Jag får fan ont i magen, jag vill inte att Oskar ska börja skolan, jag vill att han ska sluta växa och gå på dagis hela livet istället

Kategori: Om föräldrar & barn

I dag stod vi på tunnelbaneperrongen i fittja och väntade på tåget, då ser jag hur det kommer en massa barn i 7-8-års åldern springandes, eftersläntrande kommer deras lärare. Barnen skriker, springer och beter sig lite som...(får man säga?) Djur. Den kvinnliga läraren pratar med ett barn eller står och stirrar ut i tomma luften och den manliga läraren pratar i mobiltelefon eller glor ut i tomma luften. Killarna springer runt och lek-slåss och gapar, ingen kontroll alls från lärarnas sida.

Jag får fan ont i magen, jag vill inte att Oskar ska börja skolan, jag vill att han ska sluta växa och gå på dagis hela livet istället. Så där fick inte vi lov att göra när jag gick i skolan och var i den åldern. Vad hände med att gå på led och en lärare längst fram och en längst bak i ledet?

Jag tycker inte att skolan ska vara som en militär inrättning, jag är för att barn ska få friare tyglar och bli sedda som individer och att alla ska få delta vara med och få lov att vara sig själva, OM det finns vuxna som leder och övervakar, lite jäkla struktur får det väl ändå finnas? Jag vill inte lämna Oskar till de där oengagerade, oansvariga, trötta och lata människorna, det känns minst sagt jävligt olustigt.

Btw så såg jag en till skolklass med lika slapp lärare som hade nollkoll på exsakt samma ställe förra veckan.

En sak som stör mig väldigt också är att barn (framför allt killar) får lov att leka våldslekar, leka slagsmål och puttas, slås och brottas. Oskar gör det inte för om de andra barnen har börjat med det så brukar jag säga åt honom, jag vill absolut inte under några som helst omständigheter att han ska delta i sådana lekar, och jag förstår inte hur förskolelärare, lärare och föräldrar bara kan stå och titta på när de leker att de spöar upp varandra, väldigt omdömmeslöst. Vad ska jag göra när han börjar skolan då? Ingen kommer att säga till honom om han leker jag-ska-spöa-skiten-ur-dig-lekar och alla andra killar leker det ju, ska jag försöka övertala honom att endast leka med flickor? Prata med läraren? Hitta en våldsfri friskola?

Det är det som kallas för fördomar

Kategori: Om föräldrar & barn

Nu när det har diskuterats och skrivits en massa om amning de två senaste dagarna så kan jag inte låta bli att reagera på att det finns väldigt mycket fördomar om mammor som väljer bort att amma. Om man ska tro på det som har skrivits de senaste dagarna och på fl i amningsdiskussioner så är de vanligaste anledningarna till att välja bort amning:

- Man vill kunna dumpa ungen hemma och fika med polarna
- Man vill få supa ifred
- Man vill distansera sig från sitt barn
- Man vill inte vara uppbunden
- Man ska kunna lämna barnet till barnvakt
- Man vill bevara sina schyssta lökar
- Man tycker att daddlarna enbart är ämnade åt mannen
- Man är rädd för att sexlivet ska bli lidandes
- Man ska kunna flaska och 5 minutersmetoda ungjäveln så att de håller käften och sover hela natten
- Man är en egotrippad subba som vill göra allt listat här ovan

Men alla vanliga kvinnor som älskar sina barn och är beredda att vara självuppoffrande, prioritera sina barn, avvara en massa saker och aktiviteter för att kunna ge mer till sina barn och spendera mer tid med sina barn då? De glöms bort i den här debatten tycker jag. Bara för att man har hört en kvinna säga något utav ovanstående så stämmer det inte in på alla, att dra en hel grupp med människor över en kam baserat på några få individers handlingar, det är det som kallas för fördomar.

Jag är beredd att bära, sova minimalt med tid, gosa, spendera tid med, byta blöjor och allt annat som hör till, men jag vill inte amma, att en enda detalj i mitt föräldraskap skulle göra mig egoistisk övergår mitt förstånd, jag prickar inte in en enda utav de där fördomarna, jag hatar att amma that´s it, inga baktankar om att sitta på en krog och dricka billigt vin med mina girls eller att mina pattar ska förbli intakta (även fast att jag tycker att det är ett stort jävla plus i kanten, det hymlar jag inte med).

Bara för att man har hört ett fåtal individer uttala sig idiotiskt så kan man inte anta att alla tänker och tycker samma, om en turk skulle stjäla din cykel, antar du då att alla turkar är cykeltjuvar?

Det finns zigenare som snattar, turkar som daskar till sina barn, svenskar som är snåla, finnar som super som att det inte fanns någon morgondag, människor som går på socialbidrag som inte vill jobba och kvinnor som väljer bort att amma för att de vill kunna fika ifred, men om man börjar anta att en människa är, gör eller tycker och tänker på ett visst sätt enbart på grund utav ett beslut, deras etnicitet, ekonomisk situation eller samhällsklass, då är man fördomsfull.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Världens mest ojämställda bloggläsning

Kategori: Blogg

Av alla bloggar som jag läser så är noll skrivna utav killar/män. Jag har kollat efter bloggar som är skrivna utav män men jag hittar faktiskt ingen som jag gillar. Skumt.

Någon som har några tips?

Man kan amma 5 gånger i timmen i 76 månader hela tiden jämt och fortfarande vara en shity morsa

Kategori:

För mig är det helt självklart att var och en bestämmer över sin egen kropp, vill man amma så gör man det, vill man inte så låter man bli. Jag tycker faktiskt inte ens att man behöver testa, anledningen till att amningsfanatiker alltid tjatar om attr det ska testas är för att de hoppas att din hjärna skall få en skruv "men oj, puttenuttigt och jätte mysigt, det här vill jag göra 14 gånger om dagen i minst en timme åt gången i 6 månaders tid". Om du vill amma eller inte amma och är nöjd med ditt beslut så, good for you!

Jag tycker att det är egotrippat att kalla icke ammande mammor för egoistiska eller säga att de inte borde skaffa barn, vad ger det DIG att ge dem dåligt samvete och känna att deras föräldraskap blir ifrågasatt gång på gång? Jag tycker att det är rena översittar fasoner. Det hade variot en annan sak om vi hade snackat om att de inte gav sina barn mat alls eller att de brukade ge sina barn stryk, men barnen blir mätta och växer och utvecklas precis som alla andra barn som är uppvuxna på tuttföda.

Jag har ammat Oskar i nästan sex månader (eller 5,5 om jag minns rätt) Jag gillar inte att amma, eller nu slätade jag över igen, jag hatar att amma. Det är mysfaktor noll, irriterande, obehagligt, tidskrävande, uttröttande och ger mig äckelkänslor. Om man är kvinna så förväntas man att känna och reagera på ett visst sätt när det gäller graviditet och barnskaffande typ:

Åh, positivt test *dansar av lycka* sen ska man gå runt och vara lycklig och glöda som ett fucking stearinljus i nio månader, förlossningen ska vara "en häftig upplevelse" som man vill göra om många gånger, sen ska man se på sitt barn omedelbart älska det mest i världen och sen är det fan bäst att man tycker att det är roligt, trevligt, mysigt och underbart att amma.


Det är liksom inte ok att säga "Jag är trött som fan på att vara på smällen, det suger", "Jag vill fan aldrig mer föda vaginalt, det kändes som att skita ut en kaktus genom fittan" eller "Jag gillar inte att amma".

Det finns en mall för hur vi ska känna, tänka, resonera och reagera när det kommer till bäbisskaffande, annars får du icke godkänd av de andra mödrarna. jag tycker att vi borde vara mer toleranta mot varandra när det kommer till graviditet, barnafödande och amning, alla människor är unika och reagerar och känner olika inför olika saker, och det här fallet är inte på något sätt anorlunda.

Jag kommer aldrig mer att amma, testa eller ha några barn nära mina boobs, jag skulle hellre låta bli att skaffa barn än att ha ett nytt amningshelvete. Och det finns det givetvis folk som har sagt till mig "du kanske inte borde skaffa fler barn om du inte ens är beredd att offra dig lite" men vet du vad, jag tycker inte att jag ska behöva vara helt självuppoffrande bara för att jag skaffar barn, jag är fan en människa ingen jävla avelskossa.

När jag ammade var jag deprimerad, alltså inte deppig, deprimerad, jag orkade inte städa eller diska, jag sov 2-3 timmar per dygn för att jag han aldrig sova, det har hänt att jag har stått i hallen och hållit fast rodde i jackan och skrikit och gråtit och försökt att hindra honom från att gå till jobbet för att jag inte orkade mer.

Det gick till ungefär så här:
Amma 45 minuter
paus 15 minuter
Amma 30 minuter
paus 55 minuter
amma 60 minuter
Paus 20 minuter
Amma 45 minuter

Dygnet runt i månader, jag kanske är en mes, men jag klarar inte av det.

Så Jag tycker att det är helt upp till var och en oavsett om det handlar om att man inte vill ha hängdaddlar, inte mår psykiskt bra, bara inte känner för det eller inte orkar, det är helt upp till var och en.

Man kan amma 5 gånger i timmen i 76 månader hela tiden jämt och fortfarande vara en shity morsa
, att amma är inte någon helgardering för att bli en bra mamma, faktum är att det är en väldigt liten del utav föräldraskapet, Man kan inte per automatik bli en egotrippad och dålig mamma pga att man inte ammar, för man kan inte bli en bra mamma enbart på grund utav att man ammar.


Jag har delat in amningsfanatikerna i tre kategorier:

Amningsfanatiker 1:
Vissa som jag har diskuterat amning med har läst på och kan faktiskt komma med argument för sina åsikter, även fast att jag inte alltid håller med eller tolkar informationen på samma sätt så kan jag accepterar det (eller, ja typ i alla fall).

Amningsfanatiker 2: Gapar om att det ska ammas åt höger och vänster för de har de minsan lärt sig på bvc att då får man inte allergier, cancer eller blir sjuka alls (bvc är ju riktiga proffs på att uppdatera sin information, det vet ju alla).

Amningsfanatiker 3:
Man måste amma, det handlar om liv eller död, mjölkersättning är rena giftet, och givetvis så handlar det om en ren och skär princip sak, skaffar man barn så ska man amma. Undrar du varför? Därför.


Bloggat om veckans bloggämne:

- Angelica
- Lady Dahmer
- Åsa
- Malin
- Fia
- Ozena
- Nina



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Värsta upptäckten!

Kategori: Blogg

Jag fattar nu att det finns massor utav ord som jag stavar med dubbla bokstäver där det bara ska vara en, typ skillsmässa och dömma ska vara skilsmässa och döma, vem hade kunnat ana det? Jag förstår visserligen inte varför, men jag förstår att det är fel i alla fall.

(Förvänta er inte bättring inom en snar framtid, jag tenderar att glömma)

"den här personen är verkligen ett jävla vurp-ollon"

Kategori: Personligt

Jag har blivit lite mesig (eller gammal, vad vet jag) ibland vill jag skriva typ "den här personen är verkligen ett jävla vurp-ollon" men jag vågar inte och tänker att jag borde vara lite mer mogen eller diplomatisk eller något, så då drar jag till med "Ja om man tycker så, då är man ganska sinnesslö". Så man kanske kan säga att jag ganska ofta är ganska oärlig i mina blogginlägg, jag vill inte att någon ska bli ledsen eller arg så jag slätar över lite här, och plockar bort lite där. Jag kan stå för vad jag tycker no problems, men jag vill inte framstå som okännslig och gåpåig, vilket jag kan vara rätt mycket i verkligheten. Utom om det handlar om att säga till en person face to face, då är jag mesigare än messmör.

Jag blir värre och värre hela tiden, jag har kollat och jämfört, och mesigheten och fegheten blir värre och värre, jag behöver jobba lite på det där med ärligheten tror jag. För egentligen, om någon tycker att jag är ett jävla arsel, vad ska de göra? Bli arga? Äta upp mig?

"Vad ska jag göra nu!"

Kategori: Oskar

Oskar: Kan jag få spela thomas spelet?

Jag: Det går inte för jag ska kolla på Uglu Betty snart och då behöver jag datorn.

Oskar: (skriker och gråter) Åh, nej, åh neeeej!!! Vad ska jag göra nu!? VAD SKA JAG GÖRA NU!?

Jag: Öööööh.... Jag vet inte? Rita?

Oskar: NEJ! Vad ska JAG göra nu?!

Jag: Du kan få se på film på min dator?

Oskar: Vad ska jag göra nu?! Vad ska jag göra nu?!


Jag fattar inte vad han vill och han förkastar alla mina förslag, och fortsätter att gapa "vad ska jag göra nu?!" och är totalt förtvivlad ungefär som att någon precis mördade hans hundvalp eller något... Han har nog bara fått hangups ungefär som när han hade sin "du förstör min liv" period.

Man kan inte vara tjock och ohälsosam, ohälsosam blir man först om man går ned i vikt

Kategori: Personligt

Jag och Emma har småtjafsat lite om att det är hälsosamt eller ohälsosamt att vara överviktig och jag har tänkt lite på det där med övervikt och hälsa. När jag var redigt överviktig, innan jag gick ned 30 kilo (eller det är faktiskt 32 nu... Vad?! Jag gillar att påpeka det) då var det ingen som sa något om min hälsa, inget "Anna, ska du verkligen äta det där, det är inte hälsosamt?" eller "Mår du verkligen bra av att leva som du gör?". Nu är det en helt annan femma nu finns det däremot människor med nyfunnet intresse för min hälsa och mitt välmående "mår du bra av att äta så där mycket kolhydrater?" och "hur länge ska du hålla på och noja över det där?", intressant, väldigt intressant.

Utgår folk ifrån att jag mår bättre när jag äter pizza, godis, McD, glass och gräddsåser och pasta och allt annat som jag brukade stoppa i mig än vad jag gör nu när jag äter nyttig mat?

När folk har sagt något om min vikt har det nästan alltid handlat om utseendet eller att det "begränsar mitt liv" som tex att jag vägrar att gå till badhuset i badkläder och dränka alla andra medsimmare i mina svallvågor
, i princip aldrig har det handlat om min hälsa. Jag mår bra jag äter mycket kolhydrater, javisst, men jag äter fett också, fast i små mängder, jag får någ lungt i mig det jag behöver för jag lever ju än.

Det som alltid har stört mig mest med att väga för mycket är andra människor fördömmanden, jag vill inte att andra människor ska se mig som fet, äcklig eller lat, jag har liksom inbillat mig att om jag gör något åt min vikt så kommer de att lämna mig ifred, låta mig leva och vara som jag vill, men icke. Folk har ju åsikter om hur man går till väga, hur snabbt det går, vad man äter, vad man inte äter och vad man nojar eller inte nojar över.

Det är oerhört jobbigt och påfrestande att alltid vara och göra fel, det är kanske svårt för en person som inte har varit i samma situation att förstå, men det tär något oerhört på självkänslan, självförtroendet och självbilden att det finns människor som ständigt lägger sig i hur man äter, vad man äter och hur man ser ut.

Min största skräck är att folk ska se mig som en tillfrisknad tjockis istället för att se mig som vilken normalviktig person som helst när jag är klar. För ganska många år sedan när jag precis hade flyttat hemifrån så gick jag ned ganska mycket i vikt och då fick jag höra att det fanns folk på mitt jobb som satt och snackade i personalrummet om att jag skulle ha ätstörningar (jag vill bara påpeka att jag var 1,58 lång och vägde 70 kilo, jag var överviktig fortfarande) en av mina chefer ringde till och med till mig en gång när jag skulle ha lunchrast och sa "Du kan ta rast nu, du ska väl äta Anna, är du inte hungrig" Jag brukade inte äta på jobbet, åt jag så var det oftast godis, jag var för fan fattig. Hur många anorektier smäller i sig en hundragrams chokladkaka till lunch liksom?

Det tycker jag också är ganska intressant, jag kan vara tjock och ha världens sundaste ätbeteende tydligen, men går jag ned i vikt så är det självklart att jag måste vara sjuk på något sätt
"Oj, vad smal du börjar ser ut, du kanske borde börja äta mer" tack för omtanken skinny bitch, du kanske borde överväga att äta lite extra själv om du nu tycker att det är så snyggt att vara tjock?

Det är milt sagt väldigt intressant, när jag går ned i vikt så är jag en ohälsosam, utsvulten, viktnojande, sjuk och bantningsgalen människa, när jag är tjock så är jag åtminstone bara tjock och ful.

Lär dig åtminstone att hora i rätt kvarter

Kategori: Blogg

Jag vet att jag har upprepat det här säkert femtio gånger nu, men i alla fall: För hundraelfte fucking gången, jag hatar när det kommer sånt där jävla "hej hej trevlig fredags kväll!" kommenterande. Seriöst Claudia, Paula, Linnea och vad fan ni nu heter, även om ni nu skulle lyckas locka in mig på era bloggar (vilket ni iof oftast gör) ser det ut som att jag är intresserad av att läsa om en femtonårings projektarbete? Ser jag ut som en person som vill läsa en blogg om din sketna katt? Tror du att jag är intresserad av att se bilder på dina nya jeans eller en till jävla oversize t-shirt?

Jag är inte femton, jag hatar katter (jävla skadedjur) och sist men inte minst, modebloggar kommer jag att börja läsa den dagen när helvetet fryser till is.

Det jag vill komma till är, om du prompt måste envisas med att massposta skitkommentarer utan innehåll så se i alla fall till att göra det hos din egen målgrupp, slösa inte bort din tid på mig.

Är ateism en tro?

Kategori: Religion/Ateism

Jag har flera gånger läst att ateism är en roligion och en tro precis som kristendommen, islam eller judendommen, jag förstår inte resonemanget. Jag vet att min utgångspunkt är att gud inte finns och det är min sanning medans att någon annan kan se saken helt tvärt om så långt är jag med.

Det jag inte förstår är hur det kan vara en religion eller en tro att tro på ingenting? Inga heliga böcker, inga män på moln, inga regler och ingenting av ingenting? Hur går det ihop? Jag ser det mest som ett halvdassigt sätt för religiösa att peka finger "haha! Du gör också!" jävla trams, finns det då inget som är neutralt och religionsfritt, allt är tro och religiöst då eller?

Men räkna upp tre ateistiska högtider och skriv din adress nedan så ska jag personligen posta en liten klistermärks guldstjärna till dig.



Som Sandra säger "Ateism är lika mycket en tro som att arbetslöshet är ett yrke"

"Par som har svårt att få barn är bara naturens sätt att säga att de inte passar ihop"

Kategori: Sex & kroppsligt



Sånna här kommentarer gör mig riktigt förbannad, som en fet käftsmäll rakt i ansiktet på alla som kämpar för att skaffa barn men som inte får till det. Skrock är vad det är.

Det är inte första gången jag ser den här helvridna idén heller, det har diskuterats på fl förut också. Ibland så blir jag orolig för att det kanske är så ett den genomsnittliga människan är dum i huvudet.

Jag är Anna liksom arbetslös, fet, oföretagsam, lite lätt socialt missanpassad, det mesta jag åstadkommer är ganska medelmåttigt och inte är jag någon fröken sverige heller

Kategori: Personligt

Om jag gör något rätt så gottar jag mig i det och talar om det för allt och alla, det händer ju liksom inte så ofta så why not? Jag bjuder mig själv på det.

Jag blir helt förvirrad över att det tydligen inte är ok, mina stordåd kan räknas på typ 10 fingrar så jag tycker att jag har all rätt att gotta mig i det jag gör som blir rätt. Jag utgår ifrån mig själv, vad jag är kapabel till, vad som är bra enligt mina förutsättningar, annars hade mina stordåd varit ganska så små. Jag är Anna liksom arbetslös, fet, oföretagsam, lite lätt socialt missanpassad, det mesta jag åstadkommer är ganska medelmåttigt och inte är jag någon fröken sverige heller.

Så jag känner att jag kan få lov att dryga mig över det lilla som jag faktiskt är bra på, gör bra eller lyckas med. Fast oftast så är det inte ok, istället för att mötas utav "fan vad roligt" eller "det var bra gjort" så ska jag känna mig otillräcklig, dålig, skrytsam eller så får jag höra om något dåligt som jag gjorde förra året eller året innan, eller min favorit "            " Tystnad och ointresse, tack så mycket och fuck you.

Jag har inga skills som kan ge mig ett jobb, jag är inte utbildad, jag besitter ingen vidare social kompetens (jag har lärt mig att när man jobbar så gäller detta: inga kontroverser, var trevlig, diplomatisk och släng in en touch av rövslickeri (parentes i parentes: sen har jag lärt mig massor av fula knep för att manipulera folk också, så lite skills har jag i alla fall :p) Jag har inga dolda talanger eller liknande, jag är ganska mainstream, det enda som skiljer mig ur mängden är att jag lider utav mundiarré utan dess like, tyvärr är det inte alltid uppskattat.

Stickar jag en halsduck och den skulle ha fyrtiosju hål så skulle jag ändå tala om att jag hade stickat världens finaste halsduk, för det är ju världens finaste halsduk som jag kan sticka, utifrån mina förutsättningar. Har jag gjort mitt bästa så är jag ju bäst i världen, jämfört med mig själv.

Trots alla mina tillkortakommanden så är det rätt schysst att vara jag, det är ju inte alla som får vara det liksom.

Diskriminerade hemmaföräldrar

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag har läst otaliga gånger att hemmaföräldrar blir diskriminerade, det är alltså de själva som anser det. Jag är nyfiken på hur. Jag har läst lite och letat för att få svar på den frågan men jag tycker mest att jag hittar en massa dravel.

Jag har läst trådar på fl där det är nötskal som tycker att vi borde ha "hemmafrulön" i sverige, vissa menar på att samhället borde kompensera dem ekonomiskt för att de gå hemma med sina barn och gör en "värdefull samhällsinsats", De lever fattigt pga sin övertygelse och så vidare.

En sak jag blir lite konfunderad över är: Varför tycker de att samhället ska ta ansvar för deras beslut att skaffa barn och inte jobba? Vart finns egenansvaret? Om det är viktigt att gå hemma med barnen, jobba, spara undan pengar innan ni skaffar barn, flytta till en kommun där man kan få vårdnadsbidrag, lev billigare, bo lite mindre, bo i en kommun med lägre kommunalskatt, eller blev det jobbigt nu när ni ska ta ansvar för er egen ekonomiska situation?

Jag förstår att det finns människor som inte vill skuffa in ungarna på dagis samma dag som de fyller ett, jag har faktiskt full förståelse för det, men då får man spara, dryga på föräldrapenningen och så vidare, göra vad man kan med egna medel, inte gnälla för att samhället inte försörjer en. Det är ett val att skaffa barn och att vara hemma istället för att jobba och då får man ta konsekvenserna av sitt beslut. Jobbar man så får man mer pengar och mindre tid med sina barn och jobbar man inte så får man mer tid med sina barn och mindre pengar, man skördar det frö man sår.

Jag vet att det finns människor som tycker att de borde få pengarna som dagis skulle ha kostat om de har barnen hemma, det får mig att undra om de är riktigt jävla dåliga på matematik. När man jobbar så betalar man skatt och en del av den skatten går till att finansiera barnens dagisplats, plus att dagis faktiskt inte är gratis det kostar väl runt en tusenlapp i månaden. Sammanfattning: föräldrar som jobbar betalar skatt och dagisavgist, hemmaföräldrar gör det inte, alltså blir det en utgift i kassan men ingen inkomst, ganska enkelt.

Det är ett val att skaffa barn och det är ett val att inte jobba precis som att det är ett val att inte skaffa barn eller att jobba, som vuxen får man ta konsekvenserna och följderna av sina val och sitt handlande istället för att gnälla och lassa över ansvaret på någon annan. Så jag undrar, om det är så viktigt att gå hemma med barn varför gör man inte allt vad man kan för att möjliggöra det, flytta, spara, utbildar sig, skjuta upp barnskaffandet, bor mindre och så vidare?

I en perfekt värld skulle alla kunna göra precis vad de vill utan att det skulle få ekonomiska konsekvenser men eftersom att vi lever i verkligheten så lär det ju inte hända inom en snar framtid.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Religionsfrihet eller fri från religion?

Kategori: Religion/Ateism

Det har varit en del diskussioner på senaste tiden om heltäckande slöjor, om de ska få bära den i skolan, om arbetsgivaren ska få säga nej till det osv.

Jag tycker att det är upp till var och en att själv välja vad man vill klä sig i, men det ska också vara helt upp till var och en att ta konsekvenserna av sina klädval. En kvinna kan ha heltäckande slöja om hon vill, be my guest, men jag tycker också att det ska vara ok för arbetsgivare att rata dem på grund utav det. Om jag ska gå på en arbetsintervju så tar jag ur mina piercingar, för att jag vet att det minskar mina chanser att få jobbet, det är ett val, piercingarna eller chansen att få jobbet.

Det är precis vad religion är - fritt val, för det är ju det som folk brukar säga "meeen! många väljer ju själva att bära  heltäckande slöja!" jahapp, spännande, då är det ju bara att välja att ta av den då? Då brukar argumenten för det motsatta komma "Men de väljer ju inte slöjan själva, de måste, ska de inte kunna gå ut eller?!" och då tycker jag ännu mindre att det ska tillåtas, vill vi leva i ett samhälle som stödjer att vissa män kuvar kvinnor? Varför ska vi göra det enkelt för folk att förtrycka och kontrollera kvinnor i sverige, år 2009?

Bara för att något är religion så är det inte per automatik ok, det tycker i alla fall inte jag. Hade jag varit chef eller ägt ett företag så skulle jag aldrig anställa en kvinna i heltäckande slöja, för jag tänker inte stödja det, sen kan folk gapa hur mycket de vill om att det är diskriminering, elakt eller vad som, jag skiter faktiskt i vilket. Jag är inget stort fan av vare sig religion eller att förtrycka människor så jag tänker definitivt inte suporta det på något sätt.

Jag vet att det är många som påstår sig vilja klä sig i heltäckande slöja, burka eller vad det nu kallas, jag köper det inte, jag har svårt att tro att någon människa frivilligt vill bära den utstyrseln, kalla det vad du vill, men frihet är det i alla fall inte.

När det kommer till skolor så tycker jag att alla ska ha rätt att gå i skolan vuxna som barn, det är självklart för mig. Men jag tycker att slöja och burka ska vara förbjudet i skolan tills den dagen då man fyller 18, för i sverige har vi skolplikt, så de kan inte strunta i att skicka sina barn till skolan för att de inte får bära slöja eller burka för då kan soc och polisen ta tag i det, inga kryphål. Det är absolut inte av djävulskap som jag tänker så, utan för att ingen ska behöva bära slöja mot sin vilja, när man har fyllt 18 så är man myndig så då kan man säga nej om man inte vill.

Jag tycker att alla människor, av alla etniciteter, religioner och kulturer ska ha rätt att finnas, leva och ha det bra, live and let live liksom, sverige ska vara ett fritt land med plats för alla, men det betyder inte att vi kan tillåta folk att göra vad som helst i varken religionens eller kulturens namn, vi kan inte ge frihet åt människor att ta ifrån andra människor deras frihet, där tycker jag att gränsen går faktiskt.

Jag kanske är riktigt, riktigt trångsynt, det är mycket möjligt, men jag ser ingen burka i världen som frihet, jag ser inte religion som frihet och att göra tydliga skillnader mellan kvinnor och män ser jag heller ingen frihet i.
Jag tycker att frihet och jämlikhet alltid måste prioriteras över religionen, jag tror definitivt att det i längden kommer att ge oss så mycket mer att prioritera jämställdhet och frihet över religion.

Åter igen så vill jag påpeka att jag tycker att alla ska ha rätt att leva, vara och klä sig så som de önskar, men sen får man också ta konsekvenserna av sina val.

Stenar

Kategori: Oskar

Oskar: *knackar på sitt knä* Varför finns det stenar där inne i knäna?

Vissa människor borde inte få lov att skaffa barn

Kategori: Genus & jämställdhet

På senaste tiden har Oskar börjat göra skillnad på "tjej och killsaker" och "tjej och killfärger" och det går mig på nerverna.

Först undrade jag var han hade fått det ifrån för det är inget som vi lär ut här hemma, han har sagt det någon gång sådär förut, men då har jag bara rättat honom och sagt att det inte finns några tjej eller killsaker eller färger och sen har det varit lungt. Nu vet jag vart han har lärt sig de där dumheterna - i lekparken. Det gör mig faktiskt jävligt förbannad, min förstatanke var att jag fick god lust att ta de där jävla ungarna i örat och släpa dem till deras föräldrar och säga att de skulle ta sig ett snack med sina ungar (det skulle jag givetvis aldrig göra, men man kan ju få drömma)men problemet är ju att en hel del av de där ungarna har ju lärt sig det där hemifrån, av sina föräldrar.


Förstår de föräldrarna att de uppfostrar framtida mobbare? Om Oskar vill ha en rosa tröja, nagellack eller sitt pärlhalsband så kommer de andra barnen att reta honom
. Lär de sina barn att feta människor är äckliga, att människor med glasögon är nördar och att folk med skor från skopunkten är fattiga lodisar också? Förstår de att de som de lär sina barn kan komma att gå ut över och påverka andra barn?


Jag försöker lära Oskar att alla människor är olika och att det är helt ok att vara eller se ut precis som man vill så länge man själv känner sig fin, glad och nöjd
, för jag vill inte att han ska vara en av de där sketna ungjävlarna som mobbar någon annan. Men nu kommer de där jäkla lekparksbarnen och sabbar precis allt som jag har försöt att lära honom, han retas visserligen inte, men han vill inte ha vissa saker längre, fast att han tycker om dem.


Vissa människor borde inte få lov att skaffa barn, hur fan ska vi gå frammåt när de där hjärndöda bakåtsträvarna hjärntvättar sina barn med samma korkade och gammaldagsa värderingarna och ideér?
Jag känner att jag har lust att förbjuda Oskar att leka med de barnen som lär honom det där, å andra sidan så känns det elak att göra så för det är inte barnets fel att föräldrarna är hjärndöda fosiler, och sen bor vi ju i fittja där de flesta är muslimer, hemmafruarna frodas, tjejer är klädda i rosa och killar i blått, jämställdhet och valfrihet står nog inte så högt i kurs i de flesta familjerna här. Fast ärligt talat så är de flesta svennebananerna riktigt dåliga på det där med att låta barn vara barn med "låt flickor vara flickor och pojkar vara pojkar" är ju så svennigt det bara kan bli, tyvärr.


Jag förstår att alla uppfostrar sina barn efter sina värderingar, sin tro och sina ideal, men det är inte rätt att det ska gå ut över de barnen som inte har föräldrar som inte delar deras syn på barnuppfostran.
 

 

Jag kan krympa

Kategori: Personligt

Jag fick en klänning av Emma för några veckor sedan, jag brukar inte använda klänningar men den här gillar jag så mycket att den måste jag använda. Men saken är den att jag har alldeles för stora boobs och jag är för bred över ryggen så nu måste jag stressbanta bort 10-15 kilo så att jag kan klämma mig i den (och be en bön till gud vet vad att mina tuttar krymper) jag vill ha den med svarta strumpbyxor och röda converse, eller! Röda stövlar/kängor av något slag, det blir nog snyggt som fan.

Jag har fått asmycket kläder av Emma på senaste tiden, jag ska fota dem och lägga upp bilder nästa gång jag har tvättat (i morgon för hoppningsvis om jag inte är för lat...).

Jag lider utav Posttraumatiskt stressyndrom och jag skyller på...

Kategori: Personligt

Den där jävla 90-tals tv seriens Arkiv X. Varje gång jag hör att det börjar på tv4 någon gång mitt i natten så får jag panik, ibland så blundar jag och håller för öronen så får Rodde byta kanal, jag får ångest och blir helt paranoid annars.

Jag tjuvtittade på det en gång när jag var liten, fast att jag inte ens kommer ihåg vad det handlade om eller vad jag såg så skrämmer den där titelmelodin mig. Är det läskigt på riktigt? Eller är det bara något som jag har fått för mig?

jag tror helt enkelt inte på att det finns hälsosamma 100-kilos tjockisar med god kondition, det är en modern myt

Kategori:

Veckans bloggämne är alltså: "Är det okej att vara tjock och vara nöjd? alltså är det okej att vara överviktig men ändå känna sig sund och vacker eller måste alla överviktiga känna sig feta äckliga och utanför och känna att dom måste "banta"?"

Självklart är det ok att vara och se ut precis som man själv vill, det är helt upp till var och en, men sen kanske jag inte alltid förstår mig på de val som andra människor gör. För mig är det riktigt skumt att tex väga femtio kilo för mycket och bestämma sig för att man är vacker och hälsosam, ok vacker, jag kanske inte håller med men jag antar att det är en smaksak, men hälsosam? Du får gärna inbilla dig att du är hälsosam för att du har ett salladsblad på din hamburgare om du vill...

Acceptera sin övervikt förstår jag om man snackar om rimlig övervikt, men är man uppe och trippar på fetma och grav övervikt och man bestämmer sig för att stanna där då ser jag det som att man inte tycker om sig själv tillräckligt mycket, för det kommer att få konsekvenser i det långa loppet.


Jag vet hur eländigt och miserabelt det är att känna sig fet och äcklig, hela tiden, varje dag och alltid, jag har spenderat större delen utav mitt liv att tänka så och det är tradigt. I dag tänker jag inte så om mig själv, jag tycker inte synd om mig själv eller skyller ifrån mig, jag är mer inne på "ta dig samman, ryck upp dig och sluta klaga eller banta fetto!" när det gäller mig själv alltså, du får gärna älta, skylla ifrån dig, tycka synd om dig själv eller känna dig fet och äcklig, det lägger jag mig inte i.

Alla behöver inte vara smala som pinnar, vi är olika och ser olika ut, det är sorgligt att vissa människor som väger 5-10 kilo för mycket mår riktigt dåligt över det och ser sig själva som feta, jag tänker inte skylla det på varken tv, tidningar eller rådande skönhetsideal, för oftast är det inte det som är orsakerna till hjärnspökena utan det är (ialla fall i de fall jag känner till och själv har erfarenhet utav) mammor, pappor, kompisar, släktingar och övriga bekanta och halv okända människor som är duktiga på att se till att man är väl medveten utav att man minsan inte är idealisk, snygg eller smal.

Jag har kort på när jag väger 69 kilo och det mesta jag får väga för att räknas som "normalviktig" är 62 kilo jag ser inte särskilt tjock ut och jag vägde ju ändå bara 7 kilo för mycket, ändå var jag vid den tidpunkten helt övertygad om att jag var fet och jag kände mig som ett groteskt cirkusfreak, och varför gjorde jag det? Jo, för att folk som jag omgav mig med var godhjärtade nog att medela mig om att jag var tjock, idag så har jag god lust att ge dem varsin fet smäll på käften. Det är det enda riktiga komplexet jag har haft i hela mitt liv, att jag är tjock.

När jag var yngre så brukade jag önska att jag skulle bli sjuk, typ anorexia, cancer, bulimi eller vad som helst bara jag fick vara smal, men icke, jag förblev fet och frisk som tur är. Nu trivs jag med mig själv, jag trivs inte med att vara överviktig men jag kan acceptera mig själv och jag har inte samma pissiga självbild längre, men acceptera och trivas med att vara tjock kommer jag aldrig att göra, jag tror helt enkelt inte på att det finns hälsosamma 100-kilos tjockisar med god kondition som mår riktigt bra, det är en modern myt, sen så tycker jag inte att det är snyggt heller.

Men jag tycker absolut inte att någon människa ska gå runt och känna sig ful, fet, äcklig och utanför, gör man det så borde man jobba lite med sig själv och försöka komma tillrätta med problemet.


Andra som har bloggat om veckans bloggämne:
- Lina
- Fia
- Åsa
- Mother, Married &Twenty
- Sockerapa
- Nina Ruthström
- Elakaste barnet i sandlådan



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lång jävla suck....

Kategori: Vardagligt

Hur tröttsamt är det inte att sitta och dividera med en person, fast att man tycker ungefär likadant men personen i fråga är alldeles för imbecill för att förstå det?

"inte ens en enkel bechamel eller köttbullesmet"

Kategori: Kost och hälsa

Jag sitter och läser lite i en tråd på fl där folk förfasar sig över att folk inte kan laga mat "inte ens en enkel bechamel eller köttbullesmet" Jag har två saker att säga: Bechamel? Köttbullesmet?

Jag är verkligen ingen mästerkock, eller jo, jag är mästare i total kökskatastrof. Köttbullesmet? hemmagjorda köttbullar för mig är havregryn, köttfärs och vatten sen gör man små bollar, och det har jag lärt mig för en månad sedan, är det köttbullesmet? Bechamel har man till lasagne, men hur man gör en sådan förblir en gåta. sen skriver någon att det är fruktansvärt att det finns människor som inte kan laga enkel husmanskost, men jag är inte svensk och jag är inte uppvuxen på "vanlig enkel husmanskost" och dessutom så smakar det ju skit.

Oskar gillar min mat som jag lagar, han äter den alltid, Rodde däremot, det har hänt att han har spottat ut den och sagt att "han kan tyvärr inte äta det för att det smakar skit" och det händer. Att det smakar skit alltså.

Att laga mat för mig är som att leka kemilåda, jag följer inte recept, jag testar, blandar och gör lite som jag vill. Jag äger inga mått så om jag väl får för mig att laga mat efter recept så gissar jag mängden, och lägger till fler saker för att det är roligt att testa. De där fl:arna kan roa sig bäst de vill med sina recept, regler och husmanskost (för det är säkert skitspännande att laga samma mat jämt, på exakt samma sätt) men jag gör på mitt sätt och det må smaka skit ibland, men jag har roligt.

Byxor som (nästan) var gratis

Kategori: Personligt

I dag har jag köpt mig dett par gröna stuprörsjeans i storlek 36/38, jag har känt mig lite lat och omotiverad på senaste tiden så såg jag de där gröna ledsna och ensamma byxorna för 50:- på reastället så jag räddade dem. Så blir jag kanske lite motiverad att anstränga mig för att få upp byxorna längre än till mitten av låren (som i och för sig är ganska långt med tanke på min korthet).

IG i IQ

Kategori: Personligt

För ett par dagar sedan så gjorde jag några iq-test på facebook, givetvis var jag helt övertygad om att jag skulle få minst 180 i iq (jag har hört att det är bra att ha ett gott självförtroende liksom). Så gjorde jag det första, 140!? Det kan inte stämma?! hur sinnesslö är jag egentligen, så då gjorde jag ett till, och vad hänte då? 116?!

Jag blev lite lättare förtvivlad, men men... Det är ju nästan bara normalintelligent...?

Så då gjorde jag ett tredje för att liksom få rätsida på det hela och vad händer? jag får 104, och det ÄR normalintelligens, jag är ju superextraordinär på alla möjliga sätt och vis så hur kan jag vara... Normal?

Så nu måste jag reda ut det här en gång för alla, jag måste hitta ett fullskaligt, riktigt iq-test på internet som jag kan göra för att klargöra för mig själv att jag inte är någon ynka 104:a. Jag önskar mig själv lycka till...

"Hihi, fattar inte, jag är ju korkad ju"

Kategori: Genus & jämställdhet

I dag var jag och Oskar i skärholmen, när vi var ute på torget så hörde jag tre fjortisar som stod och pratade med varandra (två tjejer och en kille i 14-15-års åldern). Tjejerna fnissade och petade sig i håret "Hihi vaddå?! Jag förstår inte, jag är ju inte så smart ju" killen förklarade igen och tjejerna fnissade vidare "Hihi, meeen vaddå? Hihi, vad menar du då? Jag fattar inte!" och sedan petade de lite mer i håret och åmade sig. Varför gör småtjejer så? Eller ännu intressantare varför finns det vuxna kvinnor som kör på "hihi, fattar inte, jag är ju korkad ju" och petar i håret och åmar sig?

Tror tjejer på allvar att killar gillar tjejer som kan räkna alla sina hjärnceller på en hand? Eller har de till och med rätt, gillar killar tjejer som är urblåsta, hummar, hihi:ar, åmar sig och petar och snurrar i håret? Jag har i alla fall inte träffat många killar som är särskillt heta på sådana tjejer, eller nej nu ljög jag faktiskt, de vill ragga upp dem, knulla dem och dumpa dem. Men att behålla dem? Jag är ganska övertygad om att de flesta av de där hihi:ande puckobrudarna egentligen inte är lika korkade som de gärna vill ge sken utav, de vet precis vad de sysslar med och vad folk tänker om dem.

Det intressantaste är ju att en kille som skulle stå och peta sig i håret, fnissa och "bah inte fatta alls" så skulle han i bästa fall duga som ett fem i tre ragg, om ens det. Är grejen att tjejer ska vara små blåsta offer som måste räddas av en intelligent person med penis? Borde inte korkade puckobrudar dra till sig korkade puckokillar som mest är ute efter att knulla dem? Vilken normalintelligent människa vill egentligen behöva dras med ett fnittrande pucko? Det borde ju mest vara pinsamt?

Plastvaginor och vibrerande penisar

Kategori: Sex & kroppsligt

Fan vad roligt och underhållande det kan vara med människor som snurrar in sig totalt i sin egen dubbelstandard, på fl finns det en kvinna som berättar att de har ett skåp med sexleksaker, hon har själv en dildo och en rabbit i skåpet, men här om dagen så hade hennes han lagt dit "en jävla lösfitta" och hon låter lite lätt upprörd över det, trots att hon själv använder sina grejer för sig själv så anser hon att han borde komma till henne om han vill ha sex.

Varför i hela helvete är det normalt med plastkukar men inte med plastfittor? Det är lika normalt/weird/naturligt/onaturligt, hur man än vrider och vänder på det så är det samma sak, exakt, ingen skillnad alls.


Det är ganska intressant att vissa kvinnor ser kvinnors sexuallitet som fri, mysig, trevlig, naturlig och normal medans att mäns är smutsig, snuskig och sliskig, män får köra in snoppen i kvinnor men kvinnor får stoppa upp vad som helst. Överhuvudtaget så är man ute på ganska hal is när man tror sig kunna lägga sig i hur ens partner onanerar, för det har ingen annan med att göra förutom personen själv (såvida han inte typ putsar sitt ollon med din eltandborste). Kontrollerande, svartsjuka och en uppsju med tusentals regler i ett förhållande är överhuvudtaget ganska avtändande enligt mig, varför vara fast med varandra när man kan vara fria tillsammans?

Är skilsmässa verkligen ett svek?

Kategori: Tankar & funderingar

Jag har läst flera gånger de senaste dagarna att olika människor har skrivit att skilsmässa borde ses som ett svek och ett misslyckande. Jag tycker inte det.

Att gifta sig, vara olycklig, bråka och skrika inför barnen, att vantrivas med sitt liv och att välja att leva vidare i den misären, det är ett svek och ett misslyckande. Jag tycker att det är tragiskt att det 2009 skall ses som ett misslyckande att avsluta en relation som gör en hel familj miserabel och olycklig. Om man känner att man har gett allt som man har att ge och att det har gått för långt för att problemen skall gå att lösa då är det enda humana man kan göra är att ta död på skiten och gå vidare med sitt liv.

Att man skulle svika sina barn genom att skilja sig tycker jag är kvalificerat skitsnack, vad ska man göra då? Leka happyfamily när barnen är vakna och sen  låsa in sig på badrummet och gråta och sörja livet man kunde ha fått efter att barnen har somnat? Bara för att man har skaffat barn så betyder det inte att man lever endast för barnen, man är fortfarande en egen individ som förtjänar att vara lycklig och leva ett drägligt liv.

Det snackas en massa om att folk inte kämpar tillräckligt mycket med sina förhållanden, att de ger upp för lätt, och vad fan vet du om det? Det är inte roligt att separera, göra slut eller att skilja sig så jag förstår inte vart ifrån folk får att det är något nytt och modernt söndagsnöje, att planera skilsmässa. Jag tycker att det känns gammaldags och lite lagom mycket smygreligiöst att fördöma skilsmässor och att påpeka att skilda människor är misslyckade. Sen är det inte en person som kan kämpa för ett förhållande, man måste vara två och därför så tycker jag att det är mer än lovligt orättvist att kalla människor som har gått igenom en skilsmässa eller separation för misslyckade, ena parten i förhållandet kanske har kämpat, vänt ut och in på sig själv, gett allt medans att den andre parten i förhållandet kanske inte har gjort ett skit. Är det då rättvist att den kämpande parten i det havererade förhållandet ska stå ut med att folk fördömer "misslyckandet"?

Jag tycker helt ärligt att det är bra att folk skiljer sig, är man inte lyckligt, inte älskar varandra eller vill leva helt olika liv då är det helt fantastiskt bra att man kan gå skillda vägar och leva långa lyckliga liv på varsitt håll istället för att leva ett långt olyckligt liv tillsammans. Om Mitt förhållande inte skulle fungera så skulle jag göra slut på skiten och gå vidare och försöka göra det så lätt som möjligt för Oskar. Och jag skulle göra det med jävligt gott samvete för det vore ett svek mot mig själv att välja att leva kvar i ett förhållande eller äktenskap som gjorde mig olycklig.

Ögontjänare

Kategori: Om föräldrar & barn

Nu är Rodde ledig för andra dagen på raken och Oskar är betydligt snällare nu när Rodde är hemma än vad han är annars, som vanligt. Nu skulle Rodde gå till gymmet och så fort han stängde ytterdörren och Oskar hörde att låset vreds om så sprang han till ytterdörren och lyssnade att Rodde verkligen var borta och när han väl hade försäkrat sig om det så började han "får jag godis?! Får jag spela dataspel?! Får jag titta på tåget thomas" och sen försökte han sätta sig med pennor och papper och rita på vardagsrumsgolvet, vilket han inte får.

Vad är grejen med det? Varför tror han att han kan löpa total amok och göra vad han vill när jag är hemma med honom själv? Det är ju liksom inte så att han får som han vill och tillåts att göra de där skerna när jag är hemma själv med honom, utan det är samma regler som gäller oavsett om Rodde är hemma eller inte.

Jag gjorde likadant när jag var liten, jag var snällare och skötte mig bättre om min pappa var hemma och jag har hört flera människor som både har skött sig bättre när pappan är hemma och jag vet andra barn än Oskar som kör på samma sak. Jag har tänkt ganska mycket på varför det blir så. Jag tyckte inte att det var läskigt när min mamma blev arg, henne lyckades jag ju reta upp var och varannan dag och hon var alltid hemma, man visste precis hur hon skulle reagera, vad hon skulle säga, jag visste exakt vart jag hade henne. Min pappa däremot han var borta ganska mycket när han jobbade så det var lite mer okänt och man kände sig inte säker på reaktionerna.

Rodde träffar ju Oskar betydligt mindre än vad jag gör så det hade ju kunnat vara en vettig förklaring.
Är det därför som vissa barn agerar ut mer, tjatar och uppför sig sämre när de är tillsammans med sina mammor? För att papporna inte är lika närvarande?

Äter sverigedemokrater pizza?

Kategori:

Veckans bloggämne är alltså "VALET 2010 Vad tycker vi om att sverigedemokraterna börjar bli ett stort parti som kan ta sig in i riksdagen?".

Nu har jag läst en del på sverigedemokraternas hemsida och intrycket jag har fått utav dem är ungefär:

konservativt nationalistiskt parti som propagerar för kärnfamiljen, inte tycker att homosexuella ska ha barn, är rädda för att invandrare ska ta över sverige, vill att invandrare ska anpassa sig efter vårt sätt att leva eller åka hem, diggar ord som tex tradition, kärnfamilj, konservativ. jämställdhet verkar inte vara någon viktig fråga efter som att de inte ens har bemödat sig att lägga till det bland sina "idédokument".

På tal om att de skulle ta sig in i riksdagen, jag föredrar att de håller sig i en mörk källare någonstans. Så fort jag ser ord som tradition eller konservativ så börjar jag dra öronen åt mig. Ett samhälle bör sträva fram framåt och inte stå still och stampa med samma gamla värderingar. Jag blir lite förvånad över att de är ganska öppet negativa till andra kulturer och invandring, alla bör hålla sig "hemma" ungefär.

"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen"


Vad har egentligen etnicitet med saken att göra, kulturkrockar kan uppstå det förstår jag, men etnicitet? Varför skulle man inte kunna samexistera med människor av en annan etnicitet om man lyckas lösa det som skapar kulturkrockar? Jag tycker att det är en jävla massa larv också med alla dessa "kränkningar" mot nationalismen som de framhäver, de vill ta bort problemen istället för att försöka lösa dem, i sann fegisanda.

Sen undrar jag, äter sverigedemokrater pizza? Äter de linguini? Sushi? Bulgur? De verkar ju vara så jävla insnöade på det där när det gäller människor så jag undrar om de resonerar likadant när de vill ha något som människor av en annan etnicitet har uppfunnit, byggt, tillverkat eller tillagat?

"Sedan mänsklighetens begynnelse, och i så gott som alla samhällen, har familjen varit den grundläggande enhet varpå samhället baserats. Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden"

Varför skulle samhällsförhållandena bli mindre harmoniska för att det finns människor som lever i samkönade förhållanden med eller utan barn? Hur har de kommit fram till det?.

Sen är de för vårdnadsbidraget, och det är jag inget fan utav, för vilka är det som är hemma då? Kvinnorna, 90% av alla som får vårdnadsbidrag är kvinnor, en riktig kvinnofälla med andra ord. Desutom så tycker jag att det är ganska lustigt att de människorna som brukar gasta om att de "ska fan rösta på sd för att alla jävla invandrare kommer hit och lever på bidrag" vet de om att sd alltså tycker att svenskar mer eller mindre ska gå hemma och få bidrag om man har barn?

"Ansvarsfulla relationer mellan män och kvinnor är en viktig faktor för människors och samhällens välbefinnande"

Inte mindre än tre gånger har jag sett det påpekas nu "
relationer mellan män och kvinnor" det verkar ju vara jävligt viktigt att påpeka och det stinker homofobi lång väg, pinsamt och rent ut sagt stötande, de skriver om kränkningar mot den nationalistiska principen, jag känner att deras ideliga tjat om "relationer mellan män och kvinnor" är en kränkning mot homosexuella, som att alla människor inte har samma rätt att ta plats och finnas, det är en kränkning och jag blir uppriktigt sagt jävligt upprörd. De tycker inte heller att homosexuella ska få adoptera, inte ensamstående eller polygama heller, själv så tycker jag inte att sverigedemokrater borde få adoptera.

Även om de kanske inte vill kalla sig för främlingsfientliga så kan man efter att ha läst deras principprogram ganska lätt gissa vilken typ av människor som de attraherar. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att de som förstår vad de vill åstadkomma och röstar på dem för att de tycker att de är bra, eller om de som som är så pass dåligt pålästa eller sinnesslöa att de faktiskt går på deras skitsnack är de största idioterna. Jag hoppas att de kommer att ha och få så lite makt som det bara är möjligt, helst inget alls och det är läskigt att stödet för dem ökar och jag blir väldigt konfunderad över vad det kan bero på.

Jag tycker att du ska läsa igenom deras principprogram om du inte rdan har gjort det.

Sverigedemokraterna
Partiets grundare och tidigaste representanter utgjordes till viss del av personer tidigare verksamma i Sverigepartiet och kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt.


Bloggat om veckans bloggämne:

- Lady Dahmer
- Millus
- Johanna i Jakan
- Fia
- Sandra
- Elakaste barnet i sandlådan
- Malin










Så är det, jag är en låtsas mamma i en riktig låtsas familj

Kategori: Tankar & funderingar

För riktiga vuxna så verkar det som att när man blir ihop med någon så är målet att gifta sig, och jag tror att Rodde nästan är en riktig vuxen, i alla fall i vissa avseenden. Han vill gifta sig någon dag, oftast så säger han det när han kommer hem och är lite lätt salongsberusad "Visst ska vi gifta oss" jag svara ungefär "hm?" och hoppas på att han ska ha kommit på bättre tankar lagom tills det blir ljust ute igen.

Jag tycker att bröllop mest bara är jävla spektakel, en uppvisning och jag ser inte poängen med det.  Hela konceptet är riktigt underligt, varför ska man ha samma efternamn och vara bundna till varandra genom en pappersbit och ett par ringar? Det är dessutom över min döda kropp att jag skulle byta några namn, jag har läst på fl att om hela familjen har samma efternamn så är man inte en riktig familj. Så är det, jag är en låtsas mamma i en riktig låtsas familj, alla har olika efternamn.

Jag tycker att det är lustigt att människor behöver bröllop, gemensamma efternamn och en massa annat trams för att bli en riktig familj, vad är en riktig familj förresten?

Jag skulle vilja påstå att folk som gör en massa saker "bara för att man ska" för att de tror att det gör dem till en riktig familj, de är de riktiga låtsas familjerna, de som ägnar sig mer åt att grannen ska tro att de är lyckliga än vad de ägnar sig åt att faktiskt bli eller vara lyckliga på riktigt. Det är tragiskt.


Hallon

Kategori: Oskar

Oskar badade.

Jag: Tvätta snoppen också.

Oskar: Jag ska tvätta mitt hallon.

Jag: Det heter ollon.

Oskar: Ja, men han heter hallon.

utseendefixerade föräldrar

Kategori: Om föräldrar & barn


Jag satt precis och läste en lite halvvidrig tråd på fl där folk sitter och skryter om hur mycket beröm de brukar få för att deras barn är så söta, vackra, underbara och fina.
Jag blir faktiskt lite lätt illamående och äcklad när jag ser att det finns föräldrar som verkligen tycker att det är roligt, viktigt och meningsfullt att få komplimanger på sina barns utseenden från främmande människor. Jag upplever det faktiskt allvarligt talat som jävligt stötande och så skriker det i hela mitt huvud hur kassa föräldrar de är.

Man kan bara inte på riktigt "vara stolt över att man har vackra barn" Jag skulle älska Oskar och vara precis lika stolt över honom även om han var världens i särklass fulaste barn.

Det är en sak att vara stolt över sitt barn och tycka att han eller hon är finast i hela världen, men det är en helt annan sak att vara stolt över att barnet får många komplimanger för sitt utseende, det är patetiskt, omoget och förbannat ytligt. Undrar hur de föräldrarna skulle hantera om de fick ett oerhört fult barn som aldrig fick komplimanger, skulle de vara mindre stolta? Älska barnet mindre? Skämmas?

Vad är egentligen mobbing?

Kategori: Tankar & funderingar

Internetmobbing är intressant, kanske inte så mycket för den som blir utsatt, men själva konceptet liksom. Jag tycker att var och varannan människa nu för tiden tycker sig ha blivit internetmobbad och det får mig att undra, vet folk vad mobbing betyder?

Jag har aldrig blivit internetmobbad, jag har däremot blivit anklagad för att vara en internetmobbare, efter att inte ha hållit med några 15-åringar om att det var en bra idé för dem att hoppa av skolan och börja klämma ut en massa barn, och leva på soc eller alternativt mamma och pappa. Ordet mobbing är överhuvudtaget ganska missbrukat, alla blir mobbade, jämt, speciellt på internet.

Ex:

Person 1: Jag tycker att Anna Wahlgren är en galen kärring med misshandelsmetoder och ingen borde följa hennes vrickade råd.
Person 2: Så du kallar mig för dålig förälder?! Du säger att jag inte tycker om mitt barn!?

Nu kan liksom inte person 2 hävda att han ellere hon har blivit kränkt eller mobbad, det är en simpel meningsskiljaktighet, inte mobbing.  Desutom så är en gång ingen gång, att vara oförskämd, otrevlig eller att gå till personangrepp en gång är inte mobbing, mobbing är när det sker upprepande från samma person eller personer som avsiktligt jävlas med dig. Att tycka olika saker är inte mobbing, att inte gilla katter, tycka att 5-minutersmetoden är fel eller att Fredrik Reinfeldt är dum i huvudet är inte mobbing, det är sunt att tycka olika saker, om man däremot börjar trakassera och attackera personen bakom åsikterna upprepade gånger, då är det mobbing.

Det är just det som jag tycker är lite intressant med internetmobbing, att så många människor anser att internetmobbing är att inte få medhåll eller kritik, och att alla tycker så jävla synd om sig själva hela tiden. Jag tar sällan om inte till och med aldrig något som sägs på fl, på min blogg eller någon annanstans på internet personligt, jag kan bli jävligt irriterad, sur eller grinig, men att ta det personligt? Nej. Om man sitter på ett diskussionsforum eller en blogg och suger åt sig allt som en jävla svamp och känner sig mobbad för varenda liten petitess så måste självförtroendet, självkänslan och psyket få sig en redig whoopass varenda gång man ens ser åt internet explorer ikonen.

True blood

Kategori: Tv-serier

För ett par dagar sedan så började jag kolla på true blood, under största delen utav första säsongen så kunde jag inte riktigt bestämma mig för om jag älskade eller hatade det. Nu är jag helt insnöad på det. Så jag var naturligtvis helt tvungen att börja kolla på det alldeles för sent, sen nyss när jag kom till avsnitt s02e08 så visade det sig att det var något jävla skrump ollon som har laddat upp en fil som inte fungerar, fy fan vad irriterad jag blir.

Varför bemödar man sig att ladda upp skitfiler som inte fungerar och som behöver "licenser" och skit? En gång när jag laddade ned ett avsnitt med desperate housewives så var det heroes när jag tryckte på play, jävla dumarslen...

Men hur som helst snart om si sådär 10 minuter så borde jag ha fått ned avsnittet som fungerar, så jag är nästan glad igen. Förutom att jag måste gå upp 7:30, jag kommer att se lika dassig och levande död ut som en utav de där vampyrerna i morgon när jag vaknar.

Vem vill du att ditt barn ska bli?

Kategori: Om föräldrar & barn

För ett tag sedan så pratade jag och Emma om att ha ett mål med sin barnuppfostran, hur många människor har det? För om man inte har ett mål, ett resultat att sträva efter, hur vet man då vad man egentligen sysslar med?

Att vilja att ens barn skall växa upp och skaffa sig en ordentlig utbildning, resa och se spännande saker är alltså inte ett mål, då har du ju lagt över ansvaret på barnet istället för på dig själv och det är ju faktiskt upp till var och en vad man vill göra av sitt liv, inte upp till mamma och pappa.

Med mål menar jag vilken slags människa man vill att ens barn ska växa upp och bli, mina mål är till exempel att Oskar ska växa upp och bli öppensinnad, tolerant, ödmjuk, stark, empatisk, vänlig, godhjärtad och att han alltid ska vara sig själv och allt vad det innebär och  att han ska våga säga vad han känner, tänker och tycker och kunna erkänna när han har gjort eller har fel och be om ursäkt när han känner att det behövs.

Om man inte har några mål eller något resultat att sträva efter, hur ska man då veta vilka "metoder" eller tillvägagångssätt man ska ta till? Famlar man inte då lite i mörkret? Om man tex vill uppfostra ett barn till att vara öppensinnad och tolerant så kanske man inte ska skratta åt pojken med de rosa byxorna i lekparken utan istället förklara att alla människor är olika och att det är helt ok.

Jag skulle gissa att på att vissa föräldrar tex har lydnad, disciplin och anpassning som mål, i alla fall om man skall titta på nanny metod fansen, vad går det ut på om inte att pränta in lydnad och att lära att olydnad alltid leder till bestraffning? Jag är nyfiken på hur barn som har suttit sjuhundratrettioelva vändor på skämspallen blir påverkade utav det som vuxna? Tänker deras föräldrar på att det kan påverka i framtiden? bryr de sig eller nöjer de sig med en quick fix?

Eller föräldrar som alltid låter sina barn få som de vill, tänker de på vilka konsekvenser det kan få i framtiden? Ingår det i deras plan på något konstigt sätt? Jag är själv nyfiken, kommer de barnen att växa upp till att ta för sig och stå på sig? Eller kommer de att gråta och skrika på chefens kontor när de inte får löneförhöjningen som de bad om?


Har du några mål som du vill uppnå med din barnuppfostran?

Jag älskar....

Kategori: Personligt

Mina gamla slitna converse, de är mina absoluta favoritskor, tyvärr så är de så slitna och fula att ingen förutom Oskar vill gå bredvid mig om jag ska ha dem på mig. De är slitna, luktar inte skit gott och man kan se halva högra foten men de är världens bekvämaste skor.

I och för sig så är inte mina skor det enda jag äger som är totalt utslitet, jag tenderar att fästa mig vid vissa saker sen vägrar jag att ge ifrån mig dem försen saken ifråga praktiskt taget faller isär.

Fjolliga pappor och fittiga mammor

Kategori: Genus & jämställdhet

De senaste dagarna när jag jag har suttit och läst bloggar, diskussionsforum och krönikor så har jag läst flera gånger att män som är extremt engagerade pappor är fjolliga. Pappor med barnvagnar är fjolliga, pappor som ammar är fjolliga, pappor som tar ut för mycket föräldraledighet är fjolliga, när jag läser den ena hjärndöda åsikten efter den andra så skäms jag för att jag tillhör samma släkte som de där avarterna till människor.

Det läskiga är att en del av dem propagerar för jämställdhet jämsides med att män ska vara män, jag kan inte få ihop det. Kvinnor ska få vara brandmän, poliser, byggarbetare och chefer, men männen ska ge fan i vår föräldraledighet, våra barnvagnar och så vidare. Kvinnor kan göra allt som män kan och alltid mycket bättre, men män kan inte göra allt som kvinnor kan, de kan inte ta hand om sina egna barn. De är andrahands föräldrar som duger i nödfall.

Om en pappa inte ska vara föräldraledig, dra barnvagnar och mest hålla sig undan för att mamma alltid är bäst, vad är mannen uppgift i familjen? Vart är mannen plats i det? Att vara lite lagom manligt skogshuggaraktig, spotta snus på mattan och befrukta kvinnan?

När jag ser eller hör människor yttrycka de där åsikterna så får jag en ohjälplig lust att kidnappa deras barn och rädda dem från att behöva växa upp med sina sinnesslöa mödrar som kommer att uppfostra dem till att bli trångsynta svin, som i sin tur uppfostrar nya små trångsynta svin och så fortsätter det. Anledningen till att jag skriver just mödrar är för att det är just kvinnor som jag har sett uttrycka de där åsikterna, de vill skuffa undan mannen för att de ser sig själva som den primära superföräldern.

De där kvinnorna ser de sin partner som en människa som de älskar och vill leva med, eller är han bara en spermabank? För om han inte var duglig som pappa till gemensamma barn, varför skaffar man då barn tillsammans?

Är mamma egentligen viktigast för barnen, egentligen? Mamma är viktigast för väldigt många gånger, hon tar huvudansvaret, engagerar sig mest, går på fler föräldramöten, tar ut mer föräldraledighet och spender mer tid tillsammans med barnen. Är mamma viktigast för att det alltid är hon som är tillgänglig eller är hon mest tillgänglig för att hon är viktigast?

Män som promenerar med barnvagnar, tar ut en stor del utav föräldraledigheten och är engagerade föräldrar är inte fjolliga, däremot så är de mammor som utesluter papporna ur föräldraskapet riktiga fittor.

Dricker förskolefröknarna bara kaffe på arbetstid?

Kategori:

Veckan bloggämne blev alltså "Tror du att Förskolepersonal generellt sett är en lat yrkesgrupp som gärna smiter undan arbete?". Jag är övertygad om att det finns massor utav engagerade, duktiga och ambitiösa förskolefröknar som gör sitt allra bästa för att barnen ska ha det bra och som känner sig tillfreds utav att ta sitt jobb på allvar och att göra det bästa utav situationen. Men jag tvekar inte heller till att det finns de som är helt tvärt om, de som kan rabbla upp en massa pedagogisk verksamhet som de påstår att de har för sig var och varannan dag, fast att det egentligen sker en gång varannan månad, de som ser förmiddagens utelek som fikarast och kollar om barnen har feber med förhoppning om att hitta någon halvfebrig stackare som de kan ringa föräldrarna och skicka hem för att få väck en del utav arbetsbördan.

Det finns de som inte brinner för det de gör som har tappat glöden totalt och jag tycker faktiskt att man behöver det för att kunna fortsätta att jobba med människor, att man är engagerad, ödmjuk, vänlig, öppen för förbättringar och främst faktiskt gillar det som man jobbar med, annars så tycker jag att de borde packa ihop sina saker och säga upp sig. Jag känner i alla fall att jag inte skulle vilja lämna min son till en människa som inte vill ha honom där och som räknar sekunderna tills han ska gå hem. Jag förstår givetvis att alla kan ha en dålig dag eller två, jag menar de som har sju svåra år.

När man läser på FL och liknande diskussioner så är det ofta folk som kommer med kommentarer som "men barngrupperna är ju helt gigantiska, man orkar ju inte" två ord till er: byt jobb. För vem vill att en person som inte orkar ska ta hand om ens barn? En person som har gett upp och bara sitter av tiden, det tar död på en del utav syftet med att lämna sina barn på förskolan, pedagogisk verksamhet. Igen, att inte orka i en dag eller två, det är en sak, men när orklösheten blir ett permanent tillstånd så är det något som är fel, när en massa trams som tex "jag tänker dra benen efter mig och inte göra så mycket för det brukar inte greta göra heller, jobbar inte hon så jobbar inte jag!" sorgligt, patetiskt och jävligt omoget.

Jag tror nog inte att förskolepersonal är latare än andra grupper egentligen, men man kan välja i större utsträckning hur mycket man orkar engagera sig för dagen, det kan du ju inte göra om du tex är sjuksköterska. En sjuksköterska kan inte säga "du får ingen spruta idag för jag pallar inte" en kock kan inte säga "du får din mat om 75 minuter, för jag är trött" men en dagisfröken kan säga "Nej du får inte måla idag för det blir så mycket att städa". Det finns självklart en massa latarslen och extremfall inom förskolan, precis som inom alla andra yrken, men man reagerar nog starkare och oftare på det för att det är människorna som man lämnar sina barn till.



Andra som har skrivit om veckans bloggämne:
- Malin
-
Fia
- Lady Dahmer

trettio komma noll

Kategori: Personligt

Nu ska jag och Oskar gå ut och gå en promenad, jag har latat mig ganska mycket sedan vi kom hem ifrån halmstad. Innan vi åkte ned dit dit så var jag ute och gick varje dag sen slappade jag till mig, men nu ska jag skärpa mig igen har jag tänkt.

Jag vägde mig idag och jag har gått ned 30 kilo, så jag har gått ned i vikt ändå, fast lite långsammare bara. Att inte äta en massa fett fungerar bra som fan för mig, jag går det i vikt och jag mår bra och det är ju det som är syftet med det.

På tal om svininfluensa och vaccin

Kategori: Tankar & funderingar

Egentligen så irriterar jag mig ganska måttligt på de som inte vill vaccinera sig, jag förstår att det finns människor som är skeptiska till vaccinationen och som tycker att det är obehagligt att den inte är testad på ett sätt som får dem att känna sig tillfreds.

Det stora irritationsmomentet är egentligen hur de uttrycker sig, den totala bristen på empati och medkänsla, hela "jag skiter väl i om du blir sjuk, vaccinera dig själv då för fan" attityden, det ständiga "men du gör ju si och du gör ju så" istället för att hålla sig till sakfrågan och argumentera och motivera sin egen ståndpunkt. Det irriterar mig faktiskt mer än själva grejen att prioritera sig själv före andra.

Jag tar helt enkelt inte folk på allvar som väljer att hävda sin rätt att vara egoistisk istället för att på ett vettigt sätt förklara varför man har gjort de valen man har gjort.

Bara en tanke...

Kategori: Blogg

Vore det inte lite roligt att komma överens om ett gemensamt ämne att blogga om. Alla som vill kan vara med blogga om det och länka till varandras blogginlägg, man får flera olika synvinklar på samma ämne och man passar runt lite trafik.

Någon som är intresserad och/eller har tips på något bra ämne att skriva om?


Jag tänkte starta en pengainsamling till....

Kategori: Genus & jämställdhet

..Malin Wollin, antingen för att köpa henne en tidsmaskin och skicka tillbaka henne till 1800-talet eller alternativt köpa henne en enkel biljett till en amish by någonstans där hon kan leka med sin spis, sina matrester, leva lycklig utan rösträtt och sist men inte minst ha sin förbannade amning ifred.

Gör både oss och henne en tjänst, skänk en slant.

Tuttar, bröst, pattar, manboobs, tissar, lökar, hängdaddlar

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag tycker att diskussioner om bröst över lag är ganska intressanta, alla har dem, alla har åsikter om dem, oavsett om det gäller amning, topless på badhus eller manlig amning. Det jag inte kan pussla ihop är hur det här fungerar:

- Kvinnor ska få amma överallt, flasha onödigt mycket boobs när de än behagar för tuttar och amning är fan det mest naturliga som finns!
- Kvinnor ska inte få bada topless i badhuset för att bröst är sexuellt laddade och det är ju skabbigt och obehagligt, men....
- På stranden så är bara boobs helt ok, inga protester, för där finns ju solen. När man känner hur solrynkig tant hud och hudcancern kallar är det en helt annan sak.
- amma bör man annars dör man (barnet i alla fall).
- Män får gå topless på stan, stranden, badhuset, trädgården och på månen om han så behagar, för manboobs är ickesexuella.
- Män ska inte amma för det är äckligt, osmakligt och onaturligt.

(finn fem fel)

Manlig amning och total förvirring

Kategori: Genus & jämställdhet

Nu har jag suttit och läst och diskuterat lite på FL om Ragnar 26 som vill stimulera igång bröstmjölkproduktionen så att han ska kunna amma.

På Fl (alla imbecillers samlingsplats) kan man hitta massor av hel roliga kommentarer som tex "det är osmakligt och onaturligt", "Det skulle min man aldrig få göra" och "jag lever hellre på 1800-talet än en tid där alla män ska vara vara halvfjolliga låtsasmammor". Intressant att amning för kvinnor propageras stenhårt men jävlar om en man vågar sig in på det heliga territoriet, då är han onaturlig, osmaklig och vidrig.

Om män har förmågan att producera bröstmjölk och det är en medfödd egenskap, hur kan det då vara onaturligt?

Om Rodde hade kunnat amma och producera lika näringsrik bröstmjölk så hade jag inte tackat nej till att han skulle ta halva eller hela amningen, det skulle vara hans tur nästa gång. Om det rent hypotetiskt skulle vara möjligt så varför inte? Är det omvänt nu helt plötsligt, är det männens tuttar som är hemliga, tabu och snuskiga?

Även om det inte skulle vara möjligt för en man att tillgodose barnets näringsbehov så skulle han ju också kunna "tröstamma" tex gå upp på natten och natta om i fallk att barnet har blivit ammat 10 minuter tidigare och inte kan komma till ro. Det hade ju inte jag tackat nej till i alla fall, plus att det jämnar ut de fördelarna som mamman får genom att amma och agera napp.

Eller handlar det egtligen om att amning är kvinnogöra? De vill inte att män ska in och klampa på deras område? Jag förstår inte heller vad som skulle vara fjolligt med en man som är beredd att stå ut med samhällets om omgivningens fördömmande för sitt barns skull, det borde väl snarare vara beundransvärt.


Vill du läsa mer om manlig amning?
Man - nu är det din tur att amma
Visst kan män amma!




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag är tydligen jävligt pinsam

Kategori: Religion/Ateism

Igår så var jag, Oskar och Rodde på väg hem i från tunnelbanan, i centrum så passerar vi en man som står och delar ut små broschyrer. Jag ruskar på huvudet och Rodde tackar nej, sen ser jag hur den där mannen ger en broschyr till Oskar, efter tio sekunder ungefär så tar jag broschyren från Oskar för att läsa vad det är för något, till min fasa ser jag att det står en massa shit om Jesus på första sidan, den där jävla gubben stod precis och gav en broschyr med kristen propaganda till ett barn på 5 år trots att båda föräldrarna hade tackat nej.

Då tog jag den där jesusbroschyren och gick tillbaka och sa "det är fan inte ok alls att du ger sån här skit till barn!" han försökte bortförklara sig med att "barnet ju gick med sina föräldrar" vad fan det nu spelar för roll med tanke på att vi tackade nej till Jesusbroschyrerna.

Sen när vi har gått i en minut så säger Rodde till mig att jag är jävligt pinsam och att jag inte måste "säga till dem" utan han tycker att det räcker med att kasta skiten när jesusmänniskorna är utom synhåll. Är jag pinsam? Är det så man gör, ignorerar när de religiösa trampar en på tårna? Varför ska jag behöva låtsas som ingenting? Jag är superanti att pracka på barn religion, och så ska jag inte få säga något när de försöker med mitt barn? Jag kan nog leva med att vara jävligt pinsam, hellre pinsam än religiös.

Badrumsskåp

Kategori: Personligt

Lady Dahmer började med det, att öppna upp sitt badrumsskåp för allmänheten, så jag ska väl inte vara sämre.




Jag behöver nog knappast påpeka att jag inte städade innan jag tog kortet? Men det är faktiskt renare än vad det ser ut, badrumsskåpet är nog original från 70-talet.




Vill du kika på fler badrumsskåp?

Lady Damers badrumsskåp
Danitras badrumsskåp
Linas badrumsskåp
Beyond eternitys badrumsskåp
Angiies badrumsskåp

Elakaste barnet i sandlådans badrumsskåp

 

Vågar du visa upp ditt badrumsskåp?