Får jag gissa så är det som vanligt unga mammor med mindervärdeskomplex som försöker kasta bajs på andra för att komma till rätta med sin egen osäkerhet

Kategori: Om föräldrar & barn

Lady Dahmer skrev om en 14-årig tjej på fl som är gravid och undrar om hon ska behålla barnet.

Bara rakt av sådär så tänker jag att det är en dum jävla idé att skaffa barn när man är 14 år, visst en 14-åring kanske skulle klara det med hjälp av mamma, pappa, mormor, farfar eller vad man nu har tillhands, men skulle du ta en 14-åring och smacka in i en lägenhet och sen skulle hon/han ta hand om sig själv och en bebis så tror jag inte att det skulle gå särskilt bra, kan man inte ta hand om sig själv och sitt barn på egen hand så är abort ett ganska bra alternativ. Jag har sett småtjejer på fl förr som har suttit och planerat att skaffa barn "vadå man får ju pengar från soc och från mamma och pappa" moget och smart. Hela grejen med "jag är mogen för min ålder" börjar bara kännas så gammal, ALLA 14-åringar är mogna för sin ålder, ända tills de blir äldre och inser att det var rena självbedrägeriet. Jag är mogen för min ålder, det kommer jag att vara ända tills jag fyller 30 och inser att jag inte visste ett skit när jag var 25, och så vidare tills jag blir gamal och ruttnar bort.

En sak till som jag tycker känns dödligt uttjatat är hela unga mammor vs. skitgamla mammor, oftast så är det yngre föräldrar som dillar om att de är bättre än "gamla" människor (30+) som skaffar barn, får jag gissa så är det som vanligt unga mammor med mindervärdeskomplex som försöker kasta bajs på andra för att komma till rätta med sin egen osäkerhet, samma grej som med att unga mammor som kör den där "alla kollar snett på mig, dömer mig och tror att jag är en dålig förälder bara för att jag är ung" det är den egna osäkerheten som talar. Antingen så är du rädd för att vara en dålig förälder eller så är du rädd för att andra ska se att du är en dålig förälder för att du vet med dig att du gör ett sketet jobb.

Givetvis så finns det unga föräldrar som är prima föräldrar till sina barn och gör sitt bästa, men är man vuxen så har man bättre förutsättningar, mer erfarenhet och är med största sannolikhet betydligt mognare än vad en 14-15-16-åring är. Jag fick barn när jag var 19, jag har gjort mitt bästa, men jag kan se tillbaka redan nu och se att jag har gjort en del fuck ups som jag med största sannolikhet inte hade gjort några år senare. För mig är det ganska självklart att det är vettigare att bli vuxen i sin egen takt innan man skaffar barn än att skaffa barn och tvingas att bli vuxen och ta vuxna beslut som man kanske egentligen kanske inte är redo för.

"En 15-åring kan vara en bättre förälder än en 30-åring" Sure, men handen på hjärtat, hur ofta tror du att det händer?

När Oskar ser att jag är sjuk så blir han som en haj som har fått vittring på blod

Kategori: Vardagligt

Jag är sjuk. Jävligt förkyld och jag tycker synd om mig själv. När Oskar ser att jag är sjuk så blir han som en haj som har fått vittring på blod, han tjatar, tjafsar och försöker med all djävulskap som han vet att jag brukar säga nej till, han ser sin chans när jag är svag. Ok lite överdramatiskt kanske, men ni förstår vad jag menar.

När han ser att min näsa kliar som fan och jag står och försöker desperat att nypa mig i näsan för att få slut på det, då står han där "papperpapper-får jag låna dina pennor-snällasnälla!!!" så fort han ser att kli-attacken har gått över så springer han och skriker "bli inte arg, bli inte arg!!! Jag ska inte tjata!!".

"jag är alltid bästa mamman för mitt barn"

Kategori: Om föräldrar & barn

Varför säger folk så? Är inte det en sanning med modifikation?

Tror folk att det är så enkelt att man är den bästa föräldern man kan bli till sitt barn bara för att man lyckades bli gravid och klämma ut ett barn? Det finns massor av föräldrar (mammor inkluderade) som är de absolut värsta föräldrarna för sina barn. Det finns föräldrar som misshandlar sina barn psykiskt och fysiskt, föräldrar som knarkar och låter sina barn leva i misär, föräldrar som inte ger sina barn mat och aldrig ger dem rena kläder eller badar dem, jag kan fortsätta i all oändlighet.

"jag är alltid bästa mamman för mitt barn" eller "hon är alltid bästa mamman för sitt barn" och alla andra varianter som finns på den meningen är idiotiska, man utgår ju per automatik att man är en bra förälder bara för att man har lyckats skaffa barn, och det är ganska långt ifrån sanningen. Man kan vara den bästa föräldern för sitt barn, de flesta är nog det, men det förutsätter ju att man behandlar sina barn väl, gör sitt bästa och aktivt jobbar för att vara och förbli en bra förälder.

Jag fick en kommentar...

Kategori: Kommentarer

Under inlägget om riktiga män:

"Alltså ni har ingen som helst aning om vad en egentlig gentleman är, en riktig gentleman är en brittisk adelsman från 1800-talet - no more no less. Jag ser verkligen inte varför ni kvinnor här föraktar gentlemännen så, ty ni skulle inte duga för en riktig gentleman ändå eftersom en sådan fodrar en riktig lady och inget malätet skabb från landsbygden"

Här har vi alltså en man som låter som att han har åkt tidsmaskin, det är lite häftigt.



Dålig dag i dag eller?

Kategori: Tankar & funderingar

Något av det värsta jag vet är humörstyrda människor, människor som reagerar helt utifrån vilket humör de är på. Sådana människor som ser till att deras dåliga dagar smittar av sig på hela omgivningen, man ser det liksom på dem och känner av vibbarna lång väg, de har liksom ett litet ilsket regnmoln som blixtrar av bara fan ovanför huvudet. Om du går för nära blir du träffad av blixten och blir pissblöt ända in på underkläderna.

Vad är grejen med folk som inte klarar av att separera vem eller vad de är arga på? Jag tycker att humörmänniskor är läskiga och förbannat jobbiga att ha att göra med, de går an när solen skiner men annars så är de oftast ganska pestiga. Alla människor får ha en dålig dag ibland, men var går egentligen gränsen mellan att ha några dåliga dagar och att bara vara ett arsel?

Jag har träffat på människor som är riktiga pisshinkar, sura, elaka och otrevliga sen finns det oftast en fin-fin förklaring till varför, typ "hon har det jobbigt för hon går igenom en skilsmässa" jag tycker att det är en förklaring. Alltså förklaring som i bortförklaring. Bara för att ditt liv är svårt så har du ingen rätt att göra livet svårare för alla runt omkring dig. gaska upp dig för fan eller bosätt dig djupt in i närmsta skog tills du känner att åskmolnet har avdunstat

På tal om pro ana

Kategori: Kost och hälsa

Jag fick en kommentar på inlägget om pro ana:


"ingen av tjejerna på proana sidan jag hänger på är sjuk... Ingen är en wannabe heller, vissa har bara inte kommit lika långt än.
Det pågår en fetma-epedemi så det är väll jättebra att det finns hemsidor för de som INTE vill bli sjuka?

jag undrar också vart föräldrarna är? Varför stöttar de inte, varför lät de sina barn äta godis, varför lät mina mig svälla upp till ett jävla fettberg. Och varför i helvete vill de inte hjälpa mig att lösa problemet de skapat?

Sist jag var nere på en hyfsat ok vikt sa min mor "Va fin och smal du blivit" Jag ska ner dit och under det... Jag ska visa henne att hon inte är den enda träningsnarkomanen här
"

Jag undrar om folk förstår vad pro ana står för? Om man tror att man inte kommer att bli sjuk av att späka sig på det sättet så bedrar man sig själv ganska redigt, är svält verkligen ett bra alternativ till fetma-epedemin? Jag har hellre ett barn som äter godis än att ha ett barn som är sjukt i anorexia, anorexia är en sjukdom och fortsätter du tillräckligt länge så dör du.

Ni kan försvara er ända här ifrån ända till helvete, pro ana = pro anorexia, har man anorexia så är man sjuk.

Tredje gången gillt

Kategori: Tv-serier

Jag håller på att kolla igenom de två första säsongerna av true blood. För tredje gången... På mindre än ett år. Första gången var jag tvungen att se om det var bra, det var det. Andra gången var jag ute efter att hjärntvätta min lillebror, jag sympatitittade. Nu tredje gången så måste jag se om allt igen bara för att jag får abstinens för att det är så långtid kvar till tredje säsongen börjar (I skrivande stund 53 dagar och 8 timmar kvar, i fall att någon undrar) Jag har ju läst alla böckerna så att titta igenom alla avsnitten igen var det enda jag kunde stilla mitt begär med. Rodde tror att mitt true blood begär handlar om något helt annat "Du tycker att någon är snygg? Svensken?" har han försökt med flera gånger nu.

Om Nisse vill vara vara rektor som klär ut sig i balett tutu på fritiden och rider på giraffer så ska han få göra det

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag tycker att det är lite lustigt med forskning och undersökningar som ska bevisa/motbevisa att flickor diggar dockor och killar bilar, att flickor dras till rosa och killar till blått. Jag tycker att resultatet är så irrelevant som det kan bli. Om det skulle visa sig att tjejer dras till dockor och killar till bilar, vad ska vi göra av den informationen? Ska vi ha docklek för alla flickor på förskolan och boll och billek för alla pojkar? Ska vi förbjuda män att vara föräldralediga och tviga kvinnor att vara det? Jag tycker att hela grejen är korkad, oavsett om Oskar naturligt skulle dra sig mot blått, grönt, rosa, bilar, dockor eller lego så vill jag fortfarande att han ska veta att världen är större än så. För mig handlar det om att alla människor ska vara fria att vara precis som de är och att tycka om precis vad de vill. Så om det skulle visa sig att könen naturligt drar sig till olika saker, vad ska vi använda den informationen till? Ska vi börja begränsa barn och tvinga in dem i könstypiska mönster då eller?

För mig handlar det inte om att jämna ut skilnader mellan könen, det är inte viktigt för mig att vi är lika, jag skiter faktiskt i det rätt ut sagt. Det handlar om att alla ska få samma möjligheter och att alla ska vara fria att välja. Om Nisse vill vara vara rektor som klär ut sig i balett tutu på fritiden och rider på giraffer så ska han få göra det. Jag tror inte på ett unisexsamhälle där alla klär sig likadant och har samma frisyrer, jag tror inte på att lobba för nya normer. Jag tror på att alla ska tillåtas att välja själva och utgå ifrån sig själva, sina val, sin egen förmåga och och sin egen strävan efter lycka och det är omöjligt att hitta ett rätt sätt att leva på som gör alla människor, män eller kvinnor lyckliga. Därför tror jag att studier som ska visa på vad barn av olika kön helst leker med är helt meningslösa.

om du tror att något som du gör under 1-2-3 år när barnen är små är det som sätter tonen för ditt föräldraskap så har du problem

Kategori: Om föräldrar & barn

När jag har läst diskussioner om amning så har jag ofta hakat upp mig på hur vissa uttrycker sig. Om man besvarar en fråga med till exempel "Amning är ju det bästa för anknytningen, sen kanske inte alla vill knyta an till sina barn, och det är helt upp till dem" så pissar man ju på dem som har valt bort att amma. Visst, en person som uttrycker sig så ser ju till att nämna att det är ok att göra tvärt om, men då bryr man sig inte lika mycket om anknytningen.

