Jag har (nästan) inte skjutit upp något på framtiden på ganska länge nu

Kategori: Personligt

Idag så har jag varit ganska duktig, jag har hunnit städa, göra min historia uppgift (som tog fem timmar, helt
fruktansvärt), jag har varit i skärholmen och köpt en pärm så att jag kan sortera mina anteckningar, jag har handlat mat, lagat mat och jag har haft bultande huvudverk och släpat på en arg Oskar under hela dagen, skickligt.

Jag har (nästan) inte skjutit upp något på framtiden på ganska länge nu, det borde kännas bra, men det gör det inte. jag känner mig bara ännu mer stressad, pressad och jag får prestationsångest istället för "fan jag skulle ju ha gjort det idag" ångest.

Det börjar med att de alltid snor åt sig sista godisbiten

Kategori: Genus & jämställdhet

"Män känner mindre skuld än kvinnor" står det i wendela, no shit, jag tror att det stämmer alldeles för väl tyvärr. I undersökningen som det står om i artikeln så står det att män oftast oroar sig för saker som bara berör dem själva som tex att äta eller dricka för mycket medan kvinnor i större utsträckning oroade sig för att såra eller göra saker som gick ut över andra människor, som tex att glömma bort födelsedagar.

Jag blir inte förvånad, inte alls faktiskt. Jag är ganska strongt övertygad om att män generellt är både mer egoistiska och känner betydligt mindre skuld när de sårar människor (notera att jag skriver generellt, inte alla). Jag vet inte hur många gånger jag får höra om killar som beter sig som egoistiska rövhål, ibland så tänker jag att jag kanske borde överväga att bli lesbisk istället eller lev ensam för resten av mitt liv, för av mina erfaranheter och vad jag får höra av vänner och bekanta så älskar alla killar och män en person över allt annat här i världen, inget kan tävla med den kärleken, egenkärleken. De älskar sig själva högst och mest, och sätter i princip alltid den de älskar mest i främsta rummet.

Jag vet inte vad så många föräldrar har gjort med sina söner, vuxit upp till riktiga egenkära fullblods narcissister har en hel del av dem gjort i alla fall. Givetvis så finns det många snälla, bra och icke egoistiska  män, män jag skulle kunna sätta en guldpeng på att det finns fler av den egoistiska och egenkära sorten. Det behöver inte alltid vara uppenbart, man märker vilka de är gradvis, det börjar med att de alltid snor åt sig sista godisbiten till att de inte ursäktar sig när de råkar armbåga dig (snarare får man en sur kommentar om att man står ivägen) till att de kommer hem och frågar om de får åka på kryssning med "Kalle och grabbarna" på din födelsedag (du är givetvis INTE medbjuden) och så vidare. Sen skyller de ofta ifrån sig också, om han har ljugit så är det ditt fel för att "han ljög bara för att du alltid blir så arg annars" och så vidare.

Jag tror att det är mer socialt accepterat för män att vara egoistiska och samvetslösa, de förväntas nästan vara lite så ibland. Jag menar män ska ju vara hårda och starka, för att be om ursäkta och lätta sitt dåliga samvete kräver ju känslouttryck. Män kan gå på krogen en vecka efter att de har fått barn, det är självklart att han ska få fira liksom, om en kvinna gör samma sak så börjar folk bläddra i telefonkatalogen efter nummret till närmsta socialkontor, "hon borde ha vett att skämmas!" typ. Det är lika egotrippat för båda könen men mannens egoism är accepterad, inte kvinnans. Det börjar ju redan när man är liten, killar får slå tjejer som "de är kära i" tjejerna tycker att det är obehagligt, men det är viktigare för killar att få uttrycka sina "känslor". Eller när killar skriker rätt ut på dagis och i skolan och får prata högst och mest. De får lära sig att deras känslor och viljor är viktigare och ska sättas främst från när de är små, det är ett mirakel att inte fler är egotrippade grisar egentligen.


Notera att exemplena inte handlar om Rodde (förutom: om han har ljugit så är det ditt fel för att "han ljög bara för att du alltid blir så arg annars" den har Rodde dragit ett par gånger för mycket).




"jag bryr mig inte om mina barn"

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag tycker att man ganska ofta stöter på resonemanget "orka hålla på", "mina barn får göra hur de vill" eller "bryr mig faktiskt inte". Om man inte bryr sig, inte orkar engagera sig så kommer barnen att ta efter någon annan som orkar engagera sig, vilket gör att man lämnar det helt öppet för andra vuxna och deras barn att påverka ens barn istället, alltså så borde man själv ta det ansvaret. Det handlar inte enbart om att vara genusmedveten, det gäller uppfostran i det stora hela, oavsett om det är att du tycker att det är pinsamt att lära dina barn om sex och samlevnad, om du inte lär ut dina värderingar utan bara låter barnen välja själva eller om du inte sätter upp några regler, om du inte tar ansvar för ditt barns uppfostran så kommer de hämta det någon annanstans ifrån, från någon annan.

Nu råkar jag tycka att det här med genus är viktigt, det kanske inte någon annan tycker, det är egentligen ganska oviktigt, men att bara konstatera att man inte pallar läsa på, bry sig eller engagera sig i en massa frågor rörande barn, det tycker jag är fel om man har barn. Om man har ansvar för att ta hand om och uppfostra en annan människa så tycker jag att det minsta man kan göra är att se sig om efter olika alternativ och läsa på lite så att man vet vad man tillåter, avfärdar och lär ut. jag tycker att det är läskigt att det finns så många som avfärdar och/eller tar till sig saker när det gäller barnuppfostran utan att läsa på ordentligt och bilda sig en egen uppfattning. Jag antar att det handlar om lathet.

Det finns tre saker som jag tycker är viktigt att Oskar lär sig och det är:
1: Att det inte spelar någon roll om han är kille eller tjej, han behöver inte leva upp till befintliga förväntningar eller könsroller, att han först och främst är människa och i andrahand pojke.
2: Att vara vänlig och god mot andra människor oav, att det är mer givande att behandla andra väl än att inte göra det.
3: Att det enda han behöver vara är sig själv och att han inte ska ta skit och att han ska våga stå upp för det han tror på och vem han är.

Nu är frågan, hur ska han lära sig det om jag skulle köra på "jag skiter i" uppfostran och bara efterkonstruerar lite allt eftersom att jag går och hoppas på bästa resultat. jag vill uppfostra mitt eget barn och lära honom bra värderingar och att vara en bra människa, och det kommer knappast att hända om han får "välja och tänka själv" barn är inte mogna nog att bestämma själv, hur ska en 5-åring ta ett välinformerat beslut? Barn är smarta, men att kunna tänka själv och ta egna beslut i vissa ganska viktiga frågor, det är att kräva och förvänta sig lite väl mycket av ett barn. Det som förmodligen kommer att hända är att barnet som får bestämma själv kommer att ta intryck från kompisarna och andra vuxna, för om man inte visar vägen för sina egna barn som kommer barnen att hitta någon annan som gör det, och det kan vara människor som kanske inte alls delar samma värderingar och samma världsuppfattning som man själv har.

När jag hör människor som klämmer ur sig "orka bry sig" eller "jag skiter i vilket" i en del viktiga frågor så hör jag "jag bryr mig inte om mina barn" och "jag skiter i mina barn".


Fitta är ett ord som väldigt många uppfattar som grovt, stötande och vulgärt

Kategori:

Nina Ruthström påpekade i en kommentar att hon inte gillade när man använder "fitta" som en svordom, så jag tänkte att vi kunde köra på det som veckans bloggämne: Är det ok att använda könsord som tex fitta eller kuk som svordomar?


Jag tycker faktiskt att det är helt ok, fitta använder jag både i positiv och negativ bemärkelse, det är fitta att sparka tån i bordskanten, man kan raka sin fitta, man kan stöta på en dumfitta i mataffären, kvinnor har fitta, män har kuk och så vidare. Jag tror att användningen av ordet fitta är ganska bra överhuvudtaget.

Fitta är ju ett ord som väldigt många uppfattar som grovt, stötande och vulgärt så genom att använda det överhuvudtaget så normaliseras det mer och mer. Fitta är ett bra ord, det är nog det enda riktiga ordet för kvinnas könsorgan (det finns visserligen snippa, men det svider ända in i min själ varje gång jag använder det) det är ganska underskattat överhuvudtaget, det är ett skitbra ord för kvinnans könsorgan och en ganska skaplig svordom. jag använder ju ord som fan, jävla och skit både för att förstärka i positiva och negativa samanhang så jag ser inget hinder att göra det med ordet fitta också.

Jag tycker inte att ordet fitta behöver behandlas varsamt eller med återhållsamhet, kvinor ses ju ofta som lite mer försynta, ödmjuka, vänliga, hjälpsamma, mjuka och varma, jag tycker inte att vi ska eftersträva att ordet för vårt könsorgan ska få samma status.


Fler som har bloggat om veckans bloggämne: Strumpan | Fia | Nina | Caroline | Sockerapa | Ströbaek

Det är en lösning på jämställdhets problemet, en dålig sådan

Kategori: Genus & jämställdhet

Senaste tiden så har jag läst flera bloggar som har skrivit om hushållsnära tjänster (alltså att ha städare på ren svenska) det är iget jag bryr mig om, jag är inte för eller emot det. Har du råd att låta någon annan damma, dammsuga och torka ditt golv så go ahead, varför inte.

Något som jag däremot har hakat upp mig på med hushållsnära tjänster är att det oftast läggs fram som en jämställdhetslösning, kvinnor städar mer, män städar mindre och att ha en städerska jämnar ut det. Det är en lösning på jämställdhets problemet, en dålig sådan. Problemet ligger ju i att män inte tar sin halva av ansvaret, att i en familj så kan både kvinnan och mannen jobba heltid plus att kvinnan tar 90% av hushållsarbetet, för att mannen är en lat fitta som tycker att hans tid är mer vär än hennes. Det löser inte problemet med den sneda synen på hemarbetet, att det skulle vara kvinnogöra.

Att lösa det ojämställda hemarbetet med hushållsnära tjänster är som att vara fet och välja fettsugning istället för att inse att det är ens kost och motionsvanor som brister, det är fusk och en dålig temporär lösning som ändå kommer att bita dig i arslet i slutändan. Jag tror att hushållsnära tjänster i en ojämställd familj är dåligt, det löser inga problem alls, det är bara att sopa skiten under mattan och hoppas på att det löser sig senare.

Kan du inte bara #&??!?& dig själv i ?&!#?

Kategori: Personligt

Diskussioner på internet kan driva mig till vansinne, på riktigt alltså, jag blir högröd, svettig och skitförbannad. det är ett rent under att jag klarar av att skriva vad jag tänker ibland för det låter oftast så här "Din inskränkta !#?!# hur jävla &%¤#" får man bli, din mamma måste ha tappat dig i golvet så många gånger att hon har tappat räkningen och föresten, kan du inte bara #&??!%& dig själv i ?&%"% och när du ändå håller på så kan du ?%&!? din jävla ?!&%?".

Är det förtryck att som barn inte få ha klänning på sig?

Kategori: Genus & jämställdhet

Bambi skriver återigen om att inte klä sin dotter i klänning, en av kommentatorerna skriver "ersätt inte ett förtryck med ett annat" så jag undrar är det verkligen ett förtryck att inte få ha klänning på sig? Är det verkligen ett förtryck att inte få vara precis som alla andra?

Jag slutar aldrig att förvånas över hur upprörda människor kan bli av en sådan liten sak som att inte klä sin dotter i klänning. Bambis blogginlägg handlar om hur hon kommer att klä sin dotter, inte hur alla andra borde göra. Ändå så blir flera stycken irriterade, tycker att den "polotiska korrektheten" har gått för långt och så vidare, ska jag vara helt ärlig? Jag tror att de som tar illa vid sig känner sig träffade, bambi planterar ett litet frö av osäkerhet och tvivlan hos de som kommenterar, är man säker och trygg i sitt eget val så finns det ingen anledning att bli upprörd av något så trivialt som en flicka som inte får ha klänning.

Om någon skulle skriva "min dotter kommer bara att få ha rosa och prinsesskläningar" så känner jag bara, be my guest, gör vad fan du vill
. Jag kanske inte tycker att det är rätt, jag tycker tvärt om att det är ganska fantasilöst och jävligt tradigt för barnet men det är inget som direkt påverkar mitt liv och hur jag väljer att uppfostra mina barn och jag känner mig definitiv inte träffad av det.

Jag säger samma som jag har sagt förr "Att erbjuda sina barn att välja mellan docka, bil, pussel eller klossar är en småsak, att klä sina barn könsneutralt är en småsak, att turas om att laga mat är en småsak och så vidare, men om man tar till sig och faktiskt gör en hel hög av saker så blir det en större sak. Gör folk likadant när de ska rösta? plockar ned hela partiprogrammen i beståndsdelar och sammanfattar det som "en massa småsaker"?".



Anledningen till att det är hål i alla burklocken i min kyl

Kategori: Genus & jämställdhet

För några år sedan så läste jag en sån där "så får du killar att gilla dig" artikel i en tjejtidning, en av punkterna var att man skulle be dem med hjälp med att öppna tröga burklock så att de fick känna sig starka och manliga. Så nu kan jag ju av ren princip aldrig be Rodde att öppna tröga burklock, jag vill ju inte känna mig som en liten svag kvinna.

Problemet är bara att jag är sorgligt svag och klen så alla burklock är sega för mig, jag får aldrig upp dem själv
och då blir det ju lite dödläge, jag får inte upp locket och jag vill inte be den som kan om hjälp och locket måste ju upp liksom, men jag har kommit på en lösning. Jag tar en skruvmejsel och en hammare sen gör jag hål i locket så att vaccumet släpper sen kan jag själv.

Jag tycker att överambitiösa personer är jobbiga och tråkiga

Kategori: Personligt

Jag läste en artikel om "prestationsprinsessor" jag vet precis vad de menar, det är sådana tjejer som aldrig kommer att stå på snabbuppringning i min mobiltelefon. Jag tycker att överambitiösa personer är jobbiga och tråkiga. Människor som använder sitt liv och sin tid på att vara "duktiga" har jag nog inte så värst mycket gemensamt med, jag lever för mig och jag skiter i om folk tycker att jag är duktig på att hålla i middagspartyn, vara prettomamma eller att slicka röv på jobbet, jag har det faktiskt inte i mig och jag har väldigt svårt att förstå det alls. Man lever bara en gång, orka då att spendera den tiden med att samla på ytlig bekräftelse.

Visst vill jag känna mig duktig, men om andra håller med eller inte, det är ganska sekundärt. Så jag ska spendera mitt liv med att vara halvduktig och ickeutbränd istället.

Det är väl egentligen tråkigt för killarna som blir arga, ledsna och träffade, men jag känner ändå en liten röst inombords som typ skriker "haha rätt åt er motherfuckers!"

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag läste precis ett blogginlägg som handlade om snoppar, bloggägarinnan föredrar stora snoppar och undrar varför det inte är ok att säga det. Det komiska är att flera av dem som kommenterar (som jag antar är män) tar väldigt illa vid sig, de blir kränkta, arga och sårade. Jag tänker på alla gånger som jag har hört killar redogöra att de föredrar stora tuttar, fasta rumpor, trånga fittor och så vidare, då brukar människor med snopp faktiskt inte bry sig så värst om tjejen med små tuttar, bred röv eller slapp fitta tar åt sig och blir kränkt, ledsen och får komplex, intressant, jag har faktiskt aldrig tänkt på det förut.

Det är väl egentligen tråkigt för killarna som blir arga, ledsna och träffade, men jag känner ändå en liten röst inombords som typ skriker "haha rätt åt er motherfuckers!" Nu har jag aldrig känt mig träffad av såna kommentarer, jo kanske när jag var 14 eller 15 men inte på senare år, jag har inte brytt mig, men jag vet tjejer som har och fortfarande tar illa vid sig och blir ledsna och har komplex.

Nu får jag en sån lust att börja gå runt och prata kukar på samma sätt som killar snackar rumpor, tuttar och fittor, i alla fall när det finns tutt och fittkomentatorer i närheten, så att de får smaka på sin egen medicin. Ärligt, hur många gånger har man hört en tjej säga "kolla in bulan i hans jeans, den skulle ju inte sitta helt fel" och hur många gånger har man hört killar säga "fan, kolla vilka stora pattar!"? Eftersom att en hel del killar inte verkar klara av/vilja sluta att kommentera tjejers kroppar öppet så kanske vi helt enkelt borde sänka oss till deras nivå istället?

om man skaffar ett barn så får vissa för sig att man har en skyldighet att klämma ut ett par lekkamrater till första avkomman

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag har ett barn och det är jag ganska nöjd med faktiskt, jag är ganska lat och hyfsat egoistisk så att bara ha en annan människa att ansvara för är ganska lagom för mig faktiskt. Jag har hört flera gånger att det är synd om ensambarn, de är ensama och ledsna. Sen så växer de upp och blir egoistiska, snåla och får svårt att samsas med andra människor. Ibland så får jag känslan av att om man skaffar ett barn så får vissa för sig att man har en skyldighet att klämma ut ett par lekkamrater till första avkomman när man ändå är igång, lekkamrater som kan se till att första avkomman inte känner sig ensam, blir egoistisk eller snål. Det låter ju som skitsmarta anledningar till att skaffa flera barn...

När folk tycker att jag borde skaffa fler barn för att Oskar inte ska bli snål, egotrippad, ensam och hela den baletten så känns det som att de ser mig som en avelsko snarare än en människa. Jag tror inte att ensambarn nödvändigtvis behöver få en personlighet som stämmer in på den typiska bilden av ensambarn, det handlar ganska mycket om uppfostran, lär man sig att man får roffa åt sig, att man är speciellast i världen och att alla ska anpassa sig efter ens minsta nyck så får man nog ett barn som växer upp till att bli ett egoistiskt och snålt litet svin, samma sak gäller ju för barn med syskon. Oskar bjuder, delar med sig och är så där lagom egoistisk (han är fem år, han tänker mest bara på sig själv alltså) han har lärt sig skillnaden på rätt och fel, även ensambarn är intelligenta nog för det.

Man skaffar barn för att man vill ha dem, för att de ger en något, för att man själv känner att man har mycket att göra. Man skaffar inte barn för att de ska fylla en funktion som läromästare och/eller sällskapsdjur till första barnet.
Så skaffa dig en hel farm med barn du, men låt mig bestämma vem som passerar in eller ut ur min barnkanal.


Problemet ligger snarare i att vi ofta mäter människors värde i vad de äger i stället för vad de är och vad de gör

Kategori: Samhälle

Är det någon mer än jag som har hört om det där löjliga tjafset om Mona Sahlins väska? Den Kostar tydligen 6000:- och är en 50-års present som hon har fått av någon. Sen så står det med stora bokstäver "KOSTAR LIKA MYCKET SOM EN HALV MÅNADSLÖN" jo, det gör den ju, om man är outbildad och har ett ganska sketet jobb, vanliga medelsvenssons får inte ut så lite som 12 000 efter skatt. Om hon har fått den i present så har hon ju för fan inte ens betalat den själv, så vad i ligger tjafset? att hon är socialdemokrat? Ska alla socialdemokratiska kvinnor vara klädda som dagisfröknar för att det ska gå hem?

Någon tycker att hon bidrar till att göra vårt konsumtionssamhälle värre och att konsumtion förstör miljön, seriöst, förstör en väska från HM eller wedins miljön mindre? Vore det inte bättre för miljön i så fall om vi köpte en dyr sak som vi verkligen ville ha istället för att köpa massor av småskrot för pengarna? Att ha dyra saker är status och många som inte har så mycket och inte har råd att köpa status prylar kanske har mindrevärdeskomplex, mycket möjligt, men jag tror inte ett skit på att det är de dyra sakerna vi ska skylla på. Problemet ligger snarare i att vi ofta mäter människors värde i vad de äger i stället för vad de är och vad de gör.

Som en person som jag känner säger ibland "jag tycker att man har rätt att bete sig som ett svin om man har mycket pengar" och "Jag tycker att man är lite bättre om man har mycket pengar" (jag hoppas att hon bara försöker provocera mig, annars blir jag fan orolig) jag skulle gissa på att det är den typen av resonemang och tänkande som skapar "vi och dem" känslan och det skapar mindrevärdeskomplex hos de som inte har så mycket. Jag är fattig och jag skäms inte för det och det svider inte i mitt arsle när någon annan har mer än mig.

Vill inte män vara föräldralediga?

Kategori: Genus & jämställdhet

När fackförbundet tco frågade drygt 7000 svenskar mellan 20 -35 år om hur de fördelade föräldraledigheten så hade nästan 90% av kvinnorna att de hade varit föräldralediga i 6 månader eller mer, bland männen så var det endast 12% som hade varit hemma i 6 månader eller mer.

Vad fan är det med män egentligen? Att kunna få betald föräldraledighet är ju världens lyx så varför tar man inte chansen när man har den? Det verkar ganska korkat. Visst finns den där ursäkten om att män oftast tjänar mer, men kom igen? 12% mot 90% så jäkla stora är faktiskt inte löneskillnaderna på riktigt. Jag vet att det inte är möjligt att dela lika i alla familjer, men jag har svårt att tänka mig att 90% av alla kvinnor har en man som tjänar överlägset mer, lever med en alkoholist eller några andra speciella skäl. Gör de flesta bara så på automatik? De är så vana att det är kvinnan som "ska" vara hemma mest så de bara gör utan att tänka? Eller lurar jag mig själv när jag tror att de flesta vill leva jämställt? Många kanske trivs med att vara "riktiga kvinnor" och "riktiga män"?

Vill inte män vara föräldralediga? Är det kvinnogöra? Är det kvinnorna som roffar åt sig av föräldraledigheten? Är det roligare att jobba än att vara hemma med sitt barn? Jag visste att det var skillnad mellan hur mycket föräldraledighet män och kvinnor tog ut, men jag trodde faktiskt inte att skillnaderna var så gigantiska.

"Om du slutar ha så korta kjolar så kanske du slipper att de tafsar på dig"

Kategori: Genus & jämställdhet

Ketchup mamman skriver om att kvinnor hålls ansvariga för mäns dåliga beteende. Det är något som jag har tänkt på flera gånger, jag tror till och med att jag har skrivit om det någon gång. Bland annat tar ketchup mamman upp som exempel att i ett radioprogram så var det en som ringde in och menade på att eftersom att mammorna oftast tar huvudansvaret för barnen så är det kvinnornas fel att pojkar växer upp och bli svin. Det är så absurt att man måste läsa det mer än en gång för att vara säker på att man inte har läst fel.

Ett annat bra exempel på när kvinnor hålls ansvariga för mäns ansvar är i förhållanden, om en man beter sig som ett svin mot sin sambo, fru eller flickvän så är hon ett dumt våp, allt är hennes fel för det är hon som tillåter det. Om det däremot är frun, sambon eller flickvännen som beter sig lite halvsvinigt så är hon ett svin och var och en får ansvara för sitt eget beteende, då är det egenansvar som gäller. helt jävla ologiskt. Jag är ganska bekant med det resonemanget, jag vet inte hur många gånger jag har blivit beskylld och mer eller mindre har fått stå tillsvars för Roddes dåliga val och beteende, däremot så faller allt som jag gör alltid på mig. jag är alltså ansvarig för att disciplinera och hålla rätt på Rodde samtidigt som jag är ansvarig för mina egna handlingar och val, vart finns Roddes ansvar i det hela?

Samma sak gäller ofta vid otrohet, största ansvaret faller på kvinnan som mannen hade en affär med, fast att det är mannen som har begått "brottet"
, för om hon inte hade suktat och snärjt honom då hade han aldrig gjort det, alltså så måste det vara älskarinnans fel. Riktigt snedvridet och sjukt resonemang.

Jag kan till och med gå tillbaka så långt som när jag gick i högstadiet, jag och några tjejer i min klass brukade bli totalbombaderade med snöbollar när vi gick över skolgården på väg till matsalen, tror ni att de sa till killarna att sluta kasta snöbollar på oss? nej, nej, de bad oss att gå en annan väg till matsalen. Det var tydligen vårt fel att de kastade snöbollar för vi suktade dem när vi gick där och gav dem möjligheten, eller hur fan de nu tänkte. En annan gång i samma skola så var det en kille som körde upp huvudet under kjolen på en tjej, de gick och skvallrade till läraren och läraren svarar något i stil med "men om **** slutar att ha så korta kjolar så slipper hon ju att sånt händer". Jag tycker helt ärligt att lärare borde få sparken och aldrig mer få jobba med barn igen efter ett sådant uttalande, är det verkligen de värderingarna vi vill att våra barn ska lära sig i skolan, att tjejer i för korta, små eller utmanande kläder får skylla sig själva?

Ett annat bra exempel när det gäller ansvar är ju när mamman konsekvent får skullden för allt när det gäller barnen "hur kan hans mamma..." eller "men har inte din mamma packat med..."

Borde inte män bli sjukligt trötta på att folk ser dem som inkapabla att ta ansvar för sitt eget beteende, mindre värdiga som föräldrar och kåta djur som tänker med kuken som inte kan hjälpa sig själva när de ser en lättklädd tjej? I och för sig så kan det tankesättet säkert vara rätt behändigt för de som faktiskt lever upp till fördomarna.

Vad gör man om man har två, eller tre småbarn som sitter och vrålar rätt ut? Vilken jävla mardröm...

Kategori: Vardagligt

Jag hittade en artikel på internet om en familj som fick två par tvillingar på 1,5 år, det blir ju hela fyra småbarn. Min första tanke är faktiskt "fy fan vilken jävla otur" alltså jag tycker ju om barn, men jag hade faktiskt tyckt att det hade kännts överjävligt att ha fyra barn under två år, kan man ens vara ensam med sina egna barn då? Hur åker man ensam med två bebisar och två 1,5-åringar till en mataffär, eller går till lekparken?

Jag förstår inte ens hur folk orkar skaffa barn med 2-3-års mellanrum, det verkar skitjobbigt. Jag brukar liksom titta på Oskar och tänka att han är så pass liten att det är för tidigt och han är nästan sex år. Om jag ska skaffa fler barn så vill jag att det första barnet ska ha lärt sig att torka sin egen bak efter att de har bajsat, ta vatten själv, göra sin egen frukost och så vidare, ja, att den äldsta ska vara iprincip helt självgående, så att den tiden som bäbisen inte tar upp kan man spendera med att umgås istället för att hjälpa med en massa triviala saker. Vad gör man om man har två, eller tre småbarn som sitter och vrålar rätt ut? Vilken jävla mardröm...

Oskar vet hur han vill se ut när han blir stor

Kategori: Oskar

- Om jag vill bli en snygg man så måste jag ha mustasch och skägg... och hår på min pungen.

Borde man få dåligt samvete nu? Jag menar för att man inbillade sig att man fick svara i mobiltelefonen när man hade en barnvagn

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag satt precis och läste någon artikel om Bebisbloggar, alltså bloggar som skrivs av spädbarnsföräldrar. I artikeln så står det "Barnpsykologen Hanna Thermaenius tycker att föräldrar ägnar för mycket tid åt bloggar och mobiler. – Första året är närvaron jätteviktig för barnet. Jag ser ofta föräldrar som går och pratar i mobilen på vagnpromenader i stället för att ägna barnet sin uppmärksamhet" sen spydde jag nästan lite i min mun.

Första året efter att Oskar var född så var internet och mobiltelefonen mina närmsta vänner, man kan hålla en bebis eller amma och sitta vid en datorn eller prata i telefon samtidigt. Om man har en 3-månaders bebis i vagnen på promenad, varför i i hela fridens skulle man inte kunna prata i mobiltelefon?

Borde man få dåligt samvete nu? Jag menar för att man inbillade sig att man fick svara i mobiltelefonen när man hade en barnvagn och vad den där barnpsykologen egentligen om barnen i vagnarna? De kanske till och med sover? Varför skulle man inte kunna vara närvarande för en bebis och prata i telefon eller sitta vid datorn?

Nej jag tänker fan inte ha dåligt samvete för att jag hade mage att tro att jag hade rätt till någon form av liv och social kontakt med andra människor än mini-Oskar, ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att det spelar någon roll alls om man ammar framför datorn eller om man pratar i telefon under barnvagnspromenaden, det där handlar nog mer om den där psykologens egna personliga tyckande och smak, det är precis som mycket annat som man försöker banka in i småbarnsföräldrar, bara av ren princip. Det är i samma klass som när folk blir upprörda av att tex en skruvmejsel ligger framme när barnet är typ 1 månad "men hur vågar du låta den ligga framme? Borde du inte börja tänka på sånt?" Finns det ingen risk för konsekvenser så finns det heller ingen anledning till att oroa sig eller ha dåligt samvete.



Det är det nya, modernare och lite vuxnare varianten av tjej och killbaciller, tjej och killhår

Kategori: Genus & jämställdhet

Lady Dahmer skriver om anti-feminister som bryr sig för mycket om vad killar tycker om kroppsbehåring. Nere bland kommentarerna så har Angelica postat en länk om en kvinna som vann ett pris på Golden globe och som hade mage att gå dit med orakade ben och dessutom visa upp dem! Givetvis så finns det en länk till en blogg bredvid artikeln, överskriften på blogginlägget är "Ja, det är osmakligt med orakade ben".

Jag är själv ett stort fan av rakhyvlar och diverse hårbortagningsprodukter, men jag är extremt intresserad av när det blev äckligt med tjej hår, medan killhår fortfarande är helt hygieniskt. Det är det nya, modernare och lite vuxnare varianten av tjej och killbaciller, tjej och killhår. Det är ju en fråga om personliga preferenser, inget är ju rätt eller fel, dessutom så är det ju naturligt att ha kroppsbehåring och onaturligt att vara utan. Jag tycker att det borde vara helt och hållet upp till var och en, gör det du trivs med.

Med tanke på att det handlar om personliga preferenser så betyder det också att vissa kanske tycker att rakat är ashett medan någon annan tycker helt tvärt om, sen så undrar jag när osmaklig och äcklig blev motsattsen till sexig och sen när blev hela världen besatt av att alla ska gå runt och vara sexiga? Helt ärligt om jag skulle träffa en kille som sa att han tyckte att det var vidrigt med tjejhår på benen så skulle det vara dumpning direkt, fast att jag rakar mina ben (visserligen typ var 10:e dag eller så, men ändå) med motiveringen "Det är inte mina ben som är äckliga, det är din jävla attityd däremot".

Precis som Lady dahmer skriver så är det oftast kvinnor som kommer med "hår är osexigt, ingen man kommer vilja ha dig" kommentarer, jag undrar hur det kommer sig? Förmodligen så är de ruskigt osäkra på sig själva och vill passa in och känna sig bekräftade av det motsatta könet sen projicerar de sin egen osäkerhet och sitt bekräftelsebehov på andra människor, eller så är de bara ytliga svin eller vuxenmobbare, det finns säkert gott om folk i alla kategorierna. Jag har aldrig förstått hela grejen med att strutta omkring och försöka vara sexig i tid och otid, när det tjattret går igång så tänker jag faktiskt oftast på osäkra tjejer som har gått på hela grejen med att om man vill vara omtyckt så ska man vara en riktig porrbrud.

Jag snubblar över mina egna fötter, skjuter upp saker, tänker att jag är dömd till evig olycka

Kategori:

Veckans bloggämne den här veckan är "Anser du att du har bra självförtroende och hur definierar du bra självförtroende?". Alltså betyder gott självförtroende att man vågar visa sig naken för grannen, att man vågar säga nej eller att man helt enkelt bara vågar vara sig själv?



Jag har bra självförtroende ibland, eller rättare sagt, ibland så har jag perioder när jag är övertygad om att jag är bäst på allt. Då känner jag mig rätt nöjd med mig själv och vet att jag kan om jag vill. Sen kan jag ha perioder när jag vet att jag inte kan något alls, jag tvivlar på allt jag gör och jag är sämst på allt. Jag snubblar över mina egna fötter, skjuter upp saker, tänker att jag är dömd till evig olycka och att jag är helt värdelös. Det går i vågor, å andra sidan så tror jag att det skulle vara ganska ohällsosamt i den där "jag är bäst på allt, fan vad jag är bra" fasen helt, man blir inget vidare ödmjuk av det.

Jag tycker att bra självförtroende är när man vet att man är bra, när man kan leva med ett misslyckande, två eller fem, när man vet att det räcker med att försöka och göra sitt bästa. Jag tycker att bra självförtroende är när man vågar vara sig själv, inte behöver göra göra sig till för att andra människors skull. När man bara vågar vara och göra det man vill.

Även på mina bra-perioder när jag vet att jag kan så är jag rädd för att andra människor ska tycka att jag är dålig eller inte kan, eller att jag är en tråkig, dålig eller ointressant person. Förr var jag rädd för att andra människor skulle tycka att jag var en nörd, nu har jag lärt mig att leva med att vara en nörd, totalt underskattat. Att jag är rädd för att andra människor ska tycka illa om mig, tycka att jag är dålig, dum eller ful, fast at jag själv inte tycker det är väl egentligen också en form av dåligt självförtroende.


Andra som har skrivit om veckans bloggämne: Emma Kaagaard Kristensen | Nina Ruthström | Yenny | Mother, Married &Twenty | Fia

 

Måste man älska att vara gravid?

Kategori: Om föräldrar & barn

Bambi skrev ett blogginlägg om att inte älska att vara gravid, hon ställer frågan "Måste man älska att vara gravid?". På internet så har jag flera gånger sett människor ha attityden "var tacksam och håll käften" vilket jag tycker är underligt, det är ju inte graviditeten man vill åt, det är barnet. Jag hatar att vara gravid, jag hade det extremt lätt och icke kämpigt ända fram tills jag fick havandeskapsförgiftning, jag hade det så lätt att jag missade att jag var gravid i nästan fyra månader.

Jag känner mig inte gudinneaktig, vacker, strålande eller att jag vill boa och hålla på att ha mig när jag är gravid, jag känner mig svag, utsatt, långsammare och ja, som det svagare könet om jag ska vara helt ärlig. Det känns inte som en styrka att jag har privilegiet (oturen?) att kunna bära på ett barn, det känns som det mesta av sakerna man kan bära, som en börda. Jag har helt missat det magiska med att vara gravid.

Jag tycker ju om barn, men jag tycker inte om att de måste husera i min kropp. Om Rodde hade kunnat vara gravid så hade jag gladeligen langat över det på honom, utan att blinka.

Självklart så är jag tacksam för att jag har Oskar, jag är tacksam för att jag kan få barn. Men det behöver inte innebära att jag måste tycka om att vara gravid. När jag bodde hemma så brukade vi få kassler ibland, det smakar inget vidare, men det är nästan ätbart och man blir mätt. Jag är tacksam för att jag fick mat men det betyder inte att jag måste tycka om kassler.

Morgontrött?

Kategori: Personligt

Nu ska min syster Emma börja blogga igen, i morgon hade jag tänkt. Jag har designat en blogg till henne och det tog mig hela jävla natten. På riktigt alltså jag har inte sovit än, jag har pillat på Emmas blogg och så har jag gjort komvux läxor. Jag skulle skriva om mig själv och varför jag läser samhällskunskap, jag är trött och lite lagom larvig så här osoven och tidigt på morgonen, så jag hoppas att min lärare inte är en sån där stel sak som kommer bli sugen på att smacka mig på fingrarna med linjalen. Eller nåt.



Haha, nu ser jag att det inte alls är tidigt på morgonen! Klockan är halv nio. Nu måste jag sova, Rodde är ledig idag så han kan nog roa Oskar fram tills klockan elva eller så.

Bilder från när vi var i halmstad i julas

Kategori:

Om fem år så fyller jag trettio

Kategori: Personligt

Idag fyller jag tjugofem. När jag var yngre så var det skitroligt att fylla år, årets höjdpunkt, som julafton fast bättre. Nu är det inte riktigt lika roligt längre, om fem år så fyller jag trettio. Jag vill inte fylla trettio, det låter gammalt och väldigt läskigt.

För några år sedan så bestämmde jag och Emma att man blir vuxen på riktigt när man fyller tjugofem, nu har jag ändrat mig, man kan bli vuxen på riktigt när man fyller trettio i stället.

Jag kommer ju aldrig att bli någon riktigt bra vuxen, en kompis sa en gång för några år sedan att jag lever i ett oändligt tonårsuppror, Det kanske jag gör, kanske inte. Jag tycker att ordet vuxen typ är synonymt med "tråkig torrboll" typ "skratta inte så högt" eller "tycker du att det där passar sig här?!". Fast det är väl egentligen bara fördomar antar jag.

Läkerol i ögat

Kategori: Oskar

Min syster Elin har linser, det tycker Oskar är väldigt fascinerande och jag tror till och med att han är lite avundsjuk.
Oskar vill också väldigt gärna ha linser, i dag så lekte han att han hade linser, Han använde en godis som lins och en hello kitty vattenflaska fylld med vatten som linsvättska. Han hällde vatten i sitt öga och försökte stoppa in godisen i ögat, det sved tydligen och nu är han helt röd i ögat.

Jag såg vad han gjorde men jag han inte stoppa honom innan han hade tryckt dit den i ögat, det var ett nytt rekord i dumhet.

"Jag såg upp emot himlen och visslade för mig själv när jag helt plötsligt halkade och landade med kuken i Lisa"

Kategori: Sex & kroppsligt

När någon är otrogen bara en gång så brukar personen ifråga ofta ursäkta sig med att det bara var ett "misstag" seriöst hur fan kan det flyga? Det är ju ett mycket underligt misstag, jag undrar ofta hur det gick till när misstaget begicks "ja jag gick som vanligt, det var en bra dag. jag såg upp emot himlen och visslade för mig själv när jag helt plötsligt halkade och landade med kuken i Lisa, så gick det till". För mig så betyder ett misstag att man inte planerade antingen händelsen eller konsekvensen av de valen man gjorde. Om man snubblar in med snoppen i någon altenativt landar på någons penis så har man vetat hela vägen dit att man är påväg att göra bort sig bigtime. Man brukar ju liksom inte börja våldsporra sig med någon bara sådär, det krävs ju oftast att man går någonstans där sex passar sig och på vägen dit så vet man ju att man gör fel.

Att vara otrogen ser jag inte som ett misstag, det är ett medvetet val man gör. Vart i ligger misstaget? Att man inte hade räknat med att bli påkommen? Att man hade räknat med att det skulle vara lätt att leva med skuldkänslorna och det visade sig vara en felberäkning?

När jag tänker på manliga män, riktiga mäns män liksom, då tänker jag på typ skogshuggare, snus, strumpor på golvet och fislukt

Kategori: Genus & jämställdhet

Jeremy Soul, dating expert påstår att "Även om män och kvinnor ska vara jämställda vad gäller makt och inflytande så vill många kvinnor, särskilt i Sverige, att män ska vara mer manliga. Fast på ett gentlemannamässigt sätt".

Allvarligt talat är inte hela den där gentlemanna grejen ganska ute? Om jag skulle gå på dejt (fy fan vad exotiskt det låter, jag har aldrig varit på en klassisk "dejt" i hela mitt liv) med en kille som var en riktig gentleman och drog ut stolar, betalade för allt, höll upp bildörrar och ja, alla typer av dörrar och sånt skit, då hade jag nog faktiskt blivit lite rädd och tänkt att han måste vara gammaldags och ganska konservativ. Det får man inga bonuspoäng för i min bok.

Är det verkligen så? Vill svenska kvinnor ha en riktig man, en gentleman och bli behandlad som en prinsessa och hela det där paketet med skit? När jag tänker på manliga män, riktiga mäns män liksom, då tänker jag på typ skogshuggare, snus, skitiga strumpor på golvet och fislukt. Vad är "män som är mer manliga"? Är det såna män som kan skruva upp hyllor med borrmaskin? män med en fet plånbok? En som stolt tar äran för sina fjärtar? Eller är det riktiga "gentlemän" som är manligare män?

Jag menar givetvis inte att det är bra med fislukt och skitiga strumpor, utan att det var mer åt det hållet som tankarna drar när någon säger "en manlig man" :D

Annatid vs. Oskartid

Kategori: Oskar

När Oskar var liten så var han oftast tyst som en mus när han var på gott humör, han lekte tyst och pratade i princip inget alls, han gjorde ljud ibland, alltid "dugojdugojdugoj" eller "goggigoggigoggi" när han var runt två så tog jag till och med honom till bvc för att jag tänkte att det måste vara något fel med ett barn som knappt pratar. På bvc sa de att vissa barn lyssnar mest ibörjan, men att han nog skulle komma igång snart.

Strax innan han fyllde tre så började han prata av bara satan. Nu är han nästan sex och han pratar fortfarande oavbrutet, så nu undrar jag om det är normalt istället. Man kan ju lungt säga att jag har fått omdefiniera ordet "normal" ett par gånger eller fem. Speciellt när han ska sova så pratar han, och pratar och pratar. Oftast så somnar han inte försen runt elva sen vaknar han vid åtta - halv nio, varje dag. Det blir liksom ingen Oskarfri tid alls om jag ska hinna sova ordentligt, så då sover jag mindre. Jag måste ha 2-3 timmar att göra vad jag vill annars kommer jag att bli ett psykiskt vrak, jag är en sån där egoistisk jävel som behöver barnfri tid.

Det är måttligt underhållande att för 187:e gången på två timmar höra "jag måste säga! Bara en sak till! Snälla! Snälla? SNÄÄÄLLAAA!!!" jag blir galen, mitt tålamod är slut redan efter 12:e gången. De första 25 gångerna han "bara ska säga en sak till" så brukar jag faktiskt lyssna (dum som jag är) de resterande 175 "bara ska säga en sak till" brukar jag bara svara "Tyst" jag känner mig ganska taskig egentligen när jag säger till honom att vara tyst 175 gånger varje kväll. Saken är den att han vill inget viktigt för då säger han det på en gång, vill han gå på toa, dricka vatten eller något liknande så klämmer han fram det med det samma. När han frågar "bara ska säga en sak till" så vet han oftast inte ens vad han vill säga, han vill bara småprata.

Jag har till och med försökt att förklara för honom att det är Oskar-tid mellan 07:00-22:00 sen är det bara de mest grundläggande behoven som tillgodoses, som att dricka vatten, gå på toa, bli tröstad efter mardrömmar och liknande. Resten av tiden 22:00 - 07:00 är Anna-tid, då ska alla Annas ytliga behov tillgodoses, som tex att prata i telefon, kolla på någon av alla 1000 tv-serier som jag följer, dricka te, vara halvdöd tills jag måste börja om göra om allt igen från början, sova och andra lyxigheter. Tyvärr köper kan inte att han bara ska få roffa åt sig 15 av dygnets 24 timmar, han är mer inne på att det ska vara Oskardygn, 24/7, 365 dagar om året.

Folk brukar ofta tycka att man ska njuta av när barnen är lite mindre och söta och gulliga och sådär, jag kan inte räkna på två händer hur många gånger jag har tänk "väx din jävel, VÄX!" jag inbillar mig att äldre barn är lättare och sköter sig själv och sådär, låt mig tro, jag föredrar att bli överaskad den dagen när jag inser att det bara är en stor lögn.

"Sluta gnäll! min 3-åring klarar visst att vara ensam hemma när jag går till affären"

Kategori: Om föräldrar & barn

En artikel på allt om barn handlar om hur man ska gå tillväga när man ska börja lämna sina barn ensama hemma, det står att åldern spelar mindre roll, det viktiga är att barnet är införstått med att man inte får öppna dörren för främlingar och att barnet kan fatta kloka beslut. Att skriva att åldern spelar mindre roll tycker jag är ganska dumt, jag menar, är det någon som har hängt på fl som har missat trådar i stil med "Sluta gnäll! min 3-åring klarar visst att vara ensam hemma när jag går till affären" nu är ju som tur är inte majoriteten av sveriges befolkning dumma i huvudet och förstår att det är en riktigt dum idé att lämna småbarn ensamma hemma, men idioterna är fler än vad man kan tro.


Tänk själv att gå på arbetsintervju och behöva sträcka fram handen och presentera sig som Månstråle

Kategori: Om föräldrar & barn

Ibland så stöter man på barnnamn som är minst sagt underliga eller fantasifyllda, och det kanske är gulligt när barnen är små men hur spännande är det egentligen att heta Destiny, Sunshine eller Heaven när man är vuxen. Tänk själv att gå på arbetsintervju och behöva sträcka fram handen och presentera sig som Månstråle, det var säkert jättegulligt på en bebis, en 5-åring, kanske till och med på en 10-åring, jag kan tänka mig att det är mindre roligt att heta det som 30-åring.

Nu är jag inte jättekinkig när det gäller vad man ger sina barn för namn, det borde ju vara upp till var och en, men ta en titt på tex familjeliv.se så ser man vad folk generellt har för fördomar mot människor med liknande namn "unga white trash föräldrar som är fattiga och outbildade" ungefär. Man ska givetvis inte låta andra människor diktera hur man lever sitt liv, men jag kan tycka att det kan vara bra att ha i åtanke att det tex kan bli svårare för Sunshine att skaffa ett jobb än vad det kan bli för Lisa, Emma eller Astrid och vilka fördomar man drar på sig genom sitt namnval.

Jag undrar vad namnet "Oskar" utstrålar? Typ "fantasilösa föräldrar som vill att deras barn ska passa in" eller något, sorgligt nog så är det aldrig en "synd" att vara totalt mainstream och att försöka passa in.

alla män är våldtäktsmän och alla kvinnor är as bra på att amma och byta skitblöjor, män är bra på att manövrera hammare och spik, kvinnor är mästarinnor i dammsugning, kvinnor är offer, män är förövare

Kategori: Genus & jämställdhet

Nina Ruthström har skrivit en hel del om könsroller, manligt och kvinnligt på sin blogg på senaste tiden och livliga diskussioner har uppstått. Jag tycker faktiskt att könsroller överhuvudtaget alltid är utav ondo. Jag tycker egentligen inte att problemet är att kvinnor beter sig typiskt kvinnligt och att män beter sig typiskt manligt, problemet är förväntningarna "du är man alltså borde du tycka..." eller "du är ju kvinna, då borde du..." det tyycker jag är det största problemet.

Jag känner mig inte kvinnlig, tjejig, manlig eller som en pojkflicka eller whatever och det har jag aldrig gjort, jag känner mig mänsklig, jag har som vuxen aldrig känt något behov av att passa in i någon könsroll.
Inte så att jag har bestämt mig för att inte försöka att passa in, det är ett högst omedvetet beslut. Jag förväntar mig inte av mig själv att jag ska agera, tycka, tycka om eller tänka på ett visst sätt på grund av mitt kön och det har jag aldrig gjort. Jag är liksom nöjd med att försöka vara mig själv och att vara en bra människa, och det är här de onda förväntningarna kommer in. Jag kanske inte har något behov av att leva in mig i någon roll, men andra människor har det behovet och de förväntningarna på mig, tydligast blev det efter att jag fick barn.

Jag borde tycka att ditt är mysigt och att jag aldrig mer vill datt, jag borde tycka så och vilja ha si. Det blev en riktig kalldusch den dagen jag faktiskt insåg att det bara var jag som blev granskad ända in i sömmarna medan Rodde var lite halvduktig bara han lade av en fjärt
, jag blev granskad, dömd och ifrågasatt för att jag var kvinna och han slapp undan för att han var man. Det värsta tycker jag egentligen nästan är att kvinnor är ofta de som dömer andra kvinnor hårdast. Av alla kommentarer, förväntningar och allt ifrågasättande kom typ 95% från kvinnor. Kvinnor kastar bajs på varandra för att må bättre själva, nu är jag inte så mycket för systerlighet och sådan bullshit, men jag kan definitivt se ett mönster hos vissa kvinnor hur de gång på gång kastar skit på andra och är läskigt självbelåtna, det är en patetisk och utdragen tävling i duktighet.

Det blir så fel när man börjar döma människor efter vilket kön de tillhör, alla män är våldtäktsmän och alla kvinnor är as bra på att amma och byta skitblöjor, män är bra på att manövrera hammare och spik, kvinnor är mästarinnor i dammsugning, kvinnor är offer, män är förövare , kvinnor är svaga, män är starka, kvinnor vill ha hela föräldraledigheten, män tycker om saker som rullar och så kan man hålla på i oändligheters oändlighet, problemet uppstår ju när man prackar på människor tankar, tycke och åsikter som de inte har bara för att man antar det på grund av deras könstillhörighet.

Könsroller fyller egentligen ingen viktig funktion, det enda könsroller gör är att göra oss ojämställda, olika och bygger upp förväntningar utifrån vilket kön man tillhör. Jag menar givetvis inte att det endast gör det ojämställt för kvinnor, det här går båda vägarna. Jämställdhet betyder inte att man ska gynna kvinnor, att kvinnor ska få det bättre eller att kvinnor ska "Hämnas" för förtrycket, jämställdhet för mig är alla alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter, jag tycker till exempel att män har en skyldighet mot sina barn att vara närvarande  och delaktig i deras uppväxt och uppfostran och jag tycker att kvinnor har en skyldighet att släppa in männen och tillåta dem att vara lika mycket föräldrar, jag tycker att man som kvinna kan tanka sin egen bil, klippa gräsmattan och sätta upp hyllor på väggen utan att ränna till sin man för att få "karlgörat" gjort och så vidare.

Jag har fått för mig att de som är väldigt förälskade i de könsrollerna som finns ofta är lite inskränka, fega och förvirrade, de behöver helt enkelt lite struktur och en mall att leva efter för att hantera förvirringen och osäkerheten, är man trygg i sig själv så kan man skapa sig sin egen identitet och hitta sig själv på egen hand. Vi behöver inte könsroller, det är viktigare att hitta sig själv att vara sin egen individ och allt vad det nu innebär, sen spelar det mindre roll om du är kvinna, man, bi, homo, trans, svensk, turk, svart eller grön. Vi är alla människor och det är det som spelar roll, allt annat borde vara sekundärt.

Pro ana: vissa är anorexia-wannabes, normala tjejer som vill passa in någonstans, andra är beniga som satan och riktigt sjuka

Kategori: Sex & kroppsligt

Idag så snubblade jag över en pro ana blogg, det var så sjukt och absurt att jag var tvungen att googla vidare. Pro ana är en subkultur som hävdar att anorexia nervosa är en livsstil och inte en sjukdom, det finns bloggar, hemsidor och comunitys där de delar sin "visdom" med varandra, vissa är anorexia-wannabes, normala tjejer som vill passa in någonstans, andra är beniga som satan och riktigt sjuka. De delar recept (om man ens kan kalla det för recept), motions råd och tips med varandra. Vissa syslar med "abc diet" något slags anorektisk boot camp där man äter mellan 0-500 kallorier om dagen, olika på olika dagar. De delar bilder på sjukligt smala kändisar och strävar själva efter att ha utstickande revben och ben som är så smala att man undrar hur de ens kan stå på dem.

Många av de där tjejerna och killarna är väldigt unga, vissar är inte mycket äldre än 14 år. När jag ser bilder på en 15-årig tjej som är så smal att hon knappt håller ihop sitta och diskutera att hon inte kan äta den där glassen som är gjort på endast en fryst banan för att det är 100 kallorier och det är för mycket, då börjar jag undra, hur lyckas de svälta sig själva till den graden och bara fortsätter och fortsätter? Vart är deras föräldra? Hur kan det gå så långt? Jag kan inte för allt i världen förstå hur en 15-åring lyckas svälta sig halvt till döds, det har redan gått för långt, någon borde ha reagerat typ 15 kilo tidigare. Jag förstår att det inte är lätt för föräldrar som har barn med ätstörningar, men varför har en tjej eller kille med så allvarliga problem ens fortfarande tillgång till en dator?

Det är sjukt att de där bloggarna och hemsidorna får ligga kvar överhuvudtaget, det är en hel hög med fysiskt och psykiskt sjuka människor som sitter och hjälper varandra att bli ännu smalare, svagare och sjukare. Vuxna borde ha bättre koll på vad deras barn sitter och glor på när de sitter på internet, det är inte vettigt att lättpåverkade och lite halvförvirrade tonåringar ska ha fri tillgång till allt som finns på internet.

Kan vi inte donera lite land till dem, bygga en stor fet mur runt och slänga ett lock på så kan de leva där inne i sin ariska utopi

Kategori: Samhälle

Jag har suttit och stirrat runt en del på internet i helgen, jag har snubblat över så mycket smygrasistisk smörja att jag nästan börjar undra om jag är psykiskt sjuk och ser i syne, inte kan det väl på riktigt gömma sig så många fördomsfulla små människor i vårt lilla land?

En sak som slår mig är att de ljuger rätt friskt för att få fram sin poäng, statistik är något som man bara hittar på tydligen, gillar man inte de siffror som man hittar, ja då ändrar man om dem lite här och där för att få fram sin poäng. Min absoluta favorit är hur många barn muslimer skaffar, sisådär mellan 10-22 eller något sådant i runda slängar brukar det ju påstås. Jag vill inte kalla mig för expert eller så men jag bor i en stockholmsförort och jag skulle gissa på att någonstans 70-90% av människorna som bor i mitt närområde är muslimer och jag har aldrig sett en 12 barnsfamilj i hela mitt liv, faktiskt inte ens en ynka 7 barnsfamilj. Glömde jag att skriva att jag har bott här i sex år?

De allra flesta som bor här är snälla och vänliga människor, det kanske finns ett rötägg eller två, precis som det gör i vanliga svennebanan getton. Men att alla muslimer skulle sitta och mecka bomber på sin fritid är så absurt att det är svårt att finna ord.

Sen så har jag aldrig riktigt lyckats att förstå vad hela den här antiislam grejen handlar om, det enda jag har läst/sett/hört är att vi får inte ha skolavslutning i kyrkan, de kommer att förbjuda griskött, de föder 25 barn per person och att alla muslimer är terrorister, det låter ju verklighetsförankrat... Missförstå mig rätt, jag tycker alltid att lag och ordning ska gå före religionsfriheten, oavsett om man är kristen, muslim, jude eller hindu, sen är jag inget sort fan av religion överhuvudtaget faktiskt, jag tycker att man kan hålla sig till fakta istället för att fabricera den fakta som passar en själv bäst, då är det inte fakta utan rent hittepå.

Typiska klagomål som folk brukar ha på muslimer eller diverse ickevita människor överhuvudtaget är ju att de har sned kvinnorsyn, föder en massa barn, är intoleranta, konservativa och att de är religiösa fantatiker. Alltså inte för att vara sådan, men är inte det ungefär samma värderingar som en hel del sd anhängare har?

(Jag vet att det har tagits upp tidigare i bloggen men det tål att upprepas, om och om igen)

"Sverigedemokraternas målsättning är att kunna öka landets låga nativitetstal" Så svennebanans ska börja knulla och krysta för glatta livet, är det för att vi ska försöka att föda ikapp med muslimerna eller är de rädda för att den ariska rasen är på väg att bli utrotningshotad? Jag fattar inte logiken, muslimerna är dåliga för att de skaffar en hel drös med barn, så nu ska vi börja skaffa en massa barn? Om någon förstår logiken så känn er fria att dela med er...

"Det kärleksfulla förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden"
hur fan var det med intoleransen och konservatismen? Homosexuellas rättigheter verkar ju inte stå högt i kurs hos de där fanatiska svinen heller.

"Ett led i detta är att skolan betonar kärnfamiljen, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etikens och den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle."
Lära ut kristen etik? Vad är det för fantatiskt trams? Lär min son sådant i skolan så ska jag fan klappa till den ansvarige för det med en bibel. Vi tror inte på gud, många i sverige tror inte på gud, ska de börja hjärntvättas i skolan då? Jag antar att de inte är så förtjusta i om det skulle börja ploppa upp en massa muslimska skolor, men det är ok att alla barn ska lära kristen etik iskolan?

Jämställdhet, tolerans och öppenhet står inte högt i kurs här inte.

Jag är inte rädd för muslimer, jag tycker att sverigedemokraterna är mycket läskigare faktiskt. Kärnfamiljspropaganda, kristendomstjafs i skolan, homofobi, intolerans och smygrasism, det är läskigt, de har desutom en chans på att få makt och få något att säga till om, jag har ju hittills inte sett något muslimskt parti som vill införa sharialagar, stena svenskar och våldta hela vår kvinnliga befolkning, men sverigedemokraterna, de finns på riktigt.

Kan vi inte donera lite land till dem, bygga en stor fet mur runt och slänga ett lock på så kan de leva där inne i sin ariska utopi.

Ofta så låter det ju på anhängarna som att om vi skickade hem alla invandrare (svenskar, danska och finnar är självklart vita nog för att få stanna) så kommer alla brott att upphöra, kärnfamiljen kommer att blomstra, solen kommer alltid att skina, jobb åt alla, stolta män kommer att försörja sina barn och sin hemmavarande fru och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Ja, som jag skrev, de får det att låta som en arisk utopi.

Det är min värsta mardröm, att det ska bli strömavbrott och att jag ska bli sittandes i mörkret utan något ljus alls

Kategori: Vardagligt

För en stund sedan så gick jag till affären för att köpa mjölk och cola så jag tog med mig en tjuga, när jag står i kön så ser jag en löpseden (aftonbladet eller expressen) där det står typ "Elen kan ta slut, Sverige släcks" eller något liknande, så jag gick och byte ut colan mot värmeljus i stället.

Det är min värsta mardröm, att det ska bli strömavbrott och att jag ska bli sittandes i mörkret utan något ljus alls, jag är sjukt mörkrädd. Jag skulle nog få fullkomlig panik faktiskt.

Den som söker hon skall finna, eller något...

Kategori: Blogg

Här sitter jag mitt i natten och roar mig med att googla, och vad finner jag då kanske du undrar, jo det ska jag berätta nu. Den där jävla föreningen "ja till livet" har i sin medlemstidning (nr 2 2009) tryckt ett citat, ett av mina citat, haha humor på hög nivå :D


Klicka på bilden för större format.

Vad har jag gjort för att förtjäna denna "ära"?

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag tror att Femenix gillar mig innerst inne, jag ligger länkad under "13) Schymans sjuka feminism: Ingen förälder får ta hand om barnen, utom några månader" det är lite småkomiskt med tanke på att jag har noll koll på både feministiskt initiativ och Gudrun Schyman, japp du hörde rätt, så pass obildad är jag faktiskt.

Eller så kanske jag är typ folkhemmets värsta fiende numero uno, eller i alla fall numero cinco, vad vet jag. Jag vill bara klargöra att jag inte är för något dagistvång, jag har aldrig ens trippat i närheten av att vara för det, jag tycker att det ska vara som idag, alla får välja helt och hållet själva om de vill ha sina barn på dagis eller ej, men man får också ta de finansiella konsekvenserna av sina val, oavsett vad man väljer. Jag har inget mot hemmaföräldrar heller, trivs du med det så good for you! Huvudsaken är att alla inblandade är lyckliga med det liv de väljer att leva.

Däremot så kan jag tycka att det är jäkligt tråkigt att när det talas om hemmaföräldrar så är det oftast mammorna vi talar om, jag skulle faktiskt tycka att det vore väldigt trevligt att se fler hemmapappor och jag tror att det även skulle vara positivt för barnen, eller varför inte två föräldrar som jobbar halvtid om ekonomin tillåter, får man det att fungera och man trivs med det så är väl det alldles utmärkt som alternativ? Vill man jobba heltid, göra karriär och lyckas att bolla det samtidigt som att man får familjen att fungera så är det ett bra alternativ för dem som vill det med.

Sen vill jag säga: Jag är ingen rabiat feminist, jag kallar mig inte alls för feminist över huvudtaget faktiskt, jag tycker att feminism är ett intressant ämne och självklart så är jag all for jämställdhet men jag har inget behov av att placera mig i något fack, jag tycker det jag tycker, vill du placera mig någonstans för att du ska känna dig bekväm så varsågod.

På tal om "ingen får ta hand om barnet, utom någon månad" det känns så himla inbillat som det bara kan bli, jag har aldrig propagerat för dagis, min son är fem och går inte på dagis, jag är för fan så nära hemmaförälder som man kan komma, men hey vad vet jag? Jag är ju en barnhatande feminist som är för dagistvång och vill separera gråtande mödrar från deras traumatiserade barn.





Ingen färg alls faktiskt...

Kategori: Personligt

Om någon nu har missat det så har det gått runt ett kedjemail på facebook som uppmanar kvinnor att skriva ut färgen på sin bh som status. Helt ärligt, jag använder faktiskt inte bh, det måste vara tidernas obekvämaste klädesplagg, jag tror att sist jag ägde en bh så måste jag ha varit 16 eller 17 år. En bh måste ju sitta åt en del för att boobsen inte ska rymma och då klämmer det åt och då kliar det, byglar ska jag ju inte ens ta upp...

Jag brukar använda toppar, breda hela vägen runt, breda axelband och resår längst ned runt kanten under brösten, typ sådana pre-boobs toppar som 11-12-åriga tjejer brukar ha. Då snackar vi bekvämlighet! De sitter lagom hårt och känns knappt alls, visst mina tuttar hade sett bättre ut i en bh, säger folk till mig i alla fall, men jag är helt enkelt inte beredd att lida pin för att bli fin.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har fått höra "men du vänjer dig om du bara försöker" eller "Det är en vanesak, man slutar tänka på det". Odd, varför skulle jag vilja vänja mig vid att vara obekväm? Nej, mina tuttar ser knappast perfekta ut, men jag är bekväm. Bh:n skapar ändå bara en illusion, jag är lika hänpattad med som utan, precis som alla andra. Jag skiter faktiskt i vad okända människor tycker om att mina tuttar råkar sitta ett par centimeter för lågt.

Lär er vad kondomer är till för era jävla grottmän!

Kategori: Om föräldrar & barn

Cecilia Blankens fick en fråga på sin blogg av en kvinna som oplanerat hade blivit gravid och ville behålla barnet trots att hennes sambo inte vet om han vill behålla barnet. Jag har sett liknande diskussioner på fl tidigare, om att behålla ett barn mot mannens vilja. Jag tycker alltid att det är upp till kvinnan att avgöra om barnet ska födas eller inte, det är hennes kropp och om jag ska vara ärlig så är det ändå oftast kvinnan som blir sittandes med huvudansvaret för barnet.

Kommentarerna på Cecilia Blankens blogginlägg är ganska intressanta, de flesta tycker att frågeställaren ska göra det hon vill, sen finns det någon tycker att det borde vara fängelsestraff på att som kvinna behålla ett barn mot mannens vilja, en anna tycker att man ska tänka på pappan till barnet. Jag tycker alltid att det är lika komiskt när folk tycker att man ska tycka synd om män som har råkat göra sin flickvän, sin fru eller sitt one night stand gravida, de vet ju om att risken finns och då får man ju göra allt vad man kan för att skydda sig, att både använda kondom och p-piller kan ju vara en ganska bra idé om man vet att man absolut inte, under några som helst omständigheter, vill ha barn.

Lär er vad kondomer är till för era jävla grottmän! Man kan inte slarva med preventivmedel och inte ta sin del av ansvaret och sedan sitta och kräka ur sig hur hemskt det är att inte ha något att säga till om. Alla män borde vid det här laget vara ganska så medvetna om att de faktiskt inte har något att säga till om.

"Hur kan man vilja ha barn med någon som inte vill?"
skriver Malin Wollin, jag undrar hur fan man kan göra någon gravid och sedan vägra att göra mer än att bara betala underhåll, hur kan man inte ha något som helst intresse av att ha någon kontakt med sitt barn? Hur kan man hata eller skita i sitt eget barn bara för att man inte tycker om eller hatar mamman till barnet? Det om något är väl ändå höjden av egoism, omognad och elakhet. Jag kan inte alls förastå de män som straffar sina egna barn för kvinnans dumhet, oliktänkande eller för att hon tog ett beslut som man inte gillade.

Däremot så tycker jag att det är helt förkastligt att fiffla med preventivmedel och luras för att bli gravid eller göra någon gravid, då tror jag inte att man är helt frisk i huvudet.

Ska vi byta favoriter med varandra?

Kategori:

Ok då tänkte jag att vi (de som vill vara med alltså :) skulle köra på veckans bloggämne igen, jag ville att det skulle vara något som alla känner att de kan vara med på oavsett om de har barn eller ej (jag är rätt bra på att snöa in mig) så veckans bloggämne den här veckan är: Välj minst tre av dina favoritbloggar, länka till dem och motivera varför just de är dina favoriter.

Jag tänkte att det vore roligt att se om man hittar några nya favoriter i någon annans favoriter.


Lady Dahmer:
Jag gillar Lady Dahmers blogg för att jag får känslan av att hon tänker både med hjärtat och med hjärnan, intressanta ämnen som intresserar mig blandat med vardagstrams. Tråkigt bara att hon updaterar mer sällan nu för tiden (fast det gör i och för sig jag med) jag saknar blogginläggen som brukar hamna i kategorierna feminism/genus och kontroversiellt, det är mina favorit kategorier. Jag har faktiskt läst varenda inlägg i hela bloggen.

Bambi:Jag har läst "Mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls" till och från under ungefär ett års tid, på senare tid varje dag och den har blivit en av mina favoriter, bambis blogg känns väldigt trevlig, glad, positiv och inbjudande, jag brukar oftast tycka att sånt känns väldigt "klämkäckt och hurtbulle" men bambis blogg känns faktiskt ärlig och inte påklistrad. En blogg som man blir glad av :) Ett absolut måste om du är en Odd Molly fantast. bloggen är värd ett besök nästan bara pga Designen (designad av Lady Dahmer).

Nina Ruthström: Jag tycker att Nina brukar skriva intressanta inlägg om feminism och jämställdhet, jag gillar debattinlägg (debattinlägg är mina favoriter faktiskt) och det ploppar upp med jämna mellanrum. Jag tycker om när man kan se att det ligger engagemang och tanke bakom och det får jag intryck av att Nina har. Jag gillar bokrecensionerna, ibland så tänker jag att jag måste läsa vissa böcker (men det gör jag aldrig) bara det är fan en bedrift att nästan få mig att vilja läsa (jag hatar att läsa om någon nu hade missat det).

Sockerapa:
På tal om apor så är Lina helt bananas, värsta knäppgöken. Den här bloggen är så olik allt annat allt annat jag brukar läsa, men Sockerapa är knäpp, rolig och charmig, jag fastnade för den efter första inlägget jag läste. Ja sammanfattat, jag gillar bloggen för att bloggskrivaren ifråga verkar vara helt vreden (och det menar jag som en komplimang :)


Andra som har bloggat om veckans bloggämne: Fia | Nina Ruthström | Elisabet | Sockerapa

En bra förälder är inget man bara blir, det är något man väljer att vara

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag har skrivit inlägg förr om påståendena om att kvinnor naturligt skulle vara bättre föräldrar än män:

"Vi har brösten och vi har burit barnet i vår kropp!!!! Är det konstigt att kvinnan då är mer lämpad under den första tiden i sitt barns liv? Sluta förneka att det finns skillnader mellan könen"

På tal om att vara en bra förälder

Jag kom att tänka på det igen när jag läste en kommentar på bloggen för en stund sedan, att kvinnor skulle ha ett naturligt försprång för att de har burit på barnet och ammat. Jag tror inte att föräldraskillsen sitter i om man är bra på att amma eller om man har fött, det sitter inte ens i vem som umgås mest med barnet egentligen (även om det är helt sant att man får ett visst försprång) Jag tror inte att man bara blir en bra förälder med tiden, jag tror inte att det är så enkelt.

Annars så kan man ju luta sig tillbaka, amma och bara ta det som det kommer så räknas man helt plötsligt som en riktigt bra förälder. Jag tror att det krävs vilja, engagemang och motivation för att bli en bra förälder. En bra förälder är inget man bara blir det är något man väljer att vara.

För att bli en bra förälder så tycker jag att det krävs engagemang, empati, förståelse, tålamod, att man vet vad man sysslar med och att man har någon form av målsättningar. Det tror jag inte att man uppnår bara genom att vara, man måste tänka till lite och veta hur man ska engagera sig, i vad och hur man ska agera för att uppnå bästa resultatet. Visst finns det mycket som kommer av naturen, men en bra mamma blir man inte bara av att kunna amma, föda och tyda lite singnaler, det kanske fungerar i början men barn blir ju mer komplexa ju äldre de blir.

Att bara go with the flow, fungerar tex inte alls med Oskar, jag vill ju till exempel inte att han ska falla in i de där typiska pojke/flicka facken, det är faktiskt en av mina huvudprioriteringar, att lära Oskar att vara människa och inte pojke eller flicka. Han matas ju ständigt med hur flickor och pojkar "ska vara" på tv, i leksaksaffären, i lekparken och lite överallt faktiskt, och jag tar det med honom iprincip varenda gång och förklarar och resonerar med honom om varför det är så och att man själv har rätt att välja vem och hur man vill vara. Att bara ta det som det kommer hade inte alls blivit det resultatet som jag var ute efter. Det var bara ett éxempel.

Och om det är så pass enkelt som att kunna mata, trösta, bära och tyda signaler så är jag helt övertygad om att män kommer att kunna lära sig det lika väl som kvinnor. Jag ser det så här: det spelar ingen roll alls om man har ett försprång om man inte vet hur man ska ta vara på det.

Det jag vill säga med allt mitt svammel är att en bra förälder kan nog alla bli, kvinna som man, sen är det upp till var och en om man väljer att vara det eller inte.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fan, jag vill också vara pappa, får man byta?

Kategori: Genus & jämställdhet

Allt om barn listar 9 saker som gör en bra pappa, bland annat:


Oroa dig inte över om du är en bra pappa.
Att vara en bra pappa har inget att göra med hur bra du är att på att rapa din bebis, hur du håller bebisen eller om du har tålamod nog att sitta och dricka låtsas-te i en halvtimme. Satsa i stället på att vara en bra partner genom att finnas där för din gravida partner, vara delaktig i graviditeten och jobba på ert förhållande. Är du en bra partner är du en bra pappa.

Ge barnen det de helst vill ha av dig.
Barn bryr sig sällan om vad du jobbar med. Det de helst vill ha är din tid. Det spelar inte någon roll vad ni gör, de kan vara glada även om du tar en tupplur på soffan eftersom du är i närheten.



Jag vill också också slippa att vara bra på triviala saker som att rapa bebisar, hålla barn och fy fan vad jag vill slippa att sitta och leka skitlekar i en halvtimme, det har jag faktiskt inte alls någon lust med. Att få slagga på soffan och räkna det som att man faktiskt har spenderat tid med sina barn, vilken jävla dröm, fungerar det för mammor med? Förmodligen inte. Om det gör det så ska jag börja ta mig tre timmar om dagen för att ligga på soffan, rapa, fisa och titta på tv. Jag är ju närvarande liksom.

Nej ärligt alltså, vilket jävla bullshit. När du slaggar på soffan så är du lika frånvarande som om du vore på jobbet, min pappa brukade somna på soffan och vi tyckte faktiskt att det var skittråkigt. Jag blir nästan ganska förbannad när jag läser det, en av punkterna till att bli en bra pappa är alltså att slagga på soffan och sen får de till och med påstå att de har varit närvarande. Hur många mammor får frikort till att ligga och slösova på soffan och sen får lov att påstå sig vara närvarande som föräldrar undertiden. Jo det ska jag berätta, INGEN!

Sen att de inte ska oroa sig för att vara dåliga föräldrar, det är klart som fan att de ska. Om man inte reflekterar över sina prestationer hur ska man då kunna förbättra sig, men vad vet jag, man kanske inte ska kräva så mycket från folk som umgås med sina barn genom att slagga på soffan. Att vara en bra sambo/man/pojkvän räcker icke, det är bara att kavla upp ärmarna börja öva på att rapa barn, hålla barnet rätt och leka ska du fan också, och det skadar inte att se glad ut under tiden heller. Varför skulle det inte vara viktigt om en man klarar av att hålla sitt eget barn, helt absurt och sjukligt gammaldags.

Det är extremt tröttsamt med inställningen att mannen bara är ett stöd för kvinnan när de skaffar barn
, han kan rycka upp sig själv och faktist göra precis lika mycket om man bortser från att vara gravid, amma och föda. Har man inget intresse av att ta hand om sina egna barn så kanske man borde ge fan i att skaffa några.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

förskola är en service som samhället erbjuder, om man väljer att inte nyttja servicen så får man stå sitt kast

Kategori: Om föräldrar & barn

För ett tag sedan så skrev jag ett inlägg, diskriminerade hemmaföräldrar, och jag fick en kommentar från feminix som skrev följande:

Hej, alla ni kloka och jämställda kvinnor! Jag är en som ni tycker är "konstig". Om ni orkar så låt mig förklara hur jag tänker.
Dagis är ju inte gratis. Ett barn på dagis kostar i runda tal ca 160 000 kr per år(enligt skolverket). Detta är alltså den summa som kommunen, med våra skatter, betalar för att Lisa ska kunna ha sin Kalle på dagis medan hon själv jobbar, kanske som vårdbiträde. Vi låtsas att hon har bruttolön på 15 000 kr/mån, 180 000 kr per år. Hon betalar 1/3 i skatt= 60 000. Rest som andra skattebetalare får betala för hennes dagisplats = 100 000 kr per år.
Vi låtsas nu att hon bor i en kommun som erbjuder alla hemmaföräldrar 10 000kr i lön för hemmadagis. Det gör 120 000 kr per år som hemmadagisbarnet kostar kommunen. Kommunen sparar 40 000 kr per år på att ge hemmaföräldrar en riktig lön.
Jag tycker att detta skulle betyda att hemmabarn blir lika mycket värda som dagisbarn och hemarbetande föräldrar blir jämställda med bortaarbetande föräldrar. Det tycker jag är bra för jämställdheten. Tycker inte ni det?

För det första så tycker jag fortfarande inte att hemmaföräldrar blir diskriminerade, förskola är en service som samhället erbjuder, om man väljer att inte nyttja servicen så får man stå sitt kast. Jag anser inte att staten (skattebetalarna) ska försörja den mamma eller pappa (oftast mamma) som väljer att vara hemma med barnen, förskolan finns ju för att de som har barn ska kunna arbeta och försörja sig så att börja debattera att man borde få pengar för att man själv har valt att inte arbeta och att vara hemma med sina barn tycker jag är absurt. Att ta hand om sina egna barn är inget arbete och ser man sina barn som arbetsuppgifter som man borde få betalt för så tycker jag faktiskt att det är ganska sorgligt.

För det andra så har uppgifterna som jag har hittat om kostnaden för en förskoleplats varit mellan 80 000 - 112 000, olika i olika kommuner och genomsnittslönen för en vuxen person i sverige ligger på ungefär 24 300 brutto. Då ser de där siffrorna plötsligt väldigt annorlunda ut. Jag fattar inte ens vad gnället handlar om, det är väl rätt självklart att samhället inte ska försörja människor bara för att de har barn. Helt vansinnigt.

Hemmabarn är lika mycket värda som dagisbarn, de är lika välkommna på dagis som alla andra barn.

Sen så tycker jag att det vore fel just för att det skulle hålla fler kvinnor hemma, för handen på hjärtat, det skulle mest vara kvinnor som skulle utnyttja det systemet. Det skulle bli en riktig kvinnofälla och vi skulle röra oss i helt fel riktning. Vill man vara hemma med sina barn så anser jag att man får få det att fungera på annat sätt "make it work" som Tim Gunn brukar säga.

Det är fint att man vill vara hemma med sina barn och tanken är helt säkert god, men att tro att man ska bli försörjd av andra för att man ska kunna leva upp till sina ideal tycker jag är fel.

Ska alla fördomsfulla, trögtänka, inskränkta och andra miserabla ursäkter tillmänniskor här i världen diktera hur resten av oss ska få leva våra liv?

Kategori: Om föräldrar & barn

Det finns en tråd på fl där ts är tveksam till om homosexuella borde få skaffa barn, som vanligt är det samma gamla sketna argument, den heliga kärnfamiljen.

Vad är det med folk och kärnfamiljen egentligen? Många verkar tro att kärnfamilj betyder typ "Kärnfamilj; felfri och perfekt familj som består av mamma, pappa och barn". Vad kan en kärnfamilj ge sina barn som inte homo, bi eller transsexuella kan ge? Jag tror att de som bestämt hävdar att homosexuella inte borde få skaffa barn bara för att barn behöver en kärnfamilj bara gömmer sina fördommar bakom kärnfamiljs propagandan, de tycker att homosexuella är läskiga, äckliga eller onormala och det är ju inte riktigt pk att säga öppet, så då drar de till med kärnfamiljs tjattret. Det är ju rumsrent liksom.

Sen tycker jag att hela grejen med att homosexuellas barn skulle bli mobbade börjar kännas rätt gamalt. Ditt barn kan bli mobbat för glasögon, övervikt, fula byxor, fult hår, för att det läspar, för att barnets mamma är fet, för att de är fattiga, för att barnet inte har en tillräckligt bra mobil eller bara för att mobbaren har tråkigt. Ska vi leva våra liv på mobbares vilkor, ska alla fördomsfulla, trögtänka och andra miserabla ursäkter till människor här i världen diktera hur resten av oss ska få leva våra liv?

Hur ska samhället gå framåt, hur ska vi bli mindre fördomsfulla och mer öppensinnade om vi ska förbjuda allt som kan ses som obekvämt, läskigt eller annorlunda för vissa människor?

För mig är det självklart att homosexuella ska få skaffa barn, precis som alla andra svennebananas. Vi är ju alla människor, vi bor i samma land, betalar skatt, arbetar, lever och älskar, så varför skulle vi leva på olika vilkor? Varför skulle vi då ha olika rättigheter och skyldigheter?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

"vart fan är diamanterna och elektronikprylarna, show me the money!"

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag har sett flera kvinnor gnälla på fl över att de inte har fått saker av sin man efter att de har fött barn. Det suktas efter smycken, blommor och diverse annat, vissa förväntar sig och ja, nästan kräver att "i alla fall få ett kort".

Jag har lite svårt att förstå hur vissa tror att deras prestationer nästan mäts i gåvor, visst blir man glad om man får något men att bli tjurig för att man inte fick något tycker jag är lite odd. Det är väl inte självklart att man ska få datorer, mobiltelefoner, diamantringar eller halsband bara för att man har fött barn? När jag fick Oskar så var det inte så att jag tog honom under armen och typ "vart fan är diamanterna och elektronikprylarna jag vill ha, show me the money din fattiga jävel!" Vem fan ligger egentligen på bb och putar läpp för att man inte får presenter? Kvinnor är konstiga.

Det känns som att om man ligger med ett nyfött barn och tjurar över uteblivna presenter så saknar man förmågan att känna tacksamhet.



Regeln verkar vara: Desto större blogg, desto otrevligare är tonen

Kategori: Tankar & funderingar

Jag har suttit och slöläst en hel del nya bloggar idag, både större och mindre. Jag kan inte hjälpa att lägga märke till att väldigt många av de större bloggarna har väldigt många negativa och otrevliga komentarer, regeln verkar vara: Desto större blogg, desto otrevligare är tonen.

Jag förstår om folk inte håller med, argumenterar emot eller ifrågasätter, men ibland så är det bara ett helt vanligt icke argumenterande inlägg och ändå så haglar otrevligheterna. Vad fan är det med folk egentligen?

Det måste vara samma sura fittor som skäller ut kassörskan på ica för att det står 10 öre fel på kvittot, bittra människor som måste avreagera sig på någon oskyldig, för att de kommer att implodera om de inte får släppa ur sig sin frustration och sin bitterhet. När jag ser hur många bittra, småaktiga, elaka och olyckliga människor som faktiskt bor på den här planeten så blir det mest bara väldigt sorgligt...

Tillfällen som får dig att känna dig som en halvsketen förälder

Kategori:

Veckans bloggämne är alltså precis som rubriken lyder: Tillfällen som får dig att känna dig som en halvsketen förälder. Ingen är ju perfekt så jag tänkte, varför inte dela med sig av sina absoluta "höjdpunkter"?



Tillfällen som får mig att känna mig som en halvsketen förälder:


När jag såg Oskar leka med sina tåg och han körde fram det ena tåget till det andra och viskade "James, din fitthora" det är liksom ingen fråga alls om vart han har lärt sig det (från mig, vad annars) det är det jag drar till med när jag sparkar tån i bordet, skär mig eller när datorn helt oväntat stänger av sig innan jag har hunnit spara det som jag höll på med.

• Varje gång jag hör mig själv säga "Snälla! Sluta, så får du godis när vi kommer till kassan".

Jag har kommit på mig själv med att prata med Oskar på autopilot, han babblar ideligen och jag orkar inte lyssna 14 timmar om dygnet så jag svarar "mhm!", "Jaha, vad roligt!" eller "Va! Är det sant?" tyvärr så tror jag att mina glättiga "Jaha, vad roligt!" och liknande autopilot svar uppmuntarar honom till att prata mer. Jag har inget annat försvar än att han skulle driva mig till vansinne om jag inte fick autopilota på vissa av hans "Anna, Anna, vet du Anna! Anna vet du! Anna Anna kolla Anna!"

När jag serverar middagen vid typ 20:00 på vintern, det känns ok på sommaren för då är det ju ljust. På vintern känner jag mig som ett barnmisshandlande monster som ger mitt barn mat mitt i natten.


Bloggat om veckans bloggämne: Strumpan | Åsa | Bambi | Nina | Elisabet | Emma