Stilikoner

Kategori: Tankar & funderingar

Jag har aldrig fattat det där med stilikoner, vad är de bra för? Varje gång man läser ordet "stilikon" så är det en bild på Kate Moss bredvid, det har jag aldrig heller riktigt förstått, vad är grejen med Kate Moss? Hon är en smal tjej med vanliga kläder (oftast i alla fall) jeans och skjorta, jeans igen, mörka färger och högst ordinära frisyrer, vad är det jag missar?

(jag insåg precis att jag inte visste hur man stavar till skjorta och blev tvungen att googla för att dubbelkolla, pinsamt!)

Emma undrar...

Kategori: Genus & jämställdhet

Och eftersom att jag också undrar så ställer jag frågan:

Vad är en bra fru? Hur är en sådan och vad gör hon?


Och när jag ändå håller på:

Vad är en bra man? Hur är en sådan och vad gör han?

Tredje och sista:

Är det samma kriterier för att bli en bra fru som det är för att bli en bra man? Eller är det två olika saker?

(Ordet fru/man går givetvis att ersätta sambo/pojkvän/flickvän)

"Gå och slå lite på Nisse du, han ser också uttråkad ut"

Kategori: Om föräldrar & barn

För ett tag sedan så pratade jag och en bekant om i fall att det var okej att personalen på förskolan och i skolan tillät barnen att leka våldslekar, alltså slagsmål, karate, brottning och liknande. Vi var ganska överens om att det inte var okej. Jag skulle bli förbannad om jag fick veta att min son fick lov att leka typ karateslagsmål i skolan, vad är syftet med det? vad ska de lära sig av det? Jag har till och med sagt till att jag inte vill att Oskar ska tillåtas att delta i såna lekar alls.

Det finns flera anledningar till att jag tycker att det är en helidiotisk idé att förskolan och skolan (och föräldrar för den delen) tillåter sina barn att leka lekar som går ut på att slåss, leka att man dödar eller skadar varandra.


1: Det är jävligt opedagogiskt. Vad ska man lära sig av det? Det fyller inget syfte alls.

2: Det är oftast killar som leker den typen av lekar, behöver vi fler våldsbenägna människor i vårt samhälle? Killar lär sig redan att de ska vara hårda, tuffa och omesiga, vill vi verkligen att skolan ska spä på den rollen?

3: Det slutar nästan alltid med att någon gör illa sig eller blir ledsen, det slår fan aldrig fel (eller så är det just det som det gör).

4: Det skapar en rörig, uppspelt och otrevlig stämning, det låter lagom lovande när man hör lekande barn skrika "jag ska döda dig!".

5: Det uppmuntrar knappast till civiliserad konfliktlösning, de barn som jag har träffat på som leker våldslekar är samma barn som klappar till kompisen när de blir osams.

6: Är våld bra? Vill vi att våra barn ska bli våldsamma och ta till våld när det inte blir som de vill? Vad är nästa sak? Leka våldtäktsmän? Seriemördare? Knarklangare?

7: Människor som är aggressiv, arga och frustrerade blir bara mer arga, frustrerade och aggressiva av att ge utlopp för sin frustration genom våld, våld föder våld. Ungefär som att försöka släcka en brasa med bensin.

Jag tycker att det är oansvarigt av personalen om de låter barnen leka våldslekar, snacka om att vara kass på sitt jobb. Man kan givetvis argumentera "ja, men jag lekte slagsmål när jag var liten, jag blev ju normal!" jo, men vill vi att våra barn ska bli som oss, eller vill vi att de ska få möjligheter och förutsättningar att bli bättre?

Tydligen så finns det ju de människorna som känner sig tillfreds med att leva sitt liv som en obetalt butler

Kategori: Genus & jämställdhet

Enligt en enkät som aftonbladet gjorde så vill 70 procent av kvinnorna bli hemmafruar och bli försörjda av sina män. Jag tycker att det låter ganska skrämmande och hoppas på att det är många troll som har röstat. Man brukar ju säga "ingen ligger på sin dödsbädd och ångrar att man inte jobbade mer" frågan är om man på sin dödsbädd kommer att ångra att man har spenderat sitt liv på att dammsuga, sortera strumpor, passa barn och passa upp på sin familj?

Tydligen så finns det ju de människorna som känner sig tillfreds med att leva sitt liv som en obetalt butler (eller som en vuxen kvinna med veckopeng), men jag kan inte för allt i världen förstå det. För mig är det viktigt att känna att jag kommer att åstadkomma något, att jag gör något för mig själv som jag kan känna att jag gör bra, att bara vara mamma och fru ser jag inte direkt som några lysande prestationer, det är ju något som tusentals kvinnor är varje dag, samtidigt som de jobbar.

Jag skulle nog bli ganska bitter om jag såg tillbaka på mitt liv och allt jag hade gjort var att klämma ut ett par-tre ungar, blivit duktig på att manövrera dammsugaren, skala morötter och varit en god hustru.

Jag undrar hur många män som skulle vilja vara hemmamän och bli försörjda av sina fruar?



Hopplösa hjärntvättade lilla barn

Kategori: Genus & jämställdhet

Idag när jag lämnade Oskar i skolan så var det en unge som började reta honom "Oskar är en tjej!" bara för att han har en hello kitty mössa, jag har erbjudit honom att ha på sig en annan mössa men han vill ha sin hello kitty så då får han givetvis ha det. I alla fall, jag ser och hör hur den där ungen helt skamlöst står och retar Oskar (som skriker "neeeej!" och viftar med händerna) fast att jag står tre meter ifrån och både hör och ser. Min första tanke var "dittförbannadelillaasjagskafansparkadigirövensåattduflygeråthelvete!" men det kan jag givetvis varken säga eller göra så jag försöker att snällt förklara "det finns inte kill-och tjejsaker, alla får ha det som man tycker om och tycker är fint" ungen svarar "Nej! det är tjejsaker" och jag försöker igen "du får inte säga så, det är inte snällt, han blir ledsen" ungen svarar "det ÄR tjejsaker". Hopplösa hjärntvättade lilla barn. Jag får fan lust att skicka ett kort till hans päron "grattis till mobbaren ni har lyckats fostra!" eller något...

Jag frågade Oskar om han ha mössan på sig när de skulle vara ute eller om han ville lämna den inne, han ville ha den. Jag blir jävligt besviken och ledsen över att Oskar inte kan få vara precis som han är utan att vissa ungar känner sig manade att berätta för honom att han är fel och ser fel ut, jag vill inte behöva säga nej till saker han tycker om för andra barn och vuxnas trevnad.

Ofta så hävdar ju människor som ogillar hela genustänket att "genusmedvetenhet är att experimentera med barns sexualitet och personlighet" jag skulle vilja hävda raka motsatsen
, att ha ett barn och inte tillåta det barnet att utvecklas på sina egna villkor, att inte tillåta barnet att själva utveckla en egen personlighet, egna preferenser och att få utveckla sina egenskaper i ro, och att inte få tillgång till alla  färger, roller och leksaker, det är väl ändå ett experiment av rang. Att försöka skapa en man eller en kvinna, det tycker jag är att experimentera med sina barn. Man kan gråta, vara känslig, sticka tröjor och samla på dockor och ändå vara man, precis som att man kan vara hård, auktoritär, mecka med bilar och lägga golv och fortfarande vara kvinna, vilket kön du tillhör sitter inte i kläderna, i vilka egenskaper du besitter eller i dina intressen.

Oskar kanske blir kallad för tjej någon enstaka gång av ett pucko i spindelmannenmössa, men det verkliga offret är han med spindelmannen, det är han som definieras som människa av vad han har på sig, av att han har en snopp. Oskar är fri att bara vara människa även om han råkar bli kallad för tjej någon gång så så väljer att sin rätt till att få vara sig själv och se ut som han vill över att förändra vem han är för att passa in.

"varför snålar ni och köper fula åbäken till vagnar??!"

Kategori: Om föräldrar & barn

En mupp på FL kan inte för allt i världen förstå varför folk inte lägger en förmögenhet på barnvagnar "varför snålar ni och köper fula åbäken till vagnar??!". Jag har aldrig förstått mig på barnvagnssnobberiet, jag tycker att det är löjligt och visar på att man ser sitt barn och omständigheterna runt det som en chans till att klättra ett par steg på statusstegen. Jag skiter i vad folk köper för barnvagnar, jag förstår att det finns folk som kanske vill satsa på kvalitet, folk som fastnar för ett viss märke eller en viss design, folk som inte har lust att lägga 12 000 kronor på en barnvagn eller folk som helt enkelt måste köpa begagnat.

Jag tycker nästan att det är lite äckligt att vissa människor använder sina barn och deras tillbehör till att hävda sig själva
och samtidigt ser ned på andra föräldrar som har god självkänsla nog att hävda sig genom egna prestationer och framgångar istället för att tro att en flashig barnvagn gör dig till en bättre människa.

Lilla Nils eller Elsa blir inte lyckligare av att du betalar 12 000:- (exklusive hjul, givetvis) du gör det för att du vill ha en dyr vagn, en bebis skiter fullkomligt i vilket. Det är pinsamt hur föräldrar, vuxna människor, håller på och hetsar varandra och spelar på det dåliga samvetet för att tävla om vem som kan köpa dyrast och mest av det som barnet använder kortast tid under sitt liv, jag köper hellre en billig vagn eller en begagnad för 3000-4000:- och lägger de resterande tusenlapparna på att göra saker tillsammans när barnet blir lite äldre eller sparande till barnet. Eller behåller dem för mig själv (ja, jag sa det, jag köper hellre en billig vagn och lägger pengar på mig själv). Oskars barnvagn kostade 3900 ny, om jag minns rätt, och den fungerade prima, den blev varken ranglig eller dålig.

Man ska vara en bra förälder, pedagogisk, empatisk, vara närvarande, veta allehanda skräp och hålla reda på ständigt uppdaterade rekommendationer, sova för lite, ha oändligt tålamod och ork, mata avkommorna med hälsosam mat, ha städat, bada avkommorna, borsta deras tänder, inte låta dem se för mycket på tv och ha dåligt samvete för att man brister lite lagom på samtliga punkter. Palla att börja bli så skitnödig att man ska börja oroa sig för om Elsa, Destiny eller Ulf har trendigare barnvagnar, lakan eller napp också.

Ingen är bra, ingen är dålig, alla är bara godkända

Kategori: Samhälle

För ett tag sedan så skrev jag om att få betyg genom hela grundskolan, något som jag absolut inte är för. Däremot så förstår jag mig inte på att det finns folk som är emot betyg överhuvudtaget, som tycker att godkänt eller icke godkänt räcker gott och väl, snacka om att hålla ambitionsnivån på ett minimum. För barn som är små tycker jag inte att det behövs några betyg, det är inte rättvist att ge betyg till barn som är för små för att ta eget ansvar för sitt lärande och läxläsande, hur mycket hjälp och stöd man får hemifrån och från skolan kommer till största del att bli avgörande för betygen inte de egna prestationerna, för att inte tala om att betygen inte har något som helst syfte. Då vore det bättre med tydliga målsättningar så att lärarna lätt kan se vilka som uppfyller målen och vilka som behöver extra stöd och hjälp.

På högstadiet däremot, då är man tillräckligt gammal för att ta ett ansvar för sitt eget lärande och för att göra sina läxor och uppgifter, då tycker jag att betyg kan vara ganska bra. Det är inte rättvist att lata-lotta och ambitiösa-Nisse ska få samma betyg, vem pallar egentligen att göra mer än nödvändigt när man inte får något för det? När jag gick i skolan så var jag mästerligt skicklig på godkänt, jag har alltid haft lätt för att lära mig saker väldigt snabbt, jag satsade stenhårt (nja...) på godkänt, något som jag behövde göra extremt lite för att uppnå. Jag levde efter "minsta möjliga motståndets lag" (som min mamma brukade säga med en ganska missnöjd röst), nu när jag läser på komvux så anstränger jag mig, jag vill få bra betyg, jag vill känna att jag kan om jag bara anstränger mig lite mer. Skulle jag anstränga mig om det bästa jag kunde få var "godkänt"? Knappast.

Jag är övertygad om att utan betyg så sjunker ambitionsnivån, befolkningen skulle med tiden bli dummare. Om du skulle vara undersköterska och du vill bli läkare och du måste plugga x antar år för att lyckas med det och det ger dig 0:- extra i lönekuvertet vad är då meningen? Skulle du göra det ändå?
Likadant tror jag att det blir utan betyg, vem orkar anstränga sig och verkligen göra sitt bästa när det bästa du kan bli är medelmåttig? Ingen är bra, ingen är dålig, alla är bara godkända.

Otacksam

Kategori: Vardagligt

Idag har jag och Oskar varit i skärholmen, där fick han hamburgare och kinderägg och kolla lite i spelaffären och på lagerhaus (ja han älskar lagerhaus, konstigt nog, bolagret också, notera att det står bolagRet och inte bolaget), sen gick vi till lidl där han fick snylta en bulle eftersom att de tydligen firade något jubileum. När vi kom hem så fick han ränna i lekparken ett par timmar medan jag satt ute med datorn och frös röven av mig.

Sen kom vi hem och jag skulle städa undan, Oskar fick två uppgifter, att ställa skorna i skostället och att lägga två plastpåsar i påslådan, total tidsåtgång: 1 minut. Då stönar han och stånkar "den är dagen är dålig, fy fan, jag orkar inte".

"det är fel att döma folk som inte är av samma åsikter som en själv!!!"

Kategori: Tankar & funderingar

Jag blir lite road av en kommentar jag såg för en stund sedan, den gick ungefär så här: "det är fel att döma folk som inte är av samma åsikter som en själv!!!" är det? Gör inte alla det?

Om jag skulle säga att jag tyckte att jag tyckte att det är okej att slå barn, att knuffa omkull gamla tanter som står i vägen, plåga djur, stjäla grannens olåsta cykel och kasta sten på människor som jag tyckte var fula så tror jag knappast att någon endaste människa (förutom psykfallen som möjligen håller med) kan påstå att han eller hon inte skulle döma mig och bli upprörda och förbannade, det vore inte riktigt friskt att bara acceptera idiotin och avfärda det som oliktänkande.

Om någon tycker att det är ok att sparka sin hund när den inte lyder så dömer jag personen, jag har faktiskt sett en person göra så och han står på min topp tio lista över "människor som gärna får gå för långsamt över ett tågspår" jag dömer folk som tycker att rasism är bra, folk som tycker att det är okej att snatta, folk som tycker att barn behöver lite stryk för att lära sig att lyda, jag ser ned på och dömer folk som har en allmänt egoistiskt och omänsklig syn på hur andra människor ska behandlas.

Är det inte ganska naturligt att man dömer andra människor utifrån våra egna erfarenheter och vår världsbild? "Det är fel att döma folk som inte är av samma åsikter som en själv!!!" jag ser nog faktiskt det som ett friskhetstecken att man inte tolererar och accepterar vad som helst utan att säga emot eller döma.

"Jag duschar ju"

Kategori: Vardagligt

För ett par dagar sedan så skulle Oskar duscha, Jag sa till honom att vänta för att jag var tvungen att avsluta det jag höll på med. En och en halv minut senare så hör jag duschen på badrummet så jag ropar "vad gör du?" Oskar svarar "Jag duschar ju" så jag gick ut och kollade. Mycket riktigt, han duschade, han hade till och med hämtat en egen handduk som han hade hängt på kroken. Fantastiskt bra, nu slipper jag att tjata och säga vad han ska hämta och göra, nu räcker det med "gå och duscha" så gör han det själv.

Fast man måste fortfarande säga till honom att bli klar, annars duschar han i typ 2 timmar.

Varje gång Oskar lär sig att göra något nytt på egen hand gå, äta, duscha, göra frukost, dammsuga sitt rum och allt vad det nu har varit så tänker jag "om jag inte skaffar fler barn så behöver jag aldrig torka någons rumpa igen" eller "om jag inte skaffar fler barn så behöver jag aldrig visa hur man sätter på en film på datorn någonsin igen" och det känns bra, väldigt bra. Jag har inget emot att hjälpa, men de första 4-5 åren så behövde han ju hjälp femtioelva gånger om dagen, idag kan jag se ett helt tv-program utan att bli avbruten, ta ett telefonsamtal på 25 minuter eller plugga en hel timme på raken helt ostört. Hur skönt som helst.

Det gör mig förbannad att personalen aldrig får lov att klandras för när dem behandlar patienter illa

Kategori: Samhälle

Att kritisera personal inom vård, skola, barnomsorg eller äldrevård gör ofta folk förbannade, den generella sanningen är att det inte finns lata människor inom de yrkesområdena, dem som är sura och otrevliga är det givetvis på grund av att de är överarbetade, stackars dem. Jag vet att det finns för lite personal och att nedskärningar drabbar just de yrkesgrupperna ganska hårt, men att hävda att det inte finns arbetsskygga och mindre sympatiska människor inom de yrkesgrupperna är både ganska naivt och dumt. Jag har jobbat inom barnomsorgen, jag känner folk som jobbar och har jobbat inom vården, jag vet att det förekommer att organisationsförmågan är låg och att en del inte är lika glada i att dra sitt strå till stacken.

Handen på hjärtat, vem har inte träffat på en slö hantverkare? Det är ok att säga, det är ok att klaga över att nya köket eller trappräcket blir klart 2 veckor efter utsatt tid, och då snackar vi om materiell skit, men om människor blir illa behandlade inom vården så är det inte ok att lägga ansvar på personalen, inte ens när det faktiskt är deras fel. Som det här med att kvinnor har fått hålla koll på tiderna för sin egen medicinering på BB, om man inte kan lägga ett jäkla medicineringsschema och läsa innantill vem som ska ha vad och när så är man fan helt inkompetent och bör se sig om efter ett nytt yrke, för jag antar att alla inom vården är läskunniga?

Jag har blivit hemskickad från akuten, jag har blivit vägrad vård, fast att jag har pratat med sjukvårdsupplysningen som har sagt att jag ska bege mig till akuten omedelbart, dem ville inte hjälpa mig för att jag inte hittade någon barnvakt åt Oskar, dagen efter när jag var där igen så ville dem skicka hem mig fast att jag hade ont utan att riktigt ta reda på varför jag hade ont, när jag envisades så visade det sig att det var något som var fel. När jag var gravid med Oskar så höll jag på att dö för att mvc slarvade med prover, det slutade med att jag fick göra akut kejsarsnitt, Oskar blev född 2 månader för tidigt och jag måde fysiskt och psykiskt dåligt i månader efteråt. Jag har blivit utslängd från vårdcentralen för att jag var rädd för att ta blodprov och inte kunde sluta skaka och hacka tänder. Min kompis var tre vändor hos läkaren för att hon hade ont och svårt att andas, något som dem försökte bortförklara som psykiska problem, det visade sig tillslut att hon hade ett brutet revben. Min syster hade fruktansvärt ont i magen länge och ringde efter en ambulans, en ambulans som dem vägrade att skicka de första gångerna hon ringde.

Det gör mig förbannad att personalen aldrig får lov att klandras för när dem behandlar patienter illa, när dem är lata eller skiter i att ta vissa prover, när barn far illa av att personalen inom barnomsorgen inte har skött sitt jobb som de borde. Det är förjävligt att det skärs ned, att det inte finns tillräckliga resurser, det är skit för människor som behöver vård, skola och omsorg, det är skit för personalens del för att det försvårar deras arbete, men, det befriar inte alla som jobbar inom de områdena från allt ansvar. Att tro att det finns yrkesgrupper där alla är perfekta och aldrig gör fel eller har kass arbetsmoral är ren och skär förnekelse.

Wawawa...

Kategori: Vardagligt

Idag har jag jagat bananflugor med dammsugaren (vart fan kommer de ifrån?! Det finns ju inga matrester eller sopor för dem att kalasa på?) jag har handlat, utfodrat mitt barn ett par gånger och själv hällt i mig nutrilett/naturdiet blask med kaffelatte smak (nej, jag läste inte på förpackningen innan jag köpte den, jag trodde att det var choklad) och nu har jag tråkigt.

Jag har total bloggtorka, eller egentligen har jag saker att tjata om men det skulle bli väldigt tjatigt i längden att läsa om. Så mycket tid och så lite att skriva om...

Förslag till bloggämnen mottages tacksamt.

Ingen förtår hur dåligt jag mår (tänk: lejonkungen)

Kategori: Vardagligt

Jag är vida känd för min pessimism (dock ganska oförtjänt om jag själv får säga det) när jag kallar mig själv för optimist så garvar folk, "OPTIMIST?!? MAAAHAHAHA!" och visst jag kanske inte riktigt skulle göra mig så bra som en frontfigur för optimismen (vem fan gör egentligen det?) men pessimist?

Nu svamlar jag.


I alla fall det jag skulle komma till, den som kallar mig pessimist har aldrig någonsin träffat Rodde, han är den mest negativa, gnälligaste och pessimistiske pessimisten jag känner, han hanterar motgångar lika bra som en elefant skulle hantera en cykel (utan motgångar är han dock väldigt trevlig att vara med). Idag fick Rodde veta att dem inte kan ha kvar honom på jobbet, han måste söka sig ett nytt. Himlen faller mot marken, jordens undergång är nära, suck och stånk. Nu tänker du säkert att det inte är så konstigt, man blir ju orolig när man förlorar jobbet. När Rodde söker jobb så får han svar från 8 av 10 jobb, oftast blir han erbjuden mer än hälften av jobben han fick svar ifrån, han kräsar sig och är lite halvdivig när han söker jobb ändå så har han jättelätt för att hitta ett nytt jobb, sucket, stånkandet och gnället har inget att göra med oro, det handlar om att han tycker att det är jobbigt att behöva ägna en hel timme (!) åt att skicka ut sitt cv.

Jag blir faktiskt irriterad, jag snittar på ungefär 1 svar per 500 sökta jobb (vilket tar mig otaliga timmar att leta lediga jobb och skicka cv:N) jag tycker att han är bortskämd och divig som gnäller fast att han har det så lätt för sig.


Om någon känner sig manad att påpeka att jag inte får svar på grund av mitt cv så kan jag vara snäll och berätta att jag har skrivit mitt eget cv, och Roddes. På tal om rubriken så känns det som att Rodde behöver lite jävla hakuna matata, så att han kan bli sitt vanliga larviga och glada jag istället för att förgifta stämningen här hemma.

Engelsmän, fan vad dumma de är ibland

Kategori: Om föräldrar & barn

Engelsmännen häpnar tydligen av att de har sett bilder på Jamie Oliver när han håller sitt barn utan att supporta nacken ordentligt. Skrämmande. Hemskt. Förjävligt.

I England får man slå sina barn. Smisk, smäll på fingrarna, aga "i en kärleksfull relation" det är ok liksom. När det läggs fram förslag om att slopa barnagan, att göra det förbjudet så blir engelsmännen tjuriga, dem tycker att dem ska få välja själva om de ska få slå sina barn eller inte, det såg jag till och med i en dokumentär för något år sedan.

Tänk om de ägnade mer tid till att begrunda om det är rätt att ge sina barn stryk och mindre åt hur Jamie Oliver håller sin bebis.

Hur håller du reda på bloggarna du följer?

Kategori: Blogg

Det är dumt att vara tyst om man känner att man har något att säga

Kategori: Samhälle

Jag är lite förundrad över att en hel del tycker att det är fel att ta avstånd ifrån sverigedemokraterna och deras politik "vadå? De är ju demokratiskt inröstade" och visst är det så, men det betyder inte att alla måste börja gilla dem och deras politik. Det finns folk som blir irriterade och upprörda över att folk inte bara accepterar läget och kniper igen, nu ska ska de accepteras liksom, nu är de helt rumsrena på grund av att dem passerade 4 procent. Lika rumsrena som en hund som har lärt sig att pissa under soffan istället för på finmattan, man kanske inte blir blöt om strumporna längre men det luktar fortfarande unket.

Jag tycker att det är fantastiskt att så många av Sveriges invånare visar sitt missnöje (även om engagemanget kom när det var för sent) vi brukar vara så jävla lagom och mittemellan, hellre knipa käft än att våga ta konflikten, men inte nu. Nu står folk upp för något som de tycker är viktigt, istället för att bara sitta i radhuset och gnälla vid middagsbordet.

Att bara vara tyst och acceptera läget verkar korkat
, med tanke på att de där tomtarna nu kommer att sitta i vår riksdag, om alla är tysta och bara fortsätter att beklaga sig vid middagsbordet istället för ett visa sin ståndpunkt så kommer dem att växa vid nästa val och vid nästa och vid nästa, dem är ju bevisligen ganska skickliga på att charma folk genom att erbjuda dem missnöjda en syndabock och med tanke att alliansen gillar att skära ned på det som ska hjälpa de sjuka och svaga i vårt samhälle så kommer missnöjet att växa och en del av de människorna vill ha någon eller någon att skylla på och det har sverigedemokraterna att erbjuda, dessutom så erbjuder de ju att försöka köra hem och att inte välkomna syndabockarna.

Givetvis så är det helt fel att trakassera, hota och ge sig på SDs väljare verbalt eller fysiskt. Men att bara vara tyst och gilla läget tror jag inte på, det kommer bara göra att fler människor strömmar dit jag önskar att ingen människa gick.

Snacka om att ge "hård kärlek" en ny innebörd

Kategori: Genus & jämställdhet

Nina Ruthström skrev ett inlägg om mansrollen, våld och brott. En man kommer givetvis med samma sunkiga resonemang som vanligt:

"Tänk så här då, kvinnor har i alla tider dragits till tuffa och farliga män. De blyga och snälla har inte en chans. I och med detta uppmuntrar ju kvinnor män att bli farliga för att få ligga mer och reproducera sig. Så man kan ju säga att kvinnor uppmuntrar till ett beteende hos män. Seriemördare i fängelser får ju mer kärleksbrev än någon annan??"


Jag tror att det där är en ganska korkad myt. Killar som anses vara fula, töntiga eller oattraktiva blir ratade i samma utsträckning som tjejer som är det samma, det är jag övertygad om. Jag har hört det där pantade resonemanget femhundra gånger om och det är så sorgligt och bittert, dessutom så är det faktiskt att indirekt menar på att kvinnor vill få stryk och attraheras av män som gärna ger dem en omgång ibland, snacka om att ge "hård kärlek" en ny innebörd.

Om vi nu säger att det är så, att män slås för att de inte går knulla annars, vad ska vi göra åt det? Barmhärtighetsknull med män som vi finner oattraktiva? Är det vårt ansvar om er självkänsla är dålig? Är det vårt ansvar som kvinnor att sära för män så att de inte tror att de måste spöa upp någon för att få ligga? Är det kvinnors fel att män slåss? Är det verkligen något som de gör för att imponera på oss? Jag, personligen, tycker ju att det vore föga imponerande att bli slagen, jag skulle förmodligen returnera det med en stekpanna i bakhuvudet på fanskapet så fort jag fick chansen.

"Är det farligt att ha sex när man är gravid?"

Kategori: Sex & kroppsligt

När jag ser frågorna som sexrådgivare får ibland så undrar jag hur det egentligen är ställt med sexualkunskapen i skolan. Folk undrar över de mest underliga saker och ställer ibland frågor som varje normal 12-åring borde ha fått veta svaret på. Givetvis så är det bra att dem frågar, frågar man inte så får man ju inte heller veta svaret, men jag kan ibland tycka att det är ganska tradigt att personen ifråga inte har fått svar på sin fråga betydligt tidigare, på sexualkunskapen eller av sina föräldrar.

Städa efter sin egen förlossning?

Kategori: Om föräldrar & barn

wendela/aftonbladet står det om en kvinna som fick städa efter sin egen förlossning, påminna personalen om medicineringen fick hon också göra "Jag hade blött väldigt mycket och ringde på barnmorskan för att få bytt. Då vände hon sig till min sambo och sa: "Du är väl inte känslig, va?" Sambon fick hjälpa till att byta de nedblodade lakanen och nättrosor och binda på Elin".

Det är fan vidrigt att läsa, hade jag blivit bemött på det sättet när jag fick barn så hade jag förmodligen psykat ihop totalt. Jag kanske är kinkig vad vet jag, men jag hade tyckt att det var extremt förnedrande att behöva ta hjälp av Rodde för att byta bindor och nedblodade underkläder, fy fan vad ledsen och utsatt jag hade känt mig.  Kvinnan i artikeln hade dessutom gjort kejsarsnitt och jag kan säga såhär, det är förjävla obekvämt att böja sig och anstränga sig med ett sånt sår på magen. Snacka om störd empati förmåga.

Det värsta är ju att patienten förväntas att hålla koll på sin egen medicinering, lata jävla kärringar (och eventuellt någon gubbjävel) när jag var inlagd så hände det en gång att jag fick ont som fan i magen när jag var nere i sjukhuskaffeterian och fikade med två kompisar för att jag glömde att komma tillbaka i tid tills jag skulle få smärtstillande för mitt operationssår, jag hade noll koll på allt. Alltså vore det helt orimligt att ge mig ansvaret för min egen medicinering, eller någon anna för den delen (jag behövde inte ansvara för min egen medicinering, så har jag förtydligat det).

Fan vad jag blir förbannad av att läsa det där! Personalen på Sundsvalls sjukhus borde fan skämmas och bli ordentligt uppläxade och framför allt se över sina rutiner.

Är det här normalt? brukar folk få städa efter sig själva, hålla koll på sin egen medicinering och ta hjälp av sin partner för att byta bindor och underkläder? Fan vad jag är glad att jag fick åka till huddinge sjukhus, jag har verkligen noll klagomål, dem är snälla, trevliga och hjälpsamma.

Men hallå?

Kategori: Vardagligt

Om en enda person till känner sig manad att berätta för mig att jag borde byta ut ordet sverigedemokrat mot homosexuell i inlägget "Anledningen till varför sverigedemokrater inte borde få adoptera" så kommer jag att få ett nervsammanbrott. Hur många människor finns det egentligen som inte förstår ironi och sarkasmer? Det borde väl vara ganska uppenbart att det inte är menat seriöst, det behöver man inte vara den snabbaste indianen i kanoten för att förstå, men det är klart, är man så dum att man totalt har missat att partiet man har röstat på sig suger åt sig homofober på samma sätt som en wetex trasa suger åt sig vatten så är det ett enkelt misstag att göra.

Anna, Anna, vet du Anna, Jag ska berätta en sak Anna....

Kategori: Vardagligt

Jag var så trött när jag vaknade i morse att jag trodde att jag skulle dö, det blev inte bättre av att jag blev väckt av att Oskar stod och knackade en penna i min panna och gapade "KA-AN D-U SKRI-VAA THO-MAS!?!" gång på gång.

Sen jag gick upp så har Oskar pratat och pratat och pratat. Oavbrutet.


Oskar:
Anna, Anna, vet du Anna, Jag ska berätta en sak Anna....

Jag: Ja okej, säg det då.

Oskar: Det finns ett thomas-tåg som heter percy, han kan köra, sen låter han YYYYYYSSSSSCCCH! Och sen blabla bla bla... (diverse meningslös info om tåg, informationen tar aldrig slut)

Lagom tills han sätter punkt på den oändliga meningen så börjar det om från början.

Oskar: Anna, Anna, vet du Anna, Jag ska berätta en sak Anna....

När det hade hållit på och upprepat sig gång på gång under typ 20 minuter så orkade jag inte höra det mer så jag sa "nu får du se på din film och vara lite tyst så att jag kan läsa" och han fortsatte, så jag sa "hörde du vad jag sa? Se på din film nu". Givetvis så skiter han blankt i vad jag säger och fortsätter med nya tågfakta gång på gång. Då blir jag irriterad och säger "Nu får du sluta! Annars går jag ut och sätter mig!".

Gissa vart jag sitter nu?

Jag HATAR när folk tjatar på mig på morgonen.


Tycker man inte om att bli ifrågasatt så är det bättre att hålla käften stängd och fingrarna i fickorna

Kategori: Samhälle

Senaste månaderna så har det varit väldigt hett att gapa om hur odemokratiskt allt och alla är varje gång man blir motsagd eller ifrågasatt. En del verkar tro att demokrati är något som uppfanns för att de med radikala och politiskt inkorrekta åsikter ska kunna verka i en skyddad verkstad, helst oemotsagda. Att det är demokrati att få hävda att bögar är äckliga pedofiler, att muslimer är ett jävla pack som ska hem och så vidare, ingen ska säga emot ingen ska kritisera eller ifrågasätta, driva med det eller uttrycka äcklet och avsmaken man känner inför det, då är man odemokratisk eller så antas man ifrågasätta yttrandefriheten. Odemokratiskt är att störa tal, att gömma röstsedlar och liknande, det är fel.

Precis som att du har rätt att vara en vidrig homofob som kollar efter muslimer under sängen och i garderoben innan du somnar, och dessutom inte skäms för att dela med dig av den informationen, så har precis alla rätt att kommentera på åsikterna, ogilla dem eller till och med avsky dem.


Jag har hört att en del tycker att det är "odemokratiskt" att ta bort de Vänner från facebook som visar sig vara SD sympatisörer. Precis som att dem har rätt att rösta på Sverige rasisterna och uttrycka sina sympatier så har jag rätt att ta avstånd ifrån åsikterna och människorna som uttrycker dem. När jag skriver ett inlägg som driver med SD sympatisörers homofobi och jag får kommentarer där jag blir kallad för ointelligent, att jag är slut i huvudet, en idiot, hora och får ta emot önskningar om att jag ska dö, är det den sortens "demokrati" som de syftar på? Eller som idag på Lady Dahmers blogg när en SD sympatisör är inne och uttrycker sig nedsättande om homosexuella kvinnor "feminist flator som slickar varandra" rättare sagt. Yttrandefriheten ska skydda deras rätt att sprida fördomar och hat men dem som ifrågasätter det eller driver med det ska förolämpas eller tystas ned? Det blir direkt löjligt när man ska framställa sig som ett oskyldigt offerlamm, utsatt och ensam när man vet att personen ifråga tillhör en grupp med människor som inte drar sig två sekunder för att ge sig på en verbalt och är både aggressiva och direkt otrevliga och inte drar sig en sekund för att ta till personliga förolämpningar om man inte håller med. Jävla trams. Typ som den där snoriga ungen i lekparken som alltid svär och gastar åt de andra barnen när hon inte får som hon vill och sen inte alls förstår när ingen vill ha med henne.

Jag är helt på att du ska få bevisa för hela Sverige att du är fördomsfull, konservativ och dum i huvudet, absolut, precis som att jag är för att vem som helst ska få ifrågasätta din dumhet.

Tycker man inte om att bli ifrågasatt så är det bättre att hålla käften stängd och fingrarna i fickorna.

Min son är en sann optimist

Kategori: Oskar

Någon hade rivit ned och slängt ett av socialdemokraternas valplakat, Oskar tar upp den, borstar av den och stället upp den mot en husvägg och säger:

"Det är ändå bra om folk kan se den"





Allt som finns att säga är...

Kategori: Samhälle

Men grattis får man väl säga då till alla rövhattar som såg till att SD fick betydligt mer inflytande än vad de har gjort sig förtjänta av. Jag vet inte om vi har extremt många analfabeter i Sverige, om folk röstar utan att riktigt veta vad dem röstar på, om vi lever i ett bakåtsträvande skithål eller om folk bara har lyssnat på deras fjäsk från senaste veckan.

Vi kör väl en favorit i repris med citat från SDs principprogram:


"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen"

"Sedan mänsklighetens begynnelse, och i så gott som alla samhällen, har familjen varit den grundläggande enhet varpå samhället baserats. Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden"

"Ansvarsfulla relationer mellan män och kvinnor är en viktig faktor för människors och samhällens välbefinnande"

”Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik”

”Män och kvinnor kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse”

” Sverigedemokraterna menar att den traditionella kärnfamiljen är en djupt rotad och naturlig gemenskap som inte kan ersättas av några konstruerade kollektiv. Bevarandet av kärnfamiljens roll som samhällets bas är såväl önskvärd som nödvändig och ingen uppgift kan vara så viktig som att värna och stärka denna.”

” Sverigedemokraterna ser med oro på de senaste decenniernas samhällsutveckling där den traditionella familjens betydelse och familjelivets värden i allt högre utsträckning har kommit att ifrågasättas och nedvärderas av destruktiva krafter inom samhället.”

(Min kommentar:är man trög så är det som har hänt de senaste decenierna: kvinnor har börjat arbeta och lämna hemmet och barnomsorgen kom till, det har blivit mer accepterat att skilja sig och homosexuella har fått rättigheter som mer liknar de heterosexuellas)

”Sverigedemokraterna anser att äktenskapet skall vara förbehållet par bestående av man och kvinna.”

”Partiet reagerar negativt på landets höga skilsmässotal och anser att samhället i högre grad bör verka för att minska detta.”

”Till exempel bör betydelsen av ansvarsfulla relationer på ett tydligare sätt lyftas fram i skolornas sex- och
samlevnadsundervisning”

”Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv.”



Kärnfamiljen är bra, abort är dåligt, alla ska vara likadana och samma, homosexuella är dåliga för det harmoniska samhället, kristen jävla moral och etik, homosexuella ska inte få ingå äktenskap och de senaste decenniernas jämställdhetsutveckling är dålig och skilsmässor är inte önskvärda, smarta grabbar det där.


Skulle du sluta handla på Ica om det visade sig att ägaren var en person som inte föll dig i smaken?

Kategori: Samhälle

I dag så sa min lillebror "Är folk helt tröga? Man röstar ju på partiet och deras politik inte bara på partiledaren" Min (nyss fyllda) 17-åriga bror förstår det, det är väl inte så jävla exceptionellt egentligen. Det fascinerande är att det finns människor som är två, tre och fyra gånger så gamla som han är som INTE förstår det. Alla som har hört citat i stil med "jag kommer inte att rösta på socialdemokraterna för att jag hatar Mona Sahlin" räcker upp en hand!

(räcker du inte upp handen så ser jag dig förmodligen inte, för du är dränkt i havet av händer som viftar)

"om de rika inte delar med sig av sin rikedom så kommer de fattiga att dela med sig av sin fattigdom"

Kategori: Samhälle

För några dagar sedan så såg Rodde på något tv program, jag vet inte vad det handlade om eller på vilken kanal det var, men däremot så kommer jag ihåg ett citat som jag hörde en man säga "om de rika inte delar med sig av sin rikedom så kommer de fattiga att dela med sig av sin fattigdom". Väldigt sant, det är inte bara de som är utsatta socialt och ekonomiskt som i längden kommer att förlora på det, det drabbar alla. Om du är en snål jävel som gärna ser att man urholkar det sociala skyddsnätet för att du ska få lite mer småskrammel i plånboken så bidrar du till att fler människor hamnar i social och ekonomisk misär, det kan vara värt att tänka på när du står där vid bankomaten för att ta ut ditt småskrammel och en person som hamnat utanför samhället rånar dig på pengarna.

Utanförskap, fattigdom och sociala problem är en vanlig start för dem som blir kriminella, och det drabbar i sin tur alla oss andra. Jag tycker inte synd om människor som väljer att vara kriminella, absolut inte. Det ska inte daltas med dem för fem öre, dem ska straffas proportionerligt för vad dem har gjort. Däremot så bör man ju vara medveten om vad det är som får människor att välja så fel, vad som får dem att känna att det är värt att göra fel. Har man mycket att tjäna och väldigt lite att förlora så är det nog betydligt lättare att ta beslutet att risken är värt det, än om man har en stabil grund att stå på.

Skulle du tycka att det vore trevligt om ditt barn skulle gå i skolan med en hel flock ungar med sociala problem? Barn som har kassa hemförhållanden, mår dåligt, slåss, svär och gör att kunskapsnivån släpar efter? Det vet jag att jag inte vill, och jag tror att "jag behåller mer pengar för mig själv så att jag kan flytta därifrån" är en riktig skitlösning, snaska om att bota symptomet men inte själva sjukdomen.

Visst fan finns det bidragsfuskare, har alltid funnits och kommer alltid att finnas, men att tro att dem är i majoritet är att ha ganska låga tankar om sina medmänniskor.
Att fuska är givetvis väldigt fel, men ska alla människor straffas kollektivt för några individers dumhet? För att Elsa 42 blev påkommen med att lura till sig sjukpenning, så ska vi nu straffa cancersjuka Berit 51 och hjärtsjuka Nisse 32, dem ska fan jobba, för det finns minsann fuskare, Idiotiskt. Det finns människor som skulle må bra av att vara lite sjuka och bli lite utförsäkrade, de oempatiska idioter som kom på idén att spara pengar på svaga och sjuka, som ett exempel.

Tänk om det händer dig nästa gång? Om det är du som blir sjuk, om det är du som får gå skamsen till närmsta socialkontor och radda upp hela din privatekonomi och bli granskad i sömmarna (för det gör dem, du ska redovisa allt). Varje gång du får en extra krona i din plånbok så kommer ju pengarna någonstans ifrån, något som har skurits ned, plockats bort eller försämrats, ingen regering kan trolla (även fast att dem alla gärna vill tro det ibland). Ska alla människor ha det bra eller ska några ha det skitbra på övrigas bekostnad?

Rösta med hjärtat och hjärnan, inte med plånboken.


(fast det är bättre att rösta med plånboken än att rösta på SD)

På tal om allt tjatter om plastikoperationer, benrakning och så vidare

Kategori: Sex & kroppsligt

Allt handlar ju om att man vill känna sig fin, vacker, åtråvärd, söt och det i sin tur ska leda till att man är nöjd med sig själv och god självkänsla. Vissa hävdar att man ska kunna få lov att känna sig vacker trots att man är naturlig, med pälsiga ben och sminkfritt medan andra tycker att det är helt ok att sminka, raka och modifiera sin kropp med hjälp av operationer, vissa står i mitten och tycker lite av varje, det finns nog lika många åsikter som det finns människor. När allt kommer omkring så handlar det om vem som är vacker, vad som är vackert, hur man ska bli vacker och hur man känner sig vacker.

Är inte det problemep egentligen? Att vi sätter så jäkla höga värderingar i att vår egen och andras ytor? Självklart så sitter inte egenskaperna i ytan, det tror jag bara en liten klick av dumhuvuden skulle påstå, vem du är har inte så mycket att göra med hur du ser ut, just därför är det egentligen helt vansinnigt hur stor vikt vi ligger i vårt eget och andras ytor. Jag gör det också, jag är rätt övertygad om att de allra flesta om inte till och med alla gör det, medvetet eller omedvetet.

Jag tror att det är mänskligt att vara fåfäng, det är mänskligt att vilja vara vacker, det är mänskligt att dras till den och det som man anser vara vackert, jag tror egentligen inte att någon riktigt kan stå över det. Alla har ju olika preferenser, beroende på erfarenheter, smak och saker som vi inte ens är riktigt medvetna om själva (biologisk skit). Sen har vi ju det där med ideal, vi får inlärt att vissa saker är attraktivt och åtråvärt och vackert, en snäv mall som endast ett fåtal kan pressa sig in i, ett ideal som får oss att leta fel på oss själva, ett ideal som ger oss komplex, får oss att vilja ändra på oss själva istället för att framhäva våra egna attribut. Skönheten sitter inte längre i åskådarens ögon, den sitter på omslaget till cosmopolitan, i reklam för gympadojor och i de tv-serier vi ser på.

Jag vill inte vara ful, vem fan vill det? Jag vill känna mig bekväm med mig själv precis som alla andra, och jag påverkas (även fast jag inte vill) av hur jag betraktas av andra, att lockas av idealet blir oundvikligt. Jag tycker inte att alla är vackra, jag ser skitfula människor varje dag, det där "alla är vackra på sitt sätt" ger jag inte mycket för, i alla fall inte när vi talar om yta. Problemet är att det är dåligt att vara ful, det är viktigt och bra att vara vacker. Att det ligger så jäkla mycket värderingar i att ha en tilltalande yta eller bristen på tilltalande yta är givetvis ganska tradigt.

Ja, jag dömer till viss del folk som gör plastikoperationer, precis som att det finns folk som dömer den som har onoppade ögonbryn, orakade ben, hål i sina jeans, sneda ögon, gluggar mellan tänderna eller folk som är feta, fula eller oproportionerliga. Det anses vara finare, lättare att sympatisera med och mindre ok att döma försök att försöka råda bot på sin fulhet än att acceptera sig själv som man är trots sin fulhet.

Jag fick den här kommentaren:

Kategori: Kommentarer

På det HÄR inlägget.




Seriöst hur jävla off får man bli?
Han är sex år för fan och både jag och Rodde pratar bara svenska hemma, Rodde pratar helt ren svenska. Förresten så är jag inte svensk bara för att jag är vit, jag är dansk, min mamma är dansk och min pappa lika så.

Hur ovanligt är det att barn i den åldern säger fel? Sen så är exemplet heldumt, jag vet inte hur många gånger jag har hört vuxna (helsvenskar, om någon undrar) säga "var snäll med flickan" eller "varför är du dum med de andra barnen?". När Emma var yngre år så sa hon abokater (advokater) och hon hade kameler (kanel) på gröten. Vi båda bodde i sveriget och kastade sopor i sopen, vi har alltid bara pratat svenska hemma. Jag vet vuxna människor som säher fel på han och honom "ex: jag sa till han att inte göra så" och en och ett "jag tog ett kasett".

Jävla trams.

True blood

Kategori: Tv-serier

Igår såg jag sista avsnittet av tredje säsongen av true blood. Jag måste säga att jag tycker att tredje säsongen var lite av en besvikelse, det var inte alls lika bra som de två första säsongena. Jag tyckte att det kändes lite slarvigt och påskyndat, som att de ville få in så mycket som möjligt på så korttid som möjligt. Alltså tredje säsongen var inte dålig, inte alls, bara inte lika bra som de två första säsongena.

Jag tycker att de två första säsongerna överträffade böckerna, tredje säsongen jämfört med tredje boken däremot, då var faktiskt tredje boken bättre. Den här säsongen kändes råare, argare, blodigare och mer ledsen, Tara ville jag bara skadeskjuta efter ett par avsnitt, shit vad trött jag är på hennes totala misär och tjutandet och överreaktionerna som kommer med det. Bill och Sookie, kan dem inte bara göra slut, för evigt? Sam och hans löjliga melodrama och flashbacks slipper jag gärna, jag HATAR när en karraktär totalt förändrar personlighet och förutsättningar. Erik borde bli mer som i böckerna, bok-Erik är betydligt roligare än true blood-Erik.

Ja, jag gnäller. jag hade förväntat mig mer, och bättre. Alltså serien är sevärd, trots mitt gnäll, har du inte sett den så se den!

Vad tyckte du om tredje säsongen?

Jag är värsta simsnörden, till den graden att det nästan blir pinsamt

Kategori: Personligt

Wendela skriver om kvinnor som spelar tv-spel och datorspel. Jag älskar att spela, mest spelar jag sims 2, jag har lagt ned löjligt mycket tid på att ladda ned kläder, möbler, modifikationer, hus, sims, tapeter, golvmönster och gud vet vad för att det ska se så realistiskt som möjligt ut, jag har till och med skaffat mig sim city 4 för att kunna bestämma över layouten på mina "neighborhoods", som jag dessutom har rensat på alla standard towniesar och sedan skapat nya som jag har skickat ut och gett egna passanda namn i  simPE,  givetvis så vet jag också hur man får tag på allt custom content på betalsidor helt gratis. Dagen höjdpunkt är typ när jag hittar en en ny matberedare som är en schysst kopia på en obh nordica eller när peggy, xmsims, newsea, rose, nuke, coolsims eller raonjena släpper en ny hårmesh. Min downloadsmapp innehåller så många gb att det tar mig 15 minuter att ens starta upp spelet.  Jag är värsta simsnörden, till den graden att det nästan blir pinsamt.

Jag har till och med gett mig på att göra kläd texturer till mina gubbar, ja, jag sitter och gör kläder åt låtsasgubbar. Jag har en Anna-sim som är ihop med en sim som är snyggare än Rodde, varför? För att jag kan. Jag är liksom gud på sims, jag bestämmer allt och alla gör som jag vill.

Efter 128 blir det dystert

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag har försökt att inte klä Oskar som en pojke utan som ett barn, just nu när vi köper kläder så är det i 128 och det kommer nog att funka i något år till, men vad gör man sen? Efter 128 så är man ju uppe i storbarns/tonnårsavdelningen (8/9-13) då finns det inga vidare alternativ längre i den prisklassen som jag har råd med. Vad gör jag då? Allt är för fan svart, marinblått och grått i dem större storlekarna? Fula fotbollströjor (något av det värsta jag vet) sportinspirerat och mörkt och dystert?

Det känns skittråkigt att gå ifrån att det har varit roligt att leta efter kläder i roliga färger och mönster till att allt ser ut som tråkig skit. Visst jag fattade att han inte kunde eller kommer att vilja gå i roliga tryck/pajas/70-tal/småbarnskläder hela livet, men måste han vara klädd som en manlig liten joggare från 8-9-års ålder? Eller så får jag helt enkelt satsa på stuprörsjeans, cardigans, pullovers och skjortor och t-shirtar det brukar finnas i roligare färger.

Yrkesarbetande hemmaföräldrar?

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag har tänkt på det där med hemmavarande föräldrar och ekonomi, det låter ofta som att det måste vara allt eller inget. Om man inte vill att ens barn ska behöva vara på dagis 40-45 timmar i veckan och man har det för ekonomiskt tryckt för att kunna vara hemma lika länge som man vill, den ena föräldern (den som kommer att vara hemmaförälder) kan ju tillexempel skaffa sig ett halvtidsjobb med inte allt för lång restid till och från jobbet så att barnet bara behöver vara på dagis 4-5 timmar om dagen (20-25 timmar i veckan). Eller om den ena föräldern jobbar måndag till fredag på vanliga arbetstider så skulle det ju fungera att den hemmavarande föräldern tog sig ett varannan helg jobb (speciellt inom handels är det ganska bra eftersom att man har 100% ob stora delar av helgen, en söndag motsvarar två vardagar) då skulle barnen slippa barnomsorgen helt och barnen skulle få ensamtid med sin pappa, för det ät trots allt mammor som är hemma mest.

Har man en partner som jobbar kväll så går det också att lösa på ganska bra sätt, min sambo jobbar kväll och han behöver inte åka hemifrån försen klockan 14:00 vilket gör att (om vi hade velat ha Oskar hemma när han var mindre) jag hade kunnat jobba tex 7-13 det är sex timmarom dagen och sen komma hem och byta av varandra, det borde dryga ut kassan en del och barnen slipper barnomsorg. Dessutom så kan man då dela lika, hjälpas åt, barnen mycket tid med båda föräldrarna och får lika bra relation till båda.

Vill man inte jobba extra alls, har man inte viljan att försöka lösa sin egen situation så tar jag det som att viljan att slippa jobba är större än viljan att få ha barnen hemma i större utsträckning. Självklart så kan inte alla som vill bara gå och skaffa sig ett jobb med valfria arbetstider, men alla kan försöka.



Kattmat?

Kategori: Tankar & funderingar

Varför luktar så många som har katter kattmat? Jag kan typ känna lukten på mina grannar vilka som har katt och vilka som inte har det. Fast jag har träffat kattägare som inte luktar kattmat, men jag tycker att det är ganska vanligt att kattägare luktar kattmat.

Vi lever i ett samhälle där det uppmuntras till att ha komplex

Kategori: Tankar & funderingar

Diskussionen om plastikoperationer har fortsatt på Emmas blogg, eftersom att jag har skrivit tre löjligt långa kommentarer så får dem bli blogginlägg här med.


Det enda jag vill, precis som jag sa idag, är att inte behöva se vanställd ut. Skulle jag få göra en extreme makeover gratis så skulle jag rata det, jag strävar inte efter perfektion, jag tycker att hela porrbruds idealet är lite äckligt om jag ska vara ärlig. Jag tror att det var Kat von D som sa "det kostar jävligt mycket pengar att se så här billig ut" haha

Det tradiga ligger ju i att folk känner att dem inte duger, att de är otillräckliga och måste ändra på sig för att känna att dem räcker till. Jag tycker att det är skitjobbigt att väga för mycket, det är något som verkligen har flåsat mig i nacken i hela mitt liv, jag har ALDRIG känt mig bekväm med mig själv, inte en enda dag i mitt liv. Det är inte för att jag går runt och inbillar mig att alla glor på mig eller för att jag är rädd att folk ska tänka saker om mig, folk har sagt det, rakt ut till mig, både vuxna och barn har retat mig, kommenterat på min vikt, stirrat intensivt på mig. Om någon har fått samma bemötande gällande tex sin brist på bröst, tunna läppar eller liknande så kan jag förstå hur det känns, jag vet i allra högsta grad hur mycket komplex och bristande självkänsla berövar en på.

Men fortfarande så ligger ju problemet jävligt mycket i att vi lever i ett samhälle där det uppmuntras till att ha komplex, vi ska skämmas, köpa en massa skit för att försöka rätta till oss och försöka foga oss efter rådande ideal. Jag har inte på egen hand börjat skämmas för hur jag ser ut, det är andra människor som har lärt mig att jag borde skämmas, jag ska veta att jag är fet, jag ska veta att ingen kommer att vilja ha mig om jag ser ut som jag gör. Jag har ångest varje dag för att jag väger för mycket, jag tänker på det minst var 10:e minut varje dag, hela dagarna. Det är fel att folk ska behöva känna så, det är tragiskt och sorgligt vad det driver folk till att göra med sina kroppar.

Jag är som sagt ingen förespråkare för naturlighets ideal och sånt skit, jag tycker att det är tråkigt. jag tycker att smink, kläder, att fiffla med hår och naglar är skitkul, men det är just det som är grejen det ska vara roligt, det ska vara för att man själv vill, för att uttrycka sig, känna sig fin och nöjd. Om man gör det tvångsmässigt enbart för att dölja sina skavanker så är det inte roligt eller hobbyverksamhet längre.



Man måste kunna diskutera generella frågor utan att folk tar det personligt, om folk diskuterar amning generellt eller piercingar eller plastikoperationer. Jag kan ta att någon tex tycker att piercingar ser trashiga ut eller att folk tycker att amning är det bästa för alla barn och att det är viktigt, jag tar det först personligt om det är riktat mot mig, som när mamma och pappa gnäller på mig om mina piercingar eller när dem säger att du och jag inte borde skaffa barn om vi inte vill amma (den sista får nog pappa mest credd för) Jag tar väldigt sällan åt mig av generaliseringar, förutom mammas superfula "Ja till exempel DOM som är A R B E T S L Ö S A" haha!

Jag tycker att hela "det ska du skita i" argumentet inte riktigt hör hemma i en generell diskussion. Om man inte får ifrågasätta eller diskutera vissa fenomen för att enskilda personer tar illa vid sig så är ju alla diskussioner per automatik oetiska och fel. Allt man diskuterar berör ju alltid någon, det finns alltid människor som är berörda och som kan ta illa vid sig, oavsett vad man diskuterar. Det är bara det att man oftast själv bara reflekterar över det de gångerna som man själv blir berörd, tar åt sig eller absolut inte håller med.



"Men det du skriver om amning, att du tar att folk tycker att amning är det bästa för alla barn och att det är viktigt... det tar du tills den dagen någon står och kallar dig för barnmisshandlare för att du flaskmatar ditt barn."

Ja, men det är ju det jag skrev, jag tar det inte personligt om det är en generell diskussion så tar jag inte åt mig av det. Om någon står framför MIG och kallar MIG för barnmisshandlare så är det ingen generell diskussion längre, då är det en personlig förolämpning direkt riktad mot mig, det är två helt skilda saker.

Jag har större förståelse för varför folk opererar sig idag, men jag är absolut inget fan. Att skaffa silikontuttar a la fotboll och anktrutar tycker jag fortfarande är vrickat, jag köper liksom inte att en liten 50 kilos tjej skulle sitta och vara ledsen över att hon inte har en F-kupa eller en mun som ser ut som transplanterade blygdläppar, det är en jäkla fix idé, ett ideal som faktiskt är ursprunget helt ur att man vill kåta upp män, men då är vi inne på plastic fantastic igen.

Att skriva om plastikoperationer, amning, föräldraledighet, unga mammor eller vad det nu må vara är inte att lägga sig i, man kommenterar ju inte enskilda fall, det är ju oftast själva fenomenet som diskuteras, du förstår väl skillnaden på en generell diskussion och på att kommentera enskilda fall?

Argument som "att inte lägga sig i" eller "skita i vad andra gör" är inte världens bästa argument, tycker du så om när man diskuterar föräldraledighet i generella termer? Får man skriva att man tycker att prinsessklänningar är fula och könsstereotypa? Att det är dumt att skaffa planerade barn när man är 16 år? I alla de fallen kommer det att finnas människor som tar åt sig, som tar det personligt, vissa kanske till och med känner sig kränkta, i alla de fallen så tycker du ju att diskussioner är ok, det är saker som vi har pratat om och oftast är överens om, enda skillnaden i de fallen är ju att det inte är personligt för just dig, förstår du hur jag menar? Man kan liksom inte säga att ett ämne är off limits bara för att man själv tar det personligt.

Däremot så kan du absolut ha synpunkter på hur det framförs eller om du tycker att argumenten suger, det är ju en helt annan sak.



Varför skulle en smart tjej vilja se ut som ett våp?

Kategori: Tankar & funderingar

Lady Dahmer skriver om utseendefixering och plastiga människor på film och hur det smittar av sig på verkligheten. Hon skriver också att plastic fantastic mammor inte är några vidare förebilder för sina barn. Jag ser det så här, du sänder ut signaler genom hur du väljer att se ut och människor dömer varandra efter utseende, det är kanske inte rätt, signalerna man sänder ut kanske är helt missvisande och man kan tycka vad man vill om det, men så är det.

Alla snappar upp signalerna och tolkar dem olika beroende på egna erfarenheter och alla dömer, jag gör det, du gör det, alla gör det. Ser jag en kvinna med silikonpattar storlek XXL, lösögonfransar, massa smink, superlånga klor med låtsas diamanter och krafs på och kläder som ser allmänt billiga ut så tänker jag att hon är pantat, det behöver givetvis inte vara sant, men det är första tanken som ploppar upp i mitt huvud. Det bli sanningen tills motsattsen är bevisad.

Det jag fastnar på är varför en smart tjej skulle välja att presentera sig själv i en utstyrsel som för tankarna åt pantad bimbo eller porraktris? Varför väljer man att klä sig, operera sig och spackla sig på ett sätt som får de allra flesta människorna att anta att man är ett våp? Ett annat ord som skuttar fram i mitt huvud förutom våp är uppmärksamhetshora, det känns som att de där tjejerna liksom har gett upp på att vara duktiga på något, att bli omtycka för vilka de är, att få positiv uppmärksamhet, dem är redo att nöja sig med negativ uppmärksamhet, att hellre bli sedda som pantade än att inte bli sedda alls. Då blir min tredje tanke att det är tragiskt, att de förmodligen är små tjejer med stora tuttar och ett väldigt ledset hjärta.



Husfrid och duktiga fruar

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag har tänkt en del på det där med att acceptera att alla gör olika. Det är väldigt lätt när man lever i ett förhållande där båda håller upp sin del av avtalet. Det är lätt att knipa igen för husfridens skull när det inte finns särskilt mycket att tjafsa om egentligen. Ofta så läggs det ju fram att kvinnor som inte säger ifrån får skylla sig själva, den som agerar som en dörrmatta ber om att bli trampad på, den attityden. Samma mentalitet som man ofta ser när folk ska hantera mobbing, man beskyller offret istället för förövaren. Den som gör fel hamnar i förhandlingsposition, den som blir behandlad fel får skylla sig själv.

Parallellt med det så ska kvinnor inte tjata, inte säga ifrån och inte gnälla. Mannen ska få göra på sitt sätt och resultatet är inte det väsentliga, bara att han gör. Har det kommit till det nu? Att vi som jobbar på att få mer jämställda förhållanden bara ska vara tacksamma för att de ens försöker? Vi ska ta de smulor vi får och vara tacksamma för halvdana, ofärdiga och lat-arslade försök?

Jag är inte den som kniper käft för husfridens skull, en duktig fru kanske gör så, men jag har inga som helst ambitioner att bli varken duktig eller någons fru. Att jag har min självrespekt i bibehåll och att jag inte blir trampad på är viktigare för mig än husfriden, jag bråkar hellre ett förhållande sönder och samman än att leva sams i ett förhållande i en situation som jag skäms för och som får mig att känna mig svag och utsatt. Jag är inte beredd att offra min lycka, mitt välmående eller min självrespekt för att bevara husfriden.

Om jag hade satt på Oskar för små kläder, moppat med gammalt moppvatten, slarvat med toastädningen, diskat slarvigt, inte tagit ut soporna på 5 dagar, då hade folk tyckt att jag var slarvig, äcklig, ohygienisk och taskig mot Oskar. Men jag har ingen balle så jag antar att det är skillnad?

Jag har fel och brister som alla andra, det finns städmoment som jag gärna skjuter upp (typ tvätten) jag drar ut på att lämna in viktiga papper, gå till arbetsförmedlingen, söka till komvux, ringa samtal, diska och så vidare, sen är jag också betraktad som slarvig, tanklös och rätt lat av de flesta som känner mig. Rodde han blir betraktad som en som försöker, en som bara gör det på sitt sätt, inga resultat att tala om är nödvändiga liksom.

Ursäkta, men det är fan ren bullshit.





Jag skiter i om han gör allt bakofram eller upp och ned, bara han gör det. Ordentligt.

Kategori: Genus & jämställdhet

Ofta när det pratas om att män inte deltar lika mycket när det kommer till barn, familj och hem så sägs det att kvinnorna måste lära sig att inte lägga sig i, att låta mannen göra det på sitt sätt.

Jag kan inte låta bli, jag lägger mig i, jämt och alltid.


När jag ser Rodde klä Oskar i en tröja som är två storlekar för små matchat tillsammans med ett par fula jeans i samma storlek som tröjan så måste jag lägga mig i, när han dammsuger och jag känner att det fortfarande knastrar under fötterna efteråt så måste jag berätta det och när han torkar av golvet med tre dagar gammalt moppvatten så gnäller jag, när jag hittar en intorkad gammal spaggeti i botten av min te kopp efter att rodde har diskat så ber jag snällt (ibland blir jag skitförbannad ochså).

Givetvis så hade jag kunna hålla käften, bara knipa igen och andas och räkna till tio miljoner. Men varför ska man acceptera att den ena personen i hushållet gör ett halvsketet latmaskjobb?
Om sakerna inte görs ordentligt så kan man lika gärna skita i det, jag får ju ändå klä på oskar efter påklädning annars och städa efter hans städning. Han behöver inte göra på mitt sätt, jag skiter i om han gör allt bakofram eller upp och ned, bara han gör det. Ordentligt.

Att kvinnors tjat får män att göra mindre tror jag är bullshit, vanlig gammal hederlig och sopig rationallisering.
Världens bästa ursäkt till att köra på "jag gör inget alls för att DU.....". Rodde har klagat på mig för att jag ofta glömmer saker när jag går till affären, för att jag ibland inte diskar på tre dagar, för att jag drar ut i evigheter på att ta itu med räkningar och viktiga papper, så vad ska jag göra nu? Vägra att gå till affären, sluta diska helt och skita i att skicka in blanketter och betala räkningar? Ska det verkligen behöva vara på de premisserna? För att män ska behöva göra något, ingen får tycka om resultatet, inga klagomål. Bara tyst tacksamhet och ännu tystare bitterhet?

Jag är en icke-lekare

Kategori: Om föräldrar & barn

Skriet från kärnfamiljen skrev för ett tag sen om att inte leka med sina barn. Jag kan säga helt ärligt att jag i princip aldrig leker med Oskar, jag tycker att det är dödligt tråkigt. Jag gjorde det lite när han var mindre för att han skulle "knäcka lekkoden" som min mamma brukar säga, det kanske låter jätteknäppt men jag har faktiskt stött på barn som inte lekte alls när jag jobbade på förskola.

Många verkar tro att lek är det enda riktiga sättet att umgås med sina barn, jag håller absolut inte med. jag och Oskar umgås massor helt utan att leka nästan alls. Vi städar tillsammans, ser ett avsnitt av simpsons tillsammans varje kväll innan han går och lägger sig, vi går och fikar, går på promenader och pratar, vi kollar på tv, han deltar och hjälper till att plocka saker i mataffären, hjälper till lite med matlagningen och vi har några stunder varje dag som vi småpratar lite. Jag tycker att det är skitbra att barn får vara delaktiga när man handlar (inte så mycket att bestämma, utan snarare att få stoppa saker i korgen och tex välja mellan apelsin eller äppeljuice, såna saker) och när man städar, Oskar brukar torka dörrhandtag, organisera skorna i hallen, torka av lister och så får han prova att dammsuga och torka golv, det han vill prova hjälper jag honom med.

Jag tycker att det är skitbra att göra barnen delaktiga i vardagssysslorna, dem lär sig och över för framtiden, lär sig att man ska hjälpas åt, ta ansvar och de får känna att dem är delaktiga och att dem är duktiga och har något att bidra med. Dessutom så umgås man samtidigt som man får en del av vardagstråket gjort, tidseffektivt och man slipper att ha dåligt samvete för att man inte hinner umgås med barnen.

Oskar leker med andra barn 6 av 7 dagar i veckan, han leker själv också, han behöver inte mig som lekkamrat. Det behovet är uppfyllt från annat håll. Givetvis kan det vara bra att ta sig tid att introducera nya lekar och lekar, men jag kommer aldrig att bli en sån där mamma som sätter mig på golvet i en timme och bygger legotorn.

Börja jobba på könshjärntvätten innan barnet ens är fött

Kategori: Genus & jämställdhet

aftonbladet/wendela står det om att ta reda på barnets kön innan förlossningen. Jag har aldrig riktigt fattat grejen med att gå till en privat klinik och betala för att få reda på om ens barn skulle ha snopp eller snippa, jag tycker inte att det är fel, jag skiter i om någon annan gör det, jag förstår det bara inte. Jag föredrar att bli överraskad.

Jag minns en del FL trådar, typ "Vi fick inte veta vilket kön barnet är, hur fan ska vi nu veta om vi ska köpa blå eller rosa vagn, kläder, sängkläder!!!???" hallå stolpskott.  Ofta verkar det vara en anledning till att ta reda på könet, för att kunna börja jobba på könshjärntvätten innan barnet ens är fött.

"Neeeeeej!!!"

Kategori: Oskar

Oskar brukar städa sitt eget rum, han måste städa sitt eget rum. Han häller och vräker ut saker överallt, varenda dag. Det finns inte en chans att jag skulle få för mig att börja ta rätt på den skiten också. Han får lära sig att inte ösa ut mer än vad han orkar ta rätt på. En lärdom som aldrig riktigt vill sätta sig.

Nu sitter han på sitt rum.


"jag vill inte STÄÄÄÄÄDAAAA!!! jag kommer att DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!"

"Du förstör min liiiiiiiv!!! Jag HAAAAATAAAAAR DIIIIIIIIIG!!!"

"SVAAAAARAAAAAA!!!!"

"Jag städar inte ALLT! Jag vill inte! Jag hatar dig!"


"DU ÄR DUM MED MIG!!! JAG HATAR DIG!!!!"

Han kan verkligen konsten att förgylla (förstöra) dagen.




Tvättstuge ångest

Kategori: Vardagligt

Jag har bokat tvättstugan, tvättiden började för 5 minuter sedan och jag bara känner att jag hellre lägger mig ner och hoppas på att självdö än att gå dit. Att tvätta kläder är min hatsyssla, eller egentligen så hatar jag nog inte att tvätta, jag harat att vika, hänga och sortera skiten efteråt. Oskar förstör alltid min nogranna (haha!) organisation av hans kläder, efter två dagar så har han rivit ned allt från galgarna och förstört att som jag vek. Nu för tiden så har han två leksakslådor på sin plats i garderoben, jag slänger ned allt där, blandat och ovikt. Skitpraktiskt. Nu kan han hämta kläder själv och rota runt där bäst han vill utan att jag behöver oroa mig för att det kommer se ut som fan efter.

Nej, nu ska jag gå och ta rätt på skiten.

Bloggfråga

Kategori: Blogg

Nu har jag en sån där bloggfrågemojäng i sidmenyn, man kan ställa frågor anonymt om man vill. Jag tycker egentligen att det är lite lagom fjortisbloggigt men jag har en blogg-widget fetish så jag var bara tvungen att prova.

(dumma frågor är också välkomna, dumma frågor är mindre pinsamma än inga frågor (för mig alltså).












Lyckosmedar, positiva tänkare och känslomässiga ansvarstagare

Kategori: Tankar & funderingar

Lady Dahmer skriver om att lycka är ett val och att man kan välja sina egna känslor, reaktioner och tankar. Jag har alltid avfärdat sånt som flum och ja, skräp. Irriterat mig har det också. Jag har tänkt en del på det och jag har kommit fram till att det är inte själva tänket eller filosofin i sig som stör mig, det är framförandet av den. Ofta så låter det som att man kan ända på det i en handvändning "nu blir jag glad istället för arg, färdig!" det låter som en snabbfix a la tv-shop "betala endast 79 kronor för den här universallösningen!" fast att det är betydligt mer komplext än så, det skriver Lady Dahmer också, att det inte sker över en natt.

Samma sak tycker jag ofta att man hör när det gäller hela "alla är sin lyckas smed" och sen predikas det om att alla kan, alla kan förändra sin situation, alla kan bättre, du kan om du vill!
Det som glöms bort där är samma sak, det är inte enkelt. Jag försöker rätta till mitt liv, utbilda mig, skaffa mig ett jobb, köpa lägenhet och så vidare, men det kommer att ta tid, jag räknar med att det kan vara slutfört och verklighet om si sådär 6-8 år. Men när det pratas som lyckosmeder, positiva tänkare och känslomässiga ansvarstagare så lämnas tidsperspektivet och allt jobb som det kräver helt utanför, det ska låta snabbt, enkelt, bekvämt och billigt, som en reklamfilm för McDonalds.

Det är egentligen inte särskilt underligt, om det skulle läggas fram som "du kan bli lycklig, glad, leva ett mer tillfredsställande liv och få allt du drömmer om, det enda som krävs är några år av hårt arbetande och konstant personligt rannsakande" då har du förlorat 90 procent av dina åhörare, människor är lata och bekväma, läggs det fram som en snabbfix så tilltalar det dem allra flesta. Vi vill ha största möjliga resultat med minsta möjliga ansträngning.



Tjugo kommentarer är bättre en tvåhundra förbipasserande

Kategori: Blogg

Jag kommer ihåg när jag började blogga, då tyckte jag att det roligaste var besöksstatistiken. Var det 25 besökare än dag istället för de vanliga 20 så tyckte jag att det var kalas. Ju längre jag har bloggat ju mindre bryr jag mig om den där statistiken, det är inte mängden på läsare som spelar roll, det är vilka som läser som egentligen är det intressanta. Man kan ju tex genom spam eller överdrivet deltagande överallt skapa sig en ström av tillfälliga besökare, folk som stannar i 10 sekunder och sen aldrig kommer tillbaka.

De roligaste läsarna är givetvis de som kommenterar, att få feedback och reaktioner på det man skriver är ju det man "får tillbaka", oavsett om de håller med eller inte, man ser ungefär vilka som läser och man lär sig att känna igen vem som tycker vad. Hellre 20 läsare som faktiskt läser det som skrivs och som (kanske) kommenterar än 200 som bara tittar in och sen försvinner. Man har ju inget utbyte alls med engångsbesökare som bara blir en siffra i statistiken.

I alla fall det jag skulle komma till är att det är skitkul att det ändå finns en del som kommenterar och är med och diskuterar, jag läser alla kommentarer (även om jag kanske inte alltid hinner eller kommer ihåg att svara) jag såg i min högst vetenskapliga läsarundersökning att det fanns ett par stycken som inte riktigt kände sig välkomna att delta i diskussioner eller att kommentera, men det är ni.

Här får alla vara med
:)

Va?! Jag som trodde...

Kategori: Samhälle

Att sverigedemokraterna var värsta genuspedagogik förespråkarna!!! Eller inte.

Under "Jämställdhet och ökad trygghet för landets kvinnor" så kan man läsa att något som borde avvecklas är genuspedagogiken:



Bara att de ens tror att det handlar om att experimentera med någons könsidentitet visar på att de inte har en aning om vad de svamlar om. Med tanke på att SD skriver "I vårt Sverige respekterar man det faktum att de flesta män och kvinnor är olika av naturen och ser det därför inte som ett problem att män och kvinnor ibland kan ta olika utgångspunkter eller göra olika livsval, så länge dessa val är frivilliga. I vårt Sverige är alla barn fria att självständigt forma sin könsidentitet utan inblandning från staten" så ger de svenska folket lite väl mycket credd, för vi gör som alla andra gör, inte som vi själva vill. Vi anpassar oss efter förväntningar och invanda mönster. Vi behöver en push i röven för att inse att vi har fler möjligheter, att vi faktiskt kan välja själva och inte bara följa resten av skocken.

Jag tror att SD strävar efter ett lite lagom dumkonservativt samhälle där kvinnor och män vet sin plats. Jag tror inte att SD strävar efter utveckla den svenska jämställdheten, jag misstänker snarare att de gärna skulle vilja avveckla den.

Varför ska människor med barn ha förmånen att gå hemma och dra benen efter sig och bli försörjda av staten?

Kategori: Samhälle

Jag skiter i om folk är hemmafruar eller arbetar men i vissa fall, som när jag läser dumma kommentarer som den här:
"Det är tråkigt att man inte ser det jag gör som ett arbete, att det inte värderas högre. Jag arbetar som en dagmamma, fast jag tar hand om mina egna barn. Jag skulle önska att man fick mer uppskattning, eller betalt, för att ta hand om sina barn, men nu är det inte så" Från en artikel i svd, så känner jag bara avsmak inför hela hemmaförälder grejen. Varför ska människor med barn ha förmånen att gå hemma och dra benen efter sig och bli försörjda av staten? Vem fan har lust att jobba och betala inkomstskatt som i sin tur betalas ut till folk som inte VILL jobba?

Det är inte ett jobb att ta hand om sina egna barn, tycker man det så är man antingen lat eller så har man skaffat för många barn.

Jag har skrivit om det här förr:

- Diskriminerade hemmaföräldrar
- Är det ett yrke att vara hemmafru?
- förskola är en service som samhället erbjuder, om man väljer att inte nyttja servicen så får man stå sitt kast

förskola är en service som samhället erbjuder, om man väljer att inte nyttja servicen så får man stå sitt kast

Anser du att ditt förhållande är jämställt?

Kategori: Genus & jämställdhet

Alla är jämställda nu för tiden, i alla fall om man ska tro vad folk säger. Så jag undrar, anser du att ditt förhållande är jämställt? Givetvis så kan frågan definieras ganska fritt, det är vad du tycker som räknas. Jag är mest nyfiken på hur andra upplever jämställdheten i sina förhållanden och äktenskap.

Omröstningen Anser du att ditt förhållande är jämställt? är en tjänst från fnul.se där du enkelt kan skapa din egen läsarundersökning!

Det är som att strö paljetter över en bajskorv

Kategori: Tankar & funderingar

Ibland så skrivs det om inredningshysteri, alla ska tydligen ha mani på att renovera, shoppa möbler, tapetsera och pussla click golv. Inte så värst konstigt egentligen, för det första så bombarderas vi med inredningstidningar och inredningsprogram för det andra så är det roligt och ofta väl värt pengarna eftersom att man lever i det och bidrar till att vardagen kanske känns lite finare (eller mer väldesignad, eller vad man nu strävar efter), för det tredje så ska väl hemmet vara i icke-skäms skick ifall att man vill bjuda hem någon, och när alla andra köper plankor, spackel och Ikea möbler för hela lönen så är det lätt att känna sig manad att göra det samma.

Nu hade jag kunnat skriva något analytiskt och eftertänksamt om att det är ett symptom på den ytliga tiden vi lever i eller att folk försöker att fixa sitt inre genom att renovera det yttre, men det kommer jag inte att göra, för de som lever upp till det är förmodligen extremfall med svagt psyke.

Det finns ingen inredningshysteri i hela världen som kan få min sketna lägenhet att se sådär äntligen-hemma-pimpad ut, det är som att strö paljetter över en bajskorv. Köksluckorna är paj, tapeterna sjunger på sista versen och golvet är grå plastmatta (original från 1970 någon gång). Det gör inget för jag ska tjäna mycket pengar sen, och jag vet precis vad jag ska göra med mina pengar...

Jag ska köpa mig en lägenhet som jag ska spika och måla på. Inte för att det ska se reppresentabelt (stavning på den?) ut eller för det ska imponera, inte för att jag läser inredningstidningar eller ser på inredningsprogram. Jag vill helt enkelt skapa mig en miljö som jag trivs i som jag känner mig, bekväm, hemma och harmonisk i. Ett hem, inte bara ett hus. Det är ju det som är tjusningen med att leka amatörmässig heminredare, man kan skapa sig en förlängning av sitt inre, det är enda stället i hela världen där det kan se ut precis som man vill, utan kompromisser eller tanke på att någon annan än en själv ska trivas.

När jag tycker att det suger balle att bo här eller att det ser förjävligt ut eller när jag kommer på hur jävla tråkigt det kan vara plugga, då tänker jag på allt skräp som jag ska köpa sen för mina massor med pengar, jag tänker på fina gardiner, stora kuddar, blommiga tapeter (jag ska bara sälja in den för Rodde), stor soffa och fina te koppar.

Bvc ska inte aktivt dela ut dåligt samvete gratis

Kategori: Om föräldrar & barn

Magda skriver om att allt färre mammor helammar, hon tycker att bvc ska ta sitt ansvar istället för att mesa. Jag håller väl kanske inte riktigt med. Det kan vara både positivt och negativt att färre helammar, positivt om det är fler som känner att de vågar göra det som känns bäst, även om det strider mot normen, negativt är det i fall att det är en massa mammor som vill helamma men som får kassa råd och dåligt stöd när de får problem med amningen.

Jag tycker att bvc (barnavårdcentralen) ska hålla sig neutral, de kan leverera fakta och för och nackdelar men personliga åsikter och värderingar får bvc personalen faktiskt lämna hemma. Sen tycker jag att det är viktigt att sjukvården ser till att dess personal har färsk information och att det inte bara pumpas ut att amning botar cancer, gör att bebisar kan flyga och aldrig blir sjuka, det ska finnas belägg för informationen inte bara kvalificerade gissningar. Jag har en ganska slapp inställning till amning, jag skiter i om folk ammar eller inte, jag vill inte amma och det duger för mig. Men jag har väldigt svårt för hela "vill du inte ge ditt barn det bästa" (givetvis sagt i besk ton) och allt annat skuldbeläggande som mammor som inte fick till eller valde bort amningen får stå ut med.

Det bästa är väl att försöka ta reda på om mamman i fråga vill amma eller inte, vill hon det så ska de givetvis tala om att hon kan få all den hjälp och det stöd som de kan erbjuda och peppa på och så vidare, men är det en kvinna som har fått nog, inte vill försöka mer, eller ens förska alls så ska dem respektera det och inte försöka berätta om alla mirakulösa (och ibland rent påhittade) saker som amningen kan åstadkomma. Någonstan får man ju ändå respektera att en kvinna som har fått barn är en människa, en egen individ och inte bara ett gigantiskt mjölkpaket som barnet tvångsmässigt ska få parasita på.

Även korkade människor växer upp tillslut, även om en del förblir idioter

Kategori: Samhälle

Jag har tänkt på det där med att SD får så höga siffror (av speciellt unga, under 18 år) i undersökningar på tex Facebook, på sätt och vis är det inte särskilt underligt, jävligt tråkigt,men inte särskilt underligt. Jag kunde vara jätterasistisk när jag var yngre, utan att jag självförstod att jag var det. Jag och en kompis hade ett stående skämt, vi sa "glad påsk" till kvinnor i slöja, jävligt smaklöst och puckat när man ser bakåt på det idag, men när jag och min kompis var 14 år och fattade ungefär nada så tyckte vi att det var ett harmlöst och småroligt skämt. På samma sätt som att det var kul att skratta i kyrkan, kasta äpplen på bussen och lägga sniglar på bilvägen, det var roligt för att det var förbjudet. Det handlar om att man är omogen, barnslig och gör saker bara för att man inte får eller för att provocera.

Dem flesta kommer att växa ifrån det, åldergruppen 14-17 kommer att vara 18-21 år gamla till nästa val, till dess har många av dem ha frisknat till och blivit smartare och kommer att veta bättre, om ungdomar mellan 14-17 skulle rösta om i fall att vi skulle betala någon skatt alls, eller om vi ska ha fri sjukvård eller om det ska finnas någon skolplikt så skulle de siffrorna också se helt vansinniga ut, det är jag rätt övertygad om.

4400

Kategori: Tv-serier

Jag och Rodde såg precis sista avsnittet av 4400, serien är verkligen skitbra, intressant och spännande, men det där förbannade slutet... Dem lämnar det helt oavslutat tycker jag. Det känns som att dem lämnade det "öppet" för att det kanske, eller kanske inte skulle bli en 5:e säsong, vilket det inte blev.

Serien är helt klart sevärd, men jag är helt allergisk mot halvdana avslut. Fan vad frustrerad jag blev.

Kaagaard Kristensen X 4

Kategori: Personligt

Jag tycker att det är lite roligt när folk på internet ibland får för sig att jag, Emma och Elin är samma person. Så kommer frågan "hur många finns det av er egentligen?!" ungefär som att vi vore kloner, flera av en och samma person.

Vi har faktiskt en bror också, men han blir inte ihopblandad med oss, han är 16 år och gillar mer att skriva med någon av alla sina 567 MSN "bekanta" än att läsa och kommentera i bloggar.



Oskar gillar röda ballonger

Kategori: Oskar

Idag var jag, Rodde och Oskar i skärholmen, på vägen från tunnelbanan så tog Rodde en lapp från någon av de där politiska påprackarna som står på torget och hänger, sen gav han lappen till Oskar. Någon minut senare så kommer det fram en trevlig afrikansk man som talade väldigt entusiastiskt om socialdemokraterna "Socialdemokraterna är det bästa parti! De står för solidaritet, att hjälpas åt och hjälpa de som har det svår..." ja ni fattar. Han gav mig en lapp och sen gick han.

Han lyckades imponera Oskar ganska duktigt i alla fall, för han slängde lappen han fick av Rodde, ryckte socialdemokratslappen ur min hand och ropade "Jag slänger gamla lappen! Den här vill jag ha! Hos dem ska vi hämta ballonger sen också!" Sen sa han att han skulle "rösta på de röda!" när han blev stor.

Fan vad barn är lättcharmade.

Morgon svammel

Kategori: Vardagligt

Oskar är i skolan, jag gillar hans skola. Inte för att han får leka med sina kompisar eller för att skolan är bra, jag gillar hans skola för att jag får fyra timmar varje dag när jag är fri från barn, sen blir han trött på kvällen och somnar tidigare, det ger mig 2-3 timmar till, innan Rodde kommer hem, 2-3 timmar när jag kan göra vad jag vill och se på vad jag vill. Från 0 timmar om dagen med egentid till 6-7 timmar. Det mest praktiska kommer att bli när mina kurser börjar i oktober, jag kommer typ kunna göra klart alla mina uppgifter på ett par veckor med så mycket "fritid". Att Oskar går i skolan kommer att underlätta att jag ska gå i skolan.

Det man inte vet har man heller inte ont av

Kategori: Om föräldrar & barn

Det ses ofta som ganska kontroversiellt med kvinnor som inte vill skaffa barn, det SKA liksom vara en livslång dröm att bli mamma. Man ska spara pinnen med det blåa pluset, längta, räkna dagar, mysa sig igenom barnklädes avdelningar och babyland, läsa vi föräldrar och ha en t-tröja med det där jävla "BEBIS" trycket på.

Jag har läst diskussioner i forum där vissa kvinnor får frispel för att någon säger att hon inte vill ha barn "DU vet INTE vad du MISSAR!!!" är ett rätt vanligt argument.

Självklart så vet man inte vad man missar om man inte provar, men det resonemanget innebär ju att du borde ha analsex, hoppa bungyjump, springa naken genom stan, knarka, bli magpumpad och röka, för har du inte testat så vet du ju inte vad du missar.
Problemet med att "testa" att skaffa barn är att det inte finns någon ångerrätt. Jag tror inte att det är många som ångrar sina barn, jag tror nog att det till och med är extremt sällsynt, men däremot så kan man älska sitt barn och gilla att vara med sitt barn men ändå ogilla situationen man har försatt sig i. Det är mysigt att göra roliga saker med sina barn, gå på skansen, se på film och äta lösgodis tillsammans, lyssna på deras (ofta) ganska underliga resonemang och tankar, det finns mycket som är roligt, givande och mysigt med att ha barn.

Det finns mycket som inte är särskilt roligt, givande och mysigt med barn också. När man står i hallen och skriker "SLÄPP DÖRRPOSTEN NU! TA PÅ DINA SKOR NU FÖR FAN!" för nittioelfte gången och ungen bara skakar på huvudet och håller i som att det gällde livet. Det är omysigt med magsjuka barn som kräks i nya soffan (eller i sängen och "glömmer" att berätta om det, sätter sig i soffan och lägger en pizza till), det är rätt jobbigt att behöva vara på jour tjugofyra/sju bli väckt på natten, tjat om mackor mellan måltiderna, gråt i mataffären, kritmålningar på nya tapeterna och att slita röven av sig och sen är tacken "jag hatar dig, du förstör min liv!!!". Att vara förälder är givetvis fyllt av gråzoner, precis som allt annat. Den som påstår att livet som förälder bara är sockervadd och underbart hela tiden har antingen bara haft barnväldigt korttid, knarkar eller ljuger.

Att barn bara är barn en väldigt kort tid tycker jag är svammel på hög nivå, det känns som att Oskar har funnits i 200 år, det är inte bra eller dåligt, det är bara länge. punkt. Att påstå att barnlösa  har innehållslösa liv är  ju också ganska mycket skitsnack, det är upp till var och en vad man värdesätter och vad man vill fylla sitt liv med, någon kanske skulle känna att livet skulle vara innehållslöst utan barn, en annan kanske känner att livet skulle bli ruskigt överbefolkat med barn. Alla människor är olika. Jag tror att de som blir upprörda känner att deras eget liv får sig en känga när någon anna vill göra annorlunda än vad dem själva har valt att göra.

Sen så är det ju oftast ok att män är eviga ungkarlar som inte vill ha barn som lever bara för sig själv och ingen annan, en kvinna som gör det samma ses som en läskig katt-tant som aldrig kommer få knulla, som kommer trilla av pinn ensam och få ansiktet uppätet av de omatade katterna.

Vad betyder "att inte ha råd"?

Kategori: Tankar & funderingar

Först vill jag bara säga: Jag är INTE mot tidigt dagisstart, jag tycker att det är okej att lämna 1-åringar på dagis, så länge inskolningen får ta sin tid och man ser till att barnet känner sig tryggt. För det andra så vet jag att det finns de som inte har god ekonomi, som inte kan skära ned mer än vad de redan har gjort, så ingen behöver känna sig manad att försvara sig eller förklara att fattiga människor finns, för det vet jag.

Nina Ruthström skriver om sen dagisstart och att det faktiskt är så att de flesta skulle ha råd att skjuta upp dagisstarten om de bara var beredda på att göra avkall på en del av deras konsumtion (alltså att sluta handla så jävla mycket och dra på sig onödiga utgifter, på ren svenska). De allra flesta hävdar att de inte har råd, samma visa brukar man få höra från aspirerande hemmaföräldrar som tycker att staten ska ge dem lön för att ta hand om sina egna barn (de vill alltså leva på bidrag). I många fall tar jag det där "VI HAR INTE RÅD!" med en nypa salt, vad betyder egentligen att inte ha råd? Jag tror att det i väldigt många fall handlar om att man inte är beredd att göra avkall på en del av sin konsumtion, det är ren ovilja till att sänka sin levnadsstandard något för att kunna vara hemma med barnen eller för att kunna ha en något senare dagisstart.

Vi lever snålt som fan. Vi sparar pengar och tar de genvägar vi kan för att det ska fungera.

Så här gör vi:


- Vi lever på en lön (Roddes 16 000-18 000 :- efter skatt) mitt studielån och studiebidrag använder jag just nu till att betala av gamla skulder.

- Vi bor i en lägenhet på 42 kvadrat, Oskar har eget rum, vi har vår säng i vardagsrummet och vår hyra är på 3800:- sen betalar vi el, tv-licens och övrigt skit, våra räkningar är på runt 5800 - 6200 kronor i månaden. Vi har ingen hemtelefon (sparar oss ungefär 400 :- i månaden), ingen kabel tv (sprar 299:-) och ingen internet (sparar 199:-) vi kopplar upp oss på någon av grannarnas och laddarned det vi vill se, alternativt streamar från tex tv3 play, en kabel från datorn till tv:n, sen är det samma skit som att se på kabel tv, fast gratis. Vi använder mobiltelefoner med kontantkort och båda ringer ungefär för sammanlagt 400:- i månaden. När vi hade mobilabonemang och hemtelefon så var våra telefonkostnader på ungefär 1100:- i månaden.

- Vi köper mat för ungefär 3000:- i månaden, vi handlar bröd i kiosken i vårt hus de säljer sånt där bröd som är dyrt i affären (typ skogaholmslimpa, lingongrova) för 10:-, vi handlar mycket på lidl, öb och rusta, bara genom att köpa bröd i kisosken, mjölk på lidl och städ och hygien produkter på öb och rusta så sparar vi 200-300:- i månaden. Vi äter mycker fryst kyckling och fisk, det är betydligt billigare än rött kött. Vi handlar noll ekologiska varor, det sparar en hel del pengar. Om man bara kollar runt lite och passar på när det finns erbjudanden så kan man spara en del pengar.

- Vi köper bara billiga kläder till Oskar, sällan plagg som kostar över 150:- för några dagar sedan fick han två par nya jeans, två nya t-shirtar och en tjocktröja, totalt gick det på 500:- inget av det var på rea, man hittar om man letar, nästan alla affärer som säljer barnkläder har vissa plagg som kostar nästintill ingenting. Vi handlar mycket på rea, förra året så köpte jag Oskars vinter jacka för 200:- på rea, täckbyxor för 20:- (!) på rea på ica maxi och mössa och vantar gick på strax under 100:-.  Oskar får nya kläder flera någer om året, han har inte slitna eller för små kläder och vi lägger väl runt 300:- i månaden i snitt på kläder till honom. Jag har gjort superfund på indiska flera gånger, ett år köpte jag en kimono och en kofta som skulle ha kostat 998:- för båda, jag betalade 98:-.

Dyr heminredning är lyx och överflöd, inte ett behov (oavsett vad du har fått itutat av tidningar och tv). Samma här vi rea shoppar, och handlar mycket på ikea. För ett par år sedan köpte vi en ny säng från ikea, vi betalade runt 2500 för resårmadrass, sängben, bäddbadrass och hemleverans, den är helt ok, inget lyx men man sover gott. Våra två soffbord har jag betalat 100:- (för båda, de behöver dock bytas ut) sängkläderna som jag och rådde använder (två sett som vi byter mellan) skulle ha kostat runt 1200:- jag reashoppade dem för 400:- och så vidare, den som letar den finner.

Vi brukar inte åka på gemensam semester, jag åker till halmstad ett par gånger om året (med SJ) Rodde åker på sista minuten utomlands ungefär vartannat år. Jag, Rodde och Oskar brukar göra "utflykter" några gånger om året, i år har vi varit på kolmården och på grönalund det har gått på totalt runt 2000:- när jag och Oskar var i halmstad så badade vi på brottet (utomhuspool) eller hängde på stranden, båda sakerna helt gratis.

Vi äter ute ungefär en gång i veckan pizza, McD eller kebab, det blir inte direkt några pengar att prata om, runt 600:- i månaden. Vi köper inte hämtkaffe eller liknande och vi äter inte på restaurang (Rode är kock, han kan laga maten hemma om vi nu vill ha sån mat). Vi köper sällan tidningar (man kan läsa om nästan vad man vill på internet) och vi hyr aldrig film (det laddar vi ned).

Jag plankar på tunnelbanan (med gott samvete, för er som undrar) det sparar runt 700:- i månaden, jag har aldrig fått böter (men man ska vara medveten om att det kan hända, jag rekomenderar inte andra att göra det). Behöver jag ens säga att vi inte har någon bil?

Vi behöver inte leva så snålt, vi brukar ha ungefär 7000-9000 över efter att räkningarna och maten är betald, men vi har pengar på banken och om vi vill köpa en ny soffa, tv eller åka på semester så finns det pengar till det. Jag klagar inte så värst, det kallar och går, jag pluggar och vet att om vi håller igen nu så kan vi få det bra sen. Jag tror att ofta så handlar "vi har inte råd" mer om att man inte har orken och lusten att leva snålare, att man tycker att konsumtionen kanske är viktigare. Jag bryr mig inte hur folk gör eller i vilken ordning de prioriterar men det är ganska löjligt att gnälla över att man inte har råd när det egentligen handlar om att man väljer att sätta sig i en situation som gör att man inte har råd. Om du väljer att slösa dina pengar på onödighetskonsumtion och sedan gnäller om att du inte har råd så kanske det är dags att se över prioriteringarna.