Godis är gott sa gubben som alltid roffade åt sig största godisbiten

Kategori: Genus & jämställdhet

Emma och Lady Dahmer skriver om feminism och kvinnans roll i att bevara den nuvarande ordningen, jag är rätt inne på att både kvinnor och män är lika goda kålsupare. Jag är lite inne på Emmas linje om kvinnligt kukmäteri och att kvinnor gärna sätter sig på varandra, systerlighet ger jag visserligen inte så mycket för, människor bör bemötas och behandlas utifrån egna meriter och inte utifrån kön, men jag har alltid upplevt det som att kvinnor generellt beter sig ganska oschysst mot varandra. Jag upplever det som att det förvånansvärt ofta är kvinnor som gärna skapar ouppnåeliga ideal när det kommer till yta, familjeliv, hem och könsroller, jag känner en del kvinnor som är petiga med det ytliga, inte för männens skull utan för att pleasa andra kvinnor.

Jag tror inte att alla feminister är manshatare, jag är rätt säker på att de flesta inte är det, Det vore ju ganska kontraproduktivt att påstå sig att sträva efter jämställdhet och sedan hata könet man vill bli jämställt med, penisavunddeluxe. Ungefär.

Något som jag har utvecklat en allergi emot är "pojkmammor borde göra si och så" och "flickmamma ditt och datt" Jag känner liksom, ge fan i mitt barn din könsbesatta subba, varför ska jag lära honom att han borde ta någon form av kollektiv skuld för något som han inte har varit med och skapat eller har haft möjlighet att påverka. Han är ett barn och han lär sig goda mänskliga värderingar och att alla människor är lika värda och att alla ska bemötas utifrån individ och inte kön, jag tänker liksom inte berätta nattisagor om hur dumma våldtäktsmän är eller lära honom att flickor ska man minsann vara snäll emot. Jag tycker att det är ganska vidrigt att betrakta små barn som potentiella förövare. Regel nummer ett borde ju liksom vara att vi som faktiskt försöker tänka genus ger fan i att vara såna jävla könsfascister.

Jag är helt på att man problematiserar, utan att se problemet så kan man inte heller finna en lösning, men att betrakta världen utifrån problemet istället för att hela tiden sträva efter en lösning, det är meningslöst. För några dagar sedan pratade jag med en bekant om normer och hur man levde sitt liv, personen menade att de som lever i enlighet med normen gör att samhället fungerar och så är det ju, normer är trygghet, bevarande, att veta vad man har att vänta sig och de flesta är överens om vad som är socialt gångbart. Jag menar på att det är de som går utanför normen som vågar prova annorlunda och vågar göra på nya sätt som banar väg för att samhället ska gå framåt. Det är på den fronten som jag tycker att kvinnor är ganska ivriga att hålla ner varandra på jorden, vajar du för mycket utanför mallen så blir du en dålig mamma, ful och tror att du är märkvärdig.

Strukturer som talar till mannens fördel, i alla ära, jag tror på att utbilda sig och vara jävligt bra på det man gör och kräva sin halva av makten och att de där strukturerna kan ta sig i röven, vi kommer aldrig att få några gubbar att lämna ifrån sig något som vi vill ha, det är bara att köra på och ta för sig efter bästa förmåga, utan att be om lov eller ursäkt. Godis är gott sa gubben som alltid roffade åt sig största godisbiten.