Raising Hope

Kategori: Tv-serier

Har någon sett Raising Hope? Det är typ världens bästa och roligaste tv-serie som handlar om världens stördaste amerikanska white trash familj, jag är inne på 4:e omgången (alltså jag har sett om serien fyra gånger, allvarligt alltså). Har du inte sett den så ladda ne... eller jag menar, vänta tills den kommer på tv med störande reklampauser.

Nyårsafton, nyårslöften och nytt år

Kategori: Tankar & funderingar

I morgon (eller ja, om någon timme) så är det ett nytt år, jag har aldrig fattat grejen med nyårslöften. Jag har trott att jag har fattat grejen, nytt år, nya tag liksom, så ska man (jag) lova att bli smalare än smalast, sluta röka, bli hälsosam och en massa annan överambitiös skit. Dagen efter så vaknar man (fortfarande jag) och inser att det inte var fel på förra året, att nystarten och de friska tagen bara är ett jävla påhitt. Första januari ALLA år är bara ytterligare en jävla dag att dra sig igenom, precis som alla andra dagar.

Bögskämt och horor

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag hänger fortfarande i halmstad, min lillebror har kompisar. Typiska killar är de allihop, 17-åriga killar. Efter alla bögskämt, könsreferenser, "din mamma" förolämpningar och berättelser om häftiga explosioner, slagsmål och jämnåriga horor så har jag blivit påmind om varför pojkar desperat behöver umgås med tjejer och leka med dockor.


Facebookgrupp

Kategori: Blogg

Det har ju kommit en del nya läsare på senaste tiden så jag vill bara passa på att tipsa om min facebookgrupp HÄR.



Barn behöver inte våld

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag fick en kommentar under inlägget "Pistoler hör inte hemma i en lekpark".



Jag håller verkligen inte med, jag vill hävda raka motsatsen, att låta sina barn frossa i våld och krig på tv är idioti. Att presentera saker för barn i rätt ålder tycker jag inte är att curla, det är ett sundhetstecken snarare, barn ser och tolkar inte information på samma sätt som vuxna gör.

Jag har pratat med Oskar om både krig och våld, om han frågar så svarar jag givetvis så pedagogiskt och åldersanpassat som jag kan, universallösningen är liksom inte att slänga fram världens alla problem för ett barn från start, barn kommer tillslut att se världens all skit, de kommer att dricka alkohol, kanske röka, se våldsfilmer och bli varse om vad krig faktiskt är och vad det innebär för människorna som är inblandade, det betyder inte att det är en bra idé att låta småbarn se på våldsfilmer, röka eller smaka alkohol. Jag personligen tycker att det bara är lata föräldrar som inte riktigt har någon tanke bakom sin uppfostran som exponerar sina ungar för vad fan som helst.

Jag förstår inte riktigt på vilket sätt exponering för våld och krig skulle förbereda barn på att tackla det i framtiden? Det är ju precis det man gör fel, att slänga fram våld framför barn som har noll filter och inget sätt att processa informationen, vilket sedan leder till att de behöver leka mördare med vapen för att bearbeta något som kanske aldrig hade behövt bearbetas om de inte hade fått se skiten i första hand.

Jag vet inte hur våld och vapen förespråkar föräldrarna resonerar kring det, men jag anser ju att våld inte riktigt hör hemma i ett civiliserat samhälle, givetvis så borde vi sträva efter att uppfostra våra barn till att våld är fel i alla fall utom självförsvar, det är väl eftersträvansvärt att lösa konflikter med ord och kompromisser istället för med våld?

Tillbaka i civilisationen igen....

Kategori: Vardagligt

Jag har varit i töcksfors hos Emma de senaste dagarna, tänk er världens ände och sen fortsätter man några mil till efter det, där har jag varit. Idag kom jag till halmstad, från en by till en annan.
Nu har jag i alla fall tillgång till internet så att jag kan blogga igen.

En sak till...

Kategori: Vardagligt

Jag har kommit på fördelen med att lalla omkring på internet i mobilen, det får min netbook att kännas ruskigt stor efteråt. På mobilen så är ju rubrikerna lika små som flytande text är på datorn.

Bla bla bla...

Kategori: Vardagligt

Just nu sitter jag fast i Karlstad, SJ var söliga med tåget som vanligt, ja, alla som har åkt med SJ kan den gamla visan, signalfel, vänta in mötande trafik, väder, vind och diverse andra störningsmoment som inträffar mer eller mindre hela tiden. Vi missade bussen som vi skulle byta till i Karlstad vilket då gjorde att vi nu får hänga här i tre timmar och femton minuter.

Jag börjar undra om det är fel på signalerna, vädret, den mötande trafiken eller om det egentligen handlar om att SJs personal består till största del av inkompetenta idioter. De senaste tre åren som jag har Rest med SJ så har de varit försenade typ 9 av 10 gånger, otur? Jag börjar tvivla.

Just nu sitter jag på en tågstation där jag har köpt fika, fast att vi precis åt, för att jag ska kunna använda deras elutag, både datorn och mobilen var ruskigt nära döden.

Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi

Kategori:

Jag skulle nog kalla mig själv ateist, jag tror inte på någon gud och jag följer ingen helig bok för att veta hur mitt liv ska levas. Jag tror på sunt förnuft, magkänsla, empati och logik, det kommer man mycket längre på.

Jag tycker faktiskt att religion är ganska tradigt, det borde liksom handla om kärlek, medkänsla och gemenskap, men jag upplever för det mesta religion som just raka motsatsen till det, religionen fyller inte sitt syfte, det blir istället ett verktyg för människor som hatar, diskriminerar och menar på att kärlek bara är rätt på vissa villkor.

Vanliga hederliga och empatiska människor behöver inte religionen som kompass över hur man är eller blir en bra människa (med det inte sagt att det inte finne religiösa som är vanliga, hederliga och empatiska) det fattar man ändå. "du får inte vara med för du är bög/ful/muslim/fet/katolik" (=FEL) "slå inte min kompis" (=RÄTT) mer high tech än så är det liksom inte, jag tror på att de flesta friska och normala människorna klarar sig bra på magkänsla, samvete och empati.

Jag har aldrig trott på gud, jag hade en fas när jag var väldigt intreserad av spiritism, andar, magi och all möjlig halvalternativ bullshit. När jag var liten och vi hade religion i skolan och vi fick höra bibelhistorier som vi skulle måla bilder till så tog jag det som sagor, gud var lika verklig som björnes magasin för mig, och så ser jag det än idag.

Dag 08 – Favoritsaker

Kategori:

Här var det liksom meningen att jag skulle göra ett roligt inlägg med bilder, men nu blev det inte så. Jag minns inte ens riktigt tanken jag hade när jag tyckte att den här rubriken var en bra idé men nu blir det så här.

Jag gillar inredningspinaler, eftersom att jag är rätt fattig för det mesta så letar jag runt efter billiga saker. Några av mina favorit "fynd" är:

- Min dator, min netbook, som gör hela livet bättre (jag kan INTE leva utan dator, det går inte) 10.1 tum för nätta 1950:- sprillans ny (ja, den var det då i alla fall).

- Jag har en jättetacky vattenkanna i plast som ser ut som en grönelefant, jag älskar den.

- mina soffkuddar som jag har fyndat på indiska.

- Jag gillar min vaskskrapa (en sån där som man skopar upp matrester ur vasken med) den besparar mig massor av äckelpäckel, varje dag.

- Min mobil, nokia 200:-, jag har tappat den, spillt vatten på den och misshandlat den men fattiglapps nokian står pall för allt (till skillnad från en lång rad av dyra telefoner som jag har sabbat inom loppet av några månader, varje gång).

- Mina toflor, de ser ut som vita landstingstofflor (ja, ni vet vad jag menar) med paljetter och broderier, jag fick dem av min mamma efter att min yngsta syster hade ratat dem för att de var "fula". Sju år har jag och mina tofflor hängt ihop.

- Alla mina femtioelva värmeljuslyktor/ljusstakar, jag gillar inte lampor. Allt ser bättre ut i skenet av ljus.

Alltså det här om barn och hundar...

Kategori: Om föräldrar & barn

Fört ett par dagar sedan så började jag knarka roliga hundfilmer på youtube, det tar verkligen aldrig slut. Det är typ oundvikligt att inte då stöta på roliga barn och hundfilmer. Jag har stört med hela dagen på det här klippet:


Det finns inte en chans att jag skulle släppa den där obehagliga besten nära mitt barn, vad fan händer den dagen då den hunden ska skydda sin leksak eller sin mat från barnet? Eller om ungen klänger på den där hunden när den har tröttnat? En rottweiler som har kidnappat ett barn, typ. Kul. Eller inte alls faktiskt. Som en av kommentarerna på facebook säger "he´s not protecting your baby you idiot, hes protecting his meal" inte så värt långsökt.

Det är ganska intressant att se hur många föräldrar det är som låter sina ungar totalt mörbulta deras hundar, ungarna klättrar, drar och pillar. Mamma och pappa skrattar och filmar, det är fan inte konstigt att en del barn blir bitna. Min favorit är en video med ett barn som sitter och slötrackar en sankt bernard, hunden får nog och tippar omkull ungen som bankar huvudet i ett köksskåp, mamma och pappar skrattar och filmar. Självklart.

Jag antar att den dagen då hunden tar sig en skaplig tugga för att den har tröttnat så åker videon förmodligen upp på existenz istället för på youtube. Men hey, vad är risken att ens barn får huvudet avbitet mot chansen till 2 000 000 träffar på youtube?

Uppdatering

Kategori: Vardagligt

Jag har släpat efter med att uppdatera, jag vet. Men jag har asmycket läxor och uppgifter att göra. Så är det, släpar man i början så får man springa röven av sig i slutet.

Jag jobbar på det.

Dag 07 – Vänner

Kategori:

Jag har för mig att rubriken från början var "min bästa vän" jag har ingen bästa vän, jag rangordnar inte min kompisar, de fyller olika syften, de är roliga och intressanta på olika sätt.

Jag träffar nästan aldrig mina kompisar nu för tiden, jag har alltid barnet i släptåg och de flesta av mina kompisar jobbar och är barnlösa, olika tider, olika förutsättningar. De flesta av mina kompisar har jag känt hur länge som helst, ett par av dem har jag känt sedan vi gick på samma gympa när vi var 5-6 år (det är sjukt ironiskt att jag frivilligt har gått på gympa, det var mitt absoluta hatämne genom hela skolan) jag skaffar sällan nya kompisar och bekanta (att säga aldrig är nog inte helt missvisande)och de jag har behåller jag oftast, jag tycker att det är jobbigt och obekvämt att lära känna nya människor, jag gillar att veta vart jag har folk och det gör jag inte med människor som jag inte känner bra.

Jag har helst vänner som inte kräver eller förväntar sig något av mig, för annars tröttnar jag
, jag gillar kravlöshet. Det ska vara löst, ledigt och roligt, du får gärna prata av dig, klaga, älta och gnälla men trams i stil med "jag är skitsur på dig för att du inte har hört av dig på 3 veckor" skulle leda till radera-ur-telefonboken knappen. Jag har tillräckligt mycket skit i min egen ryggsäck för att jag ska palla med att vara någon annans krycka.

Pistoler hör inte hemma i en lekpark

Kategori: Om föräldrar & barn

För ett par dagar sedan så skrev Nina Ruthström om hur hon kände inför att hennes son hade lekt pistol och låtsats skjuta mot henne, en del hävdar att det är en del av utvecklingen och en annan att "pojkar gör så". Vad jag tycker om leksaksvapen är knappast någon hemlighet, jag tycker att det är förkastligt, oansvarigt och puckat att ge sina barn en schysst replika av en ak4 eller andra vapen också för den delen. Vad är tanken bakom det? Vad ska det lära barnen? Vilken typ av lek inspirerar det till? Det är noll tanke och skapligt lite hjärna bakom.

Mitt barn har gjort precis samma sak, han har plockat upp saker och börjat leka pistol med dem, jag säger till honom. Han är inte exponerad för våld, han är inget krigsoffer, det finns inget att bearbeta och då behöver han inte heller leka med leksaksvapen. Det inspirerar till våldslekar, mördarlekar, lekar utan empati.

Jag blir helt ärligt lite äcklad av tanken på att mitt barn skulle få springa omkring och leka mördare
, Det är inte lek, det är en verklighet för fruktansvärt många människor här i världen, att varje dag vara rädda och otrygga, det finns människor som lever med krig och elände varje dag, att mitt barn skulle kunna se på nyheterna och se krigsdrabbade människor, människor som är rädda, som gråter och bara se det som en lek, att han inte skulle känna empati och hur hemskt och vidrigt det är, det finns inte min världskartan.

Jag vill inte ha empatistörda och våldsbenägna barn.

En del hävdar ju typ att "ja men barn leker ju det som de ser, det är normalt" jävla vad det förekommer skit här i världen som jag inte vill att mitt barn varken ska se på eller leka, jag vill inte att han ska leka knarkare, alkis, prostituerad, våldtäktsman, seriemördare, krig eller soldat. Oskar får inte se på program eller filmer som innehåller sån skit heller, inga vapen, inget våld, inte en massa fördomar. Föräldrar som låter sina barn se på vilken ickepassande smörja som helst och sen hävdar att barnen måste få agera ut och bearbeta sina nya lärdomar i lek, de tänker helt enkelt lite långsammare än genomsnittet.

Dag 06 – När Oskar kom till världen

Kategori:

Nu hade jag kunnat skriva en förlossningsberättelse men det kommer jag inte att göra (jag tycker att det är lite corny) anledningen till att jag valde att lägga till den rubriken överhuvudtaget var för att jag har för mig att jag aldrig har skrivit om det förr.

Oskar är född två månader för tidigt, jag fick havandeskapsförgiftning och blev jättesjuk, när jag kom till sjukhuset så såg jag skitdåligt för att allt såg helt blurrigt ut och så hade jag blodtrycket från helvetet. Min värsta mardröm var att behöva bli opererad, givetvis så var det det jag fick göra också, akutsnitt. Jag ville bli sövd, det tyckte sjukhus sadisterna var en dålig idé , efter "om jag inte blir sövd så vägrar jag att vara med" så slapp jag vara vaken. Kejsarsnitt blev det och sen såg jag inte av Oskar på något dygn för de sa att jag var för sjuk (jag var tydligen "tur att du kom nu innan du dog" sjuk när jag kom in men det förstod inte jag).

Första gången som jag såg Oskar så såg han ut som en liten apa, han hade hår på ryggen och benen och hans ögonbryn var ihopväxta med hårfästet. Sjukhuspersonalen sa att han nog behövde sola för att han såg så brun ut, när jag förklarade att det kunde ha något med att göra att hans pappa kom från bolivia så blev det väldigt tyst (lagom pinsam stämning). Oskars bröstvårtor var yttepytte små, som blyertsprickar från en välvässad penna, han låg på neonatalen i tre veckor och då fick man ju liksom sitta där och hänga, vilket kunde vara väldans långtråkigt, han sov ju typ 20 timmar om dygnet, de resterande fyra åt han.

Jag har tyvärr ingen känslomässig "åh bästa dagen i mitt liv, omedelbar kärlek" historia att berätta, jag visste om att han skulle komma i drygt 3 månader innan han väl hoppade fram från ingenstans, väldigt kort tid att förbereda sig plus att jag bara var 18 år när jag fick reda på att jag var gravid, det var mest väldigt underligt. Jag hade liksom hört femhundraelva historier om hur speciellt det var att se sitt barn för första gången så jag kände liksom att jag borde känna hur speciellt det var fast att jag mest registrerade det som "jag har ett barn, en egen människa" det tog några dagar innan jag vande mig vid tanken.

Efter tre veckor så fick vi ta med apan hem, vi hade inte hunnit få vagnen än (min mamma hade köpt den och skulle ta med den upp från halmstad) så jag bar honom och vi åkte buss för att jag vägrade att åka bil utan bilbarnstol, Rodde tyckte att det var pinsamt att ta med en bebis på bussen utan barnvagn.

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kategori:

Det här är egentligen en väldigt underlig fråga som jag faktiskt övervägde att byta ut. Kärlek är ju en känsla, så vad nu? Ska känslan beskrivas? Vad som får mig att uppleva/känna kärlek? Ska det flumfilosoferas kring det och sen komma till någon världsomvälvande slutsats?

Jag ska göra det lätt för mig (det var ju det där med minsta möjliga motståndets lag), saker som jag associerar till kärlek (eller ja, vad som ploppar upp i mitt huvud):

fallande snö, gatlyktor, lila, ljuslyktor, regn, blöt asfalt, musik, människor, geléhjärtan, bokstäver.

Vuxenuppfostran

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag älskar hur en del hävdar att det är bortkastad tid att klä sina barn könsneutralt och att försöka ge dem fler alternativ i sitt lekande "Det är inte barnen vi ska påverka!!! Det är de vuxna som vi ska ändra på!" fan vad härligt och enkelt livet måste vara när man är så förbannat naiv att man tror att det faktiskt går att uppfostra hela världens alla vuxna.

Jag tycker att jag vet och kan en väldans massa vettigt och bra men jag har liksom noterat att de flesta vuxna tenderar att skita blankt i min visdom, de är formade och kommer bara att tänka om på eget initiativ. Barn däremot, de är ju inte fördärvade än, de är fortfarande nyfikna, formbara, flexibla och oförstörda, det är barnen som vi kan ge trygghet, självkänsla och fler altermativ. Man har faktiskt chansen att föregå normerna, vuxna har blivit redan blivit exponerade.




Dag 04 – När jag lagar middag

Kategori:

Jag är inte bra på att laga mat, inte ens lite. Ni vet hur barn brukar klaga på skolmaten? Mitt barn säger att skolmaten är mycket godare än maten som jag lagar.

Jag gillar lätta saker som går snabbt och som genererar minsta möjliga mängd med disk. Jag lagar oftast latmaskmaträtter som fiskpinnar, kyckling och currysås, korvstroganoff, baconsås med pasta och pannkakor. Jag tycker att matlagning är tråkigt och jag är inte bra på det alls, blir du någon gång bjuden på middag hos mig så gör du bäst i att tacka nej.

Såhär ser det inte ut när jag gör fiskpinnar.




Jazzbyxor och underligheter

Kategori: Tankar & funderingar

När jag var liten så hade jag kompisar och jag fick vara med, men jag kände mig ändå som en zebra i en flock med giraffer. Jag kommer till exempel ihåg att alla tjejer hade såna där fula jazzbyxor och hur gärna jag också ville ha såna men jag tyckte att mina lår var för feta för att det skulle se bra ut, då var jag 11-12 år gammal.

Att vilja vara med och känna sig som en del i "flocken" är nog väldigt mänskligt, det är förmodligen därför som de flesta inte gärna sticker ut, lättaste sättet att bli en del av flocken är ju att se ut och låta likadant. Idag ser jag det inte riktigt på samma sätt. Att se likadan ut, ha likadana kläder, tycka likadant och så vidare gör inte att du är med, det gör dig bara likadan. Jag har inte samma behov av att vara likadan, jag nöjer hellre mig själv än någon annan.

Jag vill inte vara med där jag känner att jag måste ändra på mig för att duga och passa in, att på riktigt vara med är att få vara sig själv i all sin konstighet och underlighet och att ändå bli accepterad för den man är. Kan man inte vara det och ge andra människor utrymme och tillåtelse att göra det samma så är man inte riktigt med. Inte på riktigt.

För någon dag sedan så började jag och en kompis att dividera om det, ska man behöva acceptera att leva i ett samhälle som kräver av människor ska anpassa sig och bli som alla andra för att man inte bli eller behöva känna sig som en utstött kuf. Jag tycker att det är rätt självklart att olika människor ska kunna samexistera, det måste finnas plats för alla. Jag älskar konstiga människor, det är inga vanliga svennebanans som förändrar världen, det är människor som vågar, som tar risker och gör det som andra människor inte vill eller vågar. Om alla skulle vara så där härligt normativa och smygkonservativa ordningsälskare så skulle inte mycket hända här i världen.

Idag så är jag precis lika skum och annorlunda som alla andra, man lär sig det när man blir äldre, alla är lika underliga och annorlunda, enda skillnaden är att vissa bejakar sin konstighet mer än andra.

8 värsta bloggmisstagen ever

Kategori: Blogg

När jag kollar runt efter nya bloggar att läsa så finns det några saker som gör att jag flyr snabbare än blixten.

1: Fucked up textformatering, färg, överandvändande av punkter, utropstecken eller frågeteckan....?????!! skumt användande av kursiv, fet och centrerad text. Jag hatar det. HATAR!!!!!!!!!!!!!!!! Okej att man kan leka lite och testa på saker, men inte allt på en gång och inte typ kursiv text för att det ser fint ut. Det är helt enkelt skitjobbigt att läsa.

2: När kommentarsfältet är fyllt av "sv: Bra själv då?" eller "Följa varandra på bloglovin? <3" då är det garanterat en blogg som skrivs av en riktig blogghora som spammar friskt och behåller 798 spamkommentarer för att det "ser populärt ut" en person som behöver spam för att hålla igång sin blogg är med största sannolikhet inte särskillt intressant.

3: Bloggar som är skrivet så vardagligt att det nästan gör ont att läsa, tex "Var i affären idag, köpte mjölk. Nu middag". Det är rätt enkelt egentligen: Vem skriver du för? Intresserar det här någon annan än dig själv? Varför känns det relevant att berätta att du var i affären och att du ska äta middag? Hade du upplevt inlägget som roligt/spännande/intressant om någon annan hade skrivit det? Är svaret på alla frågor nej, vet inte och "min mamma tycker att det är roligt" så är det förmodligen ett poänglöst och onödigt inlägg som gör sig bäst i sopkorgen.

4: Att uppdatera för ofta
, alltså 5-10 gånger om dagen är helt okej men 20 gånger, då ryker du från bloglovin/ blir inte tillagd. Ever.

5: Att ha en standardmall från blogg.se som bloggdesign, jag hatar standardmallar, jag kan se genom fingrarna om det är typ vit bakgrund med svart text, men annars icke.

6: för mycket bilder, bilder är roligt, i lagom mängd
. Bilder + text är alltid trevligt men bara bilder 7 gånger om dagen, det är 5 gånger för mycket. Och snälla, inte foton på frukost, lunch och middag varje dag.

7: Att bara blogga om vad du gör, äter, köper och sover. Jag vill veta varför den där tv-serien är din favorit, varför du hatar din lokala ica-kassörska, vad du tänkte när du läste en korkad artikel och hur det kommer sig att du lever på knäckebröd, våga skrapa lite på ytan liksom.

8: Spamma aldrig, inget "hur mår du", "fin blogg!" eller "Följas på bloglovin?" det är aldrig okej, låt bli, ge fan i det, det ger ett oseriöst, desperat och ganska patetiskt intryck, kommentera iställer på andras bloggar (riktiga kommentarer), delta i diskussioner på större bloggar osv.

Dag 03 – Mina föräldrar

Kategori:

Mina föräldrar har väl precis som alla andra gjort sitt bästa, man kan väl anta att de gillar barn eftersom att de skaffade hela fyra stycken. Min mamma jobbade som dagmamma ett ganska bra tag så hon släpade till och med hem fler barn. Jag är uppväxt med gifta föräldrar, de har varit tillsammans sedan urminnes tider och är det än idag. Jag och mina syskon är helt enkelt uppväxta i en svennig kärnfamilj.

Min mamma är lite som en encyclopedia, hon vet en massa saker så det är henne som jag ringer till om Google bestämmer sig för att sätta sig på tvären, hon är nog tvärt emot mig och gör alltid sitt bästa. Min mamma kan göra saker själv utan att ta hjälp av en man, sen kan hon rita, laga mat och så är hon kreativ och har bra social skills. Min mamma är fantastisk på ordvitsar (gärna lite halvdåliga sådana) och flera gånger när jag och mina syskon var yngre så har hon glömt av sig och skällt på oss på danska typ "Stop brokker og sidde i bilen!" (jag vet inte ens om det där är riktig danska) det tyckte vi var skitroligt.

Min pappa jobbar väldigt mycket, han är världsmästare i sittande soffsovning också, han kan gissa läskigt exakta klockslag (misstänker att han lurar oss ibland dock), han kan typ peka ut varenda systembolag i hela Sverige (för att han har jobbat där alltså, inte för att han har handlat, även om han inte har mycket alls mot en öl eller två). Han har alltid rätt och vet bäst, enligt honom själv alltså, även om han blir motbevisad och överbevisad. När vi var yngre så hittade han på roligheter för att roa oss, en gång så låtsades han att bilen var en buss och stannade på hur många busshållplatser soim helst, vi tyckte visserligen att det var väldans roligt, men roligast hade han nog själv.

svettstank a la odushad armhåla

Kategori: Vardagligt

Idag var jag, Rodde och Oskar i skärholmen. Vi gick till mcdonalds för att äta och när vi hade fått vår mat och satt oss och börjat äta så känner jag plötsligt en skum stank, rodde frågade mig vad det var som luktade, det luktade typ äcklig kryddblandning blandat med svettstank a la odushad armhåla, röv, bäver och fot deluxe, jag vände mig om och såg att en kvinna höll på att sätta sig bakom mig och det var hon som stank. Först tyckte jag att det var skitjobbigt, för om jag skulle byta bord så skulle hon ju förstå att det var för att hon satte sig. Jag gav det tio sekunder och tre kväljningar sen bytte jag bord, nej, jag ryckte mina saker och sprang till ett annat bord, annars så hade jag seriöst spytt på plats.

Hur fan lyckas man hålla sig undan från vatten så pass länge att man börjar stinka så illa att folk inte ens står ut att vistas i närheten av en? Om jag får gissa så behöver du förmodligen skippa duschen i alla fall i ett par månader eller tre för att lycka åstadkomma stanken som hon gjorde.