"Bullies are psychologically strong and very popular among their peers"

Det har ju varit en del diskussioner runt filmklippet med den mobbade killen som fick nog av mobbarna och gav tillbaka. Jag förstår honom till hundra procent. Vad jag inte förstår är vad fan skolan har pysslat med? Varför ingriper ingen vuxen när ett barn blir mobbat? Hela "buhu,vi har inga resurser och det är svårt" ger jag inte femöre för, fungerar inga insatser och föräldrarna till mobbaren inte är samarbetsvilliga så är det bara att anmäla deras sorgliga arslen till socialen alternativt göra en polisanmälan. Självklart så är våld inte den ultimata lösningen, det är ingen bra lösning alls, men det är en lösning som är bättre än ingen lösning alls.

Det har blivit en allmän sanning att mobbare mår dåligt, har kasst självförtroende och är ganska ledsna innerst inne, det köper jag inte, faktum är att det finns undersökningar som visar på raka motsatsen, att mobbare mår ganska så bra, har kompisar och har hög social status.

"Bullies are psychologically strong and very popular among their peers(...) This peer status is important in terms of boosting their well-being. It's disturbing to think that bullies are feeling really good about themselves"
Från psychologytoday.com

"Despite increased conduct problems, bullies were psychologically strongest and enjoyed high social standing among their classmates. In contrast, victims were emotionally distressed and socially marginalized among their classmates. Bully-victims were the most troubled group, displaying the highest level of conduct, school, and peer relationship problems"

Bullying Among Young Adolescents: The Strong, the Weak, and the Troubled

Jag tycker inte att man ska datta med mobbare, de ska konfronteras och stå till svars för vad de gör, vilket förmodligen kommer att kännas skitjobbigt, dåligt och hemskt, men det ska det göra. Gör man något som skadar någon annan psykiskt eller fysiskt så ska man ha dåligt samvete, må dåligt och känna sig lagom usel.

Problemet är väl egentligen att skolor och förskolor är urusla på mobbingförebyggande åtgärder, de verkar tro att det räcker med någon temadag var femte år för att kunna påstå att de "arbetar för att förebygga mobbing". Jag förstår inte
"buhu,vi har inga resurser och det är så svårt"
varför man inte lägger ner mer tid och energi på att förebygga problemen, precis som med genusarbetet så borde antimobbingarbetet genomsyra verksamheten, att alla ska trivas, få vara med, ha kompisar och må bra borde liksom vara ganska grundläggande för att skolmiljön ska kunna bli bra, välfungerande och för att alla ska kunna få ut det mesta av sin skoltid. Ömsesidig respekt, hänsyn, tolerans och bra gruppdynamik borde ju även underlätta lärarnas arbete. Genom att jobba aktivt för att ta död på bilden av att popularitet, makt och styrka är mer eftersträvansvärt än vänlighet, empati och gemenskap så tar man ju ifrån mobbarna en stor del av deras vinster av att bete sig illa.

Läs gärna Elin Astrids inlägg om mobbing.





Kommentarer

  • Elin Astrid säger:

    2011-04-01 | Bloggadress: http://elinastrid.blogspot.com

    Jag tycker inte heller att man ska "datta" med mobbarna. Man ska inte se det som ett icke-problem. Däremot blir jag så jävla ledsen av all den här lynch-attityden, att man ska slå tillbaka gånget tio och att mobbarna ska hatas och ställas ut till allmänt åtlöje. De är också människor, de är också barn. Må så vara att de är oempatiska barn men att bara slå tillbaka gör dem knappast mer empatiska.



  • HighlanderTess säger:

    2011-04-02 | Bloggadress: http://highlandertess.blogg.se/

    Bra skrivet! Var ganska patetiskt på en skola där jag blev vittne till en grej. Man hade en sådan där "tema-dag", rektorn håller tal om att det inte förekommer mobbing på skolan och att de är så bra. Då säger en elev: "Nej, här mobbas ingen. Eller hur *****" samtidigt som hen daskar till den utsatte i huvudet. En person som jag sett blivit utsatt flera gånger tidigare. När jag påpekade för en lärare vad som hände så sa denne bara "Det är ju bara på skoj förstår du väl". Borde inte den som blir mobbad vara den som vet detta bäst? Om den inte känner någon "skoj"-känsla, då är det väl inte SKOJ?



  • nagini säger:

    2011-04-02 |

    jättebra inlägg!



  • Freja säger:

    2011-04-06 | Bloggadress: http://blogg.amelia.se/reddevil

    Det jag retar mig på är attityden att se mobbing som ett individproblem och därför oxå angripa det på individnivå. Jag har sett det hända för min dotter på hennes skola, när det helt klart var ett strukturproblem som funnits i klassen i flera år, innan min dotter ens kom dit. Några starka individer har makten i klassen och lärarna är bifigurer. Vi har nu kämpat för hennes rätt att fortsätta vara den individ hon är i snart 4 år och skolan har fortfarande inte lyckats styra om klassen. Läs gärna om det på min blogg, sök på inlägg märkta med feminism!




Kommentera inlägget här: