Bara så att ni vet...

Kategori: Blogg

Jag är i Halmstad just nu så jag kommer nog att vara ganska lam med att uppdatera, fram tills den 6:e juli eller så.

Det är i såna här fall som jag känner att all systerlighet i världen kan kyssa mitt arsle

Kategori: Genus & jämställdhet

Det har skrivits en del om kroppshår i en del av bloggarna jag läser (Lady Dahmer, Anaiah, Sandra af Munkakvarn, Nina Ruthström och Anki) om riktiga feminister som rakar eller inte rakar sig, om rakning bara är ett val baserat på rådande skönhetsideal och så vidare.

Självklart så har vi kommit på iden att raka oss eftersom att vi har blivit påverkade av skönhetsideal, ingen vore religiös om ingen påstod att gud fanns liksom. Men jag är inget offer, jag rakar mig när jag känner för det om jag känner för det, valfritt. Jag är rätt trött på hela offergrejen överhuvudtaget, bara idioter gör saker som de inte vill för att passa in. Jag tycker om att sminka mig, raka mig och att fiffla med mitt hår, förändrar jag världen om jag låter bli? Knappast. Det är något som i allra högsta grad bara påverkar mig, jag tänker inte ta något kollektivt ansvar för att bana väg för de som vill vara helt naturliga, det är inte min kamp och absolut inte mitt ansvar. Det är i såna här fall som jag känner att all systerlighet i världen kan kyssa mitt arsle.

Om jag rakar mig, sminkar mig eller inte är en riktig ickefråga, det är min fejja och mina ben, mina armhålor och med dem gör jag vad jag vill, precis som att alla andra borde kunna göra vad de vill. Det viktiga är att alla ska ha rätt att vara precis som de vill, inte att alla ska passa in i en ny snäv mall för vad som anses vara "riktiga kvinnor". Vill du inte raka dig så får du utkämpa ditt eget krig. Jag tycker inte att riktiga feminister strävar efter nya ideal, då är man snarare en femifascist, hela meningen går förlorad  i och med att man utesluter alla som inte uppfyller de nya idealen för hur en riktig kvinna ska tycka, se ut och jobba, det är inte frihet. Det är samma grej som när man var liten och man desperat försökte att passa in och ändra på sig själv för att man skulle få vara med, ska det vara så, då känner jag bara, fuck you, då vill jag inte vara med.

Egentligen så kan man ju bunta ihop alla orakade feminister och hävda att det handlar om att passa in i gruppen, för om man ser på folk rent generellt så ser man att folk tenderar att ta efter de andra i gruppen/flocken människor vill passa in och känna att man är hemma någonstans, folk sätter etiketter på sig själva och söker grupptillhörighet. Oavsett om det handlar om blonda silikontuttade tjejer i rosa, Lindexklädda mammor som bakar bullar och har mammafika, alternativa nördar med för stora glasögon och kläder från myrorna eller pälsiga feminister utan smink. Det finns skönhetsideal, men sen finns det "underkategorier" olika grupperingar har olika ideal för vad anses vara rätt. Alltså är håriga osminkade feminister ett ideal, precis som alla andra. Det finns olika tankar bakom olika ideal och man sänder ut olika signaler men ideal är det lik förbannat.


bra inlägg om feminism och utseende

Kategori: Genus & jämställdhet

Anki har skrivit ett bra inlägg om feminism och utseende, och jag håller med henne. Läsvärt.

Jag skulle skriva ett inlägg, men det fanns liksom inget mer att tillägga.

Namninsamlingar

Kategori: Genus & jämställdhet

Det finns en till namninsamling angående barnkläder, den hittar du HÄR.

Har du redan skrivit på i den första? Skriv under i denna med!

På tal om sverigedemokrater och så...

Kategori: Kommentarer



Hur man egentligen tvättar

Kategori: Vardagligt

Jag tvättade idag och jag har precis vikt tvätt. Jag är sämst på att tvätta, om man ska göra rätt så tar det en sån jävla tid, jag blandar allt svart, vitt, färgat och whatever, regeln är "köper du något vitt så tvätta själv eller skyll dig själv" jag sorterar det inte. Det finns nog inga vita kläder i vår garderob, det finns foredetta vita kläder, idag är dem grå eller ljusrosa.

En annan talang jag har är att råka tvätta saker som folk lämnar i fickorna (okej, jag skiter i att kolla i fickorna, det är inte mitt jobb, tycker jag) här är en lista på saker som jag har lyckats tvätta och torktumla:

2 tändare
1 cigarettpaket
1 bankomatkort
massor av pengar, både mynt och sedlar
Roddes viktiga telenummer som han har på tusen små lappar i alla fickor
Roddes knappar till kockrocken (som man måste ta av egentligen)
mitt legg
saker som egentligen ska kemtvättas
Tåget thomas sammlarbilder (jag kände mig taskig och gömde dem i soporna)
1 mascara
och sist men inte minst, 1 gymkort (det gjorde jag idag)

Det är inte synd om mobbare alls faktiskt

Kategori: Tankar & funderingar

Jag läste i wendela om en tjej som har blivit mobbad i 8 år utan att skolan har tagit itu med det, jävligt illa. Jag är jävligt rädd för att Oskar ska bli mobbad. Fast jag kommer inte att sitta och vänta på att skolan ska ta tag i det, de skulle få en chans sen skulle jag ta tag i det själv. Jag skulle prata med deras föräldrar och om det inte skulle hjälpa så skulle jag helt enkelt ta itu med de små svinen själv. Jag skulle vänta på dem när de kom gående ensamma sen skulle jag skrämma skiten ur dem, gärna så pass att de tappar tal förmågan i en dag eller två.

Jag bajsar på om de har problem hemma, adhd, frånvarande pappa eller annan lam ursäkt, det finns inget som rättfärdigar att mobba någon och göra den personens liv till ett helvete. En gång när jag gick i skolan så var det en kille som hällde tvål i mina skor så att jag fick gå hem utan skor, om någon skulle göra så mot Oskar så skulle den snorungen gå hem utan fötter (bildligt talat, självklart). Om jag skulle få en krona för varje gång någon kallade mig fetto/tjockis/fetso när jag gick i lågstadiet eller mellanstadiet så skulle jag ha varit miljonär idag.

Jag känner ingen sympati med mobbare alls, och jag skiter i om de är 45-åriga tanter eller 8-åriga killar, människor som mår bra i huvudet vet att det är fel och gör det inte. Jag skulle inte dra mig en minut för att skälla ut ett barn efter noter som jag hörde mobba, jävlas eller vara elak mot ett annat barn. Jag har gjort det förr, till exempel igår när det var en skitig snorunge som var ett par år äldre än Oskar som sa att han var ful och spottade honom i håret, jävligt svinigt och imbecillt. Det sa jag till honom också.

Dessutom så tror jag inte på att mobbare mår dåligt, jag tror att de njuter av att vara översittare, de livnärar sig på att göra ned andra människor. Mobbing är för en mobbare vad godis är för ett friskt barn. Alltså förtjänar de inga som helst sympatier.

Riksdagsval 2010 på facebook

Kategori: Samhälle

Jag hoppas att det här rimmar jävligt illa jämfört med verkligheten...



Alltså är 30 procent av alla under 18 år dumma i huvudet/skolan misslyckas brutalt med utbildningen eller en kombination av båda.




Sverigedemokraterna är tvåa (2, du läste rätt) totalt  när man räknar in alla ålderskategorier på facebook. Vet folk vad de där konservativa mupparna står för? Jag har skrivit om det förr, här.

Om gud nu är upphovsrättsman till universum så har hen även så till homosexuella och transexuella

Kategori: Religion/Ateism

Något av det värsta som finns är homofober som springer och gömmer sig bakom gud och sin religion. Det är en stor anledning till att jag inte är något stort fan av religion, det är fördomsfulla, äckliga och dåliga människor som kallar sig för religiösa som sprider en massa hat och ogillande omkring sig som gör att jag avskyr religion. De vill gärna få det att låta som att religion är kärlek, gemenskap och goda gärningar som genomsyrar deras tro, i vissa fall kanske det stämmer, men ganska ofta så läser eller hör man dumheter om att trans, bi eller homosexuella är äckliga, onaturliga och behöver botas. Personligen så tycker ju att det är bokstavstroende hjärntvättade fanatiker som behöver botas. Eller avprogrammera.

Jag tycker att homofober är äckliga, vidriga ursäkter till människor. Jag skiter blankt i om någon vill ursäkta dem med okunskap, rädsla eller vad det nu är, är man homofob så är man en dålig människa. Varför är inte okunskap, ignorans och dumhet en synd? Nej just det, för att okunskap, ignorans och dumhet är religionens bästa vän. Den som inte vet bättre kan inte heller säga emot.

Om gud nu är upphovsrättsman till universum så är hen även så till homosexuella och transsexuella, antingen så har gud skapat allt, eller inget. Religiösa kan inte ta världen som ett jäkla smörgåsbord och välja ut de godaste delarna som de gillar och förkasta resten, det fungerar inte så. Vi har religionsfrihet, fine, men ska de religösa ha rätten att kränka och sprida fördomar i guds namn? En god kristen som vill bota de "onormala" är egentligen bara ett medelmåttigt dumhuvud som inte har förmågan att tänka själv.

Om gud finns så hoppas jag att han eller hon kommer att straffa de fördomsfulla med tusen år i ett glödhett helvete.


Nu blev det jobbigt...

Kategori: Vardagligt

Det finns ett nytt avsnitt av true blood ute, men jag får inte se på det för jag har bestämt med Elin och Viktor att vi ska se de två första avsnitten när jag kommer till halmstad nästa måndag, hur ska jag klara att hålla mig? Jag har kollat på piratebay typ 7 gånger "jag villl, jag vill, jag vill!!!" sen tänkte jag "Men jag kan se det och sen låtsas att jag inte har sett det" men fet chans att jag skulle klara det, jag är så där att jag MÅSTE sitta och pekja ut de bra bitarna, typ "kolla nu, kolla! Såg ni!?" alltså så skulle jag avslöja mig själv ganska omedelbart.

Jag kan vänta (tror jag) jag har redan varit inne på facebook och varnat Elin och Viktor för att tjuvtitta, inte fuska!

Ensam hemma

Kategori: Vardagligt

Jag måste tvätta idag, det suger. Egentligen så hatar jag mest att tvätta för att Oskar hatar det, han bråkar, vägrar, skriker och gråter på varje tvättdag "SNÄLLA! jag kan få sitta kvar hemma och se på tv!!" som att jag skulle lämna en 6-åring hemma, eller ännu värre, en 6-årig Oskar som skiter i vad man säger.

Jag har lurat honom och sagt att jag har gått hemifrån, sen har jag hållit ett långt tal om att han inte får öppna i fall att någon knackar, att han inte ens får gå till dörren, sen har jag gått ut och låst dörren och suttit utanför dörren och lyssnat genom brevinkastet för att höra vad han gör, sen knackar jag på dörren. Givetvis så springer Oskar som ett skållat ollon mot dörren och öppnar, opålitlig var ordet.


När kan barn vara hemma själva i 15 minuter egentligen? Jag siktar på 10 år.... ok då 12 år.

Jävla burk jävel!

Kategori: Oskar

Förut idag så försökte jag få upp locket på en burk som inte ville ge med sig så jag svär och har mig för mig själv "jävla burkjävel!".

Då kommer Oskar inspringandes och vrålar "VA! SA DU JÄVLA TURKJÄVEL??! DET FÅR MAN I-N-T-E SÄGA!".


Det tog ett tag att få honom att förstå att han hörde fel, nu hoppas jag att han aldrig någonsin upprepar det han tror att han hörde med tanke på att nästa alla i vårt bostadsområde kommer från just Turkiet.

För några dagar sedan när vi var i kiosken så pratade han för sig själv och så utbrister han helt plötslig "INVANDRARE!" pinsamt högt var det också, sen pratade vi om det och så sa han att han hade hört det på tv, men han hade ingen aning om vad det betydde.

Han brukar gå omkring och använda ord som han inte förstår och ibland blir det jäkligt fel.

Så det är alltså så att män är inte djur, men de fungerar bäst om de blir behandlade som djur?

Kategori: Genus & jämställdhet

Alltså alla har väl hört "män är djur" någon gång, de flesta normala människorna skulle väl avfärda det ganska omgående, men en sak som jag tycker är intressant är att många har en massa finurliga ideer om hur vi ska få män att bli duktiga, genom att muta och berömma dem, precis som man gör med just djur.

För att få dem att vara föräldralediga så ska vi muta och berömma dem med skattefri föräldrapenning och finurliga bonusar i form av pengar, alltså samma princip som att muta och berömma en hund med godis.

För att få män att städa mer hemma så ska vi berömma dem och visa vår uppskattning typ "Vad fint du har städat Lars! Vad glad jag blir, duktigt!" precis på samma sätt som man berömmer en hund som satt på kommando.

Så det är alltså så att män är inte djur, men de fungerar bäst om de blir behandlade som djur? Eller har jag missförstått helt?

Sen fattar jag inte varför män ska berömmas, lockas och mutas för att göra saker som kvinnor har fått göra helt gratis, när vi tar föräldraledighet utan att gnälla eller tjata då är det tyst, men när en man gör det så ska hela världen göra vågen och kasta pengar på honom. Smart.



"Make a decision and stick with it"

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag läste precis ett inlägg i Elin Astrids blogg om när Lady Dahmer blev förbannad på en person som menade på att hon var fet (fast sagt med andra ord) så LD skrev något i stil med att hon som kommenterade behövde snopp (alltså att hon var cranky pga sexbrist, med andra ord). Jag är helt på att man får trycka till, vara otrevlig, göra ned och förminska personer som:

1: skriver eller säger saker enbart i syfte att kränka eller vara elaka.

2: Har idiotiska åsikter och inte ens kan argumentera för dem, och sitter och idiotförklarar alla som inte håller med.

2b: bara är ute efter att mucka bråk och leta fel för nöjesskull.

Givetvis så är det inget att sträva efter att vara odiplomatisk och jävlas tillbaka, men det är inte så att tycker att det är fel heller, skit ska skit ha.


Sen blev det givetvis rabalder över att LD kallar sig feminist och använder "patriarkala härskarmetoder" eller whatever det nu kallas. Jag är inte feminist, jag är ingenting. Jag är Anna, en person, singular. Jag har noll intresse att sätta en etikett på mina åsikter eller mitt handlande i något ämne överhuvudtaget, jag har alltså noll förväntningar att leva upp till, det fungerar. Inget jävla "du är ingen riktig feminist för att du inte jobbar/säger att någon behöver snopp/ städar minst eller mest/ ammar baklänges/ tror på gröna kameler" för med etiketter så kommer förväntningar och förutfattade meningar om vad du ska säga, tycka, hur du ska leva och vad du ska leva upp till. Hoppar du väl ned i ett fack så vill folket i facket gärna se till att du ger fan i att stoppa upp huvudet, en fot eller så. "make a decision and stick with it".

Frihet är inte ett nytt regelverk som säger vad du får säga, hur och vad du får göra och tycka, det är nya begränsningar.

Jag tror inte på att det bara finns en lösning på varje problem, jag tror att det finns fler lösningar som är olika effektiva och tar olika långtid, det finns ingen universallösning för att uppfostra barn, uppnå ett mer jämställt samhälle eller vad det nu kan vara, tror man det så har man snöat in sig på sin sak. Om man tar individualiserad föräldraförsäkring till exempel så ser jag det som att man kan välja mellan att förändra folks attityder och förväntningar inför vem som egentligen ska vara hemma med barnen och vems jobb som är viktigast så att det leder till att pappor tar fler dagar, eller så kan man dela skiten på hälften och så får det leda till att folket får ställa om sig i efterhand. Jag tror att första alternativet fungerar om vi pallar att vänta till år 2345 eller så, men andra alternativet skulle förmodligen vara betydligt mer effektivt.

Det är ju populärt att påstå att hemma föräldrar bidrar till att bevara könsrollerna (vilket jag till ganska stor del hålla med om eftersom att det oftast är mammorna som är hemma) men å andra sidan så är nog en genusmedveten mamma som är hemma att föredra över en könstypisk uppfostran av två föräldrar som jobbar, om man nu ska köra pest eller kolera. Jag tror att de värsta konsekvenserna av att vara hemmamamma, de faller på mamman, kass pension, ingen egen inkomst, man blir beroende av personen man lever tillsammans med och så vidare.

Jag har funderat en del på det där med hemmaföräldrar, är det bara när mamman i ett hetroförhållande är hemma som det är förkastligt, är det lika illa om pappan är hemma? Är det mer eller mindre ok om ena mamman i ett lesbiskt förhållande är hemma? Om en man i ett homosexuellt förhållande är hemmaförälder, är det samma sak?




"barn får hjärnskador av dagis och kommer att må dåligt i framtiden"

Kategori: Om föräldrar & barn

Lady Dahmer skriver om barn och dagis. Jag tycker alltid att de där diskussionerna flippar ut åt båda hållen, i slutändan så gapar ena sidan "barn som börjar för tidigt på dagis får adhd, psykiska problem, finnar och de blir arbetslösa brottslingar som slår gamla tanter!!!" andra sidan gapar lika illa "barn som inte går på dagis blir socialt efterblivna, tröga, outbildade och tror på tomten fortfarande i 35-års åldern i större utsträckning" ungefär. Sen om man börjar leta runt lite på internet så finns det givetvis en massa bevis för att alla har rätt.

Det är ett ämne som inte går att diskutera utan att någon (en hel del i ärlighetens namn) tar åt sig, det går inte att föra en generell diskussion om dagis, för alldeles för många tar det personligt. Jag tror till stor del att dagis eller inget dagis, whatever, det finns bra och dåliga saker med båda. Jag tror inte att barn till normala föräldrar blir socialt efterblivna, får adhd, pressas att utvecklas eller inte utvecklas av varken det ena eller det andra. Jag tycker att "1-åringar som gråter så att det skär i hjärtat" är rena rama skuldbeläggandet, precis som att "ditt barn kommer inte att utvecklas normalt socialt" är det.

Om någon känner för att skriva typ "barn behöver sin mamma tills de fyller 12" eller något annat jävla dumt, gå raka vägen till skammvrån istället och tänk över om det är något du skriver för att hävda dig själv eller för att det är sant.

"Davids mössa" effekten

Kategori: Genus & jämställdhet

Igår började jag och min syster prata om att folk hade sagt "Hur kan du låta David ha mössa inomhus" till henne, David är hennes sambo, inte hennes barn. Nu ska vi inte bara mata dem, städa efter dem och se till att de sköter sig, nu ska vi klä dem också. Stackars David som blir idiotförklarad.

Vi pratade också om att när män bestämmer sig för att ta betydligt mindre ansvar för hem och barn så går vi oftast efter dem och plockar upp det som de skiter i. Jag tror inte att det är för att vi har städning och barnskötsel i våra gener, jag tror att det hänger ihop med kommentarer som den om Davids mössa.

Om en man klär barnen i ut och in vända tröjor, försmå byxor och hela frukosten kvar i ansiktet och sen off they go, han städar ganska crappy om ens alls, matar ungarna med onyttig latmaskmat och ger dem godis varje gång de gnäller, skite i mössa på vintern och hoppar över sin vända med soporna, så kommer väldigt få att peka på pappa-Lars och påpeka att han är ett latarsel, istället så pekas det på mamman "hur kan hans mamma låta honom..." eller "Varför tar hon inte ut soporna?" eller "hon tar inte hand om sina barn". Kvinnor plockar alltså undan och springer efter och rättar till för att vi får skulden för deras misstag och lathet annars.

Jag kan vara helt ärlig och säga att ibland när Rodde klär Oskar så ser han ut som en liten luffare och visst fan rättar jag till det för jag vet att det är jag som får skämmas annars, för det är jag som kommer få skulden för att Oskar ser ut som en luffare. Vi hålls i schack genom att det spelas på våra skuldkänslor, vår skam och vårt självförtroende som föräldrar, mamman ses oftast som huvudförälder och ytterst ansvarig för hemmet (oavsett om det är sant eller ej) därför får vi skulden för hela familjens misstag.

Jag tror stenhårt på att det är därför som en hel den kvinnor springer efter sina män och daddar med dem, det blir liksom vårt rykte och anseende som människor och föräldrar som står på spel. Jag har alltid fått skulden för både mina och Roddes misstag, av någon outgrundlig anledning så står han alltid med ryggen fri.

I de förhållanden där kvinnan tar hela föräldraledigheten så är det oftast kvinnan som pekas ut som boven, vilket säkert stämmer i en del fall med tanke på att många kvinnor inte vill dela med sig, men hur ofta får män skit för att de är mesproppar som inte står på sig och kräver sin rätt till en del av föräldraledigheten? Aldrig? Självklart så är det kvinnans ansvar att tvinga mannen och sätta honom på plats så att han tar sitt ansvar, lever du ihop med en oansvarig person så är du dum i huvudet, men det oansvariga dumhuvudet står som vanligt fri från skuld.

Livet är inte lätt

Kategori: Oskar

Jag sitter på balkongen och Oskar kommer utspringandes och är skitförbannad och skriker:

- AAAAANNNNNNNAAA!!! Datorn har fuckat upp sig så nu fick jag stänga av den!! Sen kom det en fluga i min mun!! Jag spottade honom!!!

Sen vände han och sprang in igen.

Tycker du att det är någon skillnad på kommentarerna beroende på om det var en pojke eller en flicka på bilden?

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag har jämfört kommentarerna under inlägg under Bambis blogg för att se om det finns någon skillnad mellan hur folk har kommenterat på bilder föreställande Bambis som och dotter. Jag har bara tagit ut delarna som kommenterar på barnets utseende, egenskaper eller personlighet (annars skulle det bli oläsligt och hur mycket text som helst). Jag har jämfört kategorierna Zack 4-6 månader med Leah 0-2 månader, för det är det närmsta i ålder som finns.

Jag har slumpmässigt valt ut några inlägg och sen har jag klippt ut kommentarer eller delar av kommentarer och klistrat i listorna, jag har INTE ändrat något i kommentarerna, och om jag har sett samma kommentar typ "åh så söt" och "så söt" så har jag bara tagit med den ena av dem.

Självklart så har jag frågat Bambi om det var ok först (Tack för att jag fick experimentera med dina kommentarer Bambi! :))



Zack (Zack 4-6 månader)

"busunge! han är så fin i den bodyn!"
"Gud vad söt!"
"hihi man ser lite busfröet i ögonen"
"My goodness, så söt han är...:-)"
"Meeeen söte!!! :)"
"vilken söt bild....:)))"
"Nä vad gulligt!"
"Söt pojk ni hade!"
"du är ju förälder till en söt liten krabat ser jag. =)"
"Söt grabb du har. Riktigt charmtroll"
"så söt han är"
"så himla go han ser ut!"
"HAHA, SÅ FRUKTANSVÄRT SÖT!"
"myskillen!"
"Vilken liten sötnos du har där hemma"
"Vilken lite goding han är! :)"


Leah Leah 0-2 månader
"Hon är verkligen DOCKSÖT lilla Leah"
"Söt hon är!"
"Vilken otroligt söt mun hon har! Urgullig!"
"Otroligt så söt Leah är."
"Tihi, guuud så söt hon är :)"
"Så fin och söt"
"Super söt bebis du har"
"Fin hon är"
"Gud vad gullig hon är!"
"naw vilken söt bild :))"
"aw lillan då, så söt!"
"Hon ser verkligen ut som en liten docka!"
"Ljuvlig är hon!"
"Hur söt är då inte lilla Leah !!!"
"Så söt lilla Leah är!"
"Men ÅÅÅÅHHHHH sån vacker bebis"
"Hihi, sjukt söt är han!!!:)"  (Ja, det stod faktiskt han, inte lätt när ett barn har grön tröja :P)

Jag tycker att skillnaderna är:

1: Alla kommentarer under bilder på Leah som syftar till utseende, egenskaper eller personlighet, handlar om hennes utseende, Zack har bara 11 av 16 som kommenterar hans utseende.

2: Det finns kommentarer om Zacks förmodade egenskaper (charmtroll och goding tex) jag hittade inga sådana kommentarer under bilder på Leah däremot så fanns det ett par kommentarer där hon blev jämförd med dockor.

3: Zack omnämns som krabat, grabb och kille, Leah omnämns oftare vid namn (vilket Zack inte blir) och det nämns flera gånger att hon är liten (vilket inte heller skrivs om Zack, kan ha att göra med åldersskilnaden)

4: Kommentarer om Leah innehåller fler "naw, aw, ååh, tihi, hihi".

(Bambis kommentar: Kanske ska tillägga att jag har klätt båda två likadant. Så det enda som egentligen skiljer dom åt är att läsarna vet att Leah är en flicka och Zack är en pojke. Utseendemässigt (även kläderna) så är dom extremt lika....)

Tycker du att det är någon skillnad på kommentarerna beroende på om det var en pojke eller en flicka på bilden?


Jag tror att alla människor behöver utrymme att vara ett jag istället för att bara ingå i ett vi

Kategori: Tankar & funderingar

För ett tag sedan så började jag och en kompis diskutera om man egentligen behövde något annat än att finna någon att älska som älskar en tillbaka. Jag uppfattade det som att min kompis tyckte att det borde vara ungefär det och sen är man nöjd. Jag fungerar inte så, det räcker inte för mig. Jag är inte beredd att hänga upp hela min lycka på en enda person, jag tror inte ens att det skulle ge någon utdelning i längden. Jag behöver kompisar, jag behöver få göra saker jag drömmer om, jag behöver utrymme att bara få vara och göra som jag vill. Familjelivet är inte den ultimata lyckan för mig.

Skulle jag vara tvungen att välja bort saker för att det skulle fungera för mig, Rodde och Oskar som familj så gör jag det, självklart, men det byter inte att jag skulle göra det med glädje och det skulle definitivt inte bidra till att göra mig lyckligare. Men vissa uppoffringar får man kanske lära sig att leva med. Jag vill utbilda mig, träffa intressanta människor, lära mig nya saker, uppleva och se nya och intressanta saker, jag behöver mer än bara Rodde, och jag är definitivt inte på att ända på mig eller vad jag vill göra med mitt liv för att sitta av mitt liv och vara hemma och leka hus.

Om jag ser till vad jag har sett och vad jag har erfarenhet av så är det alltid kvinnor som ska ändra på sig och offra sig i förmån för familjen, så att mannen kan starta företag, satsa på karriären, vila ut efter jobbet, leva ut sina drömmar och köpa båtar, motorcyklar och annat skräp att roa sig med. Jag vill inte bli ytterligare en i ledet av självuppoffrande kvinnor som har spenderat sitt liv på att göra livet bekvämt och behändigt för andra. Det räcker inte för mig.

Jag vill ta mig friheten och sätta mig själv på andraplats (efter Oskar såklart) och vara lagom egoistisk, istället för att vara typ nummer 12, efter hem, man, barn, husdjur och diverse annat. Att hitta en man och sen leva mamma pappa barn, jobba på något sketet jobb som egentligen inte intresserar mig, laga mat, hänga i lekparken och ha sporadisk telefonkontakt eller mamma barn fika med bekanta, det kommer aldrig att göra mig lycklig.

Tillslut så kommer man sitta i varsin ände av soffan och glo på svt och inte ha något att säga varandra, strax efter det så blir man förbittrad på varandra för att man har stått ivägen för varandras lycka , det är vad jag tror händer om man tror att allt man behöver är varandra. Jag tror att alla människor behöver utrymme att vara ett jag istället för att bara ingå i ett vi.

Jävla redovisning

Kategori: Personligt

När jag läste Engelska A nu i våras så var jag ju tvungen att redovisa/hålla tal om valfritt ämne på engelska. Typ 2 månader innan jag skulle redovisa så började jag vakna flera gånger varje natt av att jag drömde mardrömmar, inte just om att hålla tal, om allt möjligt, ormar, höga höjder, mördare, monster, allt möjligt. Sen höll jag det där talet för min lärare + en elev (japp 1 elev) världens minsta publik alltså och jag fick till och med sitta kvar på min plats när jag gjorde det. Det gick fruktansvärt dåligt och det kändes som att jag hade en hjärtattack under tiden. Men det är gjort i alla fall.

Problemet är att jag har fortsatt att drömma mardrömmar, jag vaknar minst två gånger varje natt av de där jävla drömmarna, det går inte över och jag kan inte sova ordentligt. Jag har typ permanenta psykologiska skador nu (melodrama på hög nivå, jag vet) det blir inte bättre av att jag tvingar mig själv till att redovisa, hålla föredrag eller tal, det blir värre för varje gång. För någon som inte tycker att det är värre än att man blir lite nervös eller att det fladdrar lite i magen så är det svårt att förstå hur det faktiskt känns, för mig är det nästan en fullblåst fobi, jag får svårt att andas, mitt hjärta slår typ tre gånger så fort, jag mår illa, får ont i magen och det känns ungefär lika lockande som att kasta sig handlöst ut för ett stup, efteråt så känns det inte bättre, för jag vet att det kommer ett tillfälle, förr eller senare, där jag kommer att bli tvungen att göra om det igen.

Alternativ 1 eller 2?

Kategori: Genus & jämställdhet

En vanlig anledning till att pappor inte är föräldralediga är ju att de har ett "himlans viktigt jobb som de måste gå till" och givetvis så är de helt oumbärliga.

Vilket påstående stämmer bäst?

1: Män TROR att de är oumbärliga på sin arbetsplats, de är så fulla av sig själva att de tror att företaget/kommunen/landet de jobbar i kommer att gå under om de är lediga ett tag. Nu har det blivit en generell sanning (tror dem) och vi går på det.

2: Män anses generellt vara viktigare på arbetsplatsen och de ses som oumbärliga. En kvinna blir däremot aldrig oumbärlig, hon kan alltid ersättas med något likvärdigt. Kvinnor är utbytbara, män är alltid one of a kind.

Och så ritade Oskar super mario i paint...

Kategori: Oskar

Oskar ritade tåg i paint

Kategori: Oskar

 

Det sägs ju att barn ska få vara barn

Kategori: Religion/Ateism

Det finns en flicka som jag ser ibland i mitt hus, hon kanske är 10-12 år och hon har heltäckande slöja så att man bara ser hennes ögon. Det är kanske väldigt larvigt av mig, men jag blir fan ledsen varenda gång jag ser henne. Inte för att hon är muslim, inte för att hon bär slöja, utan för att hon är ett barn som inte ens får visa sitt ansikte.

Nu ska någon säkert läxa upp mig med att hon säkert vill ha det så, men den skiten köper jag faktiskt inte. Hur kan det vara ok, här i Sverige, att barn (flickor) ska behöva gå runt och skyla sig? De flickorna bor faktiskt i samma land som alla oss andra, de går i skolan, leker och lever, precis som alla andra barn. Det är förjävligt att vissa barn ska behöva ha det så. Nu kan man visserligen hävda att det är var förälders rätt att klä sina barn hur man vill, men den där huvudbonaden är mer än bara just en huvudbonad, den sitter där i sällskap av skruvade och ojämställda värderingar, fördomar och förtryck. Vill vuxna gå klädda i hijab, niqab, en soppsäck eller helt nakna, det skiter jag faktiskt i, men när det gäller barn så skiter jag inte i det.

Vad är det för tjafs om den där jävla nationalsången?

Kategori: Samhälle

På facebook så finns det femtioelva "låt oss sjunga nationalsången på skolavslutningen/nationaldagen/i duschen!!!" visst borde man få sjunga nationalsången, man kan vara hänsynsfyll, sen kan man vara så hänsynsfull att man blir dum också. Ska jag vara helt ärlig så är det ingen fråga som engagerar mig, jag skiter i vilket, kanske för att jag inte är en del av de svenska infödingarna. Jag skulle aldrig gå med i en sån där nationalsångs-facebookgrupp, för kan man få totalt psykbryt över en jäkla nationalsång så ser jag vart åt det barkar, det är bara en grupp med blivande sverigedemokrater som sitter och hetsar varandra, det är vad jag tror.

Seriöst nu, när man gick i skolan, vem fan brydde sig vart man firade skolavslutningen? Vem brydde sig egentligen vad man sjöng? Sjöng du överhuvudtaget? Men nu så är det en fråga som är så viktig att det är värt att starta typ 175 grupper och pages över, intressant.

Det här är säkert väldigt fördomsfullt av mig men jag skulle gissa på att det är samma människor som tycker att negerbollsägandet är viktigt som slår knut på sig själva när de hör att nationalsången är "hotad". Sen gapas det högt om traditioner, ordet tradition får mig att tänka på konservatism, inget som är värt att eftersträva. Varför gör man något bara för att någon annan har gjort det före, den klassiska "om alla dina kompisar hoppade från en bro..." är ungefär det jag tänker när jag hör ordet tradition.

Fan, jag tror att våra barn överlever utan nationalsången och kyrkor på skolavslutningen, om du nu tycker att det svenska "kulturarvet" är så viktigt, sluta att vara en latarslad förälder och lär ut det hemma i så fall. Men visst jag tycker att det är lite i överkänsligaste laget att förbjuda nationalsången. Faktum är att jag aldrig har hört talas om att det skulle ha hänt, har jag missat något?Varför ska vi sträva efter att bevara när vi kan sträva frammåt och bli bättre? De enda svenska högtiderna jag firar är julafton, vilket jag gladeligen hade kunnat avvara med tanke på att jag inte är kristen och sen är midsommar ett utmärkt tillfälle att äta julmat mitt i sommaren och dricka för mycket öl.

Jag tror att det är väldigt dumt att förbjuda nationalsånger och sånt skit för då vaknar en massa småbittra människor med för mycket fritid till liv "nu tog de jävlarna vår nationalsång" sen pekar de på Mohammed, Helin och Mamuth och sen röstar de på SD. Inte smart alls.

Här var det tomt

Kategori: Tankar & funderingar

Fan, livet måste vara svårt när man är lika djup som en jävla vattenpöl efter ett duggregn. Jag blir konfunderad över att det inte finns fler människor som försöker åka pulka på sommaren, för det finns ju gott om folk som borde vara dumma nog.

När jag har sänkt nivån så att jag är ganska säker på att till och med Oskar skulle förstå och en vuxen människa fortfarande inte förstår frågan, då blir jag faktiskt orolig.

Pappor på föräldramöte

Kategori: Om föräldrar & barn

I går var jag på föräldramöte eftersom att Oskar ska börja i förskoleklass/sexårsversamhet/lekis eller vad fan det nu kallas idag. 2 pappor och 20 mammor ungefär, härligt att pappor är engagerade i sina barns skolgång. Rodde jobbade så han kunde inte följa med, men jag har svårt att tänka mig att 18/22 (typ) pappor jobbar kväll, det låter osannolikt. Har det alltid varit så? När jag var liten så trodde jag att det bara var i min familj som pappan inte gick på föräldramöten, jag måste ringa och fråga min mamma någon dag.

Hädan efter så ska Rodde följa med på föräldramöten, så att vi inte blir en sån där familj där pappan bara är en statist.

kock är ett riktigt snoppyrke

Kategori: Tankar & funderingar

Rodde jobbar som kock, det är ett riktigt snopp-jobb. Rodde tror på allvar att män är bättre lämpade som kockar än vad kvinnor är "men kvinnor är väldigt duktiga på att vara kallskänkor" jo då, det kommer raka vägen från Roddes käft det där citatet.

För att inte tala om en del av högen med mansgrisar som Rodde har jobbat med som ropar smarta saker som "kvinnor ska hålla käften och hålla sig hemma" eller när jag ringde dit och en av idioterna svarar "har du råkat slacka på kopplet idag eller" för eftersom att jag inte tycker att det är ok att jag ska vara hemmafru/nanny/billig tillgänglig hora, så är jag "den värsta, dummaste slynan som jag har hört talas om" ett direkt citat från en av Roddes föredetta jobbar"kompisar" han sa också att jag förtjänade att få stryk och att bli rövknullad (må ditt liv bli oändligt svårt och eländigt din sviniga gris) jag tror på fullaste allvar att det är överskott på mangriseri i restaurangbranschen.

Det lustigaste är att de där manliga männen går till jobbet och lagar mat hela dagarna, männen, de överlägset bästa kockarna liksom. Sen bankar sig på bröstet som de primitiva apor de är och sedan tycker de att kvinnor ska stanna framför spisen, det säger liksom allt om den allmänna intelligensnivån.

Eftersom att män är bättre på att laga mat än vad kvinnor är så ska Rodde få en överraskning av mig. Från och med nu så ska han alltid få laga sin egen mat, han ska minsan inte behöva äta fler av mina andra klassens kvinno-middagar. Så ska det förbli tills han ertkänner att han är full av skit.

Gilla!

Kategori: Blogg

Jag tycker att det är roligt med den där "Gilla" knappen på bloglovin, men jag tycker att de borde fixa så att man kan lägga till en sådan ikon under inläggen (jag vet, mycket vill ha mer) det borde gå att fixa.

Men i alla fall, tryck på "gilla" knappen på bloglovin, gärna innan du läser mina inlägg så att du inte hinner ångra dig :)

Folk som tror att de är fattiga

Kategori: Tankar & funderingar

Jag, mina systrar och min mamma startade jordens tjafs om det sist när jag var i halmstad, det började med att jag sa typ "det är lite äckligt med människor som har rätt bra med pengar som gnäller över hur fattiga de är" sen var det igång.

Men jag tycker så, människor har inte vett att se hur bra de egentligen har det. Vissa i min familj tror inte på att vara tacksam för det man har, för allt man har det har man ju fått kämpa för själv. Det ligger en viss sanning i det, men samtidigt så förutsätter det att du bor på rätt sida av jorden, där du faktiskt har möjligheten att påverka din livssituation på det sättet som vi har. Det är lätt att vara kaxig i Sverige.

I alla fall, det jag tycker är lustigt är att det finns vuxna människor som har bostadskostnader på 15 000, ett par (hyfsat nya)  bilar, en garderob som svämmar över, elektronikprylar som skulle göra onoff avundsjuk, dyra möbler, de köper dyr mat (lövbiffs tisdag, fläskfile onsdag och oxfilé lördag), har fickorna halvfulla med fickpengar och ändå så känner de sig manade att tjata om att pengarna inte räcker till, ja, jag tycker att den inställningen är lite vidrig.

Jag tror på att man har möjligheten att påverka sin egen livssituation, absolut, men jag tror även på tur. Om du får ett jobb som du är underkvalificerad för så beror det förmodligen på att ingen sökte samma jobb som dig som var kompetent nog, grattis som fan, vilken tur du har. Hade du en bra uppväxt med bra föräldrar som stöttade dig? Då hade du tur, en trygg och bra uppväxt ökar dina chanser för att bli en välfungerande och produktiv människa ganska ordentligt. Fick du gå i en bra skola när du var liten? Tur. Råkade du snubbla över en bostadsrätt till värsta vrakpriset? Tur. Fick du ett bra jobb genom kontakter? Tur. Mår du bra och alla du bryr dig om är friska och mår bra? Tur. Jag tror att livet är en kombination mellan tur och eget kämpande, däremot så kan man inte skylla på otur, det är bara att borsta av sig och försöka igen. Gör om gör rätt.

Jag tror på att vara tacksam för det man har, oavsett om man är sig själv tacksam, om man är tacksam för att man har fått alla möjligheter i världen, eller vad som. De flesta av oss i Sverige har det jävligt bra till och med när vi har det dåligt ställt.