En annan favorit är "att amma är ju det bästa, vill inte alla mammor det bästa för sina barn?" ett utmärkt sätt att hävda sig själv samtidigt som man spelar på andra kvinnors dåliga samvete, skickligt. Vad är grejen egentligen med att så många ammande mammor vill hävda sig själva? Om din amning är alllt du har att komma med så antar jag att du är ganska pissig som förälder för övrigt. Amning är bara en av alla femtioelvatusen saker som man gör, om du tror att något som du gör under 1-2-3 år när barnen är små är det som sätter tonen för ditt föräldraskap så har du problem.

Hennes föräldrar kan bedriva sin "fri från uppfostran" ostört i något hörn

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag har stött på ordet mammahat lite här och där de senaste dagarna. Jag kan ärligt erkänna att jag stör mig på folk som kör på mig med barnvagnar, parkerar dem mitt i vägen inne på MQ och när lilla Elsa ligger framför rulltrappan på ikea och skriker och pappan står och säger "snälla Elsa, Elsa snälla kom nu" till och med småbarnsföräldrar får visa hänsyn. Jag fattar att man måste stå ivägen med barnvagnen ibland och att lilla Elsa eller Nils kanske kommer att skrika när jag lunchar, det kan jag leva med, no problemas. Oskar kan vara ett riktigt odjur ibland och tyvärr så kommer inte barn med tillhörande fjärrkontroll med mute knapp. Inte mycket att göra åt.

Men vissa småbarnsföräldrar är totalt hänsynslösa, de kommer med sin jävla barnvagn och plöjer sig fram "tut-tut för fan, jag har företräde för jag har barn" I helvete heller att du har.

På ikea får jag lust att försiktigt ta tag i Elsas ben och dra henne åt sidan så att folk slipper att kliva över henne, så att hennes föräldrar kan bedriva sin "fri från uppfostran" ostört i något hörn. Det är inte ok att två ungar leker kull inne på ett café, dina ungar kanske blir skitgriniga då, men varken jag eller någon annan vill inte ha dem springandes och skrikandes när vi ska fika, nu menar jag inte ledsna bebisar, jag menar ouppfostrade ungar som inte kan sitta still.

Om föräldrar har ordning på sina barn och försöker att trösta barn som skriker och låter bli att försöka kapa mina hälsenor med sin barnvagn eller parkerar vagnen så att ingen kommer fram så är det lungt för mig. Men omgivningen ska inte behöva vara hur toleranta som helst bara för att du har barn.

Idag

Kategori: Vardagligt

I dag har jag suttit fast i en hiss, med Oskar och två jobbargubbar* det var läskigt och varmt, men sen kom en av mina grannar och visade hur man bröt sig ut, tur, annars hade jag fått ett nervsammanbrott.

Vart fan är solen idag? Jag håller på att sola mig. Egentligen så hatar jag att sola, men jag jobbar på att färga håret blont och jag kan inte vara blond och blekfet, jag vill vara blont och brun, den feta delen hjälper tyvärr inte solen mot.



* jobbargubbar är män och kvinnor i jobbarkläder.

helvetesjävlaskithelvete!

Kategori: Oskar

Nyss så blev jag irriterad och så svor jag en jävla massa, Oskar glor surt på mig och säger "Anna! Varför säger du fula ord?! Vill du att jag ska lära mig säga så eller?!".

Det gör inget att jag har hoppat gymnasiet och dömt mig själv till oändlig arbetslöshet för jag har ju lyckats skapa mig en människokalv

Kategori: Om föräldrar & barn

På tal om att vara stolt över förlossningar, amning, graviditet och sånt skit, folk har sagt konstiga saker till mig när Oskar var liten, som tex "du ska vara stolt över att du klarar att amma" och "att man har klarat av en förlossning ska man vara stolt över" saken är bara den att det fick mig att känna mig som en jävla avelskossa. Ibland så försökte någon vara snäll och ursäkta min brist på utbildning med "men du har ju fått barn, det är ju att något du har gjort" samma igen, avelskossa. Det gör inget att jag har hoppat gymnasiet och dömt mig själv till oändlig arbetslöshet för jag har ju lyckats skapa mig en människokalv.

För mig är att ta sig igenom en lång utbildning är en prestation, att vara en bra förälder är en prestation, att göra något man drömmer om även om det verkar helt galet är en prestation. Jag är stolt över att Oskar är snäll, glad, smart, rolig och en hel massa andra saker, men jag är inte stolt över hur han kom till världen. Efter att han väl var där inne så var det oundvikligt att han förr eller senare skulle titta ut.

Är det vad jag har att vara stolt över? Ett dygn av obehag?
Att jag har ammat, fast att jag bara gjorde det för att jag var rädd för att låta bli för att jag var rädd för att andra skulle döma mig? Jag personligen känner att det inte är mycket till prestation, sen säger jag inte att det är enkelt, men det är en naturlig del av livet. Ingen magi, inga mirakel, bara livet.

Ska jag gå och skita och ge mig själv en guldstärna för att jag lyckades producera en schysst bajskorv?

Kategori: Om föräldrar & barn

Anaiah skriver om en tråd på fl som handlar om att vara stolt över sin förlossning. Jag förstår att man kan vara stolt över att man har fött barn och jag missunnar ingen att vara stolt, alla har rätt till sina egna känslor. Jag personligen tycker att det är lite skumt dock, jag är inte stolt över att jag har klarat en graviditet, att jag har fått barn eller att jag klarade att bli gravid, jag har helt enkelt svårt för att förstå att man kan vara stolt över sina kroppsfunktioner. Det spelar ingen roll om du är modig, lat, rädd eller snabb, föda kommer du att göra lik förbannat. Ska jag vara stolt över att jag inte behöver glasögon? Att jag inte har cancer? Ska jag gå och skita och ge mig själv en guldstärna för att jag lyckades producera en schysst bajskorv?

Sen så spyr jag på tjafs om vem som har varit duktigast, det spelar ingen roll om om du är lätt bedövad, hel knarkad, helt naturlig, fittföder eller får buken uppsprättad, oavsett hur, när eller var så blir slutresultatet det samma, ett barn blir utskitet. Jag förstår inte att det ska vara en massa prestige i hur man föder barn, om man ammar, hur mycket man lider när man är gravid, Var glad, var ledsen, var stolt, utgå ifrån dina egna förutsättningar och jämför dig bara med dig själv så blir livet mycket lättare.

Jag blir hellre lite smått förgiftad än att bli ännu fetare

Kategori: Kost och hälsa

Folk är rädda för lite allt möjligt konstigt, på badhuset där jag bor är de rädda för coca cola light. Sist jag försökte köpa en cola light där så var det en gråhårig surkärring som gapade "vi säljer inte light längre, det är o-n-y-t-t-i-g-t!" dem säljer godis, glass, vanlig cola, hela deras utbud består nog till 90% av vitt socker, men cola light är så pass livsfarligt att de har tagit det ur sortimentet, klokt av dem.

Efter att tanten hade ropat så gapade jag tillbaka "ja, men vad bra, då tar jag en sån där nyttig cola som är full av socker istället!"
då försökte kassörskan, som var korkad men trevlig, förklara för mig att coca colan på McD var nyttig och sockerfri för i den finns det minsann vatten. Smart. Vad finns det i burkcola då? flytande socker? Och hur fan blir colan på mcd söt utan varken socker ellr sötningsmedel? Jag vet att sötningsmedel kanske inte är skitbra, men jag blir hellre lite smått förgiftad än att bli ännu fetare, och det borde vara upp till mig att välja.

Det känns som att det är mer inne nu för tiden att vara rädd för mörka män med mustasch

Kategori: Samhälle

På tal om brottsstatistik, en sak som jag tycker är lite komiskt är när folk försöker få fram att polisen behöver mer resurser genom att använda billiga knep som "tycker du att det är rätt att din mormor ska behöva vara rädd när hon är ute om kvällarna?" Som att de vill att det ska dyka upp en mental bild där man ser gamla mormor Berit sätta sig på sin rullator och försöker åka ned för nedförsbackarna för att komma hem snabbare så att det inte kommer en mörk man med mustasch och tjuvar hennes väska.

Jag tänkte skriva att det skulle komma några snoriga tonårskillar som vill sno hennes väska, men det känns som att det är mer inne nu för tiden att vara rädd för mörka män med mustasch.






Betyder det att poliser ska börja jaga människor som cyklar utan hjälm?

Kategori: Samhälle

Jag håller på och gör en uppgift i samhällskunskapen. Varenda jävla uppgift i nästan alla ämnen jag har haft har en fråga som jag fastnar på, en fråga som gör att uppgiften tar 7 timmar istället för två. Nu har jag fastnat på "Nolltolerans mot brott är inte rimligt att eftersträva?" Problemet är att jag inte riktigt förstår vad nolltolerans innebär. Betyder det att poliser ska börja jaga människor som cyklar utan hjälm? Att polisen kommer att välja att ta en snattare till polisstationen även fast att de egentligen borde åka och slösa sin tid på en mordplats, bara för att visa alla snattare att toleransen verkligen är noll? Betyder det att brott ska straffas hårdare och längre?

Jag får vända mig till google.

De är människor för fan, inget jävla husdjur som du kan dressera och lära en massa häftiga trix

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag läste en sån där härlig kommentar under en artikel på wendela i dag, den gick ungefär så här "ööh det är inte så konstigt att män söker sig till utländska kvinnor, svenska kvinnor, kräver för mycket, millimeter rättvisa och så rakar de inte benen" Jag lovar att jag nästan hörde en ölrap efter också.

Fan vad det är synd om män, ska de behöva leva i rättvisa förhållanden? I Sverige? På kommentaren om att raka benen så känner jag spontant "raka benen själv gubbjävel" det borde vara valfritt och det är det också, men om du kräver något av någon annan så kanske du ska leva upp till dina egna krav själv först, så där fick du millimeterrättvisa också. Jag tycker synd om utländska kvinnor som flyttar hit med män som den mannen som skrev den där kommentaren, de är människor för fan, inget jävla husdjur som du kan dressera och lära en massa häftiga trix som att hämta din öl, dammsuga din matta eller suga din kuk på kommando.




Om mig (vem annars?)

Kategori: Personligt

Namn: Anna (Elizabeth) Kaagaard Kristensen
Ålder: 25
Bor: I fittja i en alldeles för liten hyreslägenhet
Familj: Sambo (Rodde) och son Oskar 6 år
Gör: Jobbar på att läsa in gymnasiet så att jag kan utbilda mig och skaffa mig ett "riktigt" jobb, bloggar, biter på naglarna, äter för mycket, sover för lite.
Tycker:
Vill:
Gillar:

det är ju säkert större chans att få en intervju på en förskola om man heter Åsa och lättare på en byggarbetsplats om du heter Johan

Kategori: Genus & jämställdhet

Magda skriver om könsneutrala namn, jag tycker att alla namn borde vara tillgängliga för alla, män som kvinnor. Det knepiga med det är att det säkert skulle ta typ 200 år innan folk slutade att fnissa om en man hette Sigrid. Å andra sidan så skulle det nog vara ganska praktiskt att ta ett mellannamn som egentligen var menat för det motsatta könet och använda det när man sökte jobb, det är ju säkert större chans att få en intervju på en förskola om man heter Åsa och lättare på en byggarbetsplats om du heter Johan, det skulle göra könsdiskriminering lite knepigare.

Jag skulle faktiskt aldrig döpa min son till typ Elsa, även om jag fick, av den enkla anledningen att det skulle vara lite som att tatuera in "mobba mig" i pannan på barnet som bär namnet. Å andra sidan så tycker jag inte att mobbare och inskränkta människor ska få diktera världsordningen, men jag är inte beredd att använda mitt barn för att sätta ett exempel.

Jag tycker att alla alternativ ska vara öppna för alla, oavsett vad det gäller. Män och kvinnor är olika i vissa aspekter, men det betyder inte att vi behöver bli bemötta olika eller ha olika roller. Det jag tycker är mest intressant är, vad ska de göra som inte är typiska män eller typiska kvinnor? Ska de betraktas som sjuka eller som bråkstakar som förstör samhällsordningen? Ofta så tror folk att det är fel på män och kvinnor som inte följer normen, kvinnor som inte vill amma lider av någon form av anknytningsstörning eller förlossningsdepression eller så är de iskalla egoister, män som bryr sig mycket om sitt utseende är bögar och pappalediga män är fjollpappor.

Det väsentliga borde ändå vara vem du är, inte vad du är.

Vårtecken?

Kategori: Fittja

Jag ser två gamla människor som kramas ute på sin balkong, det är lite fascinerande, man ser nästan aldrig gamla människor som kramas.

Att förstå språket och hur samhället man bor i fungerar

Kategori: Samhälle

För ett tag sedan så gick en av mina kompisar till läkaren, läkaren var inte särskilt bra på svenska och efter ett tag så fick hon ett brev från samma läkare, skrivet på helt fantastiskt dålig svenska, vissa delar av brevet är så illa skrivet att det är omöjligt att förstå vad läkaren vill ha sagt. Jag har också fått gå till läkare som talar skitdålig svenska, bland annat en dansk man som bara babblade på i 180 på danska, en annan gång så var det en man från mellanöstern (om jag får gissa) samma där, kass svenska, och det första han sa när han såg mig var "du väger för mycket".

Jag tycker att det är obehagligt att gå till sjukhuset eller vårdcentralen och vara sjuk och sen mötas av läkare eller sjuksköterskor som har svårt att göra sig förstådda och som har svårt att förstå vad man säger, det är tillräckligt jobbigt att behöva bege sig dit ändå utan att man ska behöva oroa sig över att man knappt talar samma språk.


Över huvudtaget så tycker jag att det är viktigt att lära sig att tala, läsa och förstå språket som talas i landet där man bor, oavsett om man är läkare, civilingenjör eller hemmafru, inte för min, din eller för någon annans skull, bara för sin egen skull. Flera gånger när jag har varit i affären så har jag fått hjälpa kvinnor att förstå priserna på hyllkanten i affären för att de inte förstår vårt skriftspråk, det är handikappande. Alla borde lära sig tillräckligt för att i alla fall någorlunda kunna reda sig själva. Jag har sett människor låta sina barn tala för dem och agera tolkar för att de inte behärskar svenska.

I fittja där jag bor så upplever jag det ofta som att männen behärskar svenska bättre än kvinnorna, speciellt i de familjer där kvinnan är hemma och mannen jobbar, då hamnar hon i beroendeställning
eftersom att hon är beroende av sin man eller andra svensktalande släktingar för att göra sig förstådd, hur kan det vara ok att människor har det så i Sverige? Jag skulle inte tycka att det vore helt fel att ha ett obligatoriskt svenska prov som man måste klara, att folk som flyttar till Sverige kunde få lektioner i svenska och att de måste klara ett test, annars är det bara att gå om kursen tills det fastnar, helst med deras eget språk som utgångspunkt. Med stöd från csn under tiden, givetvis. När de ändå är i farten så kan de passa på att lära dem deras grundläggande rättigheter och skyldigheter och hur svenska samhället fungerar.

Att förstå språket och hur samhället man bor i fungerar är en frihet, alla människor bör kunna förstå priserna i affären, kunna sköta sina egna bankärenden, förklara för läkaren vart man har ont och andra enkla vardagssaker.







Jag tror inte på att rulla in hela världen i sockervadd

Kategori: Om föräldrar & barn

För någon vecka sedan så skrevs det och kommenterades det om alternativ till att säga nej till barn på Lady Dahmers blogg. Jag tror säkert att det kan vara ett bra sätt att undvika bråk med mindre barn, men för äldre barn som förstår lite mer så tycker jag att nej är ett bra ord. Jag är en nej sägare.

Jag tror inte på att rulla in hela världen i sockervadd, i framtiden så kommer barnens lärare, chef eller arbetskompisar skita fullkomligt i att lilla Nisse eller Lisa har fått alla svar tweakade för att inte såra deras känslor, ibland kommer svaret att vara tvärt nej, oavsett om det sårar känslor eller gör någon besviken. Jag har hört en massa föräldrar som är rädda för att göra sina barn besvikna och ledsna, att lära sig att hantera ilska, besvikelse och ledsamhet är viktigt. Genom att skona sina barn från att känna negativa känslor så gör man dem faktiskt bara en otjänst.

Visst önskar jag att livet skulle vara långt, enbart lyckligt och att bajs skulle lukta blommor, men sanningen är att livet kan vara väldigt olyckligt och jävligt orättvist och bajs luktar skit, så enkelt är det.
Jag vill att Oskar ska förstå att leva till stor del handlar om att samexistera med andra människor och då är det inte bara hans vilja och tycke som räknas, han är en av många som vill ha sin del av kakan. Att lära sig att kompromissa, stå över en gång och att ta ett nej är lika viktigt att lära sig som att lära sig att ta för sig och stå upp för sig själv.

Att lära sig att lida är att lära sig att leva.

"vadå? skickar du din man till rummet för att lugna ned sig då också eller?!"

Kategori: Om föräldrar & barn

En vrickad plast-kärring i England har tillåtit sin 15-åriga dotter få botox injektioner, hon säger "Jag vore en hycklare om jag inte lät min dotter använda botox".

Det är lika fascinerande varje gång vuxna människor inte kan skilja på vuxna, barn och tonåringar. En gång när det var en diskussion på fl så var det en kvinna som skrev "vadå? skickar du din man till rummet för att lugna ned sig då också eller?!" hur kan det på riktigt finnas människor, vuxna människor dessutom, som inte för allt i världen kan skilja på vad som är lämpligt för barn och vad som är lämpligt för vuxna.

Jag är en mästerlig hycklare i så fall, jag dricker vin, sprit och öl ibland, jag bjuder inte Oskar. En gång så fick jag för mig att det var en bra idé att röka hash (jag var typ 17) jag skulle inte tillåta honom att göra det heller, det är skillnad på vuxna och barn. Barn är inte små vuxna, de är små människor.

Så stod de lite lagom utspridda och försökte se lite så där lagom poetiska och halvsvåra ut

Kategori: Tankar & funderingar

Nyss så hittade jag en ganska bra låt på youtube, jag satt och övervägde att klicka in mig på piratebay, sen fick jag syn på en bild på bandet. En grupp med människor som såg ut som att de hade storshoppat på myrorna, det var brunt, orange och nördbrillor för hela slanten, sen så stod de lite lagom utspridda och försökte se lite så där lagom poetiska och halvsvåra ut, väldigt bajsnödigt. då klickade jag på det röda krysset i högra hörnet (jag tror att det är höger, jag är inte så haj på höger och vänster).

Jag fattar hela grejen med att man kanske fastnar för en viss stil, det är ju helt ok, men jag har så jävla svårt för folk som försöker att vara istället för att bara vara. När för många människor försöker för hårt att vara annorlunda och alla definierar annorlunda på samma sätt, så resulterar det ju fortfarande bara i att alla blir likadana.

Jag har fobi för "mammagrupper"

Kategori: Om föräldrar & barn

När Oskar  var liten så var det flera stycken som sa att jag borde börja gå på såna där "mammagrupper" (föräldragrupper säger man väl kanske på lite modernare svenska) jag har total fobi för mammagrupper, jag har så många fördomar om dem att jag skulle kunna skriva en bok lika fet som hela telefonkatalogen om det.

Det jag ser framför mig är en grupp med kärringar (förlåt, mammor) som sitter och diskuterar blöjor, bajs, bakning, ajax, extrapris på lindex och sen klär de givetvis sina barn i extremt könstypiska kläder, en massa prinsar och prinsessor i rosa och blått som virvlar omkring och biter varandra och gråter medan mammorna pratar sig saliga om en ny sorts vileda mopp. Nu vet jag att det låter som en störd stepford wives beskrivning, men det är så jag tänker mig att det är.

Sen förstår jag inte varför folk säger "jo men det kan ju vara trevligt att träffa andra som är i samma situation" bara för att man har barn så betyder det inte att man har något gemensamt, vilket i princip borde göra att man nästan är tvingad att prata om bajsblöjor och föräldraledighet, för vad ska man annars prata om i fall att det är det enda man har gemensamt? Jag tycker visserligen att det kan vara intressant att diskutera frågor som har med barn att göra, men sen så har jag märkt att de flesta är ju inte särskilt intresserade av att diskutera barn, föräldraledighet eller jämställdhetsfrågor, de är mest bara intresserade av att snacka om sina egna barn, sin egen familj och allt annat måttligt spännande som bara rör dem.


Sekundär infertilitet

Kategori: Om föräldrar & barn

För ganska länge sedan på fl så ramlade jag in i en diskussion, jag tror trådstarten var ungefär "vilket är värst? Att inte kunna få barn när man inte har några eller att inte kunna skaffa fler barn när man redan har barn?"

För mig är det solklart att det måste vara värre för dem som faktiskt inte kan få barn som inte har några barn. Att ha tre barn och hävda att man har det lika jävligt som det par som kämpar men inte får några alls, bara för att man inte lyckas få till det en 4:e gång, det är lite som att sitta här i vårt feta i-land och säga att vi lider lika mycket som människorna i de u-länder som svälter bara för att vi inte får äta oxfile varje dag. Ha vett att vara tacksamma för det ni har.

Nu ska man ju egentligen inte jämföra lidande (har jag hört) men i det där fallet så tycker jag bara att det blir löjligt och det är knappt jämförbart.

Om det inte är viktigt, varför är du då så arg?

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag sitter och kollar runt på fl, nyss så hittade jag en sån där "alla jämställdhetsmonster vill sno min dotters rosa prinsessklänning" tråd. Trådstartaren är ganska aggressiv och fräser om att "alla flickor inte behöver förvandlas till pojkar".

Varför är alltid den här typen av trådstarter så arga? Låt din dotter lalla omkring i sin fula fladdriga rosa klänning, vem hindrar dig? Kan inte alla könsrollsälskare bara inse att hela världen inte kan leva på deras villkor bara för att de inte ska börja känna sig osäkra på sina val?

Och allvarligt talat, meningar som den här är fan humor: "Kan inte folk fatta vad som ÄR viktigt och det är INTE färgen på kläderna. Dom som anser att klä på rosa på tjejer är fel har fattat ALLT fel!!!"

Om det inte är viktigt, varför är du då så arg?

Jag är ju själv en högst medelmåttig liten flodhäst

Kategori: Tankar & funderingar

Malin Wollin skrev för ett tag sedan att hon inte ville se kläder visas upp av vanliga kvinnor, hon vill se kläderna på "överjordiskt snygga giraffer". Jag känner tvärt om att det inte ger mig ett skit att se kläder på några överjordiskt snygga giraffer, jag är ju själv en högst medelmåttig liten flodhäst och det spelar ingen roll hur bra de där kläderna sitter på den där modellen, jag kommer inte att ser likadan ut så vad är poängen?

Visst det blir roligare att se på kanske, men jag har aldrig sett kläder på en modell och sen ens övervägt att köpa utstyrseln, vad är poängen? Hon ser vacker, graciös och snygg ut, men jag kommer att se ut som en liten stoppad korv med för långa byxor.

Jag förstår att det kanske är måttligt underhållande att se flodhästar gå på catwalk, men lite bredare variation än storlek 32-34 kanske skulle vara spännande, typ 32-44? Det är ju väldigt underligt att de som visar upp kläderna som säljs i affärerna inte direkt speglar kunderna, lite som att ikea skulle visa upp sina möbler i ett slott.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6711138.ab

Håll din unge kopplad för fan

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag sitter i lekparken med min dator, Oskar leker med sand, jag med min dator. Det är en irriterande liten flicka som är kanske 4-5 år som pillar i mitt hår, klänger, viftar med pinnar i mitt ansikte och pratar, den vuxna personen som hon är här med säger ingenting, fast att hon ser det. Jag vet att jag borde tänka typ "åh vad roligt att hon tycker om mig!" men det är raka motsatsen till vad jag tänker om jag ska vara ärlig.... Och nu skrek hon mig rakt in i örat "KOLLA MINA BLOMMORNA!!!" tinitus, thank you very much.

Varför låter folk sina barn ränna vind för våg? Du kanske tycker att din avkomma är jättesöt och all sån skit, men det betyder inte att jag vill ha dem väsandes (eller skrikandes) två centimeter från mina öron, eller äta deras låtsaskakor eller ha dem grävandes i mitt hår. Vad ska jag säga liksom "get lost ungdjävel"? Nu går jag hem.

"javisst bryr jag mig, så länge det gynnar mig"

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag läste precis en kommentar på Bambis blogg om att det inte nödvändigtvis behöver vara negativt med könsroller. Jag har läst liknande kommentarer flera gånger på olika bloggar, jag tycker att det är ganska intressant att så många människor verkar ha svårt att kunna se längre än vad näsan räcker, du kanske tycker att det är bra att kvinnor ska baka, ta hand om barn och sy gardiner och män ska laga saker, fixa med bilen och aldrig gråta, för att det är så som du och din man lever, men för alla som inte lever så eller inte vill ha de förväntningarna på sig, dem då?

Ibland så får jag intrycket av att det är ganska vanligt att ha inställningen "javisst bryr jag mig, så länge det gynnar mig" Det finns liksom massor av saker som jag bryr mig väldigt mycket om och som jag tycker är jätteviktigt trots att det varken rör mig eller gynnar mig för 5 öre.

Jag skiter faktiskt i vem som bakar hemma hos dig, syr gardiner, klipper gräsmattan, snickrar eller dammsuger, jag kanske tycker att vissa val är underliga, men vad vet jag? Men att tycka att mallar för hur människor ska leva sina liv är bra, det är rätt korkat.

Att köpa ägglossningstester för socbidraget

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag läste precis en artikel på wendela om en familj med 5 barn som är skitglada över lite plus i kassan när de höjer flerbarnstillägget så att de slipper att vända på slantarna.

Det är egentligen inte så snällt, men jag kan inte hjälpa det jag tänker, varför i hela helvete skaffar man en hel skock med barn om man har det knapert ekonomiskt? Varför? Varför fortsätter man att skita ut fler barn om ekonomin tryter? Jag har läst en hel del fl bullshit argument, typ "men det är en rättighet att skaffa barn!" eller "fan vad elakt! ska inte fattiga kunna skaffa barn!?" Självklart ska man inte behöva avstå från att skaffda barn bara för att man inte är rik, men om man inte riktigt har råd så kan det ju vara en bra idé att inte skaffa en jättefamilj a la "familjen annorlunda" eller vad sjutton det nu heter. Ser man det som en rättighet att skaffa fler barn än vad man har råd att försörja, då vill jag nog påstå att man bryr sig mer om sig själv än om sina barn.

Jag gillar trådarna på fl som ploppar upp ibland "jag och min sambo går på socbidrag, men vi har stor barnlängtan, vad ska vi göra?" varför vill man ens skaffa barn när man sitter i en sådan situation, händer det en olycka så är det ju inte mycket att göra åt, men att börja köpa ägglossningstester för socbidraget när ingen i hushållet har någon annan inkomst än socialbidrag, det är idiotiskt. Är man frisk och kry och klarar av att jobba så tycker jag fan att man kan ta itu med det först innan man börjar humpa på i reproduktions syfte, annars så är det nog inte så viktigt att skaffa barn just då, egentligen.

människor här i andra delar av världen svälter och dör, och jag nojar varje dag över att jag kan äta så pass mycket att jag blir fet

Kategori: Personligt

För ett tag sedan så tjafsades det rätt friskt på Lady Dahmers blogg om att banta eller inte banta. Jag kan lätt erkänna att jag är värsta mästerbantaren, -20kg +12kg -2kg +17kg, ungefär så konstant är min vikt. Om någon känner sig manad att berätta för mig att bantning aldrig fungerar, så slösa inte bort din tid.

Man borde acceptera sig själv, vara en god förebild för sina barn och yada yada, men vad ska man göra om man vatrivs med sig själv? Sen i november så har jag lyckats lägga på mig 5 kilo och jag lovar att de där fem kilona förföljer mig, varje dag, varje sekund, 7 dagar i veckan. Alltid. Nu väger jag betydligt mer för mycket än bara ynka 5 kilo, siffran är nog närmre 40 kilo. Det finns ju folk som förespråkar att man ska förlika sig med sin egen spegelbild, men hur ska man göra det när det känns som att man drömmer en riktigt
Jag är inte petig eller så, jag skulle skita i om vi snackade om 5-10 kilos övervikt, för mig så är det en pissdrioppe i havet, 40 kilo däremot, det är ett hav fyllt av piss
hemsk mardröm varje gång man passerar en spegel? Jag är en liten 158 centimeter kort människa, det betyder alltså att 40 extra kílon är en hel shitload för mycket.

Jag önskar att jag kunde säga att jag har blivit fet på att äta en massa goda saker, men det stämmer inte. Jag äter vad som helst, även saker som jag inte gillar speciellt mycket, sen får jag ångest och då äter jag mer. Egentligen så tröstäter jag inte ens, jag äter om jag är lite glad, arg, ledsen, trött, skitglad, lycklig eller olycklig, det spelar ingen roll, jag är en riktig jävla matknarkare. Ibland så rycker jag mig ur skiten i en månad, sex månader eller ett år, men jag faller alltid tillbaka. Jag har testat allt möjligt, allt fungerar, utom min självdiciplin.

Här om dagen så var jag på väg ned till affären i mitt hus för att köpa mjölk, när jag såg min spegelbild så ville jag bara gråta eller alternativt vakna ur mardrömmen, men det var ingen mardröm, det var bara min vanliga feta uppenbarelse. Jag hatar inte mig själv, jag är rätt ok, men jag kan inte förlika mig med att vara fet, jag vill inte acceptera att jag är fet. Jag är inte petig eller så, jag skulle skita i om vi snackade om 5-10 kilos övervikt, för mig så är det en pissdrioppe i havet, 40 kilo däremot, det är ett hav fyllt av piss.

Det är fantastiskt frustrerande, och det känns som ett jävla lyxproblem, människor här i andra delar av världen svälter och dör, och jag nojar varje dag över att jag kan äta så pass mycket att jag blir fet, det är bara sjukt och stört på alla sätt och vis.

Man duger precis som man är, man är värd att älskas för vem man är, inte för vad man gör

Kategori: Genus & jämställdhet

Lady Dahmer och Nina Ruthström Skriver om att föredra det ena könet över det andra när man väntar barn. När jag väntade Oskar så ville jag ha en pojke, varför vet jag inte, det var bara en fix idé. Hade det blivit en flicka så vet jag att jag inte hjade blivit besviken. Jag ser oftast barn som barn och inte som kön, när de blir äldre så blir de män och kvinnor men när de är barn så är de barn. Jag tycker att det är ganska harmlöst att önska sig vilket ett speciellt kön, de flesta blir ju i slutändan glada oavsett vad det blir. Däremot kan jag känna mig lite lätt spyfärdig när man läser "jag ångrar min son, jag ville ha en flicka" trådar på fl, patetiska människor. 

När jag ser på Oskar så vet jag att det kvittar vilket kön mitt nästa barn skulle få om jag ville ha ett barn till, han är människa, inte pojke eller flicka. Han är bara Oskar. Det är det absolut viktigaste som jag vill att mitt/mina barn ska lära sig, att det är ok att bara vara, pojke, flicka, homo, bi, trans, hetro, att man duger precis som man är. Att man är värd att älskas för vem man är, inte för vad man gör.

Jag tycker att det är väldigt odd när kvinnor eller män önskar sig ett barn av samma kön som en själv för att de inbillar sig att de ska lära sin avkomma en massa könstypiskt crap. I alla fall, att önska sig ett visst kön är inget som jag hakar upp mig på, däremot så kan jag haka upp mig på anledningarna till varför man resonerar som man gör. Jag har kommit ifrån det där med att önska kön, det kvittar för mig idag.