av att socialisera normalt med andra barn utan att säga fula saker, slåss, vara elak och allt vad det nu kan vara, ja då slänger man inte in det barnet tillsammans med andra barn utan att ha uppsikt och möjlighet att avstyra i fall att ens barn sabbar och skrämmer andra barn. Det är inte mitt barns problem om ditt barn har problem, det får du som förälder ansvara för. Oavsett om det gäller bristfällig uppfostran eller bokstavsdiagnoser.

Jag kommer att tänka på en FL-mamma som jag tjafsade med för ett par år sedan, hon menade på att hennes unge hade adhd och att han slogs och var vild som ett djur och om han skulle dänga till mitt barn i lekparken så hade jag inte ett skit med att göra om hon sa till honom eller inte för sånt pratade de faktiskt om hemma efter utevistelsen för det fungerade minsan bäst för henne och hennes familj. Så hon tyckte att det var helt legalt att han använde andra barn som slagpåsar och förstörde, för det fungerade bäst för henne. Henne skulle jag vilja ge en väldig massa bokstäver i jävligt väl vald ordning.

Ser jag ett barn som beter sig illa och föräldrarna säger till så är det lugnt, alla barn har stunder eller dagar när de uppför sig illa, det är en del av att vara barn men blir man tillsagd så lär de sig tillslut. Det jag brukar reagera på är föräldrar inte ser, inte säger något och tycker att deras ouppfostrade avkommor kan få härja på andra barns bekostnad. Om ett barn är elakt eller slår mitt barn så skiter jag faktiskt fullkommligt i vilka bokstäver eller diverse snyftisar som döljer sig bakom, mitt barn blir aldrig ursäktat när han slåss, och det blir inte ditt heller.

Genus- och feministhatare är lite som rasister

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag tycker att det är skittråkigt när man stöter på folk som dissar genustänket för att de "inte vill begränsa sina barn" och sen propsar de på stenhårt att det handlar om att ta alla dockor, allt rosa och söta små plasthästar från deras döttrar och beröva deras söner på batman, brumbrum och blått. Hur kan man döma ut något stenhårt och samtidigt ha missuppfattat så totalt vad det faktiskt innebär? Eller i de flesta fallen så handlar det faktiskt om att de inte har begripit något alls.

Det är dödligt tröttsamt med människor som hatar för att de inte förstår eller för att det verkar främmande och okänt, om någon har tagit reda på fakta och sedan avfärdar det för att de tror på något helt annat så fine, men att hata utan att veta vad man inte riktigt förstår är väldigt underligt.

Genus- och feministhatare är lite som rasister, de behöver syndabockar, de är arga, inskränkta och fördomsfulla och de får utlopp för sin frustration genom att hata, hänga ut folk offentligt, hota och håna.

Precis som det har diskuterats i facebookgruppen "varför apor aldrig bär rosa" så är det ofta så att de som gapar högst om taskiga kvinnor, hemska feminister och manshat de som är de största kvinnohatarna, de är männen som man absolut inte vill möta en natt när man går ensam genom en mörk park.