En bra förebild inspirerar till att vara en bra människa och acceptera och behandla andra väl

Kategori: Genus & jämställdhet

"barn behöver förebilder av båda könen, alltså har barn rätt till en mamma och en pappa" är ett vanligt (och ganska dåligt) argument för att transsexuella, homo- eller bisexuella och ensamstående inte ska få lov att skaffa barn. Den som kom på det argumentet utgår ju ifrån att alla barn kommer att växa upp och bli könsnormativa, heterosexuella kvinnor och män. Rimligtvis så borde ju barn ha förebilder som är av alla olika sexualiteter, olika etniciteter, olika personligheter, religiösa uppfattningar, handikappade, normala, onormala, halvnormala och så vidare. Vilken typ av förebild barn mest "behöver" tror jag beror enormt mycket på vem barnet växer upp till att bli. Självklart så måste det kännas rätt drygt att växa upp i en så där lagom fördomsfull kärnfamilj där alla vet sin plats och sen komma ut som homosexuell eller transsexuell, helt utan förebilder som varken är som en själv eller accepterar människor som är som en själv.

Jag tror att alla människor kan bli goda förebilder, det handlar inte om att du måste spegla hela världen med vem du är och vad du gör, jag tycker att det handlar om att lära ut bra värderingar, att vara en bra människa och att acceptera och förstå att alla människor är olika, unika och att de också har rätt att vara så och att ha förmågan att förmedla det, då tycker jag att man är en bra förebild och det tror jag att alla kan lyckas med, bara man vill. Jag tycker alltså att en bra förebild inspirerar till att vara en bra människa och acceptera och behandla andra väl.

Folk som propagerar för att "barn behöver förebilder av båda könen, alltså har barn rätt till en mamma och en pappa" är per automatik dåliga förebilder, för de fördömer och vill inskränka andra människors rättigheter att leva och må bra, trots att de inte skadar eller förstör för någon annan. Småaktiga svin är sällan bra förebilder.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"spurn domiciles"

Kategori: Blogg

Är det bara jag som har problem med att blogg.se spottar upp såna där verifierings rutor (de där när jag ska skriva av ett eller två blurriga ord) på typ 9 av 10 kommentarer? Sjukt irriterande!

"Torkar av listerna i vardagsrummet, svettigt!"

Kategori: Personligt

Jag har aldrig fattat det där med statusuppdateringar på facebook. Varje gång som jag loggar in så ser jag den där jävla rutan och tänker att jag borde skriva något, fast jag gör det bara typ en gång i månaden. Jag förstår liksom inte vem som skulle vara intresserad av mitt vardagstrams "dammsuger" eller "tvättade precis håret" eller "glömde vattna blommorna igen, fan!" vem bryr sig? Är det någon som bryr sig? Jag är inte så bra på att fatta mig kort, jag behöver många ord. Man kan ju skriva roligare saker, men då tar det ju tid att formulera sig så att det ska låta någorlunda intressant/roligt/spännade, på bloggen så kan jag ju liksom ordbajsa hejdlöst eftersom att jag kan skriva hur långt jag vill.

Fast jag vill också skriva roliga statusuppdateringar på facebook, men jag gör ju inget roligt. Jag skriver, läser, spelar dataspel, sitter i lekparken, dricker te, städar, lyssnar på musik, tvättar, diskar, äter mat, äter godis, lagar mat, köper godis, vattnar tomatplantor, pratar i telefon, har ångest över att jag är dålig på allt, har storhetsvansinne för att jag är bäst på allt, sover, går på toa och ser på tv. Slut. Jag är medelmåttigt vanlig och skittråkig.

Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds (bibeln)

Kategori: Religion/Ateism

Jag läste precis en artikel på aftonbladet om en 43-årig kvinna i Iran som har blivit dömd till döden genom stening, hennes brott är otrohet, något som hon erkände efter 99 piskrapp, dödsdomen är tillfälligt uppskjuten. Det är fördjävligt att sånt här får hända, vad är det för lågintelligenta och efterblivna människor som fortfarande använder sig av ett så medeltida och inhumant straff som stening. Religion är en sjukdom, det är smittsamt och det tar död på folk och det verkar vara svårt att bli botad ifrån. Nu kan man förstår som vanligt hävda att "det är kulturen det är fel på och inte religionen" Jag vidhåller fortfarande att det är religionen som förpestar kulturen och inte vice versa.

Nu kan man sitta och skrocka lite för sig själv över att de är "knasiga de där muslimerna", men faktum är att bibeln (gamla testamentet) också förespråkar stening för diverse småsaker. Det blir givetvis inte mer ok att det står i bibeln bara för att kristna inte stenar någon idag, det vore lika dumt som att påstå att det är ok att vara nazist idag eftersom att det inte finns några koncentrationsläger.

Det är tradigt att människor både är och har varit så oempatiska, vidriga och hämndlystna att de är beredda att tortera någon till döds på grund av en sketen moralregel. Man tappar fan tron på mänskligheten när man läser sånt skit.

Skriv på mot stening HÄR



Monstret har snart inga tänder kvar

Kategori:


Tur är precis vad det är när man får en bebis som är from som ett lamm

Kategori: Om föräldrar & barn

aftonbladet/wendela så står det om småbarn och föräldrar som får sömnbrist, en sömnforskare sägen "Vad föräldrarna inte inser är att sömnbristen är problemet. Därför måste de kämpa för att få minimum fem timmars oavbruten sömn" hon verkar smart den där sömnforskaren, hur fan ska man få det att gå till då?

Oskar började sova minst 5 timmar på raken när han var typ 6 månader, regelbundna tider mitt arsle, försök att förklara för en bebis "mamma är trött nu, så du får knipa käft så att jag kan vila" lycka till... Oskar vaknade typ en gång i timmen, ibland så sov han i hela två timmar, ibland så hade han nätter när han aldrig sov en hel timme innan han vaknade igen. Bebis+sovrutiner=fungerar om du har tur. Jag vet att föräldrar som har bebisar som sover hela nätter från början ibland vill ta åt sig äran för att det har fungerat så bra, ni förtjänar noll ära för er tur, för tur är precis vad det är när man får en bebis som är from som ett lamm. Tvärt om så har de med helgon-bebisar fått kämpa betydligt mindre än föräldrar som har fått djävulsbebisar*.

Jag tror inte på att det går att uppfostra en bebis, jag tror inte att alla nyfödingar kan dresseras till att lära sig att sova från 20:00 till 07:00 varje dag med exakt två matpauser, ja ni förstår vart jag vill komma tror jag. Det här är faktiskt ett sådant fall när jag tror på tur.

Djävulsbebisar: Bebisar som vaknar 12 gånger varje natt, ammas konstant, skriker och gnäller av diverse outgrundliga anledningar och skiter och kräks stup i ett, allt som kan gå fel gör det.

Ungefär så här ser jag nog ut

Kategori:

För ett par veckor sedan färgade jag håret, så nu har jag (ungefär) min naturliga hårfärg. Matchande ljusblonda (osynliga) ögonbryn har jag också.





Bilderna suger lite för de är tagna med webcamen.

Vad är egentligen en provokation?

Kategori: Tankar & funderingar

Vad är egentligen en provokation? Jag tycker att det ofta verkar som att folk har svårt att skilja på om någon avsiktligt försöker provocera dem eller om de helt enkelt bara blir provocerade av en (förhoppningsvis) lyckligt ovetandes och högst oavsiktlig provokatör. I vissa fall kan jag tycka att provokationer är nödvändiga, för att utmana förutfattade meningar och för att visa att man inte låter sig kuvas av att det finns människor som inte är okej med att det finns de som avviker från normen.

Fast ibland så kan jag tycka att vissa typer av provokationer är väldigt icke nödvändiga, ibland så spär det snarare på fördomarna än att utmana dem och då motarbetar man ju i princip sig själv. Om en kvinna till exempel inte vill skaffa barn och hon säger att hon inte vill skaffa barn för att hon känner att det finns annat i livet som hon värdesätter högre kan vara provocerande för vissa människor, men det har en poäng, alla prioriterar olika och också rätt att göra så. En kvinna som säger att hon inte vill ha barn och sedan drar en lång harang om att hon hatar barn, i alla former, storlekar och färger, mycket och innerligt, hon bidrar till att hålla igång "kvinnor som inte vill ha barn har något grundläggande fel i huvudet och det är synd om dem för att de är onormala och känslokalla".

En kvinna med håriga armhålor som hävdar sin rätt att få se ut som hon vill och inte räds att rätta till håret och blotta armhålorna (försök att lyckas med det utan att blotta armhålorna om du kan) provocerar med måtta, att hålla händerna överhuvudet, skrikandes  "JÄVLA GUBBSLEEEEEM!" argt och högt, och rejsa tvärt genom drottninggatan (ja, jag överdriver) sprider en fördom, det är poänglöst.

Jag tycker att det är viktigt att kunna skilja på att bli provocerad och på när någon avsiktligt rubbar något i ens ansikte. många är tex inte fan av offentlig amning och de blir provocerad av det, men det ligger ju hos dem (mig), det är knappast så att mamman som ammar sitt barn sitter och gör det för att provocera.

Om det ändå vore så enkelt...

Kategori: Vardagligt

Jag letade efter ett citat så hittade jag det här (av nalle puh, vem annars?)


"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat"

Att påstå att feminister ser ut som grå pissråttor korsade med bigfoot tror jag inte är en fördom

Kategori: Genus & jämställdhet

Läste precis en artikel i aftonbladet/wendela, Den fula feministen – myten som vägrar dö. Den där artikeln gör min hjärna så överarbetad att jag inte ens vet vart jag ska börja.

För det första så konstateras det ju att alla som är kortklippta, orakade och osminakade är fula. Då är man verkligen ful tydligen. Nu för tiden så ska alla feminister eller jämställdhetsförespråkare som är av det kvinnliga könet vara vackra, välvårdade, rakade, sminkade och tillfixade. Det är väldigt mycket "se på mig, jag är en snygg, sminkad och rakad feminist!" för ingen vill vara den där naturliga, orakade och osminkade, arga äckelfeministen som inte lever upp till kvinnliga ideal. Inget fel med att fiffla med sitt utseende, det är jag själv ett stort fan utav, det blir något lustigt och dubbelsidigt över att motarbeta en fördom genom att känna sig manad att leva upp till rådande skönhetsideal. "Se här alla feminister är nu rakade, sminkade, bär push-up bh!" ungefär som att deklarera att de precis blev rumsrena.

Att påstå att feminister ser ut som grå pissråttor korsade med bigfoot tror jag inte är en fördom, det är helt enkelt ett sätt att göra ned, förolämpa och minska trovärdigheten hos de kvinnor som kallar sig för feminister. Ungefär som när någon säger att det bara är fula kvinnor som ingen man vill ha och därför hatar de nu män och önskade att hela värlsen bara bestod av kvinnor, som att feminism vore en hämndaktion för fula kvinnor som har blivit ratade av alla knullbara män. Man krossar knappast "myten" om den fula feministen av att rada upp bilder på icke fula och välrakade feminister, eller genom att själv se till att vara en "fräsch" feminist, snarare så spelar man idioterna rätt i handen.

Kvinnor knullar inte, dem älskar

Kategori: Sex & kroppsligt

För ett tag sedan så läste jag en tråd på fl där en man beklagade sig om att kvinnan som han lever med inte gillade lika utsvävande saker när det kom till sex som han gör, och vad fick han för svar? "Du måste ha gjort något fel" eller "det kanske är du som gör henne obekväm" och så vidare, ja det vanliga "kvinnor måste ha det mjukt, försiktigt och förstående".

Ofta så låter det på folk som att kvinnor är gjorda av glas, vi behöver kärlek, förståelse, försiktighet och det ska vara mjukt och lent. Kvinnor knullar inte, vi älskar. Givetvis så är det också kvinnor som är duktigast på att hålla liv i den föreställningen också. Jag tror att det där hänger ihop med rädslan för att vara en hora, (den gamla vanliga visan, män som knullar många är värsta kungarna, kvinnor som gör det samma är billiga slampor) fina flickor med hämmad sexualitet kan ju inte vara slampor, alltså kan det vara lönsamt att spela med i att kvinnor, i alla fall de dygdiga av dem, måste hanteras som att de vore gjorda av glas.



Idiot 1, 2 och 3

Kategori: Oskar

När jag och Oskar är hemma i lekparken så brukar de andra barnen bråka och vara taskiga ibland, oftast killarna. När vi var i halmstad i sommras och han lekte i lekparken så var det inga problem alls med barnen, de lekte skitbra och allt fungerade prima. Förutom en sak. I halmstad så får man sitta och kolla föräldrarna istället. Två gånger så var det föräldrar som försökte köra bort Oskar från saker som han var först på, för att deras barn ville ha saken, och så gör man fan inte.

Jag är ju vit som ett lakan och Oskar är lite mörkare och det gör att barn och vuxna väldigt ofta missar att Oskar har en förälder med sig i lekparken
, första gången som jag upptäckte det var när jag smög upp bakom en kvinna i 35-40-års åldern som stod och stirrade på Oskar och svor och sa en del ganska fula saker om honom till sin man. Så Jag tog Oskar i handen för att gå, sen kallade jag henne för "fet och skrynklig kärring". Barnsligt? Javisst, men hon förtjänade det.

Andra gången så var det en svensk tjurgubbe i 30-35-års åldern som ville köra bort Oskar från några cyklar (såna där som man kan sitta 6-7 stycken på som går runt, runt) "för att hans döttrar ville cykla själva" problemet vara bara att den fjärde ungen som inte var hans, han fick gärna sitta kvar. Idiotpappan ville låta alla vita barn sitta kvar. men det förstod vi inte försen efteråt för vi trodde ju givetvis att den 4:e ungen var hans efter som att han fick sitta kvar. Jag sa till pappan och Oskar satt kvar. Sen gick Oskar runt i lekparken och pekade och sa "Där är han! den där pappan som är dum i huvudet!" jag rättade honom inte.

Tredje gången så var vi på brottet i halmstad (utomhus pooler) jag och Elin sitter och solar och kollar på Oskar som badar, plötsligt så ser vi en stor invandrarman som går efter Oskar och skvätter skitmycket vatten på honom
och Oskar försöker att ta sig därifrån. Jag skuttar dit och frågar honom vad fan han håller på med, han säger att Oskar har puttat hans son under vattnet (både Oskar och pojken hade armpuffar, högst osannolikt att det skulle ha hänt, däremot så har Oskar säkert plaskat så att pojken blev nedskvätt) jag blir skitförbannad på honom och börjar skrika att han borde skämmas som är vuxen och springer efter och skvätter och skrämmer ett barn, han skriker tillbaka, till slut så skriker han "Duh holer keeft" på dålig svenska, och jag skriker tillbaka "NEJ! DU HÅLLER FAN KÄFTEN" sen gick jag och Oskar och satte oss med Elin. är stod han, den galne mannen och skrek och gapade och skvätte av ilska i poolen.

Det måste vara något i driksvattnet i halmstad...

Betyg från klass 1

Kategori: Om föräldrar & barn

Varför vill man ge barn betyg så tidigt som möjligt i skolan? Jag har hört folk propagera om betyg från så tidigt som första klass, jag tycker att det är fel. Jag vill inte att mitt barn ska få betyg  som 7-åring, inte som 10-åring heller. Från 7:e klass så tycker jag att det är acceptabelt men tidigare än så tycker jag är meningslöst.

Barn får inget betyg i att vara en bra kompis, att vara hjälpsam eller att vara en bra människa, däremot så kan ska det betygsättas hur bra du är på att skriva, räkna eller läsa. Jag tycker att det är att sända ut fel signaler, det ska vara roligt att gå till skolan och att lära sig saker, en lågstadieelev ska inte behöva oroa sig för att vara bäst eller sämst. Hela livet kan inte bara handla om presstationer, till och med när man är liten. Det blir bara hopplöst prestationsbaserat om man ger betyg till små barn. Jag tycker att det låter så tradigt att det redan från så låg ålder skulle vara fokus på vad barnen presterar och hur smarta och snabblärda de är i stället för att fokusera på att lärande ska vara roligt och att det i alla fall kan få finnas en tid i livet där vem du är, är viktigare än vad du gör.

Föräldrar får ändå veta hur barnen ligger till om skolan gör sitt jobb, utvecklingssamtal har man ju någon gång per termin eller läsår. Istället för att granska eleverna i sömmarna så skulle de resurserna istället läggas på att granska skolorna som faktiskt ändå är ganska skyddade verkstäder som inte helt sällan skiter ganska mycket i läroplanen och gör lite som de vill efter eget smak och tycke.

han bara rabblar ord för att ha något att säga, han pratar mållöst och håller föredrag som aldrig kommer till någon poäng

Kategori: Oskar

Jag är bäst på att prata, jag pratar ofta, mycket och säger typ 90 procent av allt jag tänker högt (alltså inte när jag är ensam, givetvis), naturligtvis så var Oskar tvungen att få den egenskapen också. Jag tycker att det är roligt att prata med folk och diskutera och så men en längre diskussion eller konversation med ett 6-årigt barn blir det sällan något av. Han pratar massor av goja, alltså han bara rabblar ord för att ha något att säga, han pratar mållöst och håller föredrag som aldrig kommer till någon poäng. Det är omöjligt att lyssna och ta in allt, det går inte.

På senaste tiden så har han börjat genomskåda mina "jaha! Vad spännande" och "Oj då, vad kul!" han skriker tillbaka "ANNNNNAAA! Du kan inte bara säga, du måste lyssna också!!!" Han tycker att jag ska vara idel öra tjugofyra/sju. Vissa dagar vill jag skrika tillbaka "OOOOSKAAAR! Jag ORKAR INTE lyssna hela jävla dagarna!!!" men det säger jag naturligtvis inte. Vad jag har fått höra så har jag alltid pratat mycket (jag har hört den där "När Anna började prata, så slutade hon aldrig" några gånger nu) så det är väl karma som biter mig i röven eller något. Om jag nu bara hade trott på karma.

Bakom ett badkar

Kategori: Vardagligt

Nu ska jag städa bakom badkaret, det är bland det äckligaste som finns. Det kan ha något med att göra att jag städar där bakom typ två gånger om året, det hinner bli ganska skabbigt då.

Vad läsarundersökningen sa...

Kategori: Blogg

De flesta av mina läsare är 25-30 år gamla (44%)

De flesta bor i en storstad (44%)

Att viktiga eller intressanta ämnen tas upp eller man känner sig berörd av innehållet är de två alternativen som ansågs vara viktigast för att en blogg ska vara bra.

27 procent tycker att innehållet i bloggen ibland är stötande (det gör mig sjukt nyfiken på vad :P).

7 procent tycker att språket i bloggen är dåligt (jag är mest förvånad över att det inte är fler).

20 procent känner sig inte riktigt välkommna att kommentera och delta i diskussioner (ALLA är givetvis välkommna att delta!).

Ungefär hälften tycker att jag är halvsketen på att svara på kommentarer ( Jag ska skärpa mig!).

Vissa har känt sig kränkta av saker jag har skrivit.

23% har känt sig upprörda eller delvis upprörda av åsikterna som presenteras.

Någon tycker att jag är lite läskig (haha! det är jag egentligen inte).

Ungefär hälften läser ibland gamla inlägg ur bloggen.


Lite så där lagom ghettofabulous liksom

Kategori: Fittja

Jag hittade precis en sån där fjantig facebook grupp "uppväxt i botkyrkas gator" givetvis så finns det bilder på fula betonghus och tunnelbanan också, lite så där lagom ghettofabulous liksom, det är givetvis bara bilder på botkyrkas skitsida också (ursäkta, men så är det). Det ska liksom föreställa lite sådär coolt och hårt att vara uppväxt här i betongen. Jag tycker inte att fattiga människor, människor med sociala problem och annat folk med otur staplat på vidden och bredden i fula hus gjorda av betong och plast är så mycket att hylla, det är mest tragiskt. Tro fan att det finns en massa ungar uppväxta "i" gatorna här, så jävla dålig koll som de flesta föräldrarna på sina ungar här.

Jag tycker att hela den där gettoromantiken är löjlig och pinsam. Är det någon slags försvarsmekanism? Man har inte så mycket och börjar från botten så man gör liksom en grej av det. Jag tycker i alla fall inte att 30-åriga pojkar som går runt och yo-ar och ey-ar sina "brorsor" är särskilt coolt, det ger mig ståhår på armarna och jag önskar desperat att jag kunde sätta på text-tv som jag gör under extremt genanta scener på tv.

Jag har bott i botkyrka i hela mitt liv (utom ett år när mina föräldrar fick för sig att salem var ett trevligt ställe att bo på, det var det inte) fast jag har bott på o-coola ställen, långt från tunnelbanan, i låga trähus bodde jag också för det mesta. I dag bor jag i fittja, i 7 år har jag bott här. Fast jag är fortfarande lika radhus-ocool i alla fall.


Få saker är lika irriterande som...

Kategori: Vardagligt

...att bli sjuk på sommaren. Jag är snorig, täppt i halsen och har ont i hela kroppen. Jag vill ligga på soffan och glo på tv,äta glass och tycka synd om mig själv, men det är för varmt och jag har en massa skit jag måste göra.

På vintern känns det som att det är ok att ligga på soffan och glo hela dagen om jag mår dåligt, men på sommaren så SKA man liksom gå ut.

Jag kan bo själv

Kategori: Tankar & funderingar

Jag läste precis om par som är särbos fast att de har barn ihop, något som tydligen är vanligare idag. Jag och en kompis pratade om det för ett tag sedan, jag skulle lätt kunna tänka mig att bo ensam ett tag, utan att för den sakens skull göra slut. Jag har aldrig bott ensam och det är något som jag skulle vilja testa någon gång, jag är utmärkt sällskap och dessutom så skulle jag gilla att slippa tjata och plocka undan efter andra. Man slipper en del av den skittråkiga vardagen och får förmodligen mer kvalitetstid istället för kvantitetstid. Fast det skulle vara när Oskar blir stor i så fall.

Jag tycker om att vara ensam, att få göra mina grejer ifred utan att det står folk och knackar mig på axeln och ska säga eller fråga saker, när jag får välja vilka ljud och oljud jag känner för att lyssna på.


killar säger att de gillar naturliga tjejer, men de har inge aning om hur mycket tid och pengar vi lägger ned på att se naturliga ut"

Kategori: Sex & kroppsligt

Jag har tänkt en del på det där med ofrivilliga skönhetsbestyr idag. Om man har hängt på FL någon gång så vet man att det finns lågbegåvade människor som tycker att man måste hålla upp en trimmad fasad om man vill håva in eller behålla en man, om man säckar ihop så kommer mannen att söka sig till en "fräschare" kvinna som förstår att muttrakning, noppning, trimmning och mascara är viktigt för en modern kvinnas fräschör. Jag har tänkt på det där med att fiffla en massa med sitt yttre för att håva in och behålla en man, bryr sig män verkligen så värst mycket om hur mycket kvinnor desperat försöker hålla upp sin sminkade fasad?

Jag menar, skönhetsindustrin är en miljardindustri, det är rätt uppenbart att det finns folk som har en del att tjäna på att vi tror att män tycker att vi av naturen är skabbiga och behöver helrenoveras innan vi ens är i närheten av vackra nog att visa oss ute bland folk. Vem har inte läst tips i korkade tjejtidningar med tips som "killar säger att de gillar naturliga tjejer, men de har inge aning om hur mycket tid och pengar vi lägger ned på att se naturliga ut" alltså säger de indirekt att inga män gillar naturliga kvinnor, de vill väl åt reklamintäkterna från klipp-sminka-färga-förbättra-dig annonserna som finns på sisådär varannan sida i tidningen.

Det finns gott om företag här i världen som har mycket att tjäna på att spela på vår osäkerhet och vårt behov av gillande och bekräftelse. Givetvis så finns det massor av kvinnor och män som experimenterar och fixar med sitt utseende för att de själva mår bra av det och tycker att det är roligt, men tyvärr så finns det ju även de som känner att det är något som de måste göra för att attrahera det motsatta (eller det samma) könet.

Det mest ironiska är att egentligen så vill nog de allra flesta människorna träffa någon som älskar dem tillbaka, precis som de är. Samtidigt så anpassar man sig efter dem som ställer höga krav på hur du ska se ut om du ska vara värd att slösa tid på.

Att vara en svag och mjäkig individ som inte kan stå upp för sig själv borde vara betydligt mer avtändande än hår

Kategori: Sex & kroppsligt

wendela står det att 75 procent av alla kvinnor är trötta på att lägga ned så mycket tid på sitt utseende. En av fyra kvinnor tycker att allt fixande hör till när man är kvinna.

Fan vad sorgligt och patetiskt. Varför gör man saker som man inte vill och hur svag får man bli? Vill du inte, är det obehagligt eller gör det ont, men låt bara bli då? Att vara en svag och mjäkig individ som inte kan stå upp för sig själv borde vara betydligt mer avtändande än hår.

Jag gör det som behagar mig, om det behagar mig. Jag vet att jag har rätt att gå ut med orakade ben, onoppade ögonbryn och utan smink, vad ska hända? Att någon tycker att jag är ful? Äcklig? Avskyvärd?  Det enda som är äckligt och avskyvärt är attityden hos de människor som på allvar tror sig ha rätten att kräva att andra människor ska leva upp till rådande ideal innan de har rätt att lämna sitt hem.

Jag vet att jag låter tjatig...

Kategori: Blogg

... men jag tjatar inte, jag påminner! För att delta i min läsarundersökning, klicka på länken som följer här:

det är småaktigt och skitlöjligt att man inte vill dela med sig av bebis, mage och tuttar "då kan man stanna hemma"

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag läste precis en artikel på wendela om hur vanligt det är att gravida kvinnor får sina magar klämda och pillade på och att folk ställer frågor och slänger ur sig kommentarer som man kan tycka är nästan lite (jävligt) oförskämda.

Vem har inte varit med om att någon tar sig friheten att känna på ens mage, frågar fittfrågor eller att folk kommer fram och kikar på bebisen när man sitter och ammar. Om man är gravid eller precis har fått barn då är man som ett djur i en djurpark med fritt inträde, det är precis vad jag känner mig som när jag är gravid, som ett jävla boskapsdjur, lite mindre människa, lite mer djur än vanligt. Jag är inte mycket för den där "mammagemenskapen" att dela gravidberättelser, prata om förlossningar eller amning med totalt främmande människor. Det är oförskämt att stå och stirra på en kvinna som sitter och ammar, ännu mer oförskämt och idiotiskt är det att börja gå fram och klappa och klämma på bebisen. Många kvinnor tycker att det känns tillräckligt utelämnande att sitta med boobsen framme ute bland folk, utan att folk ska komma fram och stirra och fråga intima frågor.

Jag har hört folk som tycker att det är småaktigt och skitlöjligt att man inte vill dela med sig av bebis, mage och tuttar "då kan man stanna hemma" det resonemanget begriper jag inte, det är sjukt att gravida och ammande kvinnor ska behöva stanna hemma om de inte vill ha närgångna frågor om högst privata kroppsdelar eller bli klämda, pillade och stirrade på.

I artikeln så är det en kvinna som säger att hon inte har blivit arg över att folk har kommit med dumma och ibland till och med sexuella kommentarer om hennes bröst när hon ammade, hon är mest förundrad över vad det är som får folk att tappa huvudet. Jag hade blivit arg, jävligt förbannad rent ut sagt. Först måste vi uthärda en 9 månader lång graviditet, med bristningar, illamående, smärta och allt vad fan det nu är, sen ska det födas eller förlösas genom uttänjd fitta elle uppsprättad buk, sen ska det sovas ganska fattigt ammas eller flaskmatas i tid och otid och ovanpå det så ska man bli road och smickrad av att främmande människor är taktlösa och dumma i huvudet.

Tror folk att stranden är som ett kroppsmuseum, att alla som är där ska bidra till att göra omgivningen estetiskt tilltalande för dem?

Kategori: Tankar & funderingar

Jag kollade precis på resultatet på en omröstning på aftonbladet, frågan var "Stör du dig på andras kroppar på stranden?" Runt 40 procent har något som de stör sig på. 18 procent stör sig på feta människor på stranden, 3,6 procent stör sig på människor som är spinkiga. Folk har fan för lite problem idag.

Tror folk att stranden är som ett kroppsmuseum, att alla som är där ska bidra till att göra omgivningen estetiskt tilltalande för dem? Feta, spinkiga och fula ska klä sig i heltäckande overall och försvinna ur allmän åsyn och snygga människor är objekt som ska roa dem som är ytliga. Att hela 40 procent av nästan 23 000 människor stör sig på hur andra ser ut förvånar mig faktiskt.

Jag går till stranden för att sola, bada och lata mig, visst kollar jag på andra människor på stranden, men det är mest för att jag tycker att det är intressant att se hur andra ser ut.

Jag tror att extremt ytliga personer som ser ned på andra och äcklas av allt som strider mot normen försöker att kompensera för deras brist på innehåll och insida. Du kan packa in bajs i ett fint paket, men det är fortfarande bara ett snyggt paket fullt med bajs.




"Blivande fängelsekund, blivande knarkare och aspirerande psykopat"

Kategori: Om föräldrar & barn

Oftast så omtalas barn som att de vore magiska, oskyldiga och fantastiska små varelser. Det finns faktiskt barn som jag ogillar, det finns till och med barn som jag tycker är små avskyvärda svin, skillnaden mellan vuxna avskyvärda svin och barn varianten är att man inte kan klandra barnen för deras svinighet, vuxna borde veta bättre, barn har fått kass uppfostran eller så är dem de stora svinens avkommor.  Jag kan sitta på bänken i lekparken ibland och se vissa barn och tänka "blivande fängelsekund, blivande knarkare och aspirerande psykopat" för barn är bara oskyldiga tills vuxna lär dem att vara motsatsen.

Om man som sexåring beter sig svinigt, slåss, är elak och fattar noll när det kommer till socialt samspel, hur kommer den personen då att vara som 26-åring, 36-åring, 56-åring? Det ser inte lovande ut.

Det värsta är att det verkar gå 100 killar på 1 tjej när det kommer till "problembarn" jag har till och med sett barn ur samma familj där man kan se på pojkarna att något är helt åt helvete medan flickorna är hur välartade som helst. Vad ska man dra för slutsats utifrån det? Att vissa föräldrar uppfostrar sina söner till att skapa problem och sen är de barnen helt utelämnade åt konsekvenserna av sin kassa uppfostran.


Läsarundersökning

Kategori: Blogg

Delta i min läsarundersökning!

Klicka på den gröna knappen!

(Ser du inte den gröna knappen så måste du använda dig av den i menyn eller trycka på "kommentarer" för att se knappen)

Nu får det gärna bli vinter igen

Kategori: Vardagligt

Nu är jag trött på sommaren, det är för varm. Jag har huvudverk och jag är så illamående att jag har varit nära att spy flera gånger idag och det är inte ens en överdrift. Igår köpte jag en fläkt för att jag i alla fall skulle kunna sova på natten utan att vakna femtio gånger varje natt av att det var så varmt att mår illa och har bultande huvudverk. Den där jävla fläkten hjälper inte ett skit, den vispar ju bara runt varmluften.

Jag hoppas liksom på att fastna i en bantningskur och aldrig vill sluta

Kategori: Personligt

Jag måste börja banta, helst imorgon. Fast det kommer jag förmodligen att säga i morgon också. Och dagen efter det. Jag har lyckats lägga på mig 15 kilo sedan början av december, helt fruktansvärt. Jag funderar på att börja simma, det verkar lagom icke ansträngande och sen nutrilett eller liknande i en vecka, eller fyra. Nu borde jag väl egentligen överväga grundläggande livsstilsförändringar och sådant skit, men jag vet att jag inte besitter varken tålamod eller självdisciplin för att det ska fungera, jag hoppas liksom på att fastna i en bantningskur och aldrig vill sluta.

Fan i morse åt jag till och med såna där nutella (eller vad fan det nu heter) mackor, ja du läste rätt, jag hade choklad på mina mackor. Sen fick jag lite lätt ångest över inköpet så jag övervägde att slänga burken, men sedan löste jag problemet genom att upprepa dumheten till middag också, nu har jag dock slängt burken. En tom burk.

Jag är faktiskt bra på att banta, när jag väl anstränger mig så går det med en jävla fart, sen efter typ 6-7-8 månader sådär så börjar jag sakta men säkert att äta som viktväktarnas blivande bästa kund igen. En gång så läste jag en bok om att banta genom kbt, boken började med att förklara att man inte skulle börja förens man kände för det och förutsättningarna var bra, jo men visst, när känner jag för att banta? Aldrig? Nej i morgon faktiskt och i morgon så känner jag för det imorgon och så vidare i alla oändlighet. Plötsligt så händer det, som de säger i reklamen för trisslotter.

Nu ska jag återgå till att glo på bilder från dagar när jag vägde 15, 20 och 25 kilo mindre än vad jag gör nu och fundera vad som gick fel den här gången, gången innan och gången innan för förra gången och, ja ni förstår nog.

Fan jag vill också vara en sån där hurtbulle som vaknar pigg och utvilad 7 på morgonen, som tar morgon promenader, lever på sallad och smäller fingrarna vid bara själva tanklen på godis.

Bajs i handen

Kategori: Oskar

Oskar vill inte torka sin egen rumpa efter att han har bajsat. Det är inte så att han inte kan, han föredrar bara att någon annan gör det år honom, med motiveringen "Jag vill inte ha bajs i handen". Jag har förklarat för honom att jag inte heller vill ha bajs i handen, då svarar han "men du är mamma, dem får det ibland" så bajs i min hand är alltså ok.

Jag vägrar att torka honom, varje gång efter att han har bajsat så sitter han kvar och ropar "ANNA!" ibland ger han sig efter 1 minut och torkar sig själv ibland så vrålar han i 20 minuter innan han ger sig och torkar sig själv. Han är 6 och ett halvt och har kunnat torka sig själv de senaste sex månaderna, om lite drygt en månad så börjar han i förskoleklass. Jag kan se det framför mig "FRÖÖÖÖKEEEEN!" och "du är fröken, dem får bajs i handen ibland".

Nu sitter han där "AAAAANNAAAAAA!!!!!" en gång var 10:e sekund, 3 minuter har redan passerat.

För fet för att bada

Kategori: Personligt

För ett par år sedan så badade jag för första gången på nästan tio år, innan dess så tyckte jag att jag var för fet för att visa mig i badkläder. Att ens tänka på att visa mig i badkläder bland folk kändes lika genant som att bli tvingad att springa naken rätt genom hela Drottninggatan. Sen så hade jag ganska länge massor av självförvållade ärr på mina armar, vem vill egentligen visa upp ett kvitto på sin (före detta) ofriskhet för var och varannan okänd människa? Behöver jag ens berätta om hur många gånger jag har haft långbyxor och kofta på mig på sommaren?

En gång när jag gick i nian så sa min gympalärare att jag var tvungen att göra vissa saker hemma för att jag skolkade så mycket från
Dum i huvudet blir man inte mindre av för att man äter sallad i alla fall
gympan, mest pågrund av att jag inte ville duscha i skolan, nej inte mest, det var enbart därför faktiskt, om någon hade bemödat sig att fråga mig varför jag skolkade så kanske de hade förstått att simning inte var den ultimata extrauppgiften för mig. men i alla fall vi var på brottet (utomhus basäng) med min mamma och mina syskon i halmstad och jag skulle simma som min förbannade gympalärare hade kommit på, jag hade badkläder på mig och en handuk om mig och nu skulle jag alltså simma, men jag vägrade att släppa handuken. Alltså jag vägrade, vägrade. Min mamma tjatade, övertalade, blev rätt sur till slut och gav inte upp. Det gjorde inte jag heller och simmade gjorde jag inte.

Nu badar jag, jag har kommit fram till att jag har lika stor rätt att grilla mitt fläsk och plaska omkring som alla andra. Om någon stör sig så kan de kyssa min breda solbrända röda röv. Mvänniskor är roliga. Det finns en hel del som känner att det är viktigt att delge mig informationen om att jag är tjock, att feta människor på stranden är äckliga och sen var jag å andra sidan löjlig när jag inte ville bada eller sola, jag kanske är tjock, fet eller whatever, men jag är i alla fall inte dum i huvudet. Dum i huvudet blir man inte mindre av för att man äter sallad i alla fall.

Det återgår bara till sitt vanliga sommarsvettiga äckelpäckel

Kategori: Vardagligt

Jag har varit vaken i en och en halv timme, i vanliga fall går jag upp strax efter 9, men inte idag. Jag blev väkt av att jag hade huvudverk och svettades som en svettig gris. Jag hatar sommaren. På riktigt. Jag har suttit på balkongen i en timme med min dator och svurit över att jag inte hittar en affär som öppnar klockan 7.

Jag hatar att svettas, det är äckligt, det spelar ingen roll hur mycket jag duschar jag blir ändå aldrig ren. Det återgår bara till sitt vanliga sommarsvettiga äckelpäckel fem minuter efter att man har torkat sig. Dessutom så är det omöjligt att sova när jag bara vaknar var tredje minut och hittar en ny kroppsdel som har klibbat fast på en annan.

Jag har slängt in sängkläder i tvättmaskinen och om 10 minuter så ska jag åka och köpa mig en fläkt sen ska jag sätta rena sägkläder på sängen, duscha och sen ska jag sova middag innan Rodde går till jobbet.

Alla kvinnor som är 40+ verkar ha en celebrity crush på Ernst

Kategori: Tankar & funderingar

Innan idag så råkade jag se en liten bit ur sommar med Ernst. En sak som jag tycker är intressant är varför alla kvinnor som är 40+ verkar ha en celebrity crush på Ernst, för jag misstänker starkt att det inte är hans matlagning eller stugrenoveringar som de tycker är mysiga, de sitter och i hemlighet drömmer om att få mysa med Ernst. Kanske är det för att Ernst verkar vara totalt omacho och icke skoggshuggaraktig, och kan en massa saker om hus. Äldre kvinnor vill nog ligga med George Clooney, men de vill gifta sig med Ernst. Om jag får gissa.

Tolerans kanske är bra men frihet är bäst

Kategori: Religion/Ateism

Jag har läst en del kommentarer och recensioner om den andra sex and the city filmen som kom ut för drygt någon månad sedan. Många är negativa och ger
Det handlar om hat, restriktioner och kärlek på villkor
den oförtjänt kasst betyg, en hel del upprörs över att de är i mellanöstern och inte uppför sig så där döljakroppen och sexpräktigt som man tydligen ska.  Jag tycker att filmen är skitroligt, faktiskt, jag är ju inte känd för min goda humors skull, men Samanthas hutlösa häderier är vansinnigt roliga.

Det är typiskt oss i våra vita fria länder att förespråka att vi ska respektera sexualmoralism och förtryck av kvinnor i andra länder samtidigt som att vi sitter på våra feta arslen och pillar oss i naveln och njuter av vår egen frihet, när vi inte gör det så gnäller vi över de orättvisor som vi blir utsatta för, som trots allt är en pissdroppe i havet jämfört med hur många andra kvinnor i världen har det. Är det respekt och tolerans att tycka att det är helt i
För vi är dumtoleranta och anser att vi ska foga oss efter länder och kulturer som utvecklingsmässigt ligger sisådär 500 år efter oss på det humanistiska planet
sin ordning att det finns kvinnor här i världen som är förtryckta och lever under ganska hemska förhållanden? Tolerans kanske är bra men frihet är bäst. Det jag tänkte på mest när jag såg filmen var att religion på allvar gör folk dumma, det är fruktansvärt att religionen har vissa länder i ett järngrepp och hela befolkningen bär på smittan. Religion borde inspirera människor till att vara goda medmänniskor, att hjälpa sin nästa och att sprida kärlek, men det är i många fall så långt ifrån sanningen man kan komma. Det handlar om hat, restriktioner och kärlek på villkor.

Skulle en film men ett gäng kvinnor klädda i burka, som inte knullade eller sippade martini i New York ses som kränkande mot vår kultur? Knappast. För vi är dumtoleranta och anser att vi ska foga oss efter länder och kulturer som utvecklingsmässigt ligger sisådär 500 år efter oss på det humanistiska planet. Att vi tar med vår kultur till ett annat land ses som kränkande, respektlös och som en ren hädelse men motsatsen är ok. En gång hörde jag en man på tv som sa "bli aldrig så tolerant att du accepterar intolerans" jag tycker att han har en poäng.

Vem fan vill anställa mig när jag är närmare 40, nyutbildad och bara har ett par 10 år gamla timanställningar på mitt cv?

Kategori: Personligt

På tal om det där med att "skaffa syskon" till sina barn jag har tänkt en del på det där idag, jag tycker att det är intressant att jag har blivit ifrågasatt femtioelvatusen gånger för att jag har sagt att det räcker med ett barn för min del, vad jag vet så är det ingen som säger ett skit till Rodde om att han borde skaffa fler barn. Varför är det så? Är det jag som är avelsföreståndare? Det är jag som är taskig, småaktig och egoistisk om inga fler barn föds men Rodde står som vanligt med ryggen fri, jävla medeltidssverige.

Jag förstår inte meningen med att försöka intala andra människor att de borde föda fler barn, det känns liksom absurt att folk sitter och försöker övertala mig att utföra en helt osjälvisk handling som dessutom missgynnar mig på alla möjliga sätt och vis. Den enda personen i hela världen som jag kan göra saker för helt osjälviskt är för Oskar, jag kan sitta i lekparken på vintern i två timmar och svära för mig själv över att jag fryser arslet av mig, jag kan spendera mina sista pengar på honom fast att det suger som fan, jag försöker att låtsas att jag tycker att det är skitspännande på toys r us fast att jag hellre hade dränkt mig själv i polen i entrén än att äntra det där tråkiga varuhuset en enda gång till, det är så man får göra när man har barn, man uppoffrar sig och gör det man tror är bäst, oftast så blir jag glad av att göra Oskar glad men det vore en lögn att påstå att det är så jämt. När folk försöker övertyga mig om att han behöver syskon så ber de mig att uppoffra saker som jag vill ha, som är viktiga för mig.

Låter det som att jag är egocentrerad så läser du rätt. Jag älskar Oskar och jag är själaglad att jag har honom, men jag känner att jag inte är skyldig att ge honom en människa bara för att berika hans liv, jag är också en människa och jag tycker att det är min förbannade rättighet att leva lite för egen del också. Jag fick barn när jag var 19 år gammal om man nu måste ge upp sitt liv helt från dagen man skaffar barn så känns det jävligt orättvist, var det allt jag fick? 19 år?  Ska jag kasta bort allt jag vill göra och börja jobba på ica nu och gnola där tills jag fyller 65 och får en sketen pension på grund av allt barnafödande och föräldraledighet? För om jag ska skaffa ett eller två barn till och utbilda mig och sen skaffa mig ett jobb, vem fan vill anställa mig när jag är närmare 40, nyutbildad och bara har ett par 10 år gamla timanställningar på mitt cv? Jag vet från när jag sökte jobb att småbarn är ungefär lika lockande för många arbetsgivare som luftburen aids.

Barn ska man skaffa för att man vill ha dem, inte på grund av pliktkänsla eller skuld.

Kulturkrock

Kategori: Personligt

För en stund sedan så var jag i lekparken med Oskar, jag pratade en stund med min irakiske granne. Hon försökte på knackig svenska förklara för mig att jag borde skaffa fler barn, för att barn behöver syskon. Jag försökte förklara att jag ville gå i skolan och skaffa mig ett riktigt jobb istället och att jag hellre ville ha en hund. Hon berättade historier om ledsna ensambarn och jag fortsatte att envisas med hunden.

Jag vill inte ha fler barn, det skulle bli oerhört knökigt och jag skulle bli tvungen att avvara eller skjuta upp saker som är viktiga för mig, om jag skaffar barn nu så måste jag skjuta upp mitt pluggande, jag skulle inte klara av en skrikande bebis och pluggande på samma gång, jag är en sån där psykiskt svag person som dessutom hatar multitasking. Andra alternativet är att skaffa barn efter att jag har pluggat klart, skaffat mig ett jobb och så, då är jag nog 32-33 då är Oskar 14 år. Jag vill inte uppfostra barn hela livet ett barn som blir fött när jag är 33 lämnar ju inte hemmet försen jag är 55 ungefär. Vad jag skulle göra om en olycka skedde vet jag inte, men jag kommer inte avsiktligt jobba på att föröka mig.

Barnfabriken är stängd för evigt. Jag har aldrig drömt om en stor familj med massor av småkottar och jag kommer inte att skaffa barn enbart i syfte att roa Oskar.

Hur man vet att man tillåtit sitt barn att spela för mycket tv-spel...

Kategori: Oskar

Oskar ramlar och slår sig, hans första vrål är:

"jag gjorde illa min arm! Jag kan inte spela super mario med en hand!!!".

Mamma fixar semestern – pappa softar, tydligen

Kategori: Genus & jämställdhet

Så står det på wendela, mammor är betydligt mer engagerad i både semesterplanerandet och i packandet än vad pappor är (alla som blir förvånade räcker upp en hand....  Ingen?). Jag har hört roliga teorier från män om hur världen skulle gå åt helvete om den styrdes utav kvinnor och att vi skulle bryta ihop och gråta så fort något gick fel.

Istället så ska världen styras av starka män, män som inte ens klarar av att packa en resväska eller planera sin egen semester.

En kommentar säger (nästan) alltid mindre än tusen ord

Kategori: Blogg

Jag har dåligt med ideer till nya blogginlägg just nu, så jag tänkte se vad ni är mest intresserade av att läsa om, hur många kommentarer man får på ett inlägg säger ju mer om hur många som hände att de hade något att tillägga snarare än hur intressant det var. Men i alla fall, du röstar helt enkelt på det som du är mest intresserad av att läsa mer om.

Mobbing

Kategori: Om föräldrar & barn

Bambi skriver om mobbingrädslan som många föräldrar verkar bära på, rädslan att deras barn ska blir retade eller mobbade om deras barn är annorlunda. Att överhuvudtaget begränsa sina barn på grund av att man är rädd för att han eller hon ska bli mobbad borde ju på sikt leda till att risken för att barn ska bli mobbade blir större, ju fler som anpassar sig dessto tydligare blir ju mallen för ha man "ska" vara och de som inte riktigt passar in sticker ut ännu mer.

Varför är det alltid offret eller de potentiella offrena som ska anpassa sig efter mobbaren? Det är samma logik som att kvinnor skulle vara tvunga att tänka på att klä sig i polotröja och långbyxor för att inte bli locka våldtäktsmän. Våra barn ska inte behöva anpassa sig efter några störda individer som har fått kass uppfostran.

Älskar, älskar inte

Kategori: Om föräldrar & barn

När jag var i halmstad så började jag, Emma och Elin att prata om att älska sitt barn från första sekunden som det föds. Vi kom nog inte direkt fram till något. Jag har tänkt en del på det där, jag har hört allt ifrån "jag älskade **** från första sekunden som jag såg honom/henne" till "jag älskade honom/henne från att jag fick veta att jag var gravid".

Jag kommer ihåg vad jag tänkte första gången som jag såg Oskar, jag tänkte att det var konstigt att jag måste älska honom mest i världen på en gång, en person som jag har träffat i 20 sekunder, Sen kände jag mig mer konstig än hög på kärlek. Det kändes orimligt. Jag hade nog valt Oskar först och prioriterat honom högst efter 20 sekunder men det hade varit mer för att jag visste att det var det som var rätt än för att jag kände att jag hade velat göra så. Oskar låg i kuvös i början eftersom att han var född för tidigt, inte nog med att det var underligt att jag skulle älska en person som jag hade sett i 20 sekunder, han bodde i en låda, var omänskligt liten (tyckte jag då) och var full av hår, till och med i pannan. Jag vet inte om jag älskade Oskar på en gång eller om jag gjorde det efter en dag eller efter två veckor, det är kanske inte så viktigt egentligen heller , jag vet att jag älskar honom idag.

Jag tycker synd om de kvinnor som skriver trådar på fl om att de är ledsna för att de inte älskar sina barn omedelbart och oändligt, det är ju mest och oftast bara den sidan av historierna som man får höra, jag menar, hur sympatisk tycker folk att man är om man svarar "kanske nästa vecka" på om man älskar sitt barn mest i världen. Det spelar ingen roll vad som låter sympatiskt,
känslor fungerar inte så att de går att stänga av och sätta på lite som man behagar
vad som är rätt eller fel, eller hur de flesta reagerar, känslor fungerar inte så att de går att stänga av och sätta på lite som man behagar, alla människor har rätt till sina känslor och till att känna eller inte känna vad det nu är, det viktiga är hur man hanterar känslorna, inte om man känner rätt eller fel.

Slå inte igen kyldörren

Kategori: Vardagligt

Jag tror att jag har brutit mitt ena ringfinger, jag skulle slå igen kylen och så smällde jag i mitt finger och nu kan jag inte böja det, alla fingrar hänger med utom ett. Jag har testat att försöka tvinga ned det, det går inte och det klickar konstigt. Hur vet man om man har brutit något?

Värmeslag

Kategori: Vardagligt

Seriöst, det är för varmt. I halmstad var det svalare och de har hav, stränder och sånt skit, i stockholm är det varmare och strandfattigare. Det blir inte bättre av att jag har hår på mitt huvud som räcker till typ fyra inte allt för tunnhåriga människor. Nu minns jag varför jag föredrar vinter över sommar.

Queer as folk

Kategori: Tv-serier

När jag var i halmstad så började jag och Elin kolla på Queer as folk (amerikanska versionen) som Emma hade rekommenderat. Skitbra serie faktiskt, den handlar om ett gäng homosexuella män och ett lesbiskt par som bor i Pittsburgh. Dramatik och intriger som avlöser varandra och det är nästan omöjligt att inte älska karaktärerna.

Den brittiska versionen är också bra, fast den är mer åt komedi hållet.


Jag hatar hans barn / jag hatar att hans nya fru inte hatar mina barn

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag förstår mig inte på en del av de där "styvföräldrar" trådarna som dyker upp på fl ibland, de konstigaste är de som beklagar sig över att de inte tycker om att pappans nya fru/sambo/flickvän är för engagerad i barnen. Jag har läst en hel del trådar om styvföräldrar som hatar nya sambons barn, folk som till och med är elaka i smyg mot styvbarnen, det skulle jag vara rädd för, inte för att nya styvföräldern skulle vara för snäll mot mitt barn.

Jag antar att det handlar om svartsjuka. Styvföräldern som hatar styvbarnenen ser barnen som en konstanst påminnelse om att mannen har knullat en annan kvinna, och kvinnan som hatar att hennes barn gillar sin nya styvmamma är svartsjuk eller rädd för att bli ersatt och mindre viktig. Kan man vara elak mot barn bara för att man är svartsjuk då behöver man psykvård och om man blir uppenbart besvärad av att barnen gillar sin nya styvförälder så sätter man sin egen lycka före barnens. Är det att föredra att barnen känner sig obekväma och ovälkommna hos sin pappa bara för att mamman ska få känna att hon är oersättlig? Vilken jävla egotripp.

Självklart så är det säkert en knepig situation för alla, men att "bonusföräldrarna" är engagerade och tycker om barnen borde väl ändå vara en stor fördel snarare än ett besvär?

Game Over

Kategori: Oskar

Oskar spelar super mario, sen blir han Gay Mover (game over), enligt honom själv.



Oskar vet hur man badar

Kategori: