Jag tror att det viktigaste är att man låter tänket genomsyra hela livet och vardagen

I går gnällde jag ju om att jag hade bloggtorka och bad om förslag på vad jag kunde skriva om och det fick jag. En av kommentarerna var:
Jag tycker att det är viktigt att barn (och vuxna) tillåts vara sig själva, att man inte bara vet att det är okej att vara sig själv utan att man vet att man faktiskt har all rätt i världen att vara sig själv. Jag har försökt att inte pracka på Oskar saker utan att ge fler alternativ och sen att får han vara med och välja, oavsett om det gäller kläder, leksaker eller vad han vill leka eller läsa. Jag tar helt enkelt bort de alternativen som jag tror påverkar negativt eller som jag tror är direkt skadliga.

Jag tror på att om man själv har fått vara med och väljas och tillåts hitta sin egen bekvämlighetszon så är det lättare att våga vara sig själv och att stå upp för att man faktiskt har rätt att se ut och vara så som man känner sig bekväm med. När föräldrar delar upp i klassiska pojke/flicka roller så är det ju föräldrarna som har skapat eller i alla fall gjort ett försök att skapa och forma barnets självbild, personlighet och bekvämlighetszon, tillåts man att själv utvecklas, formas, testa, experimentera och utveckla din egen personlighet så tror jag att man har betydligt godare chanser att skapa en vidare världsbild som dessutom är mer influerat av egna slutsatser och ställningstaganden.

Jag tycker att genustänket är viktigt, Jag har liksom svårt att förstå hur man ska kunna uppnå någon form av gott självförtroende, självkänsla och få sina barn att tänka jämställt och jämlikt om man hela tiden genom leksaker, kläder, lek och bemötande fullkomligt skriker ut hur olika pojkar och flickor är, att snacka är ju ganska billigt om man ställer det i jämförelse med alla lagom subtila signaler som man prackar på sina barn varje dag genom att bedriva könsnormativ uppfostran. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger jag får höra att jag är lika mycket värd som en man och att jag kan göra vad jag vill om jag i nästa sekund kläs i en rosa klänning, får ett spädbarn slängt över axeln och placeras vid spisen, attributen trumfar över orden i det fallet.

Hur folk tar mitt resonemang? En del tycker att jag är fanatisk och många verkar tro att Oskar går med på att ha hello kitty, leka med fiffi figurer, ha rosa kläder och liknande för att jag tvingar honom eller hjärntvättar honom, att han har kläder med disney cars och har ett par lådor fyllda med typoska "kill-leksaker" väljer folk att se förbi, normen att killar inte vill ha "tjejsaker" är så ingrodd att folk helt enkelt inte kan ta till sig att han själv uttryckligen ber om hello kitty, lila jacka och små rosa plast figurer. Jag förklarar om och om igen och väljer folk att se förbi det jag säger så berör det inte mig nämnvärt, jag vet att jag gör det som jag tror är rätt och jag ser resultat som jag är nöjd med, Oskar är glad, mår bra, han är modig och vågar, han är snäll, delar med sig och vågar vara sig själv, resultaten talar sitt tydliga språk. Han mår bra och trivs med sig själv och det är allt som räknas. Det brukar jag fråga, verkar det vara något fel på honom? Verkar han må dåligt av det?

Givetvis så stöter han på fördomar och människor som är inskränkta, då pratar vi om det. Det har hänt någon enstaka gång att han har fått kommentarer på att han har rosa på sig
, när jag frågar om han blir ledsen så brukar han säga "jag struntar i det, jag får ha vad jag vill" eller "inga skitungar ska bestämma vad jag får ha". Vi har pratat om att mångas tycker att rosa är en tjejfärg och hur flickor och pojkar beter sig och hur det kan komma sig, han är ju 7 år så enklare diskussioner kan man ha med honom vilket är väldigt bra eftersom att det viktigaste förmodligen är att man kan notera hur det fungerar och ifrågasätta varför. Jag brukar säga till honom att han är modigt för att han vågar välja själv, oavsett om man vill ha blått, grönt eller rosa, för det är inte alla som vågar välja när kompisarna kanske gillar andra färger och saker, han vet att många pojkar inte får ha rosa och aldrig har haft det, att det är en frihet att få tillgång till allt istället för bara hälften. Han brukar säga "det är inte så snällt när mamman och pappan säger nej när pojkar vill ha rosa". Om det är äldre barn så kan man prata om fördomar och vad det innebär och yngre barn kan man försöka visa olika alternativ för genom lek, litteratur och liknande.

Jag tror att det viktigaste är att man låter tänket genomsyra hela livet och vardagen, att man inte bara läser kalle har klänning och köper en rosa t-shirt.
Det är viktigt att man tänker på att man inte pretar olika till och om pojkar, flickor, olika sexualiteter, invandrare eller svenskar, att man verkligen ger tillgång till olika roller, färger, leksaker och litteratur och barnprogram varje dag och att man försöker inspirera, influera och visa olika sätt och ger utrymme för åsikter, olika resonemang och känslor, jämställdhet och jämlikhet ska vara en del av vardagen så långt det går att genomföra, finns det ställen där det brister, i min familj tex så jobbar min sambo och jag studerar på distans så jag är alltid hemma och det är rätt lätt att få hemmafru vibbar av det, men då kan man kompensera genom att aktivt visa barnen alternativ där det ser annorlunda ut, tex genom böcker, barnprogram eller andra människor man har runt omkring sig, det gäller även när det handlar om olika etniciteter, kulturer, sexualiteter och så vidare, jag tror absolut att det ökar acceptansen inför olikheter och ger ett vidare perspektiv på världen barnen har omkring sig.

Kommentarer

  • Maria säger:

    2011-03-23 | Bloggadress: http://malabuz.blogg.se/

    GILLA!!!



  • Lairama säger:

    2011-03-23 | Bloggadress: http://lairama.wordpress.com

    Helt underbart!

    Precis så där tänker jag med. Jag har flickor och tror att det på något vis är mer accepterat att de leker med bilar och har tröjor med traktorer på osv än att pojkar har Hello Kitty och leker med dockor. Ändå har jag självklart stött på en hel del fördomar. Precis som du säger tror folk att det är något man prackar på barnen och att de kommer bli konstiga och mobbade. Alla typiska "tjejgrejer" som finns här hemma i en salig blandning med allt det "pojkiga" ser de inte.



    Fortsätt som du gör!



  • tankgirrl säger:

    2011-03-23 | Bloggadress: http://orafflandemeningslosheter.blogg.se/

    åh!!! jag sitter här helt rörd känner jag, vilken fin människa och mamma du är! Och Oskar är så cool och modig som går sin egen värld och vågar stå upp för sig själv! Fick återigen lite hopp om framtiden när jag läste detta!

    Min dotter kom hem från dagis i måndags och sa "så gör inte tjejer, mamma, jag vill ha snopp" för att nån sagt att tjejer inte leker med bilar (vilket hon älskar) ...



    Yack för ett fint och inspirerande inlägg, Anna! :)



  • Maiden säger:

    2011-03-23 | Bloggadress: http://maidens.nu

    Absolut! Så enkelt och så självklart! Eller borde vara i alla fall! Jag skrev ett litet inlägg i min blogg å länkade till dig!



  • HighlanderTess säger:

    2011-03-23 | Bloggadress: http://highlandertess.blogg.se/

    Kan inte annat än hålla med! Det är precis det där jag vill ge Connor. Självkänsla, mod och frihet. Varför ska en del ha så svårt att förstå detta som jag tycker är så enkelt?



  • Malin säger:

    2011-03-23 | Bloggadress: http://nilam-in-toto.blogspot.com

    Anna, du är underbar!



  • Fia säger:

    2011-03-24 |

    Tack för ett superinspirerande svar (och en massa bra tips;)!




Kommentera inlägget här: