Det är de som kommer att uppfostra nya små mansgrisar och nya våp-mesiga kvinnor

Kategori: Genus & jämställdhet

För några dagar sedan så ställde Lady Dahmer frågan "Är det möjligt att vara feminist och ändå välja att vara hemma med barnen? Varför? Varför inte? Är det helt kört att fostra sina barn i enlighet med genus, om mamma är hemma och pappa jobbar? Varför? Varför inte? " På sin blogg. Jag tror absolut att det är fullt möjligt att både vara feminist och att uppfostra sina barn genusmedvetet. Jag har sett flera gånger att olika personer har ifrågasatt hennes val att vara hemma och att ta största delen av föräldraledigheten, trots att hon kallar sig feminist.

Jag blir nyfiken på om frågorna skulle komma lika ofta om LD inte kallade sig feminist och inte skulle ha skrivit många ord om genus, feminism eller jämställdhet. Jag är ju av åsikten att det inte är kvinnor som tex Lady Dahmer som är de stora bovarna när det kommer till att uppfostra barn till att bli genusmedvetna och jämställda.

De riktigt luriga jävlarna är ju de som delar föräldraledigheten, tjänar ungefär lika mycket och har delad ekonomi men som ändå av någon outgrundlig anledning ser det som en viktig del av uppfostran att lära ut, tjej och killfärger, tjej och killkläder, att dockor är för flickor och bilar för pojkar och som kör hårt på "låt flickor vara flickor och pojkar vara pojkar" de är de riktiga bovarna i det här dramat. Det är de som kommer att uppfostra nya små mansgrisar och nya våp-mesiga kvinnor som, i värsta fall, i sin tur gör det samma. Det farliga tycker jag är att lära ut grundläggande värderingar och principer som går ut på att män och kvinnor har olika roller och platser och att de ska hålla sig inanför könsnormen.

Det finns många saker som är negativt med att kvinnan är den som blir hemma med barnen och är den som tar ut största delen av föräldraledigheten, som tex att kvinnans roll på arbetsmarknaden försvagas och att barnen får en sämre relation med sin pappa, men att barnen skulle växa upp och bli ojämställda och känna sig manade att följa könsnormen, det tror jag faktiskt inte på.

Man brukar säga "barn gör inte som man säger, de gör som man gör" och i viss utsträckning så är det ju förmodligen så, men jag tror att man kan lära ut sina värderingar och sina principer utan att man själv lever i det. Jag försöker inte lära min son "män och kvinnor ska dela 50/50 på föräldraledigheten, allt ska vara exakt lika, mammor ska byta bildäck och pappor ska sy gardiner". Det jag vill lära honom är att man ska kunna göra det som man vill och blir lycklig av, oavsett om man är man eller kvinna, oavsett om det bryter mot könsnormen eller inte, jag vill lära honom att vara vaken och medveten om vad som är norm och vad som inte är det och att man inte måste följa normen. Då kan han själv ta genomtänkta beslut och i större utsträckning vara medveten om hur han blir påverkad av förväntningar och normen.

Jag tror att det är viktigare vad man säger och vilka principer och värderingar man eftersträvar att leva efter än vad man gör, för man kan som sagt göra "rätt" och lära in "fel" och det tror jag är betydligt värre än motsatsen. Saken är den att om kvinnor som Lady Dahmer kniper igen så ser dem utifrån ut att vara just another ojämställd hemmafru-kvinna medan den som delar föräldraledighet, ekonomi och har lika löner ser ut att vara de jämställda, fast att LDs familj dem som aktivt försöker uppfostra sitt barn genusmedvetet och den andra familjen motarbetar aktivt sina barns möjligheter att växa upp som fria och genusmedvetna individer.

Jag tror att citatet "barn gör som man gör och inte som man säger" är ganska relativt.

Oskar älskar mig

Kategori: Oskar

Oskar: Anna jag älskar dig, jättemycket.

Jag: Jag älskar dig också.

Oskar:
Jag tycker om dig jättemycket.

Jag:
Jag tycker om dig med.

Oskar:
Anna... Jag vill ha ett hus till mina Thomas tåg.

Jag:
Är det därför som du är snäll och säger att du tycker om och älskar mig?

Oskar:
.....Ja.

Ikea är fan inte för barn!

Kategori: Om föräldrar & barn

På fl finns det en tråd där ts tycker att det är taskigt mot småbarn att ta med dem till ikea, för om man ska till ikea så ska man ha barnvakt eller så får den ena föräldern stanna hemma med barnet. Ikea är väl ändå FAMILJEVÄNLIG om något. Vem fan får för sig att skaffa barnvakt för att kunna åka till affären? För att vissa griniga jävlar inte vill se barn på sin shoppingrunda?

Oskar älskar Ikea, han började redan för två år sedan att gapa av lycka så fort han såg Ikea skylten. Han säger att "Ikea är bra, för där man äta, fika och titta på leksaker" han provsitter soffor och stolar och tycker att det är jättespännande.

Tänk vad besviken han kommer att bli när jag berättar att han kommer att få stanna med barnvakten från och med nu, för nu har mamma lärt sig att Ikea, som är fyllt av saker för barn och barnfamiljer, ska fan vara barnfritt för annars vissa barnlösa surfittor bli irriterade.



Bak & fram, fram & bak

Kategori: Vardagligt

Det finns få saker som är lika roligt som att se när småbarnsföräldrar ska ta sina vagnar upp och ned för trappor. I dag såg jag en mamma som försökte sig på ett minst sagt unikt sätt, hon skulle ned för en trappa och hade inget barn i vagnen, han gick själv, istället för att bara hålla i handtaget och försöka att försiktigt skumpa eller rulla ned vagnen så försökte hon med att vända sig baklänges och backa ned vagnen för trappan, vilket måste vara ungefär femhundra gånger svårare än att faktiskt göra det åt rätt håll.

Vissa människor får det att se ut som ett riktigt knepigt IQ-test att förflytta vagnen från en våning till en annan. En gång såg jag en mamma som gjorde tvärt emot mamman idag, hon försökte köra vagnen upp för trapporna, hur fan har man tänkt då?

Min blogg är med i finalen!

Kategori: Vardagligt

Tänk om jag måste fjärta tre gånger på en timme

Kategori: Tankar & funderingar

På fl så finns det en tråd där en kvinna tycker att det är vidrigt när killar fiser inför henne, utifrån vad jag har läst så verkar de flesta hålla med henne, tydligen så får man bara fisa på toaletten. Jag och Rodde fiser öppet inför varandra, det är inget som besvärar mig faktiskt.

Tänk om jag måste fjärta tre gånger på en timme och vi sitter och kollar på film, måste jag då säga typ "ursäkta mig, kan du pausa filmen igen, jag måste... hmmm..öööh.. pudra näsan igen" eller säger man typ "pausa filmen, jag måste gå och fjärta igen"? Jag pallar faktiskt inte pausa filmen alls, så jag släpper mig där jag sitter istället.

Skaffa dig ett jobb din jävla samhällsparasit

Kategori: Samhälle

När jag skrev om att jag tyckte att barnbidraget borde vara inkomstbaserat så var det ett par stycken som skrev att det var bra att alla fick barnbidrag för att det då inte uppstår någon stigmatisering av barnbidraget (jag visste inte vad stigmatisering betydde så det fick jag slå upp, så det blev plus i vokabuläret :p). För tydligen så känner sig folk som får bostadsbidrag och/eller socialbidrag utpekade som fattiga.

Det är tragiskt att det ska vara skamfyllt att inte ha det gott ställt, när man tex läser på familjeliv och det finns en tråd när någon anonym person frågar en fråga om socialbidrag så kommer det alltid kommentarer som "skaffa dig ett jobb din samhällsparasit!" eller "jag vill fan inte betala skatt för att försörja dig! Skaffa dig ett jobb!" vilken jävla inställning till människor som har det svårt och redan får leva med skammen och förnedringen att inte kunna stå för sin egen försörjning. Vi ska vara väldigt tacksamma för att vi faktiskt har rätt att få hjälp i form av bostadsbidrag och försörjningsstöd, för vem vet? Nästa gång så kanske det är DU som behöver hjälp. Men det är jävligt lätt att sitta och vara kaxig när man själv inte har suttit i samma båt. Jobb växer inte på träd, man kan inte göra mer än att fortsätta att försöka tills man lyckas.

Varför ska det vara pinsamt att behöva hjälp? Man kan inte dömma en människa utifrån ett enda kriterium, en person som får bidrag är en människa, en individ, inte bara en bidragstagare. Jag har fått bostadsbidrag förr, i ett par år till och med, vi hade kasst med pengar och det skäms jag fan inte för, inte ber jag om ursäkt heller. Vad var alternativet om man har sökt jobb och gjort vad man kan? Att prostituera sig? Svälta? Börja sälja knark?

Det är ok att sparka på människor som har det dåligt ställt, de är lata, misslyckade och parasitar på samhället, men när det kommer på tal om att de välbärgade skulle få lite mindre kashing i kassan då är det jävligt synd om dem, de har ju pluggat och slitit och haft sig. Newsflash for you, alla som tjänar mycket pengar är inte högutbildade, vissa är faktiskt inte utbildade alls och alla som är utbildade har det inte gott ställt, allt är inte svart eller vitt.

Istället för att de som behöver bidrag ska behöva skämmas och känna sig utpekade så vore det väl bättre att försöka ha en mer accepterande och uppmuntrande attityd typ "Tråkigt som fan att det sket sig med din ekonomi, men kämpa på, sök jobb och fortsätt att försöka, jag vet att du kommer att klara det!" jag tror på att man kommer så mycket längre men positiv attityd och uppmuntran än vad man gör med skuldbeläggande, nedlåtande attityd och kass människosyn. Om man försöker att peppa och uppmuntra folk till att nyttja sin fulla kapacitet istället för att sänka dem så är chansen att personen faktiskt får ork och kraft att ta tag i sitt eget liv och kämpa lite hårdare större. Men jag antar att det i många fall snarare handlar om att man vill sparka på någon som redan ligger ned för att man ska få känna sig lite bättre och viktigpettrigare.

Här vill inte ens kackerlackorna bo

Kategori: Vardagligt

Jag vet att det finns människor som bara städar en gång i veckan. Med att städa så menar jag damma, dammsuga/sopa , torka golv och plocka undan och sånt, resten av veckan så "plockar de bara undan".

Hur går det till? Om jag bara skulle städa en gång i veckan så skulle det knastra under fötterna när man gick, dammet skulle ligga tjock på alla hyllor och det skulle vara fläckar på golvet, inte ens kackelackorna skulle trivas här efter en veckas ickestädning . Är vi extremt grisiga eller är veckostädarna extremt renliga? Jag dammsuger och torkar golvet 4-5 dagar i veckan och dammar ett par-tre gånger och jag tycker ändå att det hinner bli skitigt mellan varven.

Jag är absolut ingen pedant, tvärt om, det får jättegärna vara stökigt. En klädhög här och några odiskade glas där är inget som stör mig, det får gärna vara rörigt men inte skitigt.

Du kan bli (nästan) vad du vill när du blir stor

Kategori: Om föräldrar & barn

Det ska man ju säga till sina barn "du kan bli vad du vill när du blir stor" och jag hoppas innerligt att Oskar kan bli precis vad han vill när han blir stor, men sen så ser man typ falsksjungande-Mårten på idol audition som skämmer ut sig så pass att man måste hålla för ögonen för att inte skämmas ihjäl. Då undrar jag, sa falsksjungande-Mårtens mamma eller pappa att han kunde bli precis vad han vill? Är det därför som han står där självsäker och pinsam och skämmer ut sig inför halva sveriges befolkning?

Om ens son eller dotter är 15 år och kommer hem och säger att de vill bli konstnärer/sångare/skådesspelare och man vet att ungen i fråga har noll talang, besparar man dem då smärtan genom att krossa deras drömmar eller låter man dem göra bort sig till vilken grad som helst utan att tala om att det kanske vore en bra idé att utforska någon annan karriärsmöjlighet?

Kan man säga till ett barn att man kan bli nästan vad man vill? Eller ska man supporta vilket vansinne som helst? Jag vill liksom inte vara en elak jävel till förälder, jag tycker att vansinne i lagom portioner kan vara hälsosamt, klart att man ska kunna testa och leva ut lite. Men hur långt ska man låte det gå innan det börjar bli elakt att fortsätta att uppmuntra det?

Jag vill inte att Oskar ska stå inför en jury och bli typ falsksångar-mobbad-och-utskämd-för-all-framtid-Oskar inför hela svenska folket för att jag har hurrat på "hell yeah! Du kan bli previs vad du vill!".

Fot-juice & tå-fisar

Kategori: Vardagligt

Rodde har somnat med huvudet i fel ända av sängen. Jag kan verkligen inte ha huvudet i fel ända av sägen det går bara inte, jag har ett väldigt bestämt sätt som jag och alla täcken och kuddar ska ligga på. Problemet nu är ju att om jag lägger mitt huvud på rätt sida så får min näsa sällskap av Roddes fot-juice (eller tå-fis som Emma påstår att det heter på norska). Frågan är vad som är värst/bäst Roddes fot-juice i näsan och få alla pinaler och mig själv på rätt plats eller att på en halvtimme försöka att ställa om min besatthet av hur allt i sängen måste ligga för att jag ska kunna sova.

Hmmm...

Preggzillas

Kategori: Sex & kroppsligt

Jag har läst en del om kvinnor och hur de uppför sig och förväntar sig att bli behandlade under graviditeten. Jag blir väldigt fundersam över att många får det att låta som att aggressivt, irrationellt och totalt känslostormande beteende är standard.

Ibland kan man till exempel hitta trådstarter på fl som går ungefär så här "I går klockan 23:00 var jag sugen på en cheeseburgare så jag bad min man att åka och köpa ett par, men han sa att han var trött och att han skulle jobba i morgon. Jag blev jättearg och ledsen, jag är gravid och trött, jag bär hans barn och han kan inte ens åka och köpa ett par jävla cheeseburgare för att han är trött och ska jobba imorgon, han skulle bara veta hur det känns att vara gravid!" Sen sitter det typ tio kvinnor och håller henne om ryggen och håller med om att hennes man är en riktig skitpåse, sen skickar de en hög med styrkekramar.

Det är inte hennes man som är galen, det är hon som är en riktig crazy motherfucker, ska man dra den visan i 9 månader "DU!!! jag bär faktiskt på ditt barn!!!" och sen kräva en massa as-weirda saker på opassande tider, människosläktet skulle ju för fan dö ut, alla män skulle sterilisera sig och fly så fort de kunde. Det påminner mig lite om andra säsongen av true blood när de får de där svarta ögonen och blir helt besatta och våldsamma och sen inte minns något. Det är INTE så att vara gravid, man får fortfarande ta ansvar för sina handlingar.

Nej men skämt å sido, jag förstår att vissa kan få närmre till att bli ledsna, arga och så vidare men man kan inte bete sig som ett svin och sedan dra till med "jag är ju gravid!" eller "jag bär faktiskt ditt barn!".

10 Ointressanta saker som du (förmodligen) inte visste om mig

Kategori: Personligt

1: Jag har haft benröta när jag var liten.

2: Anledningen till att jag tycker att religion är så spånigt är för att när de i skolan försökte lura i oss att gud fanns genom att läsa barnens bibel och låta oss rita bilder till historierna så uppfattade jag det som att vi fick rita bilder till olika sagor. Gud var alltså en sagofigur för mig. Så när det gick upp för mig att folk trodde att gud fanns så var det lika skumt för mig som att folk skulle ha sagt att de trodde att musse pigg var verklig. Det slog slint på religionskunskapen, tur för mig.

3: Jag är mörkrädd. Alltså väldigt, väldigt mörkrädd, jag sover alltid med lampan tänd. Jag är rädd för att det ska finnas spöken, jag tror faktiskt inte ens på spöken egentligen, men jag är rädd för att de ska finnas.

4: Jag är sjukligt hämdlysten. Straffa den som straffas skall liksom.

5:
Jag älskar julen, i smyg. Det är ju trots allt en kristen högtid och jag är ju ateist. Jag gillar inte just julafton utan mer julpynt, mat och godis och självklart julklappar, speciellt de julklapparna som är till mig. Julen är bra för då kan man gå loss med 50 färger, glitter och skimmer, allt på en gång, utan att någon tror att man är mentalt rubbad.

6: bland dem som känner mig så är jag lite halvkänd för min "dåliga smak" jag gillar blommigt, radigt, färggrant, glittrigt, skrikigt, jag gillar saker som sticker ut och syns. Indiska är min favoritaffär, jag blir glad av klara färger och roliga mönster. Orden diskret och lagom ingår typ inte ens i mitt vokabulär. Tyvärr så är jag oftast för fattig för att köpa "fynden" som jag snubblar över.

7: Jag pratar mycket och snabbt och mest hela tiden. Fast om jag inte känner dig så kommer jag antagligen att vara tyst eller så kommer jag att nervös-prata, har du tur så råkar du ut för tyst Anna. Nevös-pratar-Anna är rätt jobbig och om jag börjar så kan jag inte sluta.

8: Jag biter på naglarna, så mycket att jag får ont och inget stopp och väx i världen kan stoppa mig.

9: Jag målar och ritar, inte så fint men jag har roligt. Just nu håller jag på att måla en alkis-nalle puh och en hash rökande Nasse, jag skulle åla en tavla till Oskar men sen kom jag på något roligare och hamnade på villovägar. Annars gillar jag att rita och måla av mig själv, japp du hörde rätt, så full av mig själv är jag.

10: Jag kan sjunga ganska så skapligt, har jag hört. Någon gång ska jag spela in något och bevisa det. jag skyller på att Rodde inte har hämtat hem sina studioprylar än.

Har man råd att köpa en canada goose jacka så ska man fan inte ha något barnbidrag

Kategori: Samhälle

Något som jag inte riktigt förstår är varför barnbidraget inte är inkomstbeprövat, typ på samma sätt som bostadsbidraget. Det är ganska absurt att man ska få bidrag om man inte behöver det. Varför får alla barnbidraget oavsett hur man har det ställt ekonomiskt? Är det en statlig muta för att vi ska klämma fram fler barn, eller whats the deal? Jag tycker ju att bidrag ska gå till dem som är i behov utav det, för om någon skulle föreslå att vi skulle ge bostadsbidrag till alla som hade en bostad då skulle folk garva. Det ÄR faktiskt samma sak.

Jag vet att vissa som tjänar mycket och betalar mycket i skatt klagar på att det är orättvist att de skulle få mindre fast att de betalar en massa skatt, jag gissar på att du inte gnäller lika jävligt om din dotter skulle behöva göra en abort och du slipper att betala 8000 för det, eller om din man får cancer och du slipper punga ut med 500 000 för behandlingen.

Bidrag ska vara till dem som behöver det, det är rättvist, att hjälpa dem som behöver hjälp.

Jag säger som min pappa en gång sade: "Har man råd att köpa en sån där jacka för femtusen (canada goose jacka) så ska man fan inte ha något barnbidrag".

Amningskrig

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag tycker att det ser så roligt ut när man diskuterar amning och någon skriver "Jag är ju för amning" jag blir helt förvirrad. När blev det en för och emot fråga? Finns det folk som är anti amning? Jag tycker att det blir helt flummigt när folk börjar dela in sig i pro-amning, anti-ersättning, pro-ersättning, anti-amning och så vidare, hur sjukt är det inte när olika sätt att äta för bebisar delas in i olika läger och sen har man krig. Amningskrig.

Sluta glo och dregla, sug in tungan i munnen, du får inte smaka!

Kategori: Om föräldrar & barn

En mamma på Fl tycker att hon är jätteduktig. Hon brukar nämligen dricka cola och äta godis framför sina barn, utan att bjuda dem. Anledningen till att hon tycker att hon är duktig är för att barn inte ska äta eller dricka socker i onödan. Men föräldrar får gå runt och äta godis och dricka cola på dagarna, framför barnen.

Om man som vuxen och förälder tycker eller är medveten om att det inte är bra att gå och snaska godis eller dricka läsk på dagarna lite när man känner för det, hur kan man då på allvar tro att barn lär sig det genom att mamma och pappa går runt och äter godis och dricker läsk om dagarna utan att barnen får smaka? Vore det inte vettigare att vänta med godiset och colan tills barnen sover? Eller att göra som jag brukar göra, hälla cola i en kopp och säga att det är kaffe (han köper det stenhårt)?

Vissa känner sig säkert suktade att dra till med "men vuxna dricker ju alkohol framför barn" argumentet, men skillnaden är att barn aldrig får smaka alkohol, det vet inte hur det smakar och blir knappast suktade utav mammas eller pappas glas med vin eller öl, det är knappast samma sak som att knäcka en bil marabouchoklad och ta sig ett glas cola framför sina barn och konstatera att bara vuxna får äta och dricka socker när de vill.

Den där kvinnan måste vara ett riktigt dumarsel.

Flest stygn vinner!

Kategori: Om föräldrar & barn

Ibland på FL så uppstår det diskussioner om smärtlindring vid förlossningar. Jag har aldrig riktigt förstått meningen med att jämföra vem som har haft mest ont, vad spelar det egentligen för roll? Jag förstår att det finns de som vill bli total knarkade bara de slipper att ha ont,  jag förstår att det finns de som inte vill ha smärtlindring alls och att det finns de som vill vara mittemellan, det jag inte förstår är hur det ibland blir en diskussion om duktighet. Den som har härdat ut mest smärta vinner, typ.

Om jag skulle föda barn fitt-vägen så skulle jag absolut vilja vara super bedövad, fast jag är livrädd för nålar och jag antar att det inte finns så många nålfria alternativ när det kommer till att superknarka bedövning. Jag är så rädd för nålar att jag till och med har dragit ut en tand utan bedövning, jag fick övertala tandläkaren, hon ville inte dra tanden utan bedövning. Men å andra sidan så kanske det är positivt med min nålfobi, om jag skulle fitt-föda barn utan bedövning så kan jag ju alltid bli en riktig jag-hade-minsan-ingen-bedövning-och-led-för-mitt-barn-martyr-mamma. Och det är ju inte fy skam, tror jag.

Nu kommer det att låta som att jag överdriver men...

Kategori: Religion/Ateism

Jehovas var här idag igen.

Men oj, var du kvar

Kategori: Om föräldrar & barn

En paus i min bloggpaus, jag bara måste.

Jag har skrivit om de slappa lärarna på fittjaskolan förr, i dag var de i farten igen. Läraren höll på att glömma kvar ett barn på tåget. Inget led, inget hålla handen, alla fick springa vind för våg och läraren trodde att alla var av. Så precis innan dörrarna på tunnelbanan ska slå igen så skuttar det ut ett barn till. Läraren säger "Men oj, var du kvar" eller något liknande.

Jag blir helt svettig och nervös utav att se hur dålig koll de har, jag ska gå till medborgarkontoret och se vad det finns för alternativ till fittjaskolan, den skolan får han gå i den dagen när helvetet fryser till is.

Nackdelen med att ha barn...

Kategori: Vardagligt

Man får aldrig vara sjuk ifred. Jag mår halvkasst, är förkyld och har feber (ok, det är väldigt lite feber, men ändå) när jag är sjuk så vill jag ligga i min säng hela dagen, dricka te, inte äta något annat än mackor, titta på tv-serier och tycka synd om mig själv. Problemet är ju att om jag faktiskt gör det så blir det väldigt synd om Oskar eftersom att han inte vill leva på mackor och te eller sitta inomhus hela dagen.

Så nu får jag sitta i lekparken och dricka te, frysa och tycka synd om mig själv i stället.

Hemmamammor vs. hemmapappor

Kategori:

Veckansbloggämne är alltså:

- Varför tror du att hemmafruar ses som väldigt omoderna och passé medan hemmamän ofta anses vara moderna och lite hjälteaktiga? Delar du den uppfattningen eller har du en annan syn på saken? (alltså inte bara hemma under föräldraledigheten utan hemmaförälder istället för att yrkesarbeta).


Jag tror definitivt att det är just för att hemmafruar är omoderna och passé, det är gammalt utnött medan hemmamän är något som är nytt och lite originellt. Hemmamammor följer normen, hemmapappor bryter normen.

Om man bara ska se på saken, svart på vitt, så är det ju samma sak oavsett om en mamma eller en pappa är hemma, en förälder är hemma med barnen helt enkelt. Men om man ska se till hur de två olika alternativen påverkar barnen så tror jag att det finns ganska stora skillnader. Jag skulle gissa på att barn som har haft en hemmapappa är mer angelägna om att pappan ska vara mer delaktig i sina egna barns uppväxt senare när de själva skaffar barn, jag tror också att de barnen som har haft en hemmapappa i större utsträckning skulle kunna tänka sig att själva ha en hemmapappa eller att själva vara det.

Barn som har haft hemmamammor däremot tror jag drar åt andra hållet, eftersom att det är norm att mamman är hemma om nu någon utav föräldrarna skulle välja att vara hemma, så visar man ju barnet/barnen att bilden utav av kvinnan som primärvårdare och den som sköter hushållet stämmer. Det tror jag kan leda till att de barnen som vuxna kommer att leva i mer ojämställda förhållanden och i mycket lägre utsträckning kan tänka sig att ha en hemmapappa eller att själva vara det.

Självklart så kan man ju motverka att barnen får en skev bild utav hur män och kvinnor "bör" vara som föräldrar och hur hemarbetet fördelas, men jag tror att många hemmamammor jobbar i motvind faktiskt, det är knepigt att lära tvärt emot vad man lever (jag vet att det kan vara ganska knepigt, jag gör det ju själv i och med att jag är arbetslös så är jag ju hemma).

Jag tror att det är bra att som förälder våga gå emot normen, om man vill göra något som anses vara lite utanför ramen för vad som anses vara normalt och faktiskt vågar göra det så visar man sina barn att det är ok att vara sig själv och göra det som känns rätt, man kan om man vågar liksom.

Jag kan ju lätt erkänna att jag har en del fördommar mot hemmamammor (dåliga fl erfarenheter) jag tycker ofta att de låter bitchiga, fördömmande och så är de ena riktiga viktigpettrar. (Generalliserar? Vem? Jag?) Innan jag hittade fl så trodde jag att hemmafruar/hemmamammor var snälla tanter i gummistövlar och gul regnrock som plockade svamp med sina barn, pysslade och bakade världens bästa kanelbullar. Fl har total demolerat mina föreställningar om hemmammamor, det har gått från snäll kanelbullemamma till amningsfanatisk, otrevlig bitch. Så nu har jag lagt mitt hopp till att det ska börja ploppa upp en massa snälla gummistövel-pappor som plockar svamp med sina barn och bakar världens godaste kanelbullar.


Bloggat om veckans bloggämne:

- Fia

"Om män hade kunnat vara gravida då hade det minsan varit si och så!"

Kategori: Genus & jämställdhet

"Om män hade haft mensverk, då hade det minsan gått till såhär!"

Vem har inte läst eller hört liknande argument? Jag blir fullkommligt galen på det, för det första vet vi inget om det, vi kan bara spekulera. För det andra så känns det som sveriges lamaste jävla argument, vem fan bryr? Det känns som ett lamt försök att hålla huvudet ovanför vattenytan när man redan har tagit sig vatten över huvudet.

Det är som att jag ska skita på golvet på sergels torg, sen kommer polisen och släpar bort mig och då vrålar jag "Om kungen hade skitit på sergels torg, då hade det inte kommit några jävla poliser och släpat bort honom!". Om det är helt orealistiskt och inte på något sätt går att jämföra i verkligheten så är det idiotiskt att använda det i en diskussion.

Jag tror att jag till och med har använt det själv någon gång, kanske. Skäms på mig.

Jag vill inte...

Kategori: Vardagligt

Jag håller på att måla om på Oskars rum, nu är typ 90% klart, men i dag så känner jag inte för att måla, jag vill inte. Men jag måste för hans rum ser ut som en total katastrof och det står saker överallt, jag måste diska och städa också, det vill jag inte heller.

Jag vill ligga i min säng och kolla på Ugly Betty hela dagen istället, och det kommer ju att hända....

Jag har "gjort" tavlor

Kategori:

Jag har gjort tavlor till Oskars rum (som vi håller på att måla om) jag hade gamla ramar hemma och så drog jag ur sidorna ur en av hans gamla böcker som var sönder och ramade in dem. Fyra tavlor för knappt en hundring totalt.


Konsten att dressera ett spädbarn

Kategori: Om föräldrar & barn

Fl, fl, fl....

Jag tycker att det är roligt när man läser kommentarer som "min dotter är åtta månader och är grymt bortskämd, hur ska vi vänja av henne med det?" eller "Hur ska jag få min 5 månaders att förstå att han måste somna själv?"
Seriöst, det är som att förvänta sig att en hund ska lära sig att pissa på toa och spola efter sig, det kommer aldrig att hända.

Hur kan vuxna människor som har flyttat hemifrån, knullat och skaffat barn ha missat att det inte går att få en 5-månaders att förstå att hon eller han måste somna själv? De har inte intelligensen till det, händer det så har du en jävla tur, men det går inte att lära in "Nu är det såhär va, Räkan, mamma och pappa har pratat om det här med att somna själv, du är stor nog nu. Inget mer vaggande och vyshande, nu får du somna själv"

Jag är absolut ingen rabiat AP-förälder eller så, men att förstå att man inte kan dressera bebisar till att sova ensamma ellr att inte vara bortskämda är väl ändå ganska basic?

Dryga skrytföräldrar

Kategori: Om föräldrar & barn

En kvinna på fl blir irriterad på att hon tycker att andra mammor är avundsjuka på att hennes barn för att barnet är tidig med talet. Jag tror att (och hoppas) den där kvinnan är helt ute och cyklar, jag tror att de flesta föräldrar inte går och jämför sina barn i tid och otid, jag uppfattade det helt som att hon hade dragit sltsattsen att de andra mammorna var avundsjuka enbart på grund utav uteblivet beröm.

Ett barn som är tidig i utveckligen är inte duktig, ett barn som är sen i utveckligen är ingen sölkorv, duktighet har ju inget mefd saken att göra. Alla barn är olika och har olika förutsättningar och är olika snabba på att snappa upp saker. Samma sak med äldre barn, vuxna och tonnåringar, alla är olika. När jag gick på högstadiet så fanns det de som gick till skolan varje dag, pluggade till sina prov, gjorde alla läxor och ändå fick sämre betyg än mig, jag var en sölkorv och de var ambitiösa, vi hade olika förutsättningar helt enkelt. Jag var inte duktigare för att jag fick bättre betyg, jag borde nästan skämmas lite för att jag kan få helt ok betyg fast att jag knappt gör något, tänk vad jag kunde ha fått för betyg om jag hade ansträngt mig lika mycket som vissa andra gjorde.

Man kan inte mäta duktighet i prestation när det kommer till utveckling och lärande, vissa får kämpa och försöka femtusen gånger innan det blir rätt medans att andra bara glider igenom utan minsta ansträngning.

Jag blir nästan lite ledsen när man ser mammor och pappor som livnärar sig på beröm för barnens prestationer, visst blir man stolt, glad och det är väldigt roligt och intressant att se sina barn lära sig och utvecklas, men att tro att andra föräldrar är avundsjuka bara för att de inte berömmer och uppmärksammar är enbart löjligt. Jag kanske har förutfattade meningar men jag föreställer mig att de pressar sina barn att vara bäst för annars finns det ju inte mycket att snacka om liksom. Tummen ner för de mammor på fl som startar trådar för att berätta om hur vackra, välutveckade och bättre deras barn är än andras barn.

Det finns de som även fortsätter när barnen är äldre, till och med när barnen blir vuxna "ja, min son är ju kommunalpolitiker, rik, gift och har vackra barn, sa du att din dotter jobbade på McD?" när Oskar blir stor så ska jag ljuga, jag dra den här för skryt-tanterna "min son är en homosexuell transvestit, han är arbetslös och ganska ful, men han är snäll, trevlig, lycklig och ganska duktig på att rita".

På tal om min 10 i top lista....

Kategori: Vardagligt

Det där är ju inte saker som sker dagligen, och jag gillar att gnälla, man ska ta mitt gnäll med en nypa salt. Rodde gör en massa bra saker och jag är ju givetvis ihop med honom för att jag älskar honom och för att vi har det bra. men om jag skulle skriva en 10 i top lista på bra saker så skulle det bli extremt personligt och det känner jag inte riktigt för. Det var menat lite halvseriöst, vissa av de där sakerna händer liksom 5 gånger om året typ :D

Ibland får man ta mitt gnäll med en nypa salt helt enkelt.

Sexstressad

Kategori: Sex & kroppsligt

En kvinna på fl klagar över att det är så mycket sex på tv och i tidningar, rubriker som Sexchock!", "Tjejer, det här gör ni fel", "Killar, det här gör ni fel", "Kvinnor vill ha mer sexlekar", "Så många är otrogna" (hennes exempel) och hon skriver att hon blir sexstressad och att sex är lika spännande som att skala potatis för att det är så överexponerat.

Jag blir lite förundrad över att det finns människor som på fullaste allvar tar till sig de där artiklarna som oftast är skrivna i sann Cosmopolitan anda, jag läser dem för att det är roligt utan att ta dem på särskillt stort allvar. Jag är trygg i mitt förhållande och vi vet vart vi har varandra så det känns liksom ovesäntligt att lägga ut tid på att gå och grubbla på om Rodde är en av de där 39% som är otrogna eller om han är en av de där 28% som drömmer om att ha gruppsex med mina tjejkompisar.

Jag tycker faktiskt tvärt om att det är jätteintressant att läsa om sex och relationer även om artiklarna må vara skitkorkade så roar det mig, det är intressant att se hur olika människor kan se olika på samma ämnen och situationer, även fast att jag kanske inte håller med alls eller tycker att det är askorkat.

Jag läser en massa artiklar om barn, smink, religion, relationer, sex, otrohet och diverse annat varje dag, men det får mig inte att bli stressad att springa och köpa ägglossningsstickor, ha gruppsex, sminka mig eller att vilja bli religiös. Varför är det så många som hakar upp sig på att det skrivs om just sex? Det klagas mycket på att det skrivs en massa om sex, att det visas för mycket på tv och så vidare. Det finns ju uppenbarligen ett allmänintresse eftersom att sex säljer.

En person på FL skriver "man behöver ju inte läsa aktivt för att bombarderas dagligen med rubriker som "så vill din man ha gruppsex" och annat skit man inte vill fundera över" handlar det då alltså om osäkerhet? De vill inte höra talas om att deras män kanske sexfantiserar om gruppsex? Jag tycker nog att man får leva med i ett förhållande, att ens partner kanske sexfantiserar är ju faktiskt inte hela världen. 





Upprepningar

Kategori: Blogg

Jag skulle skriva något, men min hjärna är helt stum. det känns som att jag upprepar mig som en repig skiva ibland, ok jag kan skriva om samma saker många gånger men man vill i alla fall ha en ny infallsvinkel eller ett nytt perspektiv på saken att komma med och det känns som att jag har slut på vinklar och perspektiv för tillfället. Brukar jag upprepa mig?

Jag letar för fullt efter nya saker att skriva om för det känns som att jag har nött ut mina gamla ämnen. Någon som har ett bra förslag?

Fl-intelligens

Kategori: Genus & jämställdhet

"Jag vill att min son ska veta att han är en kille och att han ska bli en man, könet sitter inte i kläderna eller leksakerna, så vad spelar det för roll att vi ger honom bilar och klär honom i blått?!"




Hur trög får man bli egentligen? Nu har jag sett massor av olika människor föra fram det argumentet, Det finns ingen logik i det what so ever. Om könet inte sitter i kläderna eller leksakerna, varför är det då så viktigt att sönerna ska kläs i blått och leka med bilar? Det är ju dubbelstandard så att det bara visslar om det.





Urmödrar, moderskänslor, magi och hokuspokus

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag har läst en del diskussioner på internet där mammors och pappors föräldraskap diskuteras, jag skrev om det för någon vecka sedan här och här, en sak som slår mig när man läser vad en del kvinnor skriver är att de har en totalt romantiserad bild av vad mödraskap innebär, det gaggas urmödrar, moderskänslor, magi och hokuspokus.

Jag har sett kvinnor skriva saker som "ja, men det är därför som kvinnor vaknar av sig själva på natten och vet att barnet är hungrigt innan han eller hon ens har hunnit gny, kvinnor bara vet, medan mannen bara sover vidare" ja det kanske händer dig någon gång, men jag skulle vilja hävda att det snarare är tur inga konstiga instinkter eller urmödrar eller annat bullshit, ungefär som när man ska ringa till en person och så är de redan i telefonen när man lyfter på luren och ska ringa, innan det har gått fram signaler ens, det är en tillfällighet.

Jag tror inte att mammor har en massa medfödda övernaturliga förmågor, det är rent och skärt önsketänkande och fantiserande. När Oskar vaknade på natten och skrek då sov jag som en jävla stock och Rodde fick väcka mig, annars sov jag bara vidare, så antingen så är jag inte lämpad att skaffa barn och grovt utvecklingsskadad på modersinstinkts fronten eller så är det bara skrock och trams.

Visst låter det mysigt om man ska se barn och föräldraskapet ur vissa fl-morsors ögon, bullbak med 5 skötsamma barn, pyssel, barnen är snälla och delaktiga i stormarknads shoppingen, man vaknar och kan börja amma innan barnet hinner vrålskrika och att man skulle ha en massa inbyggda fiffiga förmågor, som att man vore en mamma-superhjälte.

De glömmer att nämna hur mysigt det är att stå på coop forum med en vrålskrikandes unge som vill ha en godispåse på en tisdag och vägrar att ge sig, hur fantastiskt det är när ena ungen bestämmer sig för att ta en tugga av jästet när man ska baka och sedan får ont i magen och gnäller konstant i en timme, hur roligt det är när ett av barnen bestämmer sig för att pyssel-saxa nya gardinerna med papperssaxen. Vissa har verkligen förmågan att rulla in verkligheten i rosa bomull. Det spelar ingen roll om du sprejar parfym på bajs, det kanske inte luktar skit, men bajs är det likt förbannat.

Det kan vara jätte roligt att vara mamma, vissa dagar har man skitroligt, trevligt och alla är snälla och glada och hjälpsamma, sen finns det dagar när det är just bajs att ha barn. Iband vill jag också sitta på golvet på coop och gråta över hur jävla orättvisst livet är, inte över godispåsar eller legobitar utan för att det inte alls bara är rosa, fluffigt, underbart och an massa röda mammahjärtan att ha barn, det rent ut sagt suger ibland att vara mamma, vart fan är alla de där fantastiska superförmågorna när man behöver dem?

Jag tror inte alls på de där förmågorna, det är inlärt beteende och inget annat. Jag vet att oskar är pissnödig, när han är hungrig och när han är nära att börja böla för att jag har lärt mig att känna igen hans kroppsspråk och hans rörelsemönster och olika beteenden, det har inget med modersinstinkter, urmödrar eller annan uppdiktad skit att göra
. Det låter väldigt mystiskt, speciellt och fantastiskt men jag tvekar inte 2 minuter ens att avfärda det som skitsnack. Man älskar sina barn hur mycket som helst och relationen mellan föräldrar och barn är speciell (notera: Föräldrar, inte mammor) men att mammor skulle ha några speciella förmågor och band köper jag inte,  det är inlärt beteende, vi svarar på vad som förväntas utav oss inte på verkligheten.

Det finns tex adoptivföräldrar som älskar sina barn precis lika mycket som vanliga föräldrar, skulle de ha mindre speciella band till sina barn? Är det mamman då som besitter magiska förmågor i det fallet med? Är hon fortfarande överlägsen pappan? Om det skulle stämma att mammor betyder mer och är viktigare och har en massa mystiska förmågor för att hon har burit på barnet så borde det ju vara exakt samma sak som att säga att en adoptivmamma (eller pappa) aldrig kan mäta sig med en biologisk mamma?




Anledningen till att jehovas går mig på nerverna

Kategori: Religion/Ateism

Nu har två personer frågat varför jag blir upprörd utav att jehovas kommer och knackar på hemma hos mig, det finns flera anledningar till att jag har fått nog av dem.

1: Jag tror inte på någon gud utav något slag och jag är inte religiös för fem öre och det trivs jag med, ändrar jag mig av någon anledning så kommer jag självmant att uppsöka närmsta kyrka, moské, pingstkyrka eller jehovas församling, jag anser att människor frivilligt får uppsöka religiösa församlingar, de ska inte behöva bli uppsökta. Vi må ha religionsfrihet i sverige men jag anser mig ha rätten att vara fri från religion utan att gång på gång bli uppsökt av religiösa samfund.

2: De ger inte upp, jag har tackat nej, min sambo har tackat nej, jag har hotat med att polisanmäla dem, jag har ring till deras församöling, ändå så fortsätter dem. Det är trakasserier.

3: Jag gillar inte jehovas, jag tycker att det är en jävla sekt och de borde inte få lov att gå runt ute och försöka värva nya sektmedlemmar. Inget ont om människorna som är med i församlingen men jag gillar inte jehovas som koncept.

Oskar - djävulens avkomma

Kategori: Vardagligt

Lördagskvällen spenderade jag i tvättstugan, jättespännande. Oskar var helt galen som vanligt. Han hatar tvättstugan och han använder alltid tvätttiden till att se hur långt han kan gå innan han driver mig till totalt vansinne, han klättrar, skriker, tjatatar, river ned tvätt på golvet och så vidare. Till slut blev jag vansinnig så då skrek jag åt honom "Nu jävlar räcker det, fattar du det!!!" (jag var skitpedagogisk, med betoning på skit) och vad gör han? Han tittar på mig och flinar, sen fortsätter han.

Jag hade god lust att ta tag i hans byxor och i nacken på han tröja och kasta ut honom med huvudet före och låsa ut honom ur tvättstugan, men det får man inte, så jag lät bli.


I dag kom de igen...

Kategori: Religion/Ateism

Jehovas de jävlarna. Men idag knackade de inte på (litet framsteg?) de skickade bara in en lapp i min brevlåda, först blev jag så jävla frustrerad att jag ville springa efter dem ut i trapphuset och skälla på dem (har hänt förrr, de är väldigt medvetna om vad jag tycker om dem och deras lappar) men det gjorde jag inte, jag ska komma på något värre, kanske trycka egna broschyrer och knacka dörr på deras kyrka?

De var ju för fan här i förregår?! Jag tyckte liksom att jag inte kunde bli mer övertydlig och otrevlig med att jag inte ville ha dem här, så kommer de tillbaka igen efter två dagar, förbannade religiösa sektmuppar.

Man belönar inte tjocka barn med skräpmat eller godis för att uppmuntra dem att äta nyttigt, då är man dum i huvudet

Kategori:

Veckans bloggämne är alltså:

- Är det barnmisshandel att tillåta sina barn att äta tills de blir gravt överviktiga, och ska gravt överviktiga barn tillåtas att äta sötsaker överhuvudtaget?

Jag har skrivit om det här ämnet förr, men det tål att upprepas. För mig är det ingen tvekan om att det borde klassas som barnmisshandel att göda sina barn på skräpmat tills de ser ut som små sumobrottare och jag tycker faktiskt inte att man borde ge sötsaker eller snabbmat till kraftigt överviktiga barn, det kanske låter jävligt hårt, men det handlar faktiskt om deras hälsa, möjligen om det skulle vara endast på kalas och julafton eller en dag i månaden i måttliga mängder.

Jag har läst på fl att vissa tycker att man inte ska bli upprörd över att man ser feta barn äta godis eller McD för "det kan ju vara så att de barnen har varit duktiga och ätit nyttigt jätte länge och får det som en belöning!" För det första så är det sjukt osannolikt, för det andra så belönar man inte tjocka barn med skräpmat eller godis för att uppmuntra dem att äta nyttigt, då är man dum i huvudet.

Jag har aldrig förstått hur man kan låta sina barn bli smällfeta. Speciellt upprörande tycker jag att det är när man ser redigt överviktiga föräldrar med precis lika redigt överviktiga barn, för fan människor ni är själva feta och vet hur jävla eländigt det är, hur kan ni göra så mot era barn? Jag vet hur det är att vara ett tjockt barn, jag kan bara föreställa mig hur eländigt det måste vara att vara ett barn som lider av ordentlig fetma. Jag tycker att soc ska ta barnen ifrån dem eller skicka hela familjen till en dietist och fungerar inte det så tycker jag att det mest humana är att sätta barnet i ett bättre hem där de kan få bo och leva med människor som faktiskt tycker om dem tillräckligt mycket för att se till att de får leva ett hälsosamt och aktivt liv.



Bloggat om veckans bloggämne:

- Anki
- Åsa
- Malin
- Fia

Jag har humor

Kategori: Personligt

Rodde säger att jag brukar skratta i sömnen, jäkligt odd, att jag brukar prata i sömnen visste jag (överaskning liksom, jag har svårt för att hålla käften även på dagtid) men skratta?

Hur många mammor som propagerar högt och ljudligt för amning ogillar att amma?

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag har tänkt på det ett tag, för det gastas ju så ofta om att icke ammande mammor är egoistiska och inte är beredda på att offra sig, men det finns ju även viss egoism i att vilja amma också. Det finns faktiskt inga studier som visar på att det skulle bli markanta skillnader på ammade och flaskmatade barn, ändå ska det trugas, kämpas och försökas om amningen strular.

Om man vill amma och amningen fungerar dåligt på grund utav att man har för låg mjölkproduktion, barnet inte får bra grepp eller vad som helst egentligen, om amningen helt enkelt inte fungerar bra. Om man då väljer att fortsätta att kämpa och knöla för att kunna amma trots att barnet inte får i sig tillräckligt med föda, borde inte det vara egoism på hög nivå? Att ha en liten bebis som skriker av hunger och tycka att amningen är så pass viktig att man tycker att det är värt att ha en liten, ledsen, arg och hungrig bebis som inte blir ordentligt mätt på dagar, det om något borde väl vara egotrippat?

För det handlar ju då inte längre om att barnet ska få i sig föda och bli mätt och nöjd, det handlar inte om att tillfredsställa barnets behov, det handlar om att tillfredsställa mammans behov av att vilja amma.

Hur många mammor som propagerar högt och ljudligt för amning ogillar att amma? Jag menar inte lite som i "oj vad jobbigt det är" utan ogillar på riktigt och känner riktigt psykiskt obehag? Förmodligen ingen. Det är nog lite där skon klämmer, amningen är inte alls bara för barnets skulle utan det gynnar mamman lika mycket som barnet, många kvinnor gillar att amma, vissa till och med älskar det, och då kanske det är extremt svårt att förstå hur andra kvinnor kan rata det frivilligt. Jag älskar choklad, fy fan vad gott det är, jag fattar inte hur folk kan avsky choklad, jag antar att det måste vara fel på deras smaklökar, ta det tankesättet och applicera det på ammande och oammande mödrar.

Det talas sällan om det, men många kvinnor som ammar gör det minst lika mycket för sin egen skull som för barnets.

Jehovas jävla vittnen

Kategori: Religion/Ateism

I dag var de här igen, de ger sig aldrig. Det knackade på dörren, jag öppnade och som vanligt så stod det två latinamerikanska kvinnor som var ute efter Rodde. Jag har ledsnat på dem nu, jag orkar inte ens säga till dem trevligt längre för jag talar ändå för döva öron "Jehovas, fy fan, är ni här igen" sen smäller jag igen dörren.

Jag tror att jag måste ringa deras kyrka, igen, och förklara för dem att vi inte vill ha besök från dem fler gånger.

Nu tänker du säkert att det här är dagens i-landsproblem och det är är mycket möjligt att det är, men jag tror inte på gud, ingen i det här hushållet tror på gud, ändå fortsätter de att trakassera oss. Jag har förklarat snällt, jag har förklarat på olika sätt, jag har blivit arg, otrevlig och jag har ringt till deras församling och klagat, de kommer ändå tillbaka. Jag tror inte på gud, eller, jag är övertygad om att gud inte finns, ändå så kommer de gång på gång och ska övertyga oss.

Hur uppskattat hade det blivit om jag hade knackat dörr hos religiösa och stått och hånflinat och sagt "tja! du vet att gud inte finns va?" och delat ut små broschyrer om det? Inte uppskattat alls förmodligen, och hade jag dykt upp hos samma familj 35 gånger på 2 år så hade det säkert betraktats som trakasserier också, men bara för att jehovas kan gömma sig bakom gud så kommer de undan.

Jag överväger seriöst att polisanmäla dem, jag tänker inte finna mig i att de fortsätter. Någon jävla måtta får det fan vara.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

På tal om att vara en bra förälder

Kategori: Genus & jämställdhet

Jag tycker att hela män vs. kvinnor när det kommer till föräldraskap är tradigt, föräldraskapet sitter inte i könsorganet. Jag tror på att alla människor, man som kvinna, kan vara precis så bra föräldrar som de vill vara. Ingen människa bara är en bra förälder, om man vill vara en bra förälder, är beredd att engagera sig, lära sig och vill sitt barns bästa då kan man bli en mamma eller pappa.

Jag tror att det mesta handlar om intresse och engagemang. Tyvärr så är det så att det är ganska mycket prestige i att vara en god mor, är man kvinna så bör man vara en bra mamma. Engagerad, självuppoffrande och påläst, kvinnor får en vinst utav att vara bra mammor och då menar jag inte bara personlig tillfredsställelse över att man vet att man gör det bästa för sina barn, även andra människor runt omkring en ser en som mer värdig och som en bättre människa om man är engagerad och anstränger sig för att vara en bra förälder.

Att vara en bra och engagerad pappa däremot, det står inte lika högt i kurs, män behöver för det första inte göra lika mycket, engagera sig lika mycket eller vara närvarande i samma utsträckning för att räknas som bra och engagerade pappor. För det andra så är det helt enkelt inte viktigt att vara en bra pappa, en halvdassig pappa blir inte sågad vid fotknölarna för att han inte gör sitt bästa. Varför ska de anstränga sig och göra sitt bästa när de kan byta en bajsblöja och så gör hela omgivningen vågen för att hans manliga duktighet?

Det är helt enkelt inte lika viktigt att vara en superpappa som att vara en supermamma, och om en man nu vill vara en bra förälder så är det betydligt lättare för honom att uppnå det än vad det är för en kvinna att bli en bra mamma. Superpapporna borde få högre status och män borde ha större krav på sig när det kommer till barn och föräldraskap. Karin Friberg har skrivit ett bra inlägg om manliga förebilder.

Jag tror att kön har väldigt lite att göra med hur man är som förälder, det viktiga är viljan att vara en bra förälder, engagemang och uppoffringar, kön har väldigt lite med saken att göra.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

"Vi har brösten och vi har burit barnet i vår kropp!!!! Är det konstigt att kvinnan då är mer lämpad under den första tiden i sitt barns liv? Sluta förneka att det finns skillnader mellan könen"

Kategori: Genus & jämställdhet

Är kvinnor bättre än män på att ta hand om spädbarn? Sorgligt nog så finns det många människor som skulle svara ja på den frågan. Jag undrar om det inte är så att en del kvinnor skaffar barn med män som kanske inte är riktigt lämpade att bli föräldrar, därför tror de att män inte klarar av det, för att deras män klarar inte av att göra det lika bra.

Jag blir lite förvånad över att det faktiskt finns så pass många människor som det gör som tror att mamman är helt oumbärlig, jag inbillade mig att vi hade kommit lite längre än så. Om man är bra på att ta hand om barn är högst individuellt, det sitter inte i om du är född med penis eller vagina. När man får sitt första barn så är ju båda nybörjare, kvinnor har inga bytablöja gener eller smörjaekseminstinkter, kvinnor, precis som män är nybörjare och får lära sig allt från början. Hormoner gör inte kvinnor per automatik mer kunniga om barn.

Danitra startade en tråd på fl om att hon inte kommer att ta ut föräldraledighet för det kommer hennes man att göra, det var ju föga förvånande att många reagerar negativt på det. Vissa tycker till och med att kvinnor borde roffa åt sig av föräldraledigheten för att de har burit barnet och har tuttar. Hade jag varit man så hade den kvinnan hamnat på trappen med sin resväska fullpackad, vem vill leva och skaffa barn med ett egoistiskt svin?

Att vi har tuttar är ju ett ganska populärt argument till varför kvinnor är bättre än män på att ta hand om barn, gör det oss verkligen till bättre och viktigare som föräldrar? Det är en liten detalj av alla tusentals detaljer som hör föräldraskapet till. Vad ska de där kvinnorna göra om mannen vill ha sin halva av ledigheten? Skilja sig? Ansöka om ensam vårdnad för att kunna lägga beslag på föräldradagarna själva?

Rimmar det inte illa att vi vill ha jämställdhet och bli behandlade lika, men bara när det passar oss? För när det kommer till föräldraskap det är ofta där som folk känner att "jämställdheten har gått för lång" att tro att man är bättre förälder bara för att man är kvinna är helt befängt. Antingen så köper man hela paketet eller så blir man utan.

Så jag undrar, varför är kvinnor bättre föräldrar än män? Dra inte till med tutt-argumentet för du kan vara en skitmorsa trots att du ammar, och lukter och hjärtslag i all ära, men du kan lukta och ha ett hjärta som slår och fortfarande vara en kass mamma, så vad är det? Vad är det som gör att kvinnor alltid är bättre på att ta hand om spädbarn än män?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

laga din egen jävla mat för fan, jag är inte din jävla morsa!

Kategori: Personligt

Varje dag så brukar jag städa, diska, laga mat, serva på Oskar och så vidare och varje gång Rodde är ledig så är jag så pass dum att jag inbillar mig att jag ska få mindre att göra när han är hemma för att han kanske, kanske kan få för sig att hjälpa till eller något.

Men icke, istället får jag mer att göra. Rodde är som en gnällig jävla två-åring, han ska ha det han vill ha, när han vill ha det. Problemet är väl att jag är världens mest odresserade "hemmafru" så han gnäller och tjatar dagarna långa, utan att det direkt får något resultat.

Rodde: jag är hungrig.
- Jag är jättehungrig.
- När ska vi äta?
- Vad ska vi äta?
- Ska du laga mat snart? jag är ju hungrig.

och så fortsätter han i oändligheters oändligheter, till slut brukar jag tröttna och svara tillbaka typ "laga din egen jävla mat för fan, jag är inte din jävla morsa!" och då blir han ännu grinigare och gnälligare för att han tycker att jag är otrevlig, och för att han inser att jag faktiskt inte kommer att laga mat till honom för att han gnäller.

Han går runt och klagar på precis allt "varför finns det så lite smör? varför köper du inte smör? varför är det stökigt i garderoben, varför städar du inte där!?" och så fortsätter han, ibland kan han hålla på så i en hel dag. Jag får faktiskt lust att öppna fönstret och börja hiva ut hans saker, och sist men inte minst honom. Vem fan tror han att han är egentligen?

Om man ville ha någon som servar, passar upp och slavar för honom så har han valt att flytta ihop med fel person, för det är jag alldeles för lat och egotrippad för att  få för mig att göra.

Look at my boobs!

Kategori: Sex & kroppsligt

Vad är det egentligen med tjejer och tuttar? Jag ser tjejer varje dag, både bilder på bloggar och fl, där tjejer har tagit kort på sig själva där tuttarna har mer fokus än vad fejset har. Inget fel med det i sig, men jag kan inte låta bli att undra över syftet med det.

Jag finner det bara ganska underligt att kvinnor/tjejer i 20-års åldern sitter och plutar och har halva tuttarna hängandes ute på en mammablogg, visst får man se lite små porrig eller sexig ut även fast att man är mamma, men känns inte hela big boobs, plutiga läppar, spackelkaka och för små kläder väldigt passé, typ slitz 1998?

Jag kanske är fördomsfull, men att sitta och plåta sig själv med en kass mobilkamera med halva bobbsen fria och sitt bästa porrfejs framplockat, jag gissar på att de inte är så smarta. Om de hade haft något vettigt att skriva så hade de inte behövt slänga fram rattarna, typ. Visst finns det tjejer som är smarta som sysslar med tuttbilder, visst, men de är ju definitivt en minioritet.

Man klipper inte av snoppen

Kategori: Oskar

För ungefär en vecka sedan så hade jag en jäkligt underlig konversation med Oskar. han skulle gå och sova och när han låg i sin säng så ställde han en fråga.

Oskar: Varför klipper de snoppen på bäbisarna när de kommer ut ur mammans mage?

Jag: Det gör dem inte.

Oskar: Jo, jag såg. De gjorde det på tv.

Jag: Va? Nej, nej. Du måste ha sett fel.

Oskar:
NEJ! De klippte snoppen jag såg det! Först var den lång sen saxade de på den sen var den kort!

(Jag fattade absolut nada för det där lät ju helt vansinnigt)

Oskar:
Men varför klipper de av snoppen så att den blir kort?

(Nu fattar jag)

Jag:
Hahaha, jaha! Du menar navelsträngen! Det är inte snoppen, barnen får mat där i när de ligger i magen.

Oskar:
(ser lycklig och lättad ut) Jaha!

En till kommentar från samma nöt

Kategori: Kommentarer

Den här kommentaren är så fruktansvärt låg och patetisk att jag skäms för din skull anonym, vadå rasförädare, jag knullar, älskar och lever med vem jag vill ditt lilla nazi as, färgen har noll betydelse för mig.



Jag fick en kommentar

Kategori: Kommentarer

Skojar den här personen med mig? Jag inbillar mig att jag iprincip missbrukar kommatecken, använder jag kommatecken för sällan?

Btw så är det helt frivilligt att läsa mina tröttsamma texter :)



Tolerans, hänsyn och ansvar

Kategori:

Veckans bloggämne är alltså:

- Är det ok att gömma sig bakom sitt funktionshinder när man beter sig illa, kan man konfrontera eller ställa en person med funktionshinder (tex Asperger, adhd eller liknande) tillsvars för sina handlingar eller ska man låta det bero bara för att de har ett funktionshinder?


Mitt spontana svar är, nej, man kan inte låta någon med ett funktionshinder komma undan med vad som helst även dem får stå till svars för sina handlingar. Men sen så kanske man får har större förståelse och tålamod om någon har ett funktionshinder. Man kan inte ha samma förväntningar på en helt frisk och fungerande person som på en med ett funktionshinder.

Jag kan bli jävligt irriterad på föräldrar som låter sina barn göra precis vad fan de vill och sen köra "ursäkte, hehe, han har ADHD" No shit, din unge puttade precis omkull min unge och sparkade honom när han låg ner och kallade honom för fitta utan att du ens säger till fanskapet.

Jag har diskuterat med föräldrar på fl som jag antar hade barn med ADHD (det var det som var diskussions ämnet ialla fall) som blev skitsura på mig för att jag ansåg att om deras ungar står och slår andra barn eller skriker fitta och bög efter andra barn att de borde ta barnet åt sidan och prata med honom eller henne. Jag får idiotsvar som "ja, men vi kanske pratar om det när vi kommer hem, vad vet du? Han/hon blir ju jätte arg om vi säger till i lekparken" så då skulle det barnet alltså få springa runt och slåss och svär tills det ledsnade, utan att bli tillsagd eller satt på bänken i ett par minuter för att lugna ned sig.

jag anser att sättet man uppfostrar sina barn på aldrig någonsin får gå ut över andra barn. Om barnet får ett utbrott av att inte få skrika, slåss och svära, gissa vad? Då får det barnet bli hur argt det vill, för jag är inte beredd att låta din unge använda min som slagpåse för att du inte säger till ditt barn.

Men i alla fall, jag tycker absolut inte att man, barn som vuxen, ska komma undan med vad som helst bara för att man har ett funktionshinder. Jag tror tvärtom att man kanske måste vara extra tydlig med det man vill få fram så att de är klara med vad som är acceptabelt och inte och sen får man ha lite överseende med att det inte alltid blir rätt ändå.


Andra som har bloggat om veckans bloggämne:

- Fia
- Anki
- Johanna

Kvinnor älskar att jämföra och tävla i lidande och att vältra sig i självömkan

Kategori: Genus & jämställdhet

En sak som jag har tänkt på ett tag och faktiskt stör mig ganska mycket är att många kvinnor älskar att jämföra och tävla i lidande och att vältra sig i självömkan, ju fler motgångar du har haft och ju jobbigare du har haft det desto större hjälte är man. Det hade ju kunnat vara sant om det hade handlat om att överleva björnattacker eller andra ödesdigra katastrofer.

Speciellt när det handlar om amning, graviditet och barnafödande så är det väldigt populärt att tävla i martyrskap, jag bara älskar när till exempel diskussioner om kejsarsnitt går över styr, när det slutar med att det sitter tre fittföderskor och tävlar i vem som har använt minst bedövning och vem som har lidit mest och gjort sig mest förtjänt av sitt barn, det är så patetiskt och på så låg nivå att jag vill hånskratta, gråta och spy, allt på samma gång.

Det är fascinerande hur vissa använder sitt lidande som något slags måttstock på hur fantastiskt great de är som föräldrar "Du, jag har inte sovit en hel natt på 7 år, jag helammar min åttaåring och har haft trehundrafyrtiosju mjölkstockningar sedan den yngste föddes och jag bad läkaren att klippa mer än nödvändigt under min sista förlossning. Föresten berättade jag att jag är ensamstående också?". Sen så passar de ofta på att racka ned på de som inte har lidit lika mycket, eller kanske har kommit på någon halv fiffig genväg för att slippa lida "jasså du, jag gör i alla fall allt för mitt barn!".

Faktum är att om jag skulle ge sig in i sådana diskussioner så skulle jag kunna vinna nästan jämt för när jag skulle få Oskar så blev jag så sjuk att jag nästan dog, jo på riktigt, det är helt sant. Jag måste ju så fall lätt överglänsa de flesta mammorna, jag nästan (ordagrant) dog för mitt barn! Mother of the year eller något då //extremt sarkastisk.

Varför gör kvinnor så? Att vara en bra förälder är väl ändå att göra sitt bästa? Det handlar inte om att räkna hur många tårar man har gråtit, hur många droppar man har svettats eller hur många droppar man har blött. När blev smärta och obehag ett mått på hur god moder man är? För mig är det ganska självklart att man inte älskar sina barn mer och är en bättre förälder på grund utav att man har lidit eller kämpat som ett djur.

Jag tar dock inte åt mig av det jämförandet, jag upplever det mest som irriterande, småaktigt och jävligt patetiskt. 



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"Jag är fet och klumpig, tänk om min man tycker att jag är osexig och äcklig"

Kategori: Sex & kroppsligt

En sak som jag har tänkt på idag (japp jag har hängt på fl) är att vissa kvinnor har fått för sig en massa jättekonstiga idéer när det kommer till graviditeter, förhållanden och sin egen kroppsbild. Som tex "jo, men min man får kolla in andra kvinnor på stan, men inte när jag är gravid".

Jag får ibland intrycket utav att kvinnor har svårt att förstå att en graviditet inte påverkar män och kvinnor likadant. Din man kan inte läsa dina tankar om att du har börjat känna dig ful och fet så att han inte får kolla in andra, han fick ju göra det för tre månader sedan utan att du reagerade? Du kanske tittar på animal planet, gråter och äter rostad lök direkt ur burken för att dina hormoner har fått spatt, men män får inte den där fysiska reaktionen (det fick inte jag heller i och för sig) så det är svårt att förstå varför någon får ett smärre utbrott för en liten petitess eller helt plötsligt ändrar alla oskrivna regler utan att redogöra det för den andre parten i förhållandet. Man måste öppna käften och dela med sig om man vill bli förstådd.

Eller som den där "buhu, jag mår så dåligt över att jag blir tjock" no shit, vad fan trodde du skulle hända? att du skulle kliva in i dina size zero jeans på förlossningen och gå därifrån utan bristningar, slappare boobs och vara lika fit som innan du blev gravid? De där stora magarna du vet, som man ser ibland på stan? Det finns bebisar där i! Man måste bli tjock för att få barn, det suger balle, men så är det.

Jag glömde min favorit! "Jag är fet och klumpig, tänk om min man tycker att jag är osexig och äcklig" om man tror att ens man kommer att finna en osexig, fet och äcklig när man är gravid, varför skaffar man barn med ett sådant kukhuvud? Man måste ju nästan vara masochist för att en komma på idén.


Ingen kan så mycket om barn som den som inte har några

Kategori: Om föräldrar & barn

Fl medlem: Hur kan ni ge era barn ketchup? När jag får barn så ska jag ALDRIG ge mitt barn ketchup för det är så mycket socker i.

Jag har bara en sak att säga: HAHAHAHAHA!

Jag kan ibland

Kategori: Vardagligt

I dag har jag gått upp tidigt på morgonen (eller, ja klockan 8 är tidigt för mig, jag brukar gå upp 9:15) och ringt en massa samtal och fixat en massa saker som jag har dragit ut på i en halv oändlighet, det känns ganska skönt att ha det gjort faktiskt.

Jag har en lista där jag skriver upp saker som jag ska göra (jag har absolut noll organisationsförmåga om jag inte får det på papper) så nu har jag bockat av åtta saker. Sen fanns det saker som jag inte kunde fixa i dag för att de inte hade telefon tid i dag, så nu nojar jag över det istället.

Nu ska jag gå och fixa de sista sakerna för idag, sen ska jag äta marängsmet* och tänka på hur duktig jag är.


* Jag fryser marängsmet för då blir det nästan som glass och jag kan ju inte äta vanlig glass.

Är det ok att 11-åringar...

Kategori: Om föräldrar & barn

Jag läste lite i en tråd på fl där ts undrar om man ska agera och i så fall hur om två 11-åringar har sex. Förvånansvärt många verkar tycka att det inte är särskillt allvarligt. Jag skulle absolut inte tycka att det var ok att min 11-åring hade sex.

"Om jag som 11-åring vill testa att ha sex med en annan samtyckande 11-åring, inte pga av all sexualisering i media utan pga ren nyfikenhet, vari ligger det omoraliska då?"


Inte nog med att 10-11-åringar får lov av sina idioter till föräldrar att använda smink, bh:ar och stringtrosor nu är det tydligen ok att de knullar också.


Jag skulle verkligen göra allt vad jag kunde för att se till att det inte skulle hända igen om jag fick höra att mitt barn hade haft sex som 11-åring. Nu kanske jag låter som världens moralkärring men jag tycker inte att barn ska ha sex med varandra, hur roligt är det som 11-åring att få en könssjukdom eller att bli gravid? Eller gravid och gravid, alla 11-åringar har ju inte ens fått mens, att bli av med oskulden innan man ens har haft sin första mens, det låter helt absurt i mina öron.

Att bara ta ett "använd bara kondom du och knulla vidare du" snack med en 11-åring tycker jag låter oansvarigt, jag tycker nog att man är oansvarig, oengagerad och ganska kass som förälder om man för en sådan sak.



* För det första så vill jag inte att någon ska tro att jag tror att barn är totalt asexuella för jag är mycket väl medveten om att barn kan känna lust och att det är normalt att de de utforskar, leker doktor och så vidare. För det andra så är det jag menar att jag tycker att det är ganska stor skillnad på att utforska, leka doktor och så och på att ha ett fullbordat samlag när man är elva år.


* Anledningen till att jag inte tycker att det är ok är just att det kan komma konsekvenser utav det, graviditet och könssjukdomar. Sen så är jag rädd för att det ska bli en grupptrycks grej, det är inte så lätt att stå emot grupptryck när man är elva år gammal. Det känns fel i min mage helt enkelt, jag skulle inte vara ok med att Oskar knullade när han var elva år.

jag är ganska övertygad om att alla som gör det så tidigt inte mår bra utav det.

Jag tycker att det är skillnad på att leka doktor och på att ha sex på riktigt, jag leker ju inte doktor med Rodde.

"Flera av de som Ottar talar med ser också en tidig sexdebut som en varningssignal på att något inte står rätt till, och som ofta hänger ihop med andra riskbeteenden som till exempel tidig alkoholdebut, rökning och droger eller annat destruktivt beteende. Det kan handla om en längtan efter att bli sedd och bekräftad.

– Vi kan absolut sätta ner foten och avråda en 13-åring som vill ha preventivmedel från att ha samlag. De är barn. Forskningen visar tydligt att en tidig samlagsdebut ofta sammanfaller med andra riskbeteenden, säger Anita Kruse, verksamhetschef och samordnare för ungdomsmottagningarna i Partille, Öckerö, Härryda och Mölndals kommun i Södra Bohuslän."
http://www.rfsu.se/skamammafaveta.asp


I studien har 14 000 ungdomar mellan 14-17 år studerats och forskarnas slutsats är att de flickor som sexdebuterat tidigt och har ett aktivt sexliv i stor utsträckning har problem med låg självkänsla och låg självtillit.
http://www.expressen.tv/sex/1.1310886/null

Ett inlägg om att skriva ingenting

Kategori: Blogg

Jag är helt tom i huvudet jag har verkligen ingenting att skriva om, jag brukar ha massor av saker som jag vill skriva om. Sen brukar jag dra på det för att jag är lat, men det är en helt annan historia. Nu har jag verkligen inget alls att skriva om, jag har letat runt på internet för att kanske hitta något, men icke